Förkortade antenner

Nu vill jag för allt i värden inte kväsa experimentlustan hos oss amatörer vilket tagis långt men det finns också en devis som heter vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet som EQL är lite inne på med EZNEC. Att prova sig fram genom att bygga och experimentera ger förstås erfarenheter men att så långt det är möjlig förstå den teoretiska delen att bygga antenner gör det lättare att komma dit man vill utan omvägar.
En halvvågsdipol på fri höjd är mycket riktigt optimala men jag vill också slå ett slag för stegmatning som jag var inne på i ett tidigare inlägg. I det fallet så kan antennen vara helt ur resonas med försumbara förluster. Vill jag ha en antenn som skall fungera på många band så är det självklara valet stegmatning.
 
Last edited:
Nu handlar ju tråden om förkortade antenner men vill också understryka att simulera är inte helt fel. Man får inte med allt men kan ju ge en vägledning i det praktiska arbetet. Jag satte upp en dipol för 80m för ett par veckor sen och resultatet blev över förväntan. Fick klippa lite men nästan 20 dB RL är ju inte helt fel. Så stämde bra med simuleringen. Så stora delar av bandet går att stämma av. Och praktiska tester visar att antennen gör sitt jobb :) . Kanske svårt att misslyckas med en antenn för ett band förvisso. Skall man göra multibandsantenner tror jag definitivt på simulatorn som ett bra hjälpmedel.

1650152034423.png
1650152089872.png
 
Last edited:
Om vi för enkelthetens skull tar exempel som dipol kortare än halvåg , GP kortare än kvartvåg och fullängdsloop kortare än hel våglängd.
I första hand är det inte HUR man löser det , utan mer liten djupdykning vad som händer och hur det påverkar

Jag vågar nog påstå att de flesta antenner vi amatörer tillverkat, hängt upp och använt genom åren baserar sig på någon annans beskrivning som i sin tur är en modifierad variant av någon ännu tidigare osv. Det mesta har sin grund i teorier som idag är mer än hundra år gamla. Att experimentera med antenner är givande och ett av de områden där alla kan vara med utan djupare kunskaper.

Praktiska experiment ger hands on erfarenheter av vad som går bra och vad som går mindre bra. Att få till något som inte fungerar alls är dock väldigt svårt. Även antenner med så låg verkningsgrad som enstaka procent kan visa sig fungera tillräckligt bra. Mobilantennen för 3,5 MHz är ett sådant exempel.

Man kan linda en 85 cm glasfiberpinne full med tråd som en lång spole och förse den med ett 20 cm långt toppspröt. En sådan "långspole" resonerade på 18 MHz och monterad på en Golf följde den med mig på en tur genom Europa för många år sedan. Fungerade toppenbra och det gick att köra hela världen från bilen både på SSB och CW. Radion var en IC-706MKIIG

Bland de mer knasiga experimenten var en släpantenn för 14 MHz. En tunn "osynlig" koppartråd anslöts till en AH4-ATU i kofferten på bilen. Antennen som var ca 5 m lång fick sedan ligga på marken och då den var tunn och lätt så svävade den förmodligen fritt i luften 10-20 cm vid färd. På 14 MHz fungerade den utmärkt och en sådan lösning kan vara något för den som inte vill ha en iögonfallande pinne på taket. Livslängden var ca 4-5 mil. Men lätt att dra ut en ny bit och fortsätta färden.

På TS ämne, små förkortade antenner så ser jag tre huvudspår för att förbättra förståelsen för vad som händer och hur olika saker påverkar. Oändliga mer eller mindre planlösa experiment ger en bra praktisk förståelse för hur olika material uppför sig, hur tunna spröt kan man använda, hur höga pinnar kan man resa själv. Hur lätt är det att få upp antenntrådarna i träden. Vad gör man om det inte finns några träd osv.

