Gamla digitala moder är roligt

Sen har vi SSTV, långsamskannad bildsändning.
Huruvuida det kan vara ett digtial trafiksätt är en bra fråga, men siffervisande (digitalt) är det inte i alla fall.
Rattade över 14 MHz bandet och fann att SSTV folket är kvar på 14260 kHz USB.
Senare tid gjordes SSTV med dator, men i börjn byggdes det, och genom att använda CRT med efterlysning kunde en hel bild ses.
Så vitt jag förstår är det samma princip som de tidiga fax:arna, de som man satt upp papperet (orignalt) på en rulle som sen sände varv för varv när rullen roterade.
Det fanns någon dyr fabriksbyggd sak, hette nog något med Robot..i namnet. Det var före datorernas tid.
Efterhan kunde man änven sända färgbilder.

Säkert finns väl många nya bildsändade trafiksätt numera. (jag har inte koll).

SM4FPD
 
Jag har aldrig kört SSTV, hur fungerade det?
Var det rörliga långsamma slow motion bilder man sände eller sände man stillbilder?
 
Man sänder stillbilder ur fotoalbumet, varje bild tar någon minut eller drygt så. Trevligast motiv är operatören, hans stationsplats, hus eller omedelbara omgivning. Tyvärr kombineras aldrig bildväxlingen med tal, det blir ofta det som Åke -BUO kallade "bilddiarré".

Lennart.
 
Som jag nämnde SSTV var ett trafiksätt som byggde på äldre, eller första generationen FAX.
Man satt upp sin bild på en rulle, sen snurrade rullen och en fotosensor drevs fram över rullen.
Dvs en linje per varv, och hur fort man matade sensorn blev antalet linjer som skannades.
Lyssnar på på SSTV på 14230 kHz så hör det på ljudet hur det "snurrar" när bilden är klar kommer några synkljus.
Efer hand kom system där man med en kamera, sådan elektronisk var primitiva då, svrtvit och med dålig bild, kamerns Vireo omvandlades med logik till SSTV signalen.

Nej rörliga bilder kräver större bandbredd.

Ex när man tar ner bilder från rymdsonder på Mars exvis, sker det med liknande metoder, och det tar tid, beroende på bild en halvtimme till flara timmar pr bild. Ju längre bort i rymden ju långsammare, = mindre bandbredd. Och färg lägger man ju på i efterhand.

Jag har för mig det förekom SSTV med färgbilder.

Klart att fading och andra vågutbrdningsfenoemn påverkade SSTV bilderna rejält. Så att få en störningsfri bild är exklusivt.

Så SSTV är egentligen likt vanlig analog TV, men betydligt långsammare.
Och färre linjer, men FAX:en kunde köras med upp till 800 linjer har jag för mig.

Förmodligen sänds väderkartor till sjöfarten på HF med liknande system, huruvida det finns sådan stationer än i dag vet jag ej.
Även de första vädersatteliterna på 137 MHz, sände FAX, men med FM sändare och underbärvåg.


Ja sen är det väl Hellschrift som skall diskuteras..... sådana maskiner såldes av Svebry minns jag, tyvär köpe jag ingen.


SM4FPD
 
"Ur-SSTV" hade en bildfrekvens av 1/8 Hz och scannade 120 linjer.

Tekniken för att göra sådant var dyrbar och komplicerad i början, så antalet amatörer i SM som kunde kommunicera
via SSTV var lätt räknade. De flesta satte ett P7-katodstrålerör i ett gammalt oscilloskop och byggde en
diskriminator som omvandlade frekvens till ljusstyrka. Att sända var ännu värre, det förekom "flying-spot scanners" här och var innan vidikonerna hade kommit ner i pris.

Den enda jag råkade på var den tidigare nämnde SM0BUO och SM5CNF i Linköping. En Hallsbergsamatör
byggde en monitor, och lät SM5CNF scanna in ett "album" vilket lagrades på en rullbandspelare. Dock vet
jag inte ifall han någonsin körde något QSO.

Digitaltekniken och billiga datorer förenklade hela SSTV-konceptet, och numera finns det "tretton på dussinet"
"Digitala video-moder".
 
Jag har roat mig med att avkoda bilderna som sänds på 20m.
Oftast är det bara ett QSLkort. Samma typ av sändning från ISS.

