Generell samlingstråd för samtal kring amatörradio-certifikatklasser, kvalité med mera

Intressant tanke detta med "kontrollbehov" (en bit tidigare i tråden). Jag upplever ju inte mig själv som en person med kontrollbehov, trots att jag varit aktiv inom en museitågsförening, men jag tycker man ska ha respekt för verktygen man jobbar med. Kommunikation gör man med en viss verktygslåda och min tanke är bara att man bör vara rädd om språket (eller "procedurerna"). Min dotter brukade ibland muttra nåt om "grammar-nazi" när jag påpekade att "han" och "hon" och andra pronomen har objektformer också, som har ett visst användningsområde... När hon senare började skriva uppsatser på universitetsnivå tror jag förståelsen ökade för mina tidigare kommentarer.

Så min uppfattning om "disciplin" ser jag själv som ett sätt att visa respekt för det man sysslar med - kommunikation, och för de andra deltagarna. Det är nog också lite lättare för en nykomling att komma in i ruljansen, om den påminner om det man lärt sig. Ibland känns det som en nackdel att ha professionell träning i bokstavering; standardalfabetena kan jag ta i sömnen, men de hemgjorda kräver ju att man tänker efter...
Intressant aspekt i denna tråd, kring "kontrollbehov". Jag är enig med dig UAN, att det både handlar om tydlighet och respekt. Jag ägnar mig ibland åt att jämföra företeelser inom amatörradio med andra sammanhang, exempelvis båtlivet. Hör åsikter som att styrbord, babord är gammalmodiga och krångliga, varför inte säga golv istället för durk osv. Tydlighet och enkelhet är anledningen att hålla fast vid begreppen, ungefär som att kalla en kondensator för kondensator och en transistor för transistor
:)
 
De hemmagjorda bokstaveringarna gör de även otroligt svårt för nybörjare som har fullt upp med att få in rutinen att avkoda bokstavering i hyffsdad takt
Instämmer. Det märkliga användandet av Q-förkortningar som bara vagt påminner om den officiella betydelsen förvirrar också.
Hälsningar Sugar America 6 America Paraguay Zanzibar
 
Undrar om inte sista raden i analysen från Irland egentligen säger allt vad som behöver sägas. Mitt i prick enligt min mening.

"Loss of uniqueness due to technological change"
"Hobby lacks a unique selling point"

Irland konstaterar att bäst före datumet för produkten man vill sälja gått ut och det är svårt att formulera tydliga försäljningsargument som lockar nya kunder.

Så frågan är om man kan modernisera eller anpassa amatörradiohobbyn till nuvarande tidsålder utan att skapa en helt ny hobby som hamnar långt bort från den traditionella och som den definieras i ITU-RR och PTS Föreskrifter. Vi kan nog vara överens om att det mesta vi sysslar med idag är ungefär det samma som för 50 år sedan med den stora skillnaden att apparaterna blivit mer komplicerade och fått bättre prestanda. Visst har den mekaniska RTTYn med Creed 7B utvecklats och gett upphov till div digitala moder som FT8 m m. Alltså överföring av text, bokstäver och siffror, via radio.
 
Finns det några andra områden eller intressen som har gjort samma resa, som man kan jämföra med?

Bilsporten har ju "drifting" som inte riktigt anses som en riktig sport, inom hundsporten tror jag man ser lite styvmoderligt på weight pulling som oftast görs med kamphundar. Ingen av dessa kräver ju däremot några certifikat där man har sänkt kraven.

Har man på dessa eller kanske ställena lyckats rädda medlemsantalet på ett jämförbart sätt?
 
Last edited:
En stor del av förra året ägnades åt just en sådan nulägesanalys, först i en SSA-intern process under maj och juni 2021 och sedan i en mycket ambitiös workshop ”Shaping the Future” inom IARU Region 1 för ganska exakt ett år sedan.
Var kan man ta del av SSAs nulägesanalys med slutsatser?
 
Finns det några andra områden eller intressen som har gjort samma resa, som man kan jämföra med?
Intressant fråga! Jag kan tänka mig att när bilar och traktorer började bli vanliga, trodde man att hästar mer eller mindre skulle komma att bli utrotade som art. Det blev de ju inte men de gick från att vara något "alla" hade ett nära förhållande till, till att bli ett ganska smalt specialintresse.