Nästa huvudspår kan vara att studera antennteori. Har man praktiska förkunskaper och erfarenheter så blir det förmodligen mer intressant att läsa teori då den kan kopplas till något man redan provat och har bildat sig en uppfattning om. Antennteori börjar med enkla populära förklaringar som t ex de som finns i ARRL Handbook men man kan gå hur djupt som helst. Ju djupare ju fler formler och mer matte.

Det tredje spåret kan vara att simulera och verifiera konstruktionerna. Det finns flera bra gratisprogram och EZNEC är ett sådant som verkligen hjälper till att koppla ihop de rent teoretiska kunskaperna med de mer praktiskt experimentella. Alla tre spåren tillsammans ger en god förståelse för vad som händer och varför.

När det gäller att verifiera hur bra en antenn eller antennsystem fungerar så behövs diverse mätutrustning. Den vanligaste vi amatörer använder är den enkla SVF-metern men även de små billiga VNA har blivit var mans egendom. Det finns sådana VNA som kan kopplas in direkt i antennens matningspunkt och som skickar mätdata trådlöst till lap-toppen på marken. Ett utmärkt sätt att finlira med antenner och impedansanpassning m m.

Ett annat sätt - kanske det allra mest rättvisande - är att använda sig av t ex Reverse Beacon Network för att samla in mätvärden från valfria mottagare över hela världen. För att utnyttja RBN kan man sända omväxlande på två antenner. Det är enklast att använda två sändare med två olika anropssignaler separerade någon kHz ifrån varandra. En referensantenn av något slag på sändare 1 och sin experimentantenn på sändare 2.

Genom att låta sändarna tugga på några dagar eller veckor med t ex 100 mW uteffekt får man massor av mätvärden som kan laddas ner från databasen i RBN. Med högre effekt ännu fler. Det går att i efterhand välja data för t ex ett antal mottagare i ett visst geografiskt område eller efter önskemål. Datan kan plottas direkt i RBN på hemsidan men vill man göra mer detaljerade jämförelser så blir det enklare att ladda ner databasen och själv sortera i Excell och plotta som man vill. WSPR kan användas på precis samma sätt.

Den som är nyfiken på hur man kan använda RBN för antennmätningar kan kika på några experiment som jag gjorde som förberedelser inför en DX-pedition där målet var att finna "den optimala portabelantennen" den som är helt förlustfri, liten till formatet och som inte väger något, lätt att upprätta även där det inte finns antennträd och som ihoppackad inte fyller något. Inte alla önskemålen gick att realisera men en bit på väg blev det.

Scrolla neråt på denna sida så dyker RBN-mätningarna upp. https://dx.sm7eql.se/?cat=3
 
Last edited:
Att simulera andras konstruktioner ger väldigt mycket nyttig information.
Detta kan snabbt öka den teoretiska förståelsen.

Har man en antennidé så är det givetvis mycket enklare att först prova i ett simuleringsprogram än det är att hänga upp antennen på kanske 15m och sedan behöva ta ner den för att trimma längden.

EzNec är numera gratis och det finns massor av byggda modeller att ladda ner som ger väldigt mycket information och ökad förståelse för antennkonstruktion. Denna stora flora av antennmodeller var anledningen till att jag valde EzNec.
Självklart kan man använda andra simuleringsprogram, det finns mycket att välja på.
Jag läser och lär, hoppas jag.
En lärdom är att allt runt antennerna påverkar ganska mkt. Därför ser jag det som ett höftskott att rita in antennen i ett simuleringsprogram där man inte kan lägga till björkens barska gren som 20cm ifrån går förbi 80m dipolens ena ben 12m ut.
Det benet borde rimligen få kortas en aning för att kompensera för den där grenen.
Masten i sej påverkar såklart också. Matningspunkt har jag på en utliggare ngn meter ut i nuläget.
Utliggaren skall förlängas samt försöka höja den ngn halvmeter för att kanske kunna ge dipolerna lite ökad längd och krama ur det allra sista..

