G5RV - V-dipol, riktverkan, vinklar mm?

Bonazera

Well-Known Member
Jag undrar om någon kan göra en lätt förståelig förklaring på några frågor om så optimal installation av en fullsize G5RV 2x15m, med mina förutsättningar.

Marken är något lutande i nord-sydriktning, antennen kommer också att sitta i nord-syd pga träd och fästpunker.
Masten är 12 m där jag tänkte sätta den, (alternativt 13,5 m, lite bökigare).
Den nordliga änden kan fås nästan horisontellt medan den sydliga runt 45 grader.

1.I vilken riktning strålar den mest?

2.Spelar det någon roll på vilken del man sätter centrumledaren?

3.Hur inverkar en inverterad antenn mot en horisontell dipol?

4.Hur dåligt blir det om ena delen är i 45 grader?

5. Hur mycket påverkar marklutningen och närhet till fackverksmasten?

6. Är det bättre att båda har samma vinkel eller är lika högt över mark?

7. Flera synpunker som inte jag funderat på?

8. Om den monteras i nord och ex vis sso, alltså lite åt öster, hur blir riktningen då?

73 numera SA4BJK
 
Last edited:
Bonazera de APQ.
En 2 x 15 m dipol strålar olika beroende på vilken frekvens du matar ut i antennen.
På 14 MHz, där antennen är 3 halvvågor lång (3 x 10 m) får du tre lober på vardera sidan om tråden eller summa 6 lober vilket i grova drag betyder rundstrålning om man bortser från lika många nollzoner. Detta under förutsättning att antennen hänger minst en halv våglängd över mark.
Övriga frågor hänvisar jag till ARRLs antennbok eller antenndiagramprogrammet NEC.

73
Bengt SM6APQ
 
OK.
Glömde tala om att den blir nog mest använd på warc-banden eller 10 till 20 meter.

Jaha, rundstrålande på 20 meter, det var en överraskning!

Hur mycket riktverkan har den då på de andra banden?

Tyvärr har jag inte lyckats med något antennprogram, därför ställs frågorna här.
 
Bonazera de APQ.
Du kan nog inte räkna med någon utpräglad riktverkan på något band, alltså 14 till 29,7 MHz. Om denna antenn, på ett visst band, råkar få "bättre vinst" i en viss riktning är det inte säkert att man kan utnyttja "vinsten". Räkna "konservativt" med att antennen är rundstrålande. Råkar du få kontakt med ett DX på ett visst band vid en viss tidpunkt är det en bonus.
Du skriver alldeles för lite hur du tänker utnyttja antennen. Är du t ex intresserad att hålla kontakt med en viss världsdel finns det enkla trådantenner som kan ge en viss riktverkan - t ex W8JK.
Sök och läs i så fall på Google.

Lycka till och 73
Bengt SM6APQ
 
Tanken var att jag skulle få lite riktverkan öst och väst på frekvenserna 18 till 29 MHz.
Därför trodde jag att den skulle sitta i nord-syd riktning, är det feltänkt?

Om man vänder på det lite och frågar hur en trådantenn ska se ut och vara monterad för att få riktverkan enligt ovan?

73
 
Man brukar säga att när horisontella dipolantenner sitter mer än 1/2 våglängd över marken
så börjar man märka ett riktningsdiagram. "Vanliga" antenner som t.ex. G5RV som används på 80 och 40 meter brukar man därför anse vara i princip rundstrålande.

Ska man ha tydlig och förutsägbar riktverkan behövs antenner som utformats för ändamålet.

När en dipolantenn börjar bli stor i förhållande till våglängden får man många strålningslober i varierande vinklar till antenntrådarna, och djupa "nollställen" imellan.
Dessutom påverkas detta på ett svårförutsägbart sätt om antennen sitter nära marken eller stora metallföremål i omgivningen.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag undrar om någon kan göra en lätt förståelig förklaring på några frågor om så optimal installation av en fullsize G5RV 2x15m, med mina förutsättningar.

Marken är något lutande i nord-sydriktning, antennen kommer också att sitta i nord-syd pga träd och fästpunker.
Masten är 12 m där jag tänkte sätta den, (alternativt 13,5 m, lite bökigare).
Den nordliga änden kan fås nästan horisontellt medan den sydliga runt 45 grader.

