Gamla telefoner

SA2CLC

Well-Known Member
Fick frågan på jobbet idag ifall det går koppla upp två telefoner med vridskiva, som besökarna kan roa sig med i gamla kraftstationens teknikbod? (Finnforsens kraftstation,i drift mellan 1908-1955, numera museum)

Går det på ett enkelt sätt få till?
Att bara koppla upp dem som ett intercom tror jag blir för simpelt, man vill ju ha kopplingston, slå åtminstone några nummer, för att det sedan ska ringa i andra luren..

90volt vill jag minnas finns på trådarna.
 
Om jag minns rätt är matningen DC 24-48 V för att driva mikarna och för att styra televäxeln (lyft lur, nummertagning) och 90-120 V AC 20 Hz för ringningen. Det går säkert att mixtra ihop något för att "simulera" en uppkoppling med fingerskivan, man kan ju anornda något med stegande reläer eller kanske även nåt pulsstyrt med halvledare. Kopplingstonen var väl ett "normal-A" (440 Hz) och även det skulle nog gå att fixa till. Frågan är väl om nån vill hålla på med hantverk av den sorten. Å andra sidan kanske det finns nån färdig byggsats "out there", vem vet...
 
Det här är inte helt elementärt.

Vill man ha en funktion som liknar en telefonanknytning så behövs det ganska mycket logik.
Absolut enklaste sättet torde vara att hitta en skrotad analog PABX som medger samtal mellan anknytningarna.
En sådan tingest torde ha något av de sämsta andrahandsvärden man kan föreställa sig.

Om man envisas med att göra något sådant själv i programvara så skulle en tänkbar lösning kunna se ut så här:

* Ett utgångsläge när systemet väntar på att någon ska lyfta luren
* Ett linjerelä eller optokopplare som detekterar "lurfyft"
* När luren är av så sänds en kopplingston, -10 dBm 440 Hz till den anslutna telefonen. Om den andra luren redan är lyft genereras upptaget- eller spärrton tills luren läggs på
* Sedan väntar systemet på "nummertagning". Eftersom det bara finns en annan telefon att ringa till så
kan vilket nummer som helst tas på fingerskivan, men man räknar in rätt antal pulser (=linjeavbrott) för att t.ex. ett 5-siffrigt telefonnummer
matats in. Om inget helt nummer matats in inom, säg, 30 sekunder, eller ett ogiltigt så bryts kopplingstonen och systemet återgår till utgångsläget

* När ett giltigt nummer matats in så genereras ringspänning, 20 Hz 80 V mot den andra telefonen.
* När luren lyfts i andra änden så avbryts ringspänningen och signalvägen mellan telefonerna öppnas
* När någon av telefonlurarna läggs på så bryts förbindelsen mellan telefonerna och systemet återgår till utgångsläget.

Den lösning som jag själv använde 1988/89 när jag var med att utveckla ett telefonlinjeinterface till Ericsson NMT-telefoner som satt på Finlands och Gotlandsfärjorna var att göra en "tillståndsmaskin" som hade ett antal tillstånd där man hanterar varje händelse eller väntetid innan man går till något annat tillstånd. De tillstånd som finns representeras av en lista av subrutinadresser, som en pekare vars värde bestäms av "tillståndsvariabeln"-

För att hålla rätt på tiden så räknas realtidsinterrupt så att programloopen går ett varv för varje "tick", som lämpligen är 2 ms, eller
en lämplig fraktion av pulstiden, 10 ms, från en fingerskiva. Detta blir i princip en "mjukvaru-UART".

En sådan funktion för NMT-telefonen gjordes i ett par hundra rader 6800 och senare 68HC11-assembler.
Alla toner (440 och 20 Hz) genererades i timer-kretsar, och ringspänningen i en "bakvänd" liten nättransformator som drevs av en LM380.
"Trappstegssinus" blev använt, så timerkretsarna genererade 8 gånger utfrekvensen.

Det fungerade riktigt bra, och enheten producerades i ett trettiotal exemplar. Sedan kom motsvarande enhet från Mitsubishi som var anpassad till modernare mynttelefoner.

Kodat i C kan man nog få till detta med kanske halva antalet programrader i en Arduino eller liknande.

Inspiration till ett sådant projekt kan fås här:
 

Attachments

Last edited:
>att hitta en skrotad analog PABX som medger samtal mellan anknytningarna.

