Gränsdragning genom amatörradion, riktiga VS det andra!?

CER skrev; "..Och på tal om det: Bengt! Skulle inte ESR kunna köra en byggserie i bild för ett 45w VHF-slutsteg parat med en 3-elem portabel-yagi för 2m (vore ju ett strålande komplement till en bärbar 2m transciver) ..Eller det där 300w HF-slutsteget som finns i 2013 ARRL´s handbok"

Ja jo, det hänger egentligen bara på att den där "någon" skall övertalas att ställa upp och hålla i projektet. Det vi funderat på ett tag är praktiskt hållna artiklar i form av enkla laborationer där man på ett pedagogiskt sätt går igenom ett avgränsat projekt och förklarar vad som händer. Den senaste tiden har t ex många mailat om det där med strömdrosslar som varit på tapeten och det är ju saker som nästan alla har nytta av att kunna eller veta mer om. Mätteknik är andra områden som kan vara väldigt tråkiga på ett strikt teoretiskt plan men som kan bli skitkul om man får prova att mäta praktiskt och ser vad som händer. Svårt det här. Teoretiska kunskaper behövs ju också. Många projektidéer stupar tyvärr på att det saknas frivilliga som håller i projekten. Annars ser jag inga problem att ESR engagerar sig i detta. Det ligger väl inom kärnverksamheten. Passar på att efterlysa fler skribenter till webb och Resonans. Alla är välkomna att dela med sig åt andra.

Sri, det här blev visst "riktigt" off topic.... Rättning i leden!
 
Om man byter ut ordet "riktig" mot "komplett" eller "fullständig" så kan jag hålla med er.

Den kompletta/fullständige radioamatören måste, som jag ser det, behärska CW, som
en färdighet bland många andra färdigheter/kunskaper.
 
Last edited:
Jag fann en vinkling på temat riktig radioamatör som nog är helt oantastlig. "Real Ham Radio Operators Follow The Rules"

Kika igenom filmen här; https://www.youtube.com/watch?v=fxQXtvMdYCg Den är välgjord och speakern har bra flyt.

Det som framförs i filmen skulle indirekt göra dem som bryter mot lagar och bestämmelser "oriktiga" och vem vill egentligen vara oriktig? Man skulle även kunna påstå att riktiga radioamatörer är de som följer innebörden av det gamla Hederskodexet från 1928. Jag skriver innebörden av det ty originaltexten är inte relevant i detta århundrade.

Här; The Amateur's Code

I ett av ARRL:s styrdokument nämner man "appliance operator" (motsv stickproppsamatör) där man skriver så här;
"Don't be an appliance operator. Don't forget some of the basics in operating technique and skills. Don't limit yourself to one activity or mode. Do keep your CW skills in practice. Do listen more than you transmit. Do some building or tinkering as well as operating. Do understand and learn all you can about the technical aspects of radio operation."

Notera att man lyfter fram färdigheterna i morsesignalering här trots att det nu är år 2015. Det är väldigt starkt tycker jag.

Jag funderar också på om en svensk version av ARRL:s text publicerad av SSA hade varit politiskt korrekt inom amatörradiokollektivet eller om den skulle ha orsakat vilda protester med plakat och megafoner framför SSA Kansli.
 
Riktig radioamatör?

"Jag är dock visare än han. Ty det förefaller som om ingen av oss vet något verkligt värdefullt, men han tror att han vet det utan att veta det, under det att jag varken veta det eller inbillar mig veta det."

Vilket Sokrates lär ha sagt om Oraklet i Delfi för nästan 2500 år sedan.
 
Bengt: BJ eller BE det vara geniet med ham SPIRIt som jag besökte på 60-talet och som hade ett hemmabyggt antenntorn med en arbetsplattform på toppen där han hade en brytskiva. Över den gick ett rep med en båtmansstol i ena änden och en motvikt i andra änden som hade samma vikt som herr amatören själv. Det var bara att sparka till och så åkte han upp till plattformen. Genialiskt. Om denna mast är kvar vill jag ha några fotos för en artikel för QST.

Han var vad jag kallar en riktig Sändaramatör av den ursprungliga generationen varav jag känner mig som en restprodukt.