1.I vilken riktning strålar den mest?

2.Spelar det någon roll på vilken del man sätter centrumledaren?

3.Hur inverkar en inverterad antenn mot en horisontell dipol?

4.Hur dåligt blir det om ena delen är i 45 grader?

5. Hur mycket påverkar marklutningen och närhet till fackverksmasten?

6. Är det bättre att båda har samma vinkel eller är lika högt över mark?

7. Flera synpunker som inte jag funderat på?

8. Om den monteras i nord och ex vis sso, alltså lite åt öster, hur blir riktningen då?

73 numera SA4BJK


Hej
G5RV är en trevlig antenn, men kräver en matchbox. Avstämningarna blir relativt jämna och problemfria då antennen inte på något band uppvisar vare sej extremt hög eller extremt låg impedans.

1. Riktningen påverkas av lokala förhållanden samt hur lång antennen är med hänsyn till våglängden. På högre frekvenser finns en lätt tendens att stråla något mer i längdriktningen. På 80 kan den nog anses var rundstrålande.
Hänger den lågt på låga frekvenser lär den stråla rätt mycket uppåt.

2. Nej det spelar ingen roll egentligen. Jag föredrar att ha en järnfri balun där koaxen övergår till stegen/bandkabeln. Då blir heller inte din fråga aktuell.

3. Impedansen i dipoldelen sjunkernär ändarna närmar sej varandra.
En utsträckt dipol har teoretiskt 72 - 75 Ohms impedans. Denna sjunker när man viker ihop antennen som vid en iverterat V. Vid vinkeln 90 grader har den sannolikt sjunkit ned till ca 30 Ohm. Då kan man tänka sej, att skall dipolen passa direkt mot 50Ohms koax så kan man med fördel vika antennen en aning för att komma ned till 50 Ohm i matningen.

4. Förstår inte riktigt frågan. Menar du att ena "benet" är vikt medan det andra är rakt? Ja riktigt bra är det inte, den annars symmetriska antennen blir ju osymmetrisk samt att impedansen sjunker. Men kan du bara stämma av den, så kommer den ända att stråla bra och du kan ju fåroliga strålningsloober från den som kan vara svåra att förutse.
Bra eller dåligt beror på vad man vill få ut av antennen. En dålig DX antenn kan vara superbra på Europa och vice versa.

5. Se ovan. Det blir osymmetri. Svårt att uppskatta vad som händer. Närliggande ledande föremål kan faktiskt skapa riktverkan åt ett specifikt håll om man har tur. Men allt lokalt som påverkar är väldigt svårt att veta som händer. Man får prova och se.

6. Samma svar ungefär igen. En dipol fungerar bäst upphängd i fria luften så symmetrisk som möjligt. Har man osymmetri kan det hända att HF kopplas till matarledningen eller andra ledande föremål och därmed skapa störningar och elände.

7. Jag gjorde en med dubbla måtten så den även täckte 160m. Funkade bra och den långa antennen gav faktiskt ett visst gain i ändriktningen på de högra frekvenserna. Sista qso jag hade med gubben G5RV själv, så körde han just med den dubbla längden. Vi hade qso på 30m. han dog endast några veckor efter det qsoet.

8. Beror på frekvensen. Ju högre frekvens, desto mer tenderar den att stråla åt ändarna. Förvänta dej inte att den är någon nämnvärd riktverkan i "bredsidan" på 80m. För att det skall ske måste antennen vara bortåt en våglängd över marken. På "amatörhöjd" lär den stråla mycket högt, vilket kan vara bra om man skall snacka med svenskar tex. Är antennen inverterat V så kan det tänkas att den blir något mer rundstrålande.
 
Sanningen och ingenting annat än sanningen om G5RV

Fritt översatt från W2DU´s bok ”Reflections”.