Ngn kan kanske tycka att ifall tomtgränsen där dipolerna hänger är 30m lång…kan man väl vika av trådarna i hörnen och låta trådarna fortsätta efter tomtgränsen där ist så kanske man slapp att förkorta dem alls.
Det kan man såklart…och så hänger 160’an idag.
Problemet med det är att då löper den fram nära både egen och grannens villor som gör att den tar in mkt lokalproducerat noise.
Grannen åt ena hållet verkar inte gilla den där märkliga antenntråden så nära inpå heller så den skall jag ta bort.

Nåja, jag ger EzNec en chans…ifall jag slipper rota fram min gamla dator.
Kan det funka ihop med min klösbräda(Ipad), ngn som vet?
 
Nåja, jag ger EzNec en chans…ifall jag slipper rota fram min gamla dator.
Kan det funka ihop med min klösbräda(Ipad), ngn som vet?
Du får väl se till att köra win10 på din klösbräda. Så enkelt är det ;)
 
Hrmpf..
Nåja. -Är det ingen av er som vill hjälpa mej med mitt 20m’s problem jag skrev om högre upp?
Bygga ihop ngt helt annat går väl men jag vill gå till botten med vad som är fel med grejorna jag har…så jag lär mej ngt av det.
Jag har kört fast verkligen.
 
Är det ingen av er som vill hjälpa mej med mitt 20m’s problem jag skrev om högre upp?
Vad jag kan se så har du spridit ut uppgifterna om din FAN-dipol i flera inlägg.

Om allt ska bli rätt så är det viktigt att alla data finns tillgängliga.

Vilka band?
Höjd över mark?
Inverted "V" eller "flat top" ?
Typ av kabel, area och enventuell isolering. Isoleringens tjocklek och typ av plast?
Avstånd mellan alla trådarna?
Är alla trådar sträckta i samma riktning?
Och det där med choke.....?
Matningskabel: typ och längd?

Ja det behövs en hel del inputdata för att kunna reda ut dina problem på 20m.

Men hör detta verkligen hemma i en tråd om förkortade antenner?
 
Ja du har rätt. Fan-dipolen har förvisso förkortade element men inte de till 20m’s jag försökt använda.
Jag klurar vidare på egen hand och jag tror det är min ugly-balun som självsvänger på ngt lurigt sätt just där.
 
jag tror det är min ugly-balun som självsvänger på ngt lurigt sätt just där
En "ugly balun" är bara effektiv över ett väldigt litet frekvensområde.
Antalet varv och kapacitansen mellan varven skapar en parallellresonanskrets som är mycket smalbandig.
Till en "vanlig" flerbandig FAN-dipol måste man använda en ferrite choke.
 
Som GLD skriver är en ugly balun smal. Runt 5MHz brett som den funkar bra. Bättre då att göra choken runt en torroid så brukar det gå fint att få dem lite bredbandigare. 17 varv RG58 runt en FT240-43 fungerar bra från 20m till 160m.
 
Jo fast dipolben på 12 & 15MHz får jag att funka men inte 14MHz.
Innan jag tar av mina ’fin’ ringar till detta vill jag gå till botten med den fule först.
Hur den skall ändras för att funka på 20m. Att den slutar funka på andra frekvenser är jag med på.
Likaså har jag sett tabeller för det men det är bara en genväg som inte hjälper mej tänka själv.
Litteratur i ämnet ger inte svaret på min fråga heller tycker jag.
Vi gör inte om tråden till en balun-tråd. Jag labbar vidare på egen hand.
 
Om du inte vill offra dina finringar så har du kanske nån vanlig klämferrit i junkboxen. Det räcker med 3-4 varv RG58 genomen sådan för att det skall bli tillräckligt bra. Dvs skillnaden mellan denna och en riktigt bra optimerad ger knappast någon praktisk skillnad.

Får du 6-10 dB är det bra nog. En optimerad kan ge 20-30 dB men i praktiken helt betydelselöst. Det är de första dB som är viktigast.

Detta gäller för alla 1:1 baluner och strömdrosslar.
 
Jag läste lite av dina tidigare inlägg för att förstå hur din fun-dipol med 20m på ser ut och är konstruerad men jag fick ingen tydlig bild av den med stöd av dina inlägg. Kan du förklara i detalj hur den ser ut?
 