För något decennium sedan fanns det interface mellan analoga telefoner och IP-telefoni. Hittar man ett sådant (jag hade en Linksys PAP2T) så får man tillsammans med en Raspberry Pi eller liknande ett komplett "interkom"-system. Jag är inte helt säker på om boxen orkar driva en telefon från den gamla goda tiden dock.
 
De äldre telefonerna har väl pulsval? Alltså så gamla som en bakelittelefon med snurrskiva.

Funkar att koppla dem i serie med varandra med tex 6V och prata mellan dem. Det har jag gjort som kul experiment med baren nån gång.
 
Apropå "vridskiva" så kallades denna förr för nummerskiva eller fingerskiva eller lite mer vardagligt även för petmoj.

//QRP
 
Det här är inte helt elementärt.

Vill man ha en funktion som liknar en telefonanknytning så behövs det ganska mycket logik.
Absolut enklaste sättet torde vara att hitta en skrotad analog PABX som medger samtal mellan anknytningarna.
En sådan tingest torde ha något av de sämsta andrahandsvärden man kan föreställa sig.

Om man envisas med att göra något sådant själv i programvara så skulle en tänkbar lösning kunna se ut så här:

* Ett utgångsläge när systemet väntar på att någon ska lyfta luren
* Ett linjerelä eller optokopplare som detekterar "lurfyft"
* När luren är av så sänds en kopplingston, -10 dBm 440 Hz till den anslutna telefonen. Om den andra luren redan är lyft genereras upptaget- eller spärrton tills luren läggs på
* Sedan väntar systemet på "nummertagning". Eftersom det bara finns en annan telefon att ringa till så
kan vilket nummer som helst tas på fingerskivan, men man räknar in rätt antal pulser (=linjeavbrott) för att t.ex. ett 5-siffrigt telefonnummer
matats in. Om inget helt nummer matats in inom, säg, 30 sekunder, eller ett ogiltigt så bryts kopplingstonen och systemet återgår till utgångsläget

* När ett giltigt nummer matats in så genereras ringspänning, 20 Hz 80 V mot den andra telefonen.
* När luren lyfts i andra änden så avbryts ringspänningen och signalvägen mellan telefonerna öppnas
* När någon av telefonlurarna läggs på så bryts förbindelsen mellan telefonerna och systemet återgår till utgångsläget.

Den lösning som jag själv använde 1988/89 när jag var med att utveckla ett telefonlinjeinterface till Ericsson NMT-telefoner som satt på Finlands och Gotlandsfärjorna var att göra en "tillståndsmaskin" som hade ett antal tillstånd där man hanterar varje händelse eller väntetid innan man går till något annat tillstånd. De tillstånd som finns representeras av en lista av subrutinadresser, som en pekare vars värde bestäms av "tillståndsvariabeln"-

För att hålla rätt på tiden så räknas realtidsinterrupt så att programloopen går ett varv för varje "tick", som lämpligen är 2 ms, eller
en lämplig fraktion av pulstiden, 10 ms, från en fingerskiva. Detta blir i princip en "mjukvaru-UART".

En sådan funktion för NMT-telefonen gjordes i ett par hundra rader 6800 och senare 68HC11-assembler.
Alla toner (440 och 20 Hz) genererades i timer-kretsar, och ringspänningen i en "bakvänd" liten nättransformator som drevs av en LM380.
"Trappstegssinus" blev använt, så timerkretsarna genererade 8 gånger utfrekvensen.

Det fungerade riktigt bra, och enheten producerades i ett trettiotal exemplar. Sedan kom motsvarande enhet från Mitsubishi som var anpassad till modernare mynttelefoner.

Kodat i C kan man nog få till detta med kanske halva antalet programrader i en Arduino eller liknande.

Inspiration till ett sådant projekt kan fås hä
Det här är inte helt elementärt.

Vill man ha en funktion som liknar en telefonanknytning så behövs det ganska mycket logik.
Absolut enklaste sättet torde vara att hitta en skrotad analog PABX som medger samtal mellan anknytningarna.
En sådan tingest torde ha något av de sämsta andrahandsvärden man kan föreställa sig.