Jag hörde talas om G5RV-antennen när en av mina bekanta beskrev detta koncept med en 30-meter radiator, ett stycke feederstege skarvad med 52-ohms koaxialkabel.
Han påstod att antennen gav 1:1 i SWR på samtliga amatörband – utan tuner.
Efter att ha hört liknande uttalande från andra amatörer beslöt jag att noggrant analysera antennen och framförallt det löjliga uttalandet ”

P g a att en antenntuner är nödvändig – utom på 20-metersbandet – ifrågasätts varför man använder koaxialkabel över huvud taget. Koaxialkabeln bidrar inte till någon som helst vettig funktion och konsumerar dessutom värdefulla wattar p g a högt SWR. En förnuftig lösning är därför att använda öppen feederstege hela vägen fram till transceivern och ta bort koaxialkabeln.
”.

Låt oss granska denna antenn kritiskt. Vi väljer att titta på G5RVs egenskaper på 14-MHz, det enda amatörband där antennen är i resonans. Själva dipolen är ungefär 30 m lång (2 x 15m). Det innebär att tre halvvågor bildas på radiatorn. Normalt har en halvvåg ett strålningsmotstång omkring 73-ohm men eftersom strömmen fördelas på tre halvvågor minskar strömmen i varje halvvåg och uppvisar därför en matningsimedans på omkring 90-ohm. På alla andra amatörband är matningspunkten realvärde högre och reaktivt vilket resulterar i ett högt SWR på matarledningen.
Tre halvvågor matade i en strömbuk på mitten skapar 3 strålningslober på vardera sidan – totalt ger en G5RV på detta band ett sexflikigt diagram eller m a o kan man anse antennen rundstrålande på 20-metersbandet. Detta koncept var mycket listigt gjort. Målet var ju att skapa en rundstrålande antenn för att ge alla stationer en ”fair” chans om G5RV utnyttjades av en ”sällsynt” station.
Nu till alla myterna som omger denna antenntyp.
Det finns amatörer som tror att den speciella kombinationen av 30 meter antenntråd och 10 meter öppen stege kompenserar att antennen är en aning för kort för 80-m bandet. Andra har fått för sig att den 10 meter långa stegen är speciellt skuren för att undvika att feedersystemet strålar.
Jag undrar verkligen var dessa rykten och myter härstammar från?
Låt oss sedan bemöta ”1:1 påståendet utan tuner”. En del amatörer gör gällande att kombinationen ”10-meter öppen feederstege och 21-meter lågohmig koax skulle ge en perfekt anpassning, SWR 1:1, på alla amatörband.
Don´t you believe it!
En nogrann analys och mätning av G5RV´s matningspunkt avslöjar att det finns ingen längd av öppen feederstege med olika impedanser som kan komma i närheten till en hygglig anpassning till en 50- eller 75-ohms koaxialkabel med undantag av 14-MHz. Men, en lång 50-ohms koaxialkabel kommer att reducera SWR i transceiverändan p g a de additionsförluster som uppkommer vid det höga stående-våg-förhållandet. Detta låga SWR är på bekostnad av förbrukad effekt i koaxialkabeln och därmed lägre uteffekt från radiatorn.

På 10-metersbandet uppstår sex halvvågor på radiatorn – tre på vardera sidan av centerisolatorn. Detta betyder spänningsmatning – alltså en hög impedans i matningspunkten – kanske mellan 2,500 och 3,000-ohm. Den 10 meter långa stegen, som här är en våglängd lång på 10-metersbandet, kommer att upprepa matningspunktens impedans där koaxen är ansluten. Om vi antar en impedans på 2,500-ohm kommer SWR i en 50-ohms koax att bli 50:1 – ja du läste rätt, femtio till ett! Många nomogram, där additionsförlusterna anges jämfört med matchad koax, har inte med detta höga värde. Förlusterna i koaxialkabeln blir katastrofala och på detta band är det inte många wattar som radieras från själva antennen. Spänningen mellan skärm och innerledare stiger med omkring 7 gånger (roten av 50) Den amatör som använder slutsteg på detta band riskerar dessutom genomslag i skarvkontakter eller i själva koaxen).

