SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
>>>Får man ner SWR så tar ju många detta som ett tecken på att antennen är OK men det behöver inte vara sant.
----
Om man byggt en antenn med fel mått och använder Gamma-match eller annan matchning som erbjuder finjustering av SVF till ett lågt värde så måste det vara mer värdefullt för antennbyggaren än att t ex mata antennen med en fast anordning (t ex balun eller kvartsvågstransformator) som ger så högt SVF så att antennen inte kan användas alls. Inte sagt att de felaktiga måtten rättar till sig utan bara att den "dåliga" antennen kan användas.
Men med dagens fina antennsimuleringsprogram torde man kunna beräkna de mekaniska måtten tämligen exakt och komma tillräckligt nära för att hamna inom en felmarginal om +/- 0,5-1 dB antennvinst i huvudloben. Eller om man prioriterar en viss sidlobsundertryckning eller F/B om det är viktigare än max antennvinst.
Vilken typ av matning man sedan använder för att anpassa matarkabelns 50 ohm till drivelementets komplexa impedans spelar nog inte så stor roll - i praktiken.
Jag har byggt VHF- och UHF-antenner med olika matningar och har goda erfarenheter av Gamma match. ANQ skriver att Gamma match är katastrof i regn och snöväder vilket säkert stämmer om konstruktionen tillåter att vatten och fukt tar sig in i seriekondensatorn eller snö och is bygger på i tjocka skikt. Vatten- och fuktproblemen av detta slag kan minimeras eller helt undvikas med en mekanisk bra konstruktion där seriekondensatorn noga förseglas.
Om antennlobens renhet och de djupa dippen i sidloberna måste vara symmetriska så får man jobba med att reducera common mode strömmar på mataledningen men om max antennvinst eftersträvas så kan inte jag se att det ena matningssättet skulle vara bättre än det andra. Men de olika anordningarna har alla sina för- och nackdelar som får analyseras var för sig.
/Bengt
----
Om man byggt en antenn med fel mått och använder Gamma-match eller annan matchning som erbjuder finjustering av SVF till ett lågt värde så måste det vara mer värdefullt för antennbyggaren än att t ex mata antennen med en fast anordning (t ex balun eller kvartsvågstransformator) som ger så högt SVF så att antennen inte kan användas alls. Inte sagt att de felaktiga måtten rättar till sig utan bara att den "dåliga" antennen kan användas.
Men med dagens fina antennsimuleringsprogram torde man kunna beräkna de mekaniska måtten tämligen exakt och komma tillräckligt nära för att hamna inom en felmarginal om +/- 0,5-1 dB antennvinst i huvudloben. Eller om man prioriterar en viss sidlobsundertryckning eller F/B om det är viktigare än max antennvinst.
Vilken typ av matning man sedan använder för att anpassa matarkabelns 50 ohm till drivelementets komplexa impedans spelar nog inte så stor roll - i praktiken.
Jag har byggt VHF- och UHF-antenner med olika matningar och har goda erfarenheter av Gamma match. ANQ skriver att Gamma match är katastrof i regn och snöväder vilket säkert stämmer om konstruktionen tillåter att vatten och fukt tar sig in i seriekondensatorn eller snö och is bygger på i tjocka skikt. Vatten- och fuktproblemen av detta slag kan minimeras eller helt undvikas med en mekanisk bra konstruktion där seriekondensatorn noga förseglas.
Om antennlobens renhet och de djupa dippen i sidloberna måste vara symmetriska så får man jobba med att reducera common mode strömmar på mataledningen men om max antennvinst eftersträvas så kan inte jag se att det ena matningssättet skulle vara bättre än det andra. Men de olika anordningarna har alla sina för- och nackdelar som får analyseras var för sig.
/Bengt