När jag började med den här passionen på 30-talet var människorna och hamsen helt annorlunda. Man var fattigare och mera beroende av och stötte varandra. Man hade etik och regler man höll sig till. Otänkbart att inte QSL:à. Otänkbart att inte omedelbart åtgärda nyckelknäppar. Vilket inte var så svårt för man hade ju själv byggt och ofta själv konstruerad riggen. Inte sjutton fick man QRM:à i onödan och QSO:n skulle få avslutas innan man ropade. Ingen BK inte - ja det gick ju inte man var ju kristallstyrd på sin egen självvalda frekvens .Inte svära på banden och inte snacka politik eller sex. Var Du på örat i Din sändning så togs Du i örat. Ja, man kallade fortfarande 1947 varandra för Mister för det här var ju en gentlemannahobby och man var artig. Ett astronomiskt avstånd till dagens uppträdande i DX-pilen där en massa galningar får utlopp för sina aggressioner och resten livshotande blodtryck. Inte fasen är detta amatörradio enligt denna tidigare definition.

Förr i tidenvar det en ära att få möjlighet köra amatörradio och kungen utställde ursprungligen tillståndet. Vem som helst fick inte bli ham utan man skulle ha någon ham som rekommenderade en och, visst, skulle man inte kallas till polisen också för ett oförvitlighet och kontroll att man inte var ett hot mot rikets säkerhet. Fick man förresten vara kommunist. 1947 när kalla kriget bröt ut? Förresten, skulle man inte kunna tillräcklig Engelska för att klara DX QSO:n oxå? Man måste kunna CW och därför vara en militär resurs vilket senaste WW2 ju visat. Man fick bekräfta att man menade allvar med sitt uppsåt och kunna visa upp logg med visst antal körda CW-QSO:n under första året.

Många QRM-vana hams var en stor tillgång i Bletchley Park t.ex.

Sim synes var det inte lätt att bli radioamatör. Var det inte då så konstigt när kraven lindrades senare eller togs bort, att somliga hams blev arga och kände sig som förmer när dom tänkte bakåt på det slit och det krav som ställdes när dom blev hams? Inte så konstigt.

Finns det fortfarande HAM SPIRIt en fråga Ni kära medpassagerare kanske svara på?

KI
 
Ja BJ var riktig på alla sätt. Jag gjorde ett reportage om hans 80-årsdag 2002 då Sydvästra Skånes Radioamatörer uppvaktade honom med motorsåg och hotade att fälla trämasten.

Finns här med bilder SK7DX SSRA SM7BJ 80 �r

Bara något år senare ramlade han ner från sin "båtmansstol" som var en modifierad cykel. Han hade glömt repet om midjan. Det var bara på 10 m höjd men han bröt många ben i kroppen och efter det kom han på ett äldrehem och tappade gnistan helt. Han blev sedan SK.

Vi i klubben försökte rädda en del av hans hembyggen men det visade sig omöjligt. Precis allting gick i containern och huset som förmodligen stått tomt sedan dess rasade så sent som för några veckor då några byggjobbare plockat bort väggarna helt vid rivningen och fick hela taket över sig. Det fanns en artikel i någon av morgontidningarna om detta.

Han hade massor med intressanta hembyggen och konstiga experiment. Ingenting slängdes så det var som att komma in i en svunnen tid. Jag har fotodokumenterat en hel del av dessa projekt för eftervärlden.

Ang SM7BE så har han slutat med amatörradio. Jag har fått överta en del av hans utrustning bl a en Collins mottagare som han använde på 50-talet under pionjärtiden på 2 m AM. Jag har även en stor AM-sändare som kommer från SM7BOR somm var samtida. Plus en del andra apparater från SM7PP och SM7XU som också tillhörde pionjärgänget som var tidigt ute på 2 m och även 70 cm. Så det finns en hel del historia bevarar här i mitt "lokalmuseum".
 
Tack för det. Han var sannerligen en riktig ham. Hade han tid då att köra radio?
Jag minns också att han hade en tysk KWeA i en litet hus på tomten? Jag var där med den vilde SM7AUI från Limhamn som var ex SM5IT från SM5SV / Lagercrantz.

