Hej alla anpassade...
Formeln som Hans beskriver i #3 är enl. min uppfattning ofullständig. För att beräkna en gamma-match måste hänsyn tagas till diametern på det drivna elementet, i detta fall dipolen, och gammarörets diameter. Vet ej vad som gäller när drivet element och gamman är gjord av trådar?
Ett omfattande "cut-and-try" måste göras. Inte lätt när matningen på dipolen befinner sig ett antal meter från marken.
För att avvika litet från huvudämnet - i bästa HAM.SE-stil - vill jag gärna tillfoga följande:
Gammamatchen för en monobandbeam har nog spelat ut sin roll. Inga kommersiella tillverkare (t ex Algon) har någonsin använt sig av denna matchningsmetod.
Skälet är troligen:
a) antennen blir smalbandig med hänsyn tagen till SVF.
b) gamma.matchen ger ej fullständig balans.
c) gamma.matchen är ur mekanisk synpunkt "sårbar". Övergångsresistanser kan lätt och med tiden uppstå i alla skarvarna; från kondensatorn räknat till gammaröret, från gammaröret till ett stycke plattprofil, från plattprofilen till det drivna elementet. Vrid- eller trimkondensatorn, som bör placeras i en låda kan med tiden korrodera, och ge
upphov till problem.
Algon Antenn levererade på 70-talet en 3 el Yagi för 22,4 MHz till Televerket Radio. Det drivna elementet utgjordes av en vikt dipol och anpassning och matning skedde med en koaxialkabel som via ett hål i den "jordade" symmetripunkten "kröp" fram till matningen. Den satt uppe i en 45 meters mast, cirka 150 m från havet, i minst 20 år och fungerade tills den togs ner.
Förlåt "utsvävningen!"
Jag vidhåller fortfarande att det är onödigt och ringa vinst att installera gamma-m. för en tråddipol.
Om du ändå vill experimentera eller roa dig; använd då en DELTA-Match. (Se ARRLs kokbok). Tillverka den så att du får 450 ohm i nederändan av "deltat" och anslut en godtycklig längd av 450 ohms bandkabel. Nere vid stationen kan du tillverka en 1:9 balun (50:450 ohm) eller du använder en balanserad tuner.
Good Luck
Bengt SM6APQ
Never ride faster than your angels can fly