Jakt och fiske är väl ett annat exempel på något folk sysslade med pga att man var tvungen men som sedan blev en hobby.

Jag har inte hört talas om att ovanstående intressen har problem med återväxten.

Något som lockade miljoner barn och ungdomar på 80-talet var Commodore 64 och Nintendo. Här tror jag jämförelsen med amatörradio är ganska träffande. Det finns fortfarande en livlig community som sysslar med 80-talets datorer och tv-spel men medelåldern ligger väl mellan 45 och 50 bland utövarna.
 
Jag undrar om det inte finns en skillnad mellan amatörradion och en del av de ovan nämnda aktiviteterna, i så måtto att den "nyttighet" som radioamatörerna fått rätt att använda kan vara utsatt för konkurrerande behov, medan vägar, skogar, luft och annat inte har blivit "prissatta" på det sätt som radiofrekvensspektrum kan ha blivit.

Vad gäller det rent tekniska är kanske inte amtörradion väsensskild från HiFi-hobbyn eller nåt annat, men just rätten att (exklusivt!) använda frekvenser är avvikande.
 
Jag undrar om det inte finns en skillnad mellan amatörradion och en del av de ovan nämnda aktiviteterna, i så måtto att den "nyttighet" som radioamatörerna fått rätt att använda kan vara utsatt för konkurrerande behov, medan vägar, skogar, luft och annat inte har blivit "prissatta" på det sätt som radiofrekvensspektrum kan ha blivit.

Vad gäller det rent tekniska är kanske inte amtörradion väsensskild från HiFi-hobbyn eller nåt annat, men just rätten att (exklusivt!) använda frekvenser är avvikande.
Ja och nej. Jag tror nog att det finns en inneboende konflikt mellan t.ex. jägare som är intresserade av en stor älgstam och skogsägare som inte vill få sina plantor uppätna. Skogen betingar definitivt ett ekonomiskt värde.
Hifi-entusiaster däremot, nyttjar knappast exklusiva naturresurser på det viset, i konflikt med starka kommersiella intressen.
 
Frimärkssamling tror jag minskar i popularitet ganska snabbt, mängden frimärken borde minska ganska snabbt, men antalet samlare också, så priserna är kanske stabila. Jag kommer ihåg från 80-talet när det var populärt bland barn att samla frimärken, det fanns till och med en tidning med figuren Frimme :)

1666170333166.png
 
Det som skiljer ut amatörradio från många andra fritidssysselsättningar är våra unika privilegier i form av att helt utan kostnad få utnyttja enorma spektrumområden och att vi dessutom har rätt att använda radioutrustning som inte behöver genomgå provning för att säkerställa att de tekniska kraven som behövs för elektromagnetisk samexistens med annan utrustning uppfylls. I dagens läge där allt räknas i pengar och all verksamhet bygger på vinstoptimering, möjligheter att ta ut avgifter och högsta möjliga beskattning är detta fullständigt ologiskt och obegripligt.

Som andra korrekt har påpekat kan dessa privilegier upphävas med ett penndrag. Kruxet är att radioamatörerna och dess företrädare inte har något vidare starkt förhandlingsläge när frågan slutligen kommer upp i de internationella samarbetsgrupperna och inom ITU och eller EU. Vi kan knappast hota med att sluta betala avgiften till PTS eftersom det inte finns någon avgift att betala. Att låta bli att använda frekvensområdena är inte heller en gångbar taktik eftersom behovet av frekvensspektrum kommer att öka i takt med digitalisering och trådlös kommunikation i samhället. Särskilt de högre frekvenserna där radioamatörernas aktivitet inte är mätbar är attraktiva. Samma över hela världen, inte bara i Sverige.

Vi vet så klart inte när penndraget kommer att utföras men att sannolikheten för att pennan tas fram en vacker dag då någon i beslutande ställning på allvar börjar ifrågasätta rådande ordning är väl närmare 100% än bara 99% eller vad tror ni.
 