Om du inte vill offra dina finringar så har du kanske nån vanlig klämferrit i junkboxen. Det räcker med 3-4 varv RG58 genomen sådan för att det skall bli tillräckligt bra. Dvs skillnaden mellan denna och en riktigt bra optimerad ger knappast någon praktisk skillnad.

Får du 6-10 dB är det bra nog. En optimerad kan ge 20-30 dB men i praktiken helt betydelselöst. Det är de första dB som är viktigast.

Detta gäller för alla 1:1 baluner och strömdrosslar.
Konkreta svar som detta uppskattas såklart. Intressant eftersom jag räknat med att såna ferriter är alldeles för dåligt.
Kläm-dito har jag dåligt med men jag är duktig på att plocka sladdferriter på sånt som mot förmodan går till tippen.
Klipp kabeln på var sida om den och rensa ur mitten.
Sådana är inte lika lätta att tvinga genom flera varv på men ett par brukar gå. Sen ett flertal såna efter varandra har jag satt på ge bort-dipoler.

Min egna skapelse var från början inte meningen till ngt annat än 160m enbart med min fuktskadade koax jag hade svårt för att riva ner o slänga utan vidare. Det var mer kugghjulen i mitt huvud i kombination med min damp som gjorde att jag hängde på så många trådar det bara gick…när jag ’ändå höll på’.
Jag tycker ändå det fungerar såpass bra..att det kan va värt att hänga på en 250kr’s ring på den och så blir det nog.

Det jag går och klurar på är fulbalunen. Vad det är med den…för det måste vara den…som gör att jag inte får till ngt för 20m?
Det brukar bli ett par ge bort-dipoler om året och mina lådor med ferriter börjar det ta på så…jag behöver förkovra mej känner jag. Kan hända ngn av er redan har skrivit det men jag är en usel student på sånt jag måste läsa mej till.
Jag behöver greja med händerna…kika på analyzern i ögonfrån och tänka: ’om jag gör…så här…då händer det. Ok, men om jag istället gör så här…då borde….HA, jajjamensan, DET händer ’
Tänker börja med att ändra längden/antal varv för att se ifall det döda området runt 14MHz flyttar på sej eller om det helt enkelt är ngt annat??

Eftersom de olika dipolbenen inte inverkar på varandra som jag har förstånd att mäta iaf, borde inte felet ligga där.
Det är klart, jag har tänkt på de trådar som på 20m blir extremt hög eller låg Omiga…ifall de skulle inverka på ngt vis.
Troligen inte eftersom jag hängt av dem allihop och försökt köra enbart med 2x5 eller 2x15m ben…men det vill inte ändå.
Hänga på dummyload efter ful-balunen har jag ännu inte gjort men det blir nästa grej.
Gemensamt för de dipoltrådar jag provat med, är att de har hängt inverterat. Masten är en CueDee K600 som mäter 14m över betongklumpen men som har ytterligare en 2m sektion nedgjuten i betongen.
Utliggaren i typ samma stålmtrl sitter i topp och en meter ut.

På ngt sätt fastnar jag vid att felet ändå ligger i ful-balunen…eller också har jag missat ngt på vägen.

Förkortade antenner är ofta dipoler som kan tänkas behöva en choke så min frågeställning i just den här tråden kanske inte är så malplacerad trots allt.
 
Den där "Ugly balun" är väl bara en bit koaxialkabel lindad på ett plaströr. Alltså en 1:1 balun. 50 ohm in och 50 ohm ut. Så om ena änden ansluts till sändarens obalanserade utgång via matarkabeln så blir den andra änden mot antennen balanserad. Mer eller mindre balanserad beroende på antal varv och frekvensband.

Fördelarna med en 1:1 balun som sitter i dipolens matningspunkt är dels att antennens strålningsdiagram blir aningen mer symmetriskt och dels att oönskade strömmar längs matarkabelns utsida av skärmen dämpas en aning. Det gör att matarkabeln och hur den hänger i luften inte påverkar SVF och antennens resonansfrekvens så mycket.