P g a att en antenntuner är nödvändig – utom på 20-metersbandet – ifrågasätts varför man använder koaxialkabel över huvud taget. Koaxialkabeln bidrar inte till någon som helst vettig funktion och konsumerar dessutom värdefulla wattar p g a högt SWR. En förnuftig lösning är därför att använda öppen feederstege hela vägen fram till transceivern och ta bort koaxialkabeln.
Då är det inte längre en G5RV!
Anm. Av SM6APQ

Till sist. Många amatörer tror att den 10-meter öppna feederstegen ingår på något vis som en radierande del av antennsystemet. Detta är helt fel. Radiering sker när ett elektromagnetiskt fält skapas av en ström i en ledare och inte fasas bort av ett elektromagnetiskt fält skapad av en ström i motsatta riktningen i en annan ledare. I en öppen feederstege går två strömmar i motsatta riktningen och skapar två fält som ligger 180 grader ur fas och tar sålunda ut varandra.
Därför ingår ingen del av G5RVs matningssystem som antenn.

73
Walter Maxwell, W2DU

Fritt översatt
W8NM, Dave Richardsson skriver:
Jag håller med Walter till 100 %. Det är otroligt och helt oförklarligt att denna antenntyp fått en sådan spridning – men man hittar den egentligen enbart hos radioamatörer med begränsade eller mycket dåliga tekniska kunskaper. Som Walter nämner – folk tror att kombinationen 31 meter radiator med en 10 m bandkabel trollar fram fantastiska egenskaper som då skulle möjliggöra en multibandantenn utan tuner – suck! Om denna fantastiska kombination av radiatortråd och öppen feederstege skulle åstakomma vad Mr Louis Varney tänkte sig skulle kommersiella stationer, militär och vårt State Department (UD) för länge sedan ha adopterat konceptet. Jämför när några amerikanska radioamatörer i Ecuador på 40-talet ”tog fram” quad-antennen som kort därefter blev använd av rundradion på kortvåg och stationer för kustradio och fast trafik. Så vitt jag vet finns det ingen kommersiell station som använt sig av G5RV-konceptet.

Jag skulle kunna tänka mig 102 foot (31.1m) delad på mitten och matad med öppen feederstege avslutad med en tuner nere vid sändaren, om jag ville ha en rundstrålande antenn för 14-MHz. Ett sådant antennarrangemang skulle också vara användbart på samtliga amatörband över 7-MHz (på 3.5-MHz är 102 fot något för kort!). Den amatör som har plats för 125 fot (38m) får en utmärkt allbandsantenn med hög verkningsgrad trots ett högt VSWR i den öppna stegen på vissa frekvenser.
Om jag skulle ha behov av en antenn som skulle användas på samtliga amatörband på HF-området skulle jag tillgripa det klassiska receptet; spänn upp en tråd mellan två tillgängliga upphängningspunkter (never mind the length!), dela tråden på mitten och mata med öppen feederstege hela vägen ner till en balanserad transmatch vid sändaren. Ett sådant system är överlägset alla andra arrangemang. Nackdelen är att transmatchen måste ”tunas” vid varje bandbyte.

Till sist: Jag kan bara tänka mig en förklaring till att denna antenn har fått en sådan spridning bland icke tekniskt kunnande amatörer. Människan vill bli lurad! En psykologisk faktor är också att man skäms och har svårt att erkänna att man blivit ”förledd” av oseriösa antennartiklar. Man förtränger helt enkelt sin felbedömning och fortsätter att använda antennen istället för att ersätta den med ett vettigt alternativ. Precis som det säljs koppararmband att fästas runt fotleden för att motverka reumatism eller bantningspiller med fantastiskt utlovade resultat säljs G5RV över disk för fantasipriser.

Dave, W8NM
 
Last edited:
APQ citerade W8DN; Till sist: Jag kan bara tänka mig en förklaring till att denna antenn har fått en sådan spridning bland icke tekniskt kunnande amatörer. Människan vill bli lurad! En psykologisk faktor är också att man skäms och har svårt att erkänna att man blivit ”förledd” av oseriösa antennartiklar. Man förtränger helt enkelt sin felbedömning och fortsätter att använda antennen istället för att ersätta den med ett vettigt alternativ. Precis som det säljs koppararmband att fästas runt fotleden för att motverka reumatism eller bantningspiller med fantastiskt utlovade resultat säljs G5RV över disk för fantasipriser."
-----

Tack för översättningen och en tänkvärd betraktning av G5RV-antennen. En nyutexaminerad radioamatör utan förkunskaper men som gått kursen och klarat provet med alla rätt samt extra guldstjärna i kanten kan rimligen inte förstå det tekniska innehållet i artikeln. Det är helt omöjligt och därför är den nya radioamatören hänvisad till mer lättbegriplig text.