Det som skiljer ut amatörradio från många andra fritidssysselsättningar är våra unika privilegier i form av att helt utan kostnad få utnyttja enorma spektrumområden och att vi dessutom har rätt att använda radioutrustning som inte behöver genomgå provning för att säkerställa att de tekniska kraven som behövs för elektromagnetisk samexistens med annan utrustning uppfylls. I dagens läge där allt räknas i pengar och all verksamhet bygger på vinstoptimering, möjligheter att ta ut avgifter och högsta möjliga beskattning är detta fullständigt ologiskt och obegripligt.
[...]
Vi vet så klart inte när penndraget kommer att utföras men att sannolikheten för att pennan tas fram en vacker dag då någon i beslutande ställning på allvar börjar ifrågasätta rådande ordning är väl närmare 100% än bara 99% eller vad tror ni.
Tror du att vi kommer att förlora samtliga frekvenser eller möjligtvis får ha kvar (delar av) kortvågen? Jag tänker mig en framtid då amatörradion likställs mueijärnvägar där man har några få mil spår (ett antal kHz) att köra ånglok (telegrafi) på bara för att bevara teknikhistoria.

Ska man fortsätta jämförelsen med museitåg så får de faktiskt köra på hela järnvägsnätet (alla frekvenser) men måste ansöka hos trafikverket (PTS) inför varje resa och tilldelas då särskilda tåglägen i tid och rum (lediga frekvenser, tidsbegränsade tillstånd).
 
Det är i första hand de högre frekvenserna som är i riskzonen och om inte hela banden tas bort så får vi nog vänja oss vid tanken på att klara oss med smalare frekvenssegment. Bortsett testerna då aktiviteten är mätbar så ligger alla band över 30 MHz helt öde. PTS har för ett antal år sedan gjort beläggningsmätningar på amatörbanden och det som syntes där var några repeatrar i Stockholmsområdet vill jag minnas. AOM har skrivit om detta tidigare. ITU genomför regelbundet liknande kampanjer för att samla in underlag för hur spektrumanvändningen ser ut m m.

Övergången från CW/SSB till FT8 visar med all tydlighet att "modern amatörradio" skulle kunna klara sig med några få 3 kHz breda kanaler. Om de gamla sändningsslagen CW/SSB/AM/FM behöver finnas kvar så skulle väl 25 kHz på 144 och 432 MHZ vara mer än tillräckligt. Tänk bara på hur mycket trafik som fick plats på t ex 7 MHz bandets ursprungliga 100 kHz under amatörradions storhetstid då aktiviteten var mångfalt mycket större än den är idag.

Det som talar till vår fördel är att arbetet inom ITU är en långsam byråkratisk process där varje liten förändring skall förhandlas och förankras av alla medlemsländerna som berörs. Så det är kanske inte troligt att något stort händer de närmaste 10 åren men man vet ju aldrig. EU har indikerat att de ser ITU som en bromskloss och vill gärna själv bestämma hur frekvensspektra används inom unionen.
 
Det här är vanskligt att uttala sig om. Trycket är som högst i de frekvensband som är mest kommersiellt gångbara, alltså UHF och mikrovågor. Dock är det så att en total omallokering av de delade amatörbanden över 432 MHz blir avhängig av vad andra aktörer som idag också delar banden gör.

PTS kan inte bara auktionera ut frekvenser där det t.ex. också finns radar och navigeringshjälpmedel utan att erbjuda dessa några alternativ.

Något som kommer upp då och då är att samla ihop alla användare av spektrum som inte vill eller kan betala i små "reservat" av delat spektrum där man får samsas och framför inte alls kan räkna med skydd mot inbördes störningar. I någon mån är detta redan genomfört för militärerna, vilka fick gå från 24 000 MHz i stort sett exklusivt spektrum, till 9 000 MHz som delas med andra. Alternativet ska ha varit att annars hade militärerna tvingats bjuda över kommersiella intressen i ett antal spektrumauktioner.

Amatörradio och militärradio i Sverige liknar varandra ganska mycket; relativt få användare med intermittent beläggning av frekvenserna både i tid och rum samt viss tolerans mot störningar. Därför kan man mycket väl tänka sig att någon MHz här och där kan bli upplåten även för "hobbyister". Detta gäller i första hand på frekvenser utan mer utpräglad internationell utbredning, där PTS deklarerat att man inte anser sig bunden av ITU-reglerna, och denna uppfattning delas även inom EU. "Penndraget" kommer först i dessa områden.