Vad hände med HZ:as till transceiver ombyggda Collinsmottagare 75A1 från börjanav 50talet? Han körde förstaSSB-QSO:ET i Sverige med SM5QV som körde med den i QST beskrivna Jättestora fasgeneratorn med ett stort antal dubbeltrioder i ett aktivt fasfilter. En hel rack bara för att generera SSB. En del chassier fanns kvar bara för några
år sedan. Han var sannerligen en riktig ham med kontoretvägg i vägg med SSA:as förraFarstakontor. Och Du Bengt han sålde vännen Guenther Schwarzbecks EMC-utrustningar för inte tala om Veroboard och Schomandl. Där var han proffs inte amatör. En gammal vän som jag saknar mycket Min fina 75A4 från 1958 tillbragde många år av sitt liv hos Gunnar och njuter numera sin pensionärsverksamhet hos en annanGunnar i vår skärgård och den fantastiska VFO:n har fortfarande kvar sin linjaritet inom en halv KC somden hade för nästan 60 år sedan. Kommer dagens plastlådor ha en så lång livslängd? Art Collins var också en riktig ham.

Hur var det Selma skrev om en annan känd skåning:"Till flydda dagar ......".

Det VAR bättre förr. Nu måste man vara nästan ingenjör för att begripa senaste numret av QTC!

/ KI
 
Jag vet inte var HZ:s prylar tog vägen. Jag hade bara ytlig kontakt med honom via SM7PP och SM7XU så länge de var i livet. Men han lär ha haft ett stort rum fullt av hemmabyggen och experiment. Mottagaren jag tog över från BE är i alla fall en Collins 75-A2 och även den stämmer med skalan som om den vore ny.

Jämfört med idag så fanns många aktiva och färgstarka radioamatörer i Lund på 50- och 60-talen. Vi hade Professor Stigmark på LTH SM7AEB, Sten von Friesen känd från fråga Lund SM7BOA och några docenter, doktorer och läkare som hade timslånga vetenskapliga resonemang på 2 m. Många av samtalen påminde om fråga Lund-stuket där vetenskapen blandades med kvicktänkt humor och jag tror att de här "2 m-programmen" hade många lyssnare. Jag har ångrat många gånger att jag inte spelade in deras samtal ty det hade varit guldkorn värda att bevara.

Radiodoktorn Kalle Tjäder SM7IA från Malmö deltog ofta liksom XU som arbetat som servicechef på Philips men då var institutionstekniker på Radiologen i Lund där han byggde forskningsutrustning åt Docent Håkansson SM7???. (Minns inte nu).

XU var den sanne och ständige hembyggaren. Dock avtog synen så till slut kunde han bara skilja på ljust och mörkt. Han fortsatte bygga radio med hjälp av sin fru som fick instruktioner att "leta upp ett motstånd på 10 k röd orange svart, löd in det mellan stift 3 på den rörhållaren (som han kände sig fram till med darriga fingrar) ner till jord. Jag fick äran att se en sådan byggsession och det var helt fantastiskt vilket samarbete och helt utan gnäll från någon. Det tog dock en förfärlig tid det här. Jag tror det var viktigt för dem båda att ha något meningsfullt att göra. Han var runt de 95 då tror jag.
 
Det går fortfarande att höra SM7XU och SM7BJ. Lyssna till några intressanta inspelningar när bl.a. -BJ -XU diskuterar. Finns i tre avsnitt.

Logga in på esr.se . I vänstermenyn under "Medlemsavdelning" finns en rubrik "Inspelningar". Här samlas intressanta inspelningar

/Göran
 
Finns det en Jan Kugelberberg - är han inte professor i medicin och definitivt gick han samtidigt med Janne AQW och CXF ( BHIAB) på Sigtunastiftelsen.
 
SM5KI said:
Var det inte då så konstigt när kraven lindrades senare eller togs bort, att somliga hams blev arga och kände sig som förmer när dom tänkte bakåt på det slit och det krav som ställdes när dom blev hams? Inte så konstigt.

Finns det fortfarande HAM SPIRIt en fråga Ni kära medpassagerare kanske svara på?

KI
Click to expand...

Näe, men det finns tydligen en del kvar som tycker att det är viktigt att känna sig förmer...

Men om 10-20år till så är det nog inte så många kvar som har den inställningen.
 