Jag tar ett exempel från LSG Communications AB hemsida som säljer The Radio Works G5RV för SEK 1220.

Så här skriver man i reklamen;

"Den bästa G5RV du kan hitta! Komplett med wire, stege och högkvalitativ strömbalun. OBS kräver avstämmning på alla band!

Frekvensområde 3,5-30 MHz
Max Effekt 5KW
Wirelängd 30 meter (15+15)"

En nybörjare med enbart baskunskaper i antennteori kan rimligen inte fås att inse att en 30 m lång tråd som matas med 300 alternativt 450 ohms bandkabel eller 600 ohms öppen stege kan vara 3-10 dB bättre än en typisk G5RV-installation. Det låter väl knappast troligt med tanke på det höga priset och att det är en seriös firma som säljer antennen. Eller hur skall man förhålla sig till fakta och tro i ett fall som detta?

/Bengt
 
Last edited:
EQL de APQ.

När jag mönstrade av en tankbåt 1958 och började på SAG blev jag bekant med ett antal hams i Kungsbacka. Dom var tekniskt kunniga och bättre på radioteknik än jag. Dom pratade om G5RV-antennen. Jag hade inte en aning om vad konceptet innehöll. När dom med papper och penna visade mig en ritning protesterade jag med mina då mediokra kunskaper. Jag vet att jag yttrade: "Varför krångla till det med bandkabel och koax? Bättre att använda öppen feederstege ända ner till TX för att stämma av 30 m mittmatad dipol".
Märk väl att år 1958 tillverkade amatörerna själva sina G5RV.

I över 50 år har jag nu blivit "trakasserad" av okunniga och teknikfientliga amatörer för mina bestämda åsikter om G5RV-antennen. En del har t o m hånat mig genom att kalla mig G5APQ.

Min åsikt om G5RV står fast.

Än ännu större bluff idag är marknadsföring och försäljning av högtalarkablar. Helt otroligt. En del firmor har också riktat in sig på 230 volt nätsladdar från eluttaget i väggen fram till musikförstärkaren. Kostnad för en "super-duper" sladd 30.000:- (du läste rätt trettiotusen kronor).
There is a sucker born every minut. Det föds en dumbom varje minute och den okunnige vill bli lurad.

Skickar över ett dok. angående detta till din e-post adress. Du kan lägga ut valda stycken på ham.se

Kanske får en del personer en tankeställare och fattar vad dom är utsatta för när det gäller antennprodukter från de "stora" försäljningsställena i Sverige.

73
Bengt SM6APQ
 
Last edited:
God morgon,

Jag instämmer nog helt i de längre betraktelser som gjorts ovan - jag har inte lusläst allt. För att bidra med något lättläst skulle jag vilja citera vad EQL så vist skrev vid ett annat tillfälle:

"Den största förtjänsten med G5RV-antennen är att den minskar QRM:n på banden".

Kan det sägas tydligare?

73,
Rolf
SM5MX
 
Motorvägar

Det var en gång ett litet land i världsdelen Anatolien. Landet hade just blivit självständigt från stormakten Bolerano. Landet var mycket flackt och bördigt och i söder och västerut fanns det stora varma havet – Azania Ocean. Den av folket nyvalde presidenten, Tombo Kibundu, beslöt i samråd med sin kommunikationsminister, Kenneth Mapulanga, att satsa stort på infrastruktur i den nybildade republiken. Efter att ett lån från Världsbanken beviljats satte man igång att bygga motorvägar som utgick stjärnformigt från huvudstaden Isangoogo. Vidare beslöt man att bygga en separat asfalterad cykel- och mopedbana i anslutning och brevid motorvägen. Eftersom landet saknade berg och kullar påpekade kommunikationsministern att denna asfaltsremsa kommer att bli en succe, speciellt för cykelburna personer.