På "likströmsbanden" blir det mer komplext. Det anses som "god ton" att respektera ITU-reglerna där jonosfärisk vågutbredning förekommer, även om Sverige egentligen inte är bundet av dem rent formellt, så försäljningar av frekvenser under 50 eller 30 MHz är sannolikt något som låter vänta på sig.

Frågan är mer om dessa band kommer att vara användbara alls om några år, eftersom störmiljön försämrats så radikalt. Försäljningen av solel kommer att explodera med dagens och morgondagens energipriser, och ekonomiskt pressade konsumenter kommer att välja de allra billigaste lösningarna. Den redan höga störnivån i tätorter kan förväntas bli ännu högre, och det är frågan var smärtgränsen ligger.

Amatörradions hopp får sättas till att det blir många och långa strömavbrott när det är mörkt eller mulet så att de som varit förtänksamma att spara en Ra200 med trampgenerator fortfarande kan vara i luften.

Sedan tror jag att man från myndighetshåll inte har missat den extrema frekvensekonomi som "moder" typ FT8 medger. En grov uppskattning säger att en "trunkingfaktor" av runt 20 kan åstadkommas, alltså 20 gånger fler kontakter per kHz än med telefoni och andra mer traditionella trafiksätt. Amatörbanden under 30 MHz bredd skulle då kunna reduceras från de c:a 3400 kHz som finns i dag, till c:a 170 kHz med samma genomströmning i form av DX-kontakter. Om det skulle gå att genomföra "contests" med FT8 är mer osäkert.

Kanske det går att få behålla 10-20 kHz av varje tidigare HF-band, något i stil med allokeringen på 5 MHz.

Ett problem som inte berörs speciellt mycket är vad som kan hända efter att myndigheterna gjort spektrumbeläggningsmätningar. För några år sedan hade IARU meddelat "spectrum requirements" för 50 MHz, som man ville ha utvidgat i Region I.

Inom CEPT bestämde man sig för att "syna" påståendena om behov, och den schweiziska myndigheten utsågs som frivillig att samla in aktuella beläggningsdata. Efter att ha gjort en kampanj under några månader, och sedan justerat resultaten för att kunna hantera "öppningar" kom man fram till att knappt 400 kHz kunde motiveras, om ens det.

Betänk att detta skedde innan FT8 blivit vanligt.

Det enda sättet som jag ser det att få behålla åtminstone några privilegier är att
framstå som kompetenta och förtjänta av att få gratis spektrumtillgång. I ett annat kritiskt skede för 75 år sedan skedde detta genom att framstå och uppträda som en elit och
"en reservkår av tränade radiooperatörer och tekniker, vilka utan kostnad för det allmänna vidmakthålla sina kunskaper".

Kanske man ska prova detta igen...
 
Det är ju lite träligt, att allt ska mätas enligt marknadsfundamentalisternas måttstock. Personligen tycker jag, att amatörradion är minst lika värdefull för mänskligheten som reklamfinansierad tjatradio på FM-rundradiobandet. Jag tror, att varenda QSO där folk talar med varandra och/eller där inblandade får jobba lite (och lära sig nåt) för att få till en bra kontakt, är värt mer än tusen reklamjinglar för ett miljöförstörande hårshampoo. Men pengarna visar vägen - mot avgrunden.
 
Marknadssituationen skiljer sig radikalt mellan "förr" och "nu".

För 75 år sedan så erbjöd amatörradion en produkt med jämförelsevis hög kvalitet; telegrafikunniga operatörer och tekniker som både kunde bygga och underhålla sin materiel, och dessutom på en marknad med efterfrågan.

Dagens situation är att produkten, = radioamatörer, med kraftigt försämrad kvalitet numera erbjuds en marknad som för alla praktiska ändamål saknar efterfrågan.

Personligen tycker jag, att amatörradion är minst lika värdefull för mänskligheten som reklamfinansierad tjatradio på FM-rundradiobandet. Jag tror, att varenda QSO där folk talar med varandra och/eller där inblandade får jobba lite (och lära sig nåt) för att få till en bra kontakt, är värt mer än tusen reklamjinglar för ett miljöförstörande hårshampoo.

