G2DAF

Genom att likrikta och spänningsmultiplicera inkommande RF skapas en spänning som är tillräckligt hög för att mata skärmgallret.
Detta förenklar konstruktionen av nätdelen.

/Micke
 
De båda scheman som jag länkat till beskriver två olika sätt gentemot mataren, den ena med ett 50 ohms motstånd det andra med avstämd krets.
Både innebär väl enbart att mataren skall känna av 1:1 förhållande?

Innebär det skillnader i vilket effekt mataren har för uteffekten med de olika metoderna?

Kan man tänka sig andra lösningar?
 
qqe06-40s2.gif

Jag håller på med ett pa med ett qqe06/40, här tänker jag mig lösning som PA0FRI skissat för ett qqe06/40 enligt bild.

Visst har han väl missat diodkedjan för katoden?
 
Man hushållar väl mer med driveffekten om man kör med avstämd ingång.
Har man effekt så det räcker är det enklare med resistiv ingång och dessutom har jag för mig att det är lättare att få slutsteget stabilt med den lösningen.
Sen behöver man inte bry sig om gallerkretsen mera utan endast tuna anodsidan.




ang PA0FRI-kopplingen.....

I tomgång (utan drivning) finns det ju ingen skärmgallerspänning.
Jag har för mig att 06/40 drar mycket lite anodström under dom omständigheterna trots avsaknad av negativ gallerförspänning.

Detta kan vara orsaken till varför katoden inte behöver lyftas upp med dioder e.dyl
Jag har tyvärr ingen erfarenhet av att köra 06/40 utan gallerförspänning men det är ju lätt att mäta upp.


/Micke
 
Han har en del fiffiga lösningar den gode PA0FRI. I G2DAF:s princip, körs röret(en) utan bias/gallerförspänning då steget får arbeta med flytande arbetspunkt, vilket då bidrar till enkelheten. Skärmgallerspänningen kommer att följa modulationsenveloppen och viloströmmen med G1 och G2 på nollpotential blir, som synes, mycket låg.

/Lasse
 
Last edited:
Hmmm!

QQE06/40 är ett mycket lättdrivet rör men med 1100V anodspänning lär det dra betydligt mer än 220 mA som ger en hemtrevlig röd färg som lyser upp hela rummet. :-)

Max anodspänning enligt databladet är 600 V men i amatördrift det går så klart att öka spänningen en aning för att kräma ur de sista wattarna om man bara är försiktig vid avstämning och inte håller nere nyckeln för många sekunder. Men inte över 800 volt.

För SSB kan man inte räkna med mer än 30-40 W uteffekt om det skall låta någorlunda linjärt. För telegrafi uppemot 100 W eller något mer beroende på hur robust man vill ha sitt PA-steg.

De flesta PA-steg (inte så många) jag byggt har jag designat för att passera min "24 timmar key down" test med sned avstämning. Det finns ju massor av fina rör på surplusmarknaden idag och det kostar inte mer att välja ett snäpp kraftigare rör/nätdel och köra det på sparlåga.

Mitt allra första "stora PA-steg" som fanns beskrivet i QTC på 70-talet byggdes med fyra EL34 och det fungerade utmärkt i c:a 10 sekunder. Så länge som det tog att stämma av Pi-filtret och konstatera att uteffekten var runt 300 W på 3,5 MHz. Toppenbra! Därefter sjönk effekten till 100 W. Två av rören antog röd färg och mer roligt blev det inte. Rören var splitter nya och inte helt billiga. Inte ett enda QSO kördes på det PA-steget. Man lär sig av misstagen...

PA nummer två byggdes med två 813 i Grounded Grid koppling och kördes med c:a 1300 V anodspänning. Lämnade ut c:a 400-500 W och var i princip oförstörbart. Det var i aktiv tjänst under c:a 15 år tills 1987.

Mitt allra senaste PA-steg byggdes med fyra 813 i Grounded Grid och är sedan 1987 fortfarande i aktiv tjänst. Det lämnar drygt 1 kW key down med c:a 2500 V anodspänning och klarar av att gå kontinuerligt med nedtryckt nyckel även snedavstämt. Grafitanoderna blir då svagt röda men det är ju normalt på dessa rör. Nackdelen med fyra 813 är den höga anodkapacitansen som gör att det blir svårt att få till utgångskretsarna för de högre banden. Men i mitt fall var det endast lågbanden 1,8 - 7 MHz som skulle användas och där fungerade det utmärkt.