Alternativet med klämferrit eller en Toroidkärna ger en stabilare funktion över ett större frekvensområde. Den där Ugly Balun är ganska smalbandig och en potentiell felkälla.

Parallellkoppling av dipoler och få dessa att fungera är en övning i tålamod. Ju mindre vinkel mellan dipolerna ju mer återverkar den ena dipolens längd på den andra som då får efterjusteras justeras. Sen har den första dipolens resonans drivit iväg och man får justera igen osv. Har man tre dipoler med liten vinkel emellan så kan man hålla sig sysselsatt länge. :)

Det är sådant man snabbt kan konstatera i EZNEC. Genom att mixtra med vinklarna och trådlängderna kan man få alla möjliga resultat och ibland impedanser som svårligen låter sig anpassas på ett enkelt sätt. För man sedan in den där Ugly Balunen i soppan så blir det inte lättare.

Två dipoler i samma matningspunkt som är orienterade 90 grader i förhållande till varandra ger däremot ytterst liten återverkan. Där kan man klippa till den ena dipolen först och sedan den andra utan att den första måste efterjusteras. Möjligen kan man orka få till det med tre dipoler om vinkeln mellan dipolerna bestäms till 45 grader och dipolen för den högsta frekvensen placeras mellan de två som sitter vinkelrätt mot varandra. Proceduren blir då att först justera in de vinkelräta och sedan mellandipolen. Möjligen får dipolen för den näst högsta frekvensen justeras en aning. Men återverkan blir i alla fall hanterbar.

För att reda ut om en balun eller strömdrossel är "tillräckligt bra" kan man först hissa upp en testdipol utan balun mellan två fästpunkter 3-10 m över marken och observera SVF när handen förs längs kabeln ett antal meter relativt nära antennen. Tag ett ordentligt grabbatag om kabeln så att handens kopplingskapacitans blir så hög som möjlig. Om SVF inte påverkas mer än ytterst marginellt behövs ingen balun. Om SVF ändrar sig markant så kan man prova med balun, en sådan klämferrit med några varv koaxialkabel som bara ger 6-10 dB isolation kommer då att göra så SVF ligger blixt stilla när handen förs längs kabeln. En bättre strömdrossel med en dyr Toroidkärna har större isolation uppemot 20-30 dB i bästa fall. Men skillnaden mot den "sämre på klämferriten" är bara mätbar med instrument men inte märkbar i verkligheten. Viktigt att komma ihåg.

Rent generellt använder jag alltid någon form av strömdrossel med en ferrit i alla mina antenner. Det gör att att matarkabelns inverkan blir minimal och särskilt i fallet portabelantenner är detta önskvärt. Den ena installationen är inte den andra lik och matarkabeln kan i ett fall gå snett ner nära ena dipolbenet och i andra fall hänga fritt rakt ner. Utan balun kommer man att få skiftande resultat som visar sig som att resonasfrekvensen kan hamna lågt på ett QTH och högt på ett annat.

Men om flera amatörband skall täckas in så är den enklaste och bästa lösningen fortfarande att;

1/ Häng upp en dipol som är ungefär en halv våglängd på det lägsta frekvensbandet. Finns det inte plats för 2 x 20 m så häng upp vad som går. Kanske 2 x 15 m.

2/ Använd en 300 ohm bandkabel, 450 ohm blir lite bättre och 600 ohm öppen stege blir bäst. Skillnaderna mellan de olika matarledningarna är minimal om vi pratar totallängder om 10-20 m eller t o m 30 m.

3/ Använd en ATU för att anpassa antennsystemets impedans till sändarens 50 ohm. Klart, fungerar på alla band med i princip knappt mätbara förluster. Sådana antenner var standard på 1930-talet innan koaxialkabeln blev populär och anställde oreda i leden.

Mycket korta dipoler kan fås att fungera tillfredsställande med den här metoden och man slipper att mixtra med spolar och traps osv.
 