Riktig faksimil med snurrande rulle skulle vara kul att prova.
 
Hellskrivarna fanns i svenska försvaret ännu på 1950-talet och kanske längre - träffade på sådana vid repövning 1957, trots att vi vid första-tjänstgöringen på S1 hade fått veta att sådana antikviteter "fanns för länge sedan". Till det högre befälets förskräckelse prövade vi att koppla hellskrivarna till Ra 120 och försöka få förbindelse. "De är inte avsedda att användas med radio" fick vi veta. Men det var ju just därför som det var så intressant att försöka. Och lyckas!
 
Lite kul med de mekaniska telprintrarna, de drevs ju av en motor, rätt stark sådan, då den ju skulle driva en väldig massa mekanik. Och den lät därefter.
Dess varvtal bestämde vilken datahastighet den kunde ta emot och sända. Dvs som klockan i dagens elektronik.
Vanlig datahastighet var 50 Baud, dvs 20 ms bitar. Men amatörradio skulle köra 45,45 Baud. Det kom har jag för mig att vissa amerikanska fjärrskrivare hade synkonmotor. När de sen kördes på vår 50 Hz elnät gick de saktare. Hur amerikanarna gjorde för att få dessa till 45,45 Bd är en bra fråga.
Så det första man skulle göra var att trimma om motorns hastighet. Motorns varvtal klockar ju den mekanisk serie-parallell-omvandalaren, en mek UART. Sen kunde man förstås gå över med lite olja här och där.
Det fanns ett stoboskop på motorns, dvs svarta och vita fläckar. Man tittade på dessa genom en stämgaffel med titthål och såg då blinkande 125 Hz. Så fick man justera motorns centrifugalregulator så den gick med rätt varvtal.
För att få ner den till 45,45 Baud, kunde man endera stämma om stämgaffeln, dvs fila skänklarna, eller rita ett nytt stroboskop att tejpa öve det gamla. När man sen skulle avlyssna kommersiell trafik fick man ta fram det gamla stroboskopet och stämgafeln och trimma om motorn.
Snacka om menystyrning......nej det tog längre tid och var nog svårare för många att lära sig.
Roligt var det i alla fall.

Var det inte någon multipel från stämgaffelns 125 Hz som skapade mark och space tonerna????


SM4FPD
 
fick man ta fram det gamla stroboskopet och stämgafeln och trimma om motorn.
Redan då hade jag bestämmt mig för att bygga varvtalsstyrning till motorn.
Det blev inget av med det, jag la ner amatörradio i många år.
 
Men amatörradio skulle köra 45,45 Baud. Det kom har jag för mig att vissa amerikanska fjärrskrivare hade synkonmotor. När de sen kördes på vår 50 Hz elnät gick de saktare. Hur amerikanarna gjorde för att få dessa till 45,45 Bd är en bra fråga.
"Ur-Teletypen" arbetade med 60 WPM eller 45,45 Baud. Detta blev stilbildare för amatör-RTTY, och eftersom amerikanska maskiner med synkronmotorer inte lät sig justeras kom amatörradiovärldsstandarden att bli 45 istället för de 50 Baud som var föreskrivet i CCITT-normerna.
Var det inte någon multipel från stämgaffelns 125 Hz som skapade mark och space tonerna????
Stämmer inte. Däremot är centrumfrekvensen för 850 Hz skift = 2550 Hz och själva skiftfrekvenserna multiplar av 425 Hz.
 
Senare kom de låga tonparen, 1275 och 1445 Hz, nackdelen var att de kunde bilda övertoner inom ett SSB pasband, dvs om man då körde AFSK, korde in en LF signal i SSB sändarn. Särsksilt påtgligt kunde detta bli om man använde speechprocessor... vilket ju är helt fel.
Kan inte påminna mig om att man inom amatörradion talade om tonparens centerfrekvens.

Morse är väl ett "digitalt" trafiksätt, om nu annan radiotelegrafi kallas digitalt.... on off, eller etta nolla, är det i alla fall som verkar vara normen för digitalt numera.

Jag brukar lyssna lite på Morse för att försöka hålla kunskapen vid liv.
Jag märker att hur man genomför ett allmänt anrop och en radiokontakt numer har förändrats mycket.
Allmännt anrop sker ofta utan DE, ex CQ CQ SM4XX SM4XX K, ibland med ett DX på slutet utan K.
Iband hör man nån som bara sänder sin signal, dvs utan CQ och det verkar som han menar allmänt anrop.
Vad är finessen med att göra anropen så korta som möjligt?