Om man envisas med att göra något sådant själv i programvara så skulle en tänkbar lösning kunna se ut så här:

* Ett utgångsläge när systemet väntar på att någon ska lyfta luren
* Ett linjerelä eller optokopplare som detekterar "lurfyft"
* När luren är av så sänds en kopplingston, -10 dBm 440 Hz till den anslutna telefonen. Om den andra luren redan är lyft genereras upptaget- eller spärrton tills luren läggs på
* Sedan väntar systemet på "nummertagning". Eftersom det bara finns en annan telefon att ringa till så
kan vilket nummer som helst tas på fingerskivan, men man räknar in rätt antal pulser (=linjeavbrott) för att t.ex. ett 5-siffrigt telefonnummer
matats in. Om inget helt nummer matats in inom, säg, 30 sekunder, eller ett ogiltigt så bryts kopplingstonen och systemet återgår till utgångsläget

* När ett giltigt nummer matats in så genereras ringspänning, 20 Hz 80 V mot den andra telefonen.
* När luren lyfts i andra änden så avbryts ringspänningen och signalvägen mellan telefonerna öppnas
* När någon av telefonlurarna läggs på så bryts förbindelsen mellan telefonerna och systemet återgår till utgångsläget.

Den lösning som jag själv använde 1988/89 när jag var med att utveckla ett telefonlinjeinterface till Ericsson NMT-telefoner som satt på Finlands och Gotlandsfärjorna var att göra en "tillståndsmaskin" som hade ett antal tillstånd där man hanterar varje händelse eller väntetid innan man går till något annat tillstånd. De tillstånd som finns representeras av en lista av subrutinadresser, som en pekare vars värde bestäms av "tillståndsvariabeln"-

För att hålla rätt på tiden så räknas realtidsinterrupt så att programloopen går ett varv för varje "tick", som lämpligen är 2 ms, eller
en lämplig fraktion av pulstiden, 10 ms, från en fingerskiva. Detta blir i princip en "mjukvaru-UART".

En sådan funktion för NMT-telefonen gjordes i ett par hundra rader 6800 och senare 68HC11-assembler.
Alla toner (440 och 20 Hz) genererades i timer-kretsar, och ringspänningen i en "bakvänd" liten nättransformator som drevs av en LM380.
"Trappstegssinus" blev använt, så timerkretsarna genererade 8 gånger utfrekvensen.

Det fungerade riktigt bra, och enheten producerades i ett trettiotal exemplar. Sedan kom motsvarande enhet från Mitsubishi som var anpassad till modernare mynttelefoner.

Kodat i C kan man nog få till detta med kanske halva antalet programrader i en Arduino eller liknande.

Inspiration till ett sådant projekt kan fås här:
Hej Karl-Arne!

Det här är inte helt elementärt.

Vill man ha en funktion som liknar en telefonanknytning så behövs det ganska mycket logik.
Absolut enklaste sättet torde vara att hitta en skrotad analog PABX som medger samtal mellan anknytningarna.
En sådan tingest torde ha något av de sämsta andrahandsvärden man kan föreställa sig.

Om man envisas med att göra något sådant själv i programvara så skulle en tänkbar lösning kunna se ut så här:

* Ett utgångsläge när systemet väntar på att någon ska lyfta luren
* Ett linjerelä eller optokopplare som detekterar "lurfyft"
* När luren är av så sänds en kopplingston, -10 dBm 440 Hz till den anslutna telefonen. Om den andra luren redan är lyft genereras upptaget- eller spärrton tills luren läggs på
* Sedan väntar systemet på "nummertagning". Eftersom det bara finns en annan telefon att ringa till så
kan vilket nummer som helst tas på fingerskivan, men man räknar in rätt antal pulser (=linjeavbrott) för att t.ex. ett 5-siffrigt telefonnummer
matats in. Om inget helt nummer matats in inom, säg, 30 sekunder, eller ett ogiltigt så bryts kopplingstonen och systemet återgår till utgångsläget

* När ett giltigt nummer matats in så genereras ringspänning, 20 Hz 80 V mot den andra telefonen.
* När luren lyfts i andra änden så avbryts ringspänningen och signalvägen mellan telefonerna öppnas
* När någon av telefonlurarna läggs på så bryts förbindelsen mellan telefonerna och systemet återgår till utgångsläget.

Den lösning som jag själv använde 1988/89 när jag var med att utveckla ett telefonlinjeinterface till Ericsson NMT-telefoner som satt på Finlands och Gotlandsfärjorna var att göra en "tillståndsmaskin" som hade ett antal tillstånd där man hanterar varje händelse eller väntetid innan man går till något annat tillstånd. De tillstånd som finns representeras av en lista av subrutinadresser, som en pekare vars värde bestäms av "tillståndsvariabeln"-

För att hålla rätt på tiden så räknas realtidsinterrupt så att programloopen går ett varv för varje "tick", som lämpligen är 2 ms, eller
en lämplig fraktion av pulstiden, 10 ms, från en fingerskiva. Detta blir i princip en "mjukvaru-UART".