Fördelarna med en 1:1 balun som sitter i dipolens matningspunkt är dels att antennens strålningsdiagram blir aningen mer symmetriskt och dels att oönskade strömmar längs matarkabelns utsida av skärmen dämpas en aning. Det gör att matarkabeln och hur den hänger i luften inte påverkar SVF och antennens resonansfrekvens så mycket.
Sådär tänker jag också. Närheten till grannar gör också att jag går och funderar mkt på störningar jag både kan få och kan ge. Koaxen dragen inuti masten hårt strappad mot mastens hörn. Dragen ner genom betongplattan, gör en krök o sen in mot huset genom nedgrävt 110mm avloppsrör.
Det där gäller inte riktigt den halvkassa koaxen till fan-dipolen som är upphängd på betydligt lösare boliner än så länge.
Alternativet med klämferrit eller en Toroidkärna ger en stabilare funktion över ett större frekvensområde. Den där Ugly Balun är ganska smalbandig och en potentiell felkälla.

Parallellkoppling av dipoler och få dessa att fungera är en övning i tålamod. Ju mindre vinkel mellan dipolerna ju mer återverkar den ena dipolens längd på den andra som då får efterjusteras justeras. Sen har den första dipolens resonans drivit iväg och man får justera igen osv. Har man tre dipoler med liten vinkel emellan så kan man hålla sig sysselsatt länge. :)

Det är sådant man snabbt kan konstatera i EZNEC. Genom att mixtra med vinklarna och trådlängderna kan man få alla möjliga resultat och ibland impedanser som svårligen låter sig anpassas på ett enkelt sätt. För man sedan in den där Ugly Balunen i soppan så blir det inte lättare.

Två dipoler i samma matningspunkt som är orienterade 90 grader i förhållande till varandra ger däremot ytterst liten återverkan. Där kan man klippa till den ena dipolen först och sedan den andra utan att den första måste efterjusteras. Möjligen kan man orka få till det med tre dipoler om vinkeln mellan dipolerna bestäms till 45 grader och dipolen för den högsta frekvensen placeras mellan de två som sitter vinkelrätt mot varandra. Proceduren blir då att först justera in de vinkelräta och sedan mellandipolen. Möjligen får dipolen för den näst högsta frekvensen justeras en aning. Men återverkan blir i alla fall hanterbar.
Ja, jag tror det är dina tidigare texter men även andras som jag har läst och därför tänkt att jag aldrig kommer få det att fungera såsom jag har möjlighet att hänga dem iaf. Jag har plats för ca 15m’s längder och 14m högt. Minimal vinkel i horisontalplanet är möjlig men jag har gjort vad som går 15m ut med ngn meter i sidled mellan dem.
Ändå fungerar det.
För att reda ut om en balun eller strömdrossel är "tillräckligt bra" kan man först hissa upp en testdipol utan balun mellan två fästpunkter 3-10 m över marken och observera SVF när handen förs längs kabeln ett antal meter relativt nära antennen. Tag ett ordentligt grabbatag om kabeln så att handens kopplingskapacitans blir så hög som möjlig. Om SVF inte påverkas mer än ytterst marginellt behövs ingen balun.
Typ sådär brukar jag göra också fast i andra änden på koaxen. Lägga handen på gammal swr instrument i plåt.
När mätarutslaget påverkas markant på vissa band, då känns de inge bra om man säger^^
Precis vid antennen som du säger blir såklart träffsäkrare.
Till en annan antenn jag i helgen fått lära mej ej längre heter Windom…satte jag för längesedan en stump kabel på typ 5m’s längd ut genom fönstret via en brytare kopplad till koaxskärm. I de fall där inget hände vare sej i högtalare eller på S meter när den brytaren slogs på kändes såklart mkt bättre än när det hände ngt….för där indikerades det ju då att koaxen ’var antenn’ den med.
Om SVF ändrar sig markant så kan man prova med balun, en sådan klämferrit med några varv koaxialkabel som bara ger 6-10 dB isolation kommer då att göra så SVF ligger blixt stilla när handen förs längs kabeln.
Detta med enkel klämferrit är helt klart den bästa information helgens forumskriverier har gett mej. Tack så mkt !
En bättre strömdrossel med en dyr Toroidkärna har större isolation uppemot 20-30 dB i bästa fall. Men skillnaden mot den "sämre på klämferriten" är bara mätbar med instrument men inte märkbar i verkligheten. Viktigt att komma ihåg.
Mm. Det sitter redan inuti choken en snålferrit från ett nätagg jag mätt upp hos en kollega och som vi bedömde skulle duga till 160m. Koaxen upprullad på ett gehör på plaströret var mest med tänket ’gör la alltid ngt’ på 10m jag räknat med att samma dipolben skulle lira på också.
Men om flera amatörband skall täckas in så är den enklaste och bästa lösningen fortfarande att;