Syftet med denna separata vägbana var att ge folk som ej hade körkort en möjlighet att ta sig fram i överallt i landet och/eller besöka de fina badstränderna vid Azania Beach och utöva laxöringsfiske i Kisungoni River.

Vid parlamentets nästa möte tog man fram riktlinjerna i körregler för motorvägen och den kombinerade cykel/mopedbanan här nedan benämnd CB (CykelBana).

Reglerna föreslagna av President Kibundu och Kommunikationsminister Mapulanga godkändes av parlamentet med Prime Minister Emanuel Kone och blev som följer:
a) CB får utnyttjas av personer som ej innehar körkort.
b) CB-fordon skall ha nummerskyltar som utfärdas av kommunikationsministeriet.
c) En årlig avgift av 1500 Mirandos, omkring 4 USD erlägges av alla CB-fordon
d) Maximum hastighet på CB är begränsad till 30 km/h
e) Fordonstrafik på motorvägen skall följa den Internationella vägtrafikförordning vilket i stort innebär att fordon som ej kan färdas över 30 km/h är förbjudna att använda de två körfilerna på motorvägen

En sträcka av den nya motorvägen från huvudstaden Isangoogo till Azania Beach invigdes under mycket pompa och ståt 01-januari-1961 av Jorge Sangumbe, Head of Ministry of Power, Transport and Works.

De första fyra åren efter invigningen förflöt smärtfria. Ett få antal olyckor inträffade och då oftast på den snabba motorvägen. Några omkullkörningar av mopeder noterades på CB utan allvarliga personskador.

Men säg den lycka som varar. Idyllen på CB försvann gradvis. Orsaken var att ett stort antal mopedförarna som gradvis började öka hastigheten med trimmade mopeder. Dessa förare hade fått smaka på en frihet som dom tidigare aldrig upplevt. Klubbar bildades där man utbytte erfarenheter hur man kunde få mopederna att göra en hastighet ända upp till 60 km/h.

Situationen för cyklisterna blev nu avsevärt försämrad. Detta speciellt för barnfamiljer som gradvis slutade att utnyttja CB. Man ville inte riskera att barnen skulle råka ut för olyckor.

I mitten av 1966 slöt sig en stor grupp cyklister samman och skickade en skrivelse till kommunikationsdepartementet där man framhöll den farliga situation som uppkommit på CB p g a de otillåtna mopedhastigheterna. Man vädjade också till departementet att vidtaga åtgärder som t ex hastighetskontroller och avstängning från CB för de mopedister som inte följde trafikreglerna. Cyklisterna påpekade också att dom betalt avgiften för registreringen och att det nu var bortkastade pengar eftersom man inte vågade vistas på den gemensamma banan.

Kommunikationsministern vidarebefordrade skrivelsen till kabinettet som i sin tur sände en kopia till The Office of the President.

Efter noggrant övervägande beslöt president Kibundu att tills vidare inte vidtaga några åtgärder mot mopedisterna. Istället inbjöd han de mopedburna till ett stort möte i en samlingslokal i anslutning till Statehouse.

Mötet öppnades med att President Kibundu önskade mopedisterna välkomna och framhävde att framtiden för den nybildade Republiken var beroende av fred och sammarbete mellan olika intressegrupper i landet. Därefter redogjorde President Kibundu sin syn på de höga hastigheterna som praktiserades av mopedisterna. Att låta en stor grupp – cyklisterna – riskera att bli skadade p g a olämpligt uppträdande var emot landets humanitära lagar. Denna grupp har avlagt registreringsavgifter och känner sig nu utestängda från CB. President Kibundu förklarade också att Värlsbanken satt som villkor för sitt lån att alla kategorier av fordon; personbilar, truckar, motorcyklar, mopeder och cyklister skall kunna utnyttja dom nybyggda motorvägarna inklusive cyklar och mopeder på de anvisade banorna.
Innan mötet hade mopedisterna utsett en representant för gruppen som nu fungerade som talesman. Han å sin sida förkastade cyklisternas anklagelser som han ansåg som betydligt överdrivna.
”Det är sant att vi ibland har höga hastigheter men då är CB fri från cyklister. Vi har också betalt registeringsavgifter och har lika rätt till CB som de cykelburna.
President Kibundu tog nu till ordet och förklarade att från och med nu kommer övervakning och hastighetskontroller att utföras på samtliga väger i landet.
”Hastigheter kommer att mätas med radar och överträdelserna kommer att bindas till fordonets registreringsnummer. Straffet kommer att bli avstängning från CB och i allvarliga fall permanent beslagtagning av mopeden”.
President Kibundu avslutade mötet med att hoppas att dessa varningar till mopedisterna skulle möjliggöra att cyklisterna återigen kunde utnyttja CB.