Radiokontakerna i sig innehåller bara 599 eller 5NN TU 73 QRZ (utan frågetecken). ingen anropsignal före och efter sändning.

Att en station svarar med anroparens hastighet repsektras aldrig numera. Endast: TU 73 QRZ efter att ha nämnt motstationens anropsignal.

Själv tyckte jag det vaer trevligt att ha en Morsekontakt förr, då man kunde berätta om stationen antennen väder och vind etc.
Sånt verkar inte existera numera.

En helt vanlig radiokontakt med Morse verkar vara som en del av en test bara, även när det inte är test, snabbt fort och 5NN TU 73

Något annat jag reagerer för är bruket av Vibroplex buggar, låter fullständigt apa om dem. Klart att man kan tänka sig att det är en viss nostalgi, men då bör man behärka tekniken, och inte visa sig på banden med totalt kass Morse. Och fort är tydligen ett måste. Korta i 180 takt och långa i 40 takt.... samt mängder av felsändningar.

Trodde i min enfald att det borde vara en del av hobbyn att låta så bra som möjligt.

SM4FPD
 
Jag har legat av mig såpass att det är svårt att läsa "dålig handstil", medan det är inte samma problem att hänga med nån som sänder snyggt. Det kanske behövs flera "Straight Key Days" för att få upp intresset...
 
Behövs nog inte sttaight key, en ren elbugg hanterad med omdöme låter ju bra.
Men stressen att köra så fort som möjligt verkar förstöra för många, det blir felslagningar och ful Morse.
En del slår ihop allt till ett jättelångt ord bara.

Hörde nån som sänder: "TEST OX9XXX" "TEST OX9XX" med jämna mellanrum.
Jag har lärt mig att om man ropar på någon så ropar man hens namn, så frågan är om han ropar på OX9XXX eller om han menar sig själv, och vill köra test?

Synd att ett så exklusivt traafiskätt som Morse förstörs av stress att hinna köra så många kontakter som möjligt och inte ta hänsyn till hur man låter.

Hur lämnar man en rpoport till någon som har läsbarhet 5, signalstyrka 9 och tonkvalitet 9 men en väldigt ful handstil, med fel och omslgningar, utan felsklagningstecken.
Kanske blir det första femman som blir lidanade då? QLF finns ju försåss.....

SM4FPD
 
QLF (fniss)... Hittar inte den i Q-kodshäftet, men minns att den ingick i utbildningen ändå...
 
"QLF?" = "Are you sending using your left foot?"
"QLF" = "Now try sending with your right foot"

Annars är "QSD" = "Your keying is defective" gångbar.

Dock kanske man behöver precisera på vilket sätt den är "defective".
 
Jag går QWC = självförklarande

QBL = Jag bläddrar (Efter att ha fått fråga om något i en manual, etc.)

QBL? = Hittar Du något i manualen.
 
Minnesgoda erinrar sig dessa nytillskott till Q-förkortningsfloran ur en QTC för jämnt 60 år sedan:
1633877416239.png
 
Ja väldigt användbara Q-förkortningar.
Vid SSB, ja det är ju vikigt att hålla sig kodad så ingen förstår vad man menar.
Vid SSB skall det bokstaveras med svenska bokstäver eller internationella?

Exvis QUL Queen Uniform Lima eller på svenska: Quuu Uuuuuh Ällllll Kanske Quintus Urban Ludvig

Tänker man efter är klarspråk faktiskt tydligare.

SM4FPD
 
Kollade lite på SSTV frekvensen på 14230 kHz, och det var flera radioamatörer som gjorde vad de kunde för att störa ut, allt från vanliga radiokontakter på USB till blåsning i micken, digital sändning av CW, Morseliknade signaler.
Klart att SSTV är ett avglömt trafiksätt, men saken visar att okunskapen om vad radioamatörer har för sig, är stor.
Hör ofta de som kör USB telefoni på 14350 kHz, iböand för säkerhetskull 50 Hz under, dvs på 143495 kHz. Vid tester är det mer regel än undantag att sända sitt sidband utanför bandet.

SM4FotPeDahl
 
Back
Top