1/ Häng upp en dipol som är ungefär en halv våglängd på det lägsta frekvensbandet. Finns det inte plats för 2 x 20 m så häng upp vad som går. Kanske 2 x 15 m.

2/ Använd en 300 ohm bandkabel, 450 ohm blir lite bättre och 600 ohm öppen stege blir bäst. Skillnaderna mellan de olika matarledningarna är minimal om vi pratar totallängder om 10-20 m eller t o m 30 m.

3/ Använd en ATU för att anpassa antennsystemets impedans till sändarens 50 ohm. Klart, fungerar på alla band med i princip knappt mätbara förluster. Sådana antenner var standard på 1930-talet innan koaxialkabeln blev populär och anställde oreda i leden.

Mycket korta dipoler kan fås att fungera tillfredsställande med den här metoden och man slipper att mixtra med spolar och traps osv.
Det köper jag. Det är dock redan uppfunnet och lika intressant som en köpe-antenn och ngt för den som mest vill köra radio och slippa krångla med antenner hela tiden.

Jag gillar ju när det är lite besvärligt att få till ngt som kan fungera. Bandkabel’s varianten vore för all del en utmaning att få till här…som ser ngt ut med shacket på motsatt sida mot där masten står. Det kanske kommer men inte nu iaf.

Olika antenner man medelst antennomkopplare skiftar mellan är mkt intressant också. Både i fråga om önskade och oönskade signaler. Lite orolig är jag över att jag skall slita ut den långaxlade vridomkopplare som sitter i min Yaesu-tuner men den får jag väl skriva om i annan tråd.
 
Har turen att med gott resultat kunna gjöra detta. Med en lathund som säger var på spolen bandkabeln ska kopplas in går det enkel/snabbt att byta band.
Men om flera amatörband skall täckas in så är den enklaste och bästa lösningen fortfarande att;

1/ Häng upp en dipol som är ungefär en halv våglängd på det lägsta frekvensbandet. Finns det inte plats för 2 x 20 m så häng upp vad som går. Kanske 2 x 15 m.

2/ Använd en 300 ohm bandkabel, 450 ohm blir lite bättre och 600 ohm öppen stege blir bäst. Skillnaderna mellan de olika matarledningarna är minimal om vi pratar totallängder om 10-20 m eller t o m 30 m.

3/ Använd en ATU för att anpassa antennsystemets impedans till sändarens 50 ohm. Klart, fungerar på alla band med i princip knappt mätbara förluster. Sådana antenner var standard på 1930-talet innan koaxialkabeln blev populär och anställde oreda i leden.

Mycket korta dipoler kan fås att fungera tillfredsställande med den här metoden och man slipper att mixtra med spolar och traps osv.
Har turen att med gott resultat kunna göra detta. Med en lathund som säger var på spolen bandkabeln ska kopplas in går det enkel/snabbt att byta band. Kan rekommenderas om utrymme och möjlighet finns.
 
Hur i hela friden är det där tänkt?
Ja den är ju förkortad.
Dom som har testat andra varianter av denna antenn rapporerar att om man använder en choke i matningspunkten så fungerar inte antennen.
Tydligen är det matarledningen som strålar.
 
Back
Top