Nu bildades lokala mopedklubbar över hela landet. Man började dryfta hur man skulle kunna undvika att bli tagna för fortkörning. Ingen av medlemmarna i någon av klubbarna hade tanke på att ge upp sina införskaffade ”privilegier” när det gällde dom höga hastigheterna.
Någon på mötet framförde att han hade ett svagt minne av att i Grekland praktiserade man ett förfarande som gick ut på att falskskylta sin bil.
En av mopedmedlemmarna tyckte att detta var ett mycket bra förslag och tillade:
”Jag jobbade i Saudi Arabien för ett antal år sedan och jag vet att det fanns privata firmor som tillverkade nummerskyltar för fordon. Jag skall undersöka via de svenskar som fortfarande jobbar där nere om vi inte kan importera ett antal skyltar där siffrorna dessutom är skrivna med arabiska tecken”.
Mötet beslöt enhälligt att gå på denna linje och en annan mopedägare föreslog dessutom att; ”låt oss då byta skyltar sinsemellan ofta för att försvåra identifiering av varje mopedförare”

Mot slutet av 1966 var situationen på CB så gott som ohållbar. Den kombinerade cykel och mopedbanan var nästan helt avbefolkad av cyklister. Ingen cykelburen person med förståndet i behåll ville ge sig ut bland dessa fartdårar med upptrimmade mopeder. Ändamålet att ge personer utan körkort en möjlighet att ta sig fram var nu helt misslyckat.

I början av 1967 beordrade President Kibundu genom kommunikationsministeriet IPD, Isangoogo Police Department, att börja införa hastighetskontroller med radar på CB, en åtgärd som presidenten i det längsta dragit sig för att använda.

Hastighetskontrollerna blev tyvärr ingen succe. Ett stort antal fordon med livsfarliga hastigheter uppmättes men ytterst få mopeder kunde knutas till ägare eller förare beroende på de arabiska skyltarna. Buskörningen på CB fortsatte obehindrat.

I maj 1967 begärde President Kibundu genom kabinettsekreterare Patrick Mojo att samkalla samtliga departement som var involverade och administrerade samtliga vägbanor och motorvägar i republiken.

Mötet hölls den 15 maj i Statehouse stora samlingsal. Presidenten hälsade samtliga deltagare välkomna och beklagade sig att landets stora satsning på CB var totalt misslyckat. Detta berodde på att banan avsedd för lägre hastighet nu helt var obrukbar för cyklister p g a för höga hastigheter hos mopedister. Presiden Kibundu utlyste konstruktiva förslag och åtgärder.

Kommunikationsminister Kenneth Mapulanga begärde nu ordet.
”Mister President, jag har ett förslag som jag motiverar enligt följande. Historien går inte att vrida tillbaka. Dessa fartälskande mopedister kan vi aldrig stoppa. Vi måste få bort dom från CB på något sätt så att cyklister åter igen kan ta banan i bruk. Jag föreslår därför att en helt ny licensklass införs för mopederna. Låt oss kalla den T licens – Trafik licens. Jag föreslår att ett förenklat körkortsprov införs för T-licensarna och en något förhöjd skatt jämfört med den tidigare moped och cykelskatten och att mopederna bara får utnyttja högra körbanan på våra motorvägar. Villkoren för T-licensen är givetvis att mopederna måste kunna färdas med en högre hastighet en 30 km/h för att kunna smälta in i motorvägstrafiken. Vidare föreslår jag en maximum hastighet av 95 km/h. Dessa mopedfordon kommer att erhålla nya skyltar där registreringsnumret börjar med bokstaven ”T”. De olagliga ”arabskyltarna” får under inga omständigheter användas”.