En sådan funktion för NMT-telefonen gjordes i ett par hundra rader 6800 och senare 68HC11-assembler.
Alla toner (440 och 20 Hz) genererades i timer-kretsar, och ringspänningen i en "bakvänd" liten nättransformator som drevs av en LM380.
"Trappstegssinus" blev använt, så timerkretsarna genererade 8 gånger utfrekvensen.

Det fungerade riktigt bra, och enheten producerades i ett trettiotal exemplar. Sedan kom motsvarande enhet från Mitsubishi som var anpassad till modernare mynttelefoner.

Kodat i C kan man nog få till detta med kanske halva antalet programrader i en Arduino eller liknande.

Inspiration till ett sådant projekt kan fås här:
Hej Karl-Arne!

Lustigt att just detta ämne kommer upp precis när jag skaffat konto på ham.se... SM6ECR (SK) och jag gjorde en linjesimulator i slutet av 90-talet. Den var avsedd för att prova ett "uppringt" fjärrmanöversystem för radio. Den hade ton, ringsignal m.m. och lagom dämpning motsvarande en normal telefonförbindelse. Av lätt insedda skäl gick det bara att ringa åt ett håll, från jack A till jack B. Den tolkade DTMF-signaler från abonnent A som uppringningsförsök och kopplade fram till abonnent B strax efter att DTMF-pipen upphört. Jag hittar inte källkoden just nu men det är möjligt att den klarade pulssignalering från nummerskiva också. Den byggdes endast i ett exemplar och den finns hos du-vet-vem ;)

Schemat:
1715188055101.png
1715188033761.png
 
Telefoner med fingerskiva använder pulsvalssystem. Man behöver nåt som detekterar att luren lyfts (telefonen erbjuder en likströmsbana) och sedan att ledningen kortsluts (pulserna från fingerskivan) och som också kan räkna pulserna. Med ett begränsat system (två abonnenter...) kan man ju välja vad man vill som anropsnummer och knåpa ihop nåt med ett fåtal reläer. Ringanropet kan bli lite knepigare, men går säkert att lösa. Frekvensen är inte kritisk, klockan lär funka även om man ligger utanför de normala 20 Hz.

En väldigt enkel variant (för besökare utan telenördbakgrund) kunde vara att låta fingerskivan utlösa impulser som låter klockan ljuda i andra apparaten och att linjen kopplas upp direkt när båda lurarna är lyfta.

Det hade varit enklare om det varit fråga om induktortelefoner....
 
Hej Johan och trevligt att se dig här.

Det finns mycket roligt som gjorts under årtiondena.
Blandningen av radio och telefon var ganska påtaglig på Televerket Radio,
och vi tangerade "trådverkets" domäner ibland.

Något som det vanligen var bäst att inte låta dem få reda på.

När jag ser ritningen med noteringar med Olles handstil får jag en lätt klump i halsen...

En väldigt enkel variant (för besökare utan telenördbakgrund) kunde vara att låta fingerskivan utlösa impulser som låter klockan ljuda i andra apparaten och att linjen kopplas upp direkt när båda lurarna är lyfta.

Svårigheten med denna projektspecifikation är att få till kopplingston samt rington och att det ska ringa i andra änden när numret har slagits på samma sätt som det gjorde i de gamla telefonsystemen.
 
En annan lösning är att köpa ett par Fältapor, brukar finnas på TRADERA.
De funkar alltid utan någon extra växel eller elektronik.
Kanske en fältapa mot en vanlig dialog?

SM4FPD
 
Dialogen är en CB-apparat, den kräver DC över trådparet utifrån, medan "fältapan" är en LB-apparat med inbyggt batteri; de går inte så bra ihop (Dialogen kan höra, men inte tala, s.a.s.). Ett par, eller några stycken fältapor på en linje och kodade ringsignaler (som man "vevar fram") kan ju vara en alternativ lösning. Eller ett riktigt fint växelbord, med tillhörande telefonist! Det vore lyx.
 
Men det finns ju en omkopplare för LB eller CB på apan?
Så bara ett batteri på linjen borde funka....
de
SM4FPD
 
Jepp, "apan" kan kopplas om, men inte Dialogen. Ett batteri på linjen kan få det hela att funka. Man kan få två vanliga modem att tala med varandra, om man sätter in ett 9 V batteri i serie i ena parten i trådparet, det borde funka med telefoner också. Annars får man köra med matning genom drosslar till bägge parter i paret.
 
Back
Top