Tyvärr väger det fjäderlätt i sammanhanget när vi själva "tycker" att vi är värdefulla.
Alla verksamheter med självaktning anser att de är helt oumbärliga.

I den marknadsorienterade världen är det dock endast vad marknadskrafterna värderar en företeelse till som räknas, och är det nu så att man erbjuder något som har en undermålig kvalitet på en marknad som inte vill ha den, får man snällt finna sig i att den inte får avsättning.

Den erbjudna kvaliteten i dag är klart sämre, eftersom man sedan ganska länge har kunnat bli radioamatör med fulla privilegier utan att behöva anstränga sig speciellt mycket.
 
Något som inte efterfrågas idag kan man väl knappast ha kvalitetskrav på!? Annat var det förr i tiden, en annorlunda epok jämfört med idag...

* Säkerhet och förstånd gäller i alla väder, är alltid viktigt.

Till er alla, en riktigt God Jul /Sven.
 
I den marknadsorienterade världen är det dock endast vad marknadskrafterna värderar en företeelse till som räknas, och är det nu så att man erbjuder något som har en undermålig kvalitet på en marknad som inte vill ha den, får man snällt finna sig i att den inte får avsättning.

Ja vi får väl se om amatörradio överhuvudtaget får någon plats i "The New Normal" baserat på "Stakeholder Capitalism" som nu är på väg att ersätta det nuvarande marknadsorienterade och med första milstolpen 2030.

Radioamatörernas "värde" för myndigheterna och samhället var troligen som störst under andra världskriget och kanske de efterföljande 20 -30 åren då det fanns en tydlig efterfrågan på duktigt folk inom radioteknikens område. Idag finns inte någon efterfrågan, inte på det sättet som förr i alla fall. Att skriva in "radioamatör" i sitt CV är ingen höjdare när man söker jobb. Där är vi idag.

Men om man ser på amatörradio från ett eget perspektiv (inte från vad PTS och marknaden anser eller efterfrågar) som en ren hobby och fritidssysselsättning baserat på ett personligt intresse för radiotekniska experiment så finns idag mycket bättre förutsättningar än förr i tiden. Regelverket för amatörradiotrafik har stegvis förenklats och en lång rad forna restriktioner har tagits bort av myndigheterna. Det är bra.

Kvar finns krav på vissa tekniska kunskaper som myndigheterna anser är tillräckliga för att vederbörande skall kunna samverka med andra radiotjänster och annan elektronisk utrustning utan att anställa allt för stor skada. Det finns även krav på kännedom om hur amatörradiotrafik bör avverkas där fokus ligger på att en sändning sker inom tilldelat frekvensområde och där maximalt tillåten uteffekt inte överskrids samt att en sändning skall kunna identifieras t ex via den tilldelade anropssignalen. Detta är de regulatoriska förutsättningarna i ett nötskal. Några uttalade kvalitetskrav på verksamheten eller dess bedrivande finns inte.

De flesta radioamatörerna använder idag fabrikstillverkad CE-märkt radioutrustning. En typisk modern amatörradioanläggning består av ett antal CE-märkta enheter med egen funktion som med färdigkonfektionerade kablar kopplats ihop till ett större system allt efter behov och vilken nisch som intresserar en mest.

Samma sak gäller för många andra hobbies. Fritidsfiskarna skaffar sina spön och spinnrullar som passar bäst för deras behov. Musikintresserade som bygger upp sina musikanläggningar med olika enheter som kopplas ihop till ett större system med equalizers och högtalare etc.

Antalet radioamatörer som intresserar sig för grundläggande radioteknik ända ner på komponent- schemanivå har sakta men säkert minskat sedan tiden före andra världskriget. Man kan nog våga påstå att ju större och mer genuint intresse man har för radiotekniken i sig ju mindre tid ägnas åt att använda amatörradiobanden. Omvänt gäller då att en helt radiotekniskt ointresserade tillbringar sin tid framför mikrofonen med att prata och delta i tävlingar. Många av oss står med ett ben i varje ytterlighet och lutar åt ena eller andra hållet. Bra så.