Den nya T-licensen infördes i slutet av samma år och blev en succe – åtminstone för T-licensarna. Till en början förflöt allt lugnt och smidigt på motorvägarnas högra körbana. Tiden gick och antalet T-lincenser ökade. En viss irritation började långsamt märkas bland mopedisterna när det gällde de stora lastbilarna som hade en tendens att sacka ner i uppförsbackar. Det blev svårt för T-licensarna att köra om. Många mopedister valde då att tillfälligt gå ut i den vänstra körbanan – ett brott mot reglerna. En del av mopedisterna hade också tröttnat på att trimma upp sina mopeder och istället skaffat sig lättviktare och t o m stora motorcyklar som kunde komma upp i hastigheter nära 200 km/h. Detta var också ett brott mot dom ursprungliga bestämmelserna.

Snart började yrkeschaufförer och privatbilister klaga hos kommunikationsministeriet på den ökande och de våghalsiga farterna hos T-licensarna.
”Vi måste hela tiden vara på helspänn för att inte köra på dessa fartdårar”, skrev en representant till Schenker i ett brev till departementet.

”Klockan går inte backa och historien går inte att vrida tillbaka,” suckade President Kibundu när han läste vägverkets rapport om den icke önskvärda utvecklingen på landets vägnät.
”Min ursprungliga dröm att ge två grupper av trafikanter en möjlighet att ta sig fram i republiken på ett enkelt och billigt sätt, har gått i spillror! Suck!

Om någon av läsarna tycker sig kunna urskilja en likhet i denna saga med 27-MHz PR-radio är detta en ren tillfällighet.

Bengt SM6APQ
 
En mycket bra "förtäckt" historia om amatörproblemet i några olika länder.

Klockan går inte att vrida tillbaka, låt oss söka licens för avskjutning och ett premiesystem där man får köra några km (watt) högre för varje avlivad T-mopedist. ;-)

73
 
Last edited:
Det var en gång ett litet land i världsdelen Anatolien. Landet hade just blivit självständigt från stormakten Bolerano. Landet var mycket flackt och bördigt och i söder och västerut fanns det stora varma havet – Azania Ocean. Den av folket nyvalde presidenten, Tombo Kibundu, beslöt i samråd med sin kommunikationsminister, Kenneth Mapulanga, att satsa stort på infrastruktur i den nybildade republiken. Efter att ett lån från Världsbanken beviljats satte man igång att bygga motorvägar som utgick stjärnformigt från huvudstaden Isangoogo. Vidare beslöt man att bygga en separat asfalterad cykel- och mopedbana i anslutning och brevid motorvägen. Eftersom landet saknade berg och kullar påpekade kommunikationsministern att denna asfaltsremsa kommer att bli en succe, speciellt för cykelburna personer.

---

Om någon av läsarna tycker sig kunna urskilja en likhet i denna saga med 27-MHz PR-radio är detta en ren tillfällighet.

Bengt SM6APQ

en liten undran men vad har detta med G5RV att göra. :confused: :confused: :confused:
 
Misstänker att PR jakten blev till en mani för en del av Kongl. Telegrafverkets befattningshavare.
Vi hade en Polis hemma som blev så exalterad av att jaga misstänka trimmade mopeder så att det nästan blev för mycket för honom.
:)
 
Sagan om mopederna har inget med G5RV att göra. Jag skrev tyvärr på fel "tråd". Kunde i hastigheten inte hitta den rätta.
Ändå hoppas jag att ni har haft en trevlig avkoppling när ni läste berättelsen.

73
Bengt SM6APQ
 
ACO och XUN de APQ
Beklagar att ni inte fattat satiren. Blanda inte ihop äpplen med päron. G5RV med horisontell polarisering var nog inte lämplig på 27-MHz. Ursäkta att jag pratar radioteknik.

73 till er bägge and "keep smiling" - det gör jag.

Bengt SM6APQ
 
Back
Top