Om jag skulle bygga ett fjärde PA-steg någon gång i framtiden så hade jag nog valt ett eller kanske två QBL5/3500 som finns i junkboxen. Det skulle kunna ge 1 kW ut med stor råge och klara av 24-timmarstesten utan problem. Dessutom lätt att få att fungera även på de högre banden. G2DAF-kopplingen tycker jag är en intressant lösning som förenklar nätdelen avsevärt och bevisligen fungerar tillräckligt bra för både SSB och telegrafi.
 
813...
Minns en SRT CT450 vars stackars AM-modulator tappat bort gallerförspänningen till de två
813 som satt i modulatorns slutsteg. Där hade det varit röda anoder ganska länge, tillräckligt
länge för att glaset skulle bli mjukt och sugas in mot innanmätet. Dessa rör
funkade dock lika bra för det efter att ett motstånd med avbrott bytts ut. Känns som
813 är ganska robusta skapelser.
 
G2DAF kopplingen borde väl kunna användas på alla pentoder och tetroder.

Finns det något rör man definitivt ska undvika i denna koppling?


/Micke
 
De båda scheman som jag länkat till beskriver två olika sätt gentemot mataren, den ena med ett 50 ohms motstånd det andra med avstämd krets.
Både innebär väl enbart att mataren skall känna av 1:1 förhållande?

Innebär det skillnader i vilket effekt mataren har för uteffekten med de olika metoderna?
Kan man tänka sig andra lösningar?

Studerar man olika konstruktioner på PA slås man av det faktum att när bygget väl är klart har man ofta lagt minst tid åt ingångssidan. Därför ser man ofta mer eller mindre bra metoder att anpassa ingången till själva utgången på drivsändaren. Ingången kan ofta bestå av ett 50 eller 200 ohms motstånd till jord eller en 1:4 transformator. De länkar som FPG hänvisar till är just två sådana exempel. Jag anser dessa vara nödlösningar som visserligen fungerar hjälpligt men man kommer alltid att bli påmind om att "något" kan göras bättre. Ibland behöver man trixa med längden på kabeln mellan sändare och PA för att få till det där lilla som behövs för att klara ett band som ger riktigt dålig anpassning.

Eftersom moderna HF-stationer idag saknar justerbart Pi-filter på utgången, har antingen fast 50 ohms utgång eller inbyggd tuner som brukar klara 40-150 ohm, så är min erfarenhet den att det ska till mer tur än skicklighet för att uppnå en god anpassning på samtliga band. När en modern plastradio möter ett högt SWR drar den ner effekten varpå man kanske drar på lite mer... Det blir lite av rundgång. Har man en QRP-sändare blir det ännu viktigare med en bra anpassning. Därför vill jag slå ett slag för avstämd ingång på ett PA. Inspirerad av SM3BDZ fick jag för ett par år sedan äntligen tummarna loss och byggde ett ingångsfilter med automatiskt bandval. Ett petigt arbete som tog flera dagar att färdigställa men något jag inte ångrar.

För att klara en bättre anpassning på en tidigare generation hembyggt PA (också G2DAF) använde jag en mycket enkel lösning liknande den som ingår i detta PA.
http://pa0fri.home.xs4all.nl/Lineairs/FrinearPG400/fripg400.htm

Komponenter består av L3 och 2*320 pF kondensator. Fungerar alldeles utmärkt och medger avstämning till i princip SWR 1:1. Kan anslutas externt i en T-kontakt eller byggas in. Jag använde en ca 50 mm lång ferritstav som stomme för L3. Man ska tänka på att kabeln adderar C till kretsen, så den ska hållas kort. Med fler varv på L3 och en omkopplare får man även in 160 meter.

Det finns fler anledningar till varför "tuned input" är att rekommendera. Läs mer här Tuned input circuit

Göran SM7DLK
 
G2DAF kopplingen borde väl kunna användas på alla pentoder och tetroder.

Finns det något rör man definitivt ska undvika i denna koppling?


/Micke

Min uppfattning är att kopplingen lämpar sig mindre bra, eller inte alls, för moderna keramiska högbranta rör som bara tål någon Watt på G1 innan gallret förångas, då kopplingen innebär att röret alltid kommer att dra gallerström...

Robusta glasrör som 813, någon QBL-variant eller annan tetrod som tål en del gallerström är att föredra.

/Lasse
 
G2DAF varnade själv redan i originalartikeln för att utsätta rör av 4X150/4X250-familjerna för den fulla drivspänningen p.g.a att de ömtåliga styrgallren kunde skadas av för mycket gallerström. Lösningen var att göra ett uttag på ingångskretsen så att den fulla drivningen
genererade skärmgallerspänning, men bara en del nådde styrgallret.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
K-A du förstog mig direkt, det var 4CX250 jag tänkte på :)

Det gäller alltså att begränsa gallerströmmen till det som det valda röret tål.


/Micke
 
Back
Top