Att ha möjligheten att få sända lagligt om någon sändare behöver provas på antenn är en värdefull tillgång även för oss som är mer intresserade av det radiotekniska än att vara en utpräglad radiooperatörer som i huvudsak begränsat sig till att kommunicerar med andra eller delta i tävlingar.

För min egen del har radiokörningen blivit allt mer oviktigt då jag tycker att mina ca 500000 QSO sedan 1969, de flesta i form av "5NN-förbindelseprov" räcker. Man kommer till slut till insikten om den allra enklaste sändaren med en liten antenn räcker för att nå vilken punkt som helst på jordklotet. Når jag till Australien så når jag till alla andra länder också. Vetskapen om detta kanske räcker för att bli nöjd.

Jag har också insett att i stort sett allt som jag själv pysslat med sedan minst 10-20 år tillbaka har haft stark koppling till det radiotekniska och har kunnat utföras med hjälp av mätinstrument och med 50 ohm konstbelastning. Varje projekt som färdigställts har provats under en kort tid för att sedan antingen plockas sönder igen och återgå till junkboxen eller sparas på någon hylla.

Vem som helst får idag lov att inneha alla sorters radiosändare utan att behöva skaffa sig tillstånd från PTS. Det är först när dessa skall användas som någon form av tillstånd krävs. Så för egen del så skulle jag klara mig utmärkt helt utan amatörradiocertifikat.

Jag tycker därför att vi bör begränsa oss till att se amatörradio som en hobby och helt frivillig fritidssysselsättning där var och en själv sätter sina egna mål, kvalitetskrav och standarder. Var och en bestämmer således enväldigt över vad som är intressant att pyssla med vid varje tidpunkt. Bedömningarna av huruvida målen nås görs nog också bäst av en själv.

God Jul till alla!
 
Last edited:
SM7EQL sade: "Det som skiljer ut amatörradio från många andra fritidssysselsättningar är våra unika privilegier i form av att helt utan kostnad få utnyttja enorma spektrumområden och att vi dessutom har rätt att använda radioutrustning som inte behöver genomgå provning för att säkerställa att de tekniska kraven som behövs för elektromagnetisk samexistens med annan utrustning uppfylls".

Idag är det väl inte något privilegium att få använda några små frekvenssnuttar.
Ingen vill ju ändå ha frekvenserna, åtminstone under 200 MHz bör det vara helt fritt inom ett antal år.
Och under 30 MHz inget som helst privilegium, inte märkvärdigare än att andas statens luft, bör blir helt fritt för vad som helst framöver.

Så vi bör knappast känna någon tacksamhet, till någon. för att använda radiofrekvenser.

Idag behövs inte de sk kvalittskrav som de hamla telegrafikunniga radioamtörerna hade, dvs att kunna Morse, att kunna vrida in PLATE och LOAD.
Behövs inte för att upprätthålla radiokontakt om det skulle behövas i en krissituation.
Det är ju bara att ta en radiostation och börja sända meddelanden. Lätt som en plätt idag.
Utan gammal kunskap bör en användarhandbok räcka för att komma igång.
Enda kraven är kanske intresse att kunna stå till tjänst 24 h per dygn utan att tröttna, om radiokommunikationstjänster behövs.

SM4FPD
 
Vi bör känna en viss tacksamhet över att amatörradion, denna mystfika utväxt på ett annars väldigt fyrkantigt samhälle, ännu får existera. Eftersom allt annat numera måste mätas, kontrolleras, utvärderas och styras, är hobbyn lite av en oväntad frihetsdimension.
 
Ja…det mest fyrkantiga är nog alla sittande* personer som numera sitter med huvet böjt framåt och kikar på en mackapär de har i handen.
*stående & gående också.

Man känner sej minst sagt udda…inte bara hemma med hobbyn man dras med utan även på arbetsplatser, i lunchrum, i kön i mataffärer osv.

När man får sms på Nokia’n om att jag har paket att hämta och ’klicka här’..
-vadå klicka…?..haha.
Jag är inte motståndare till smartphones eller tycker det är ngt dåligt…det har bara inte blivit av att jag skaffat ngn.
Radioutstyr går ju före iaf.
 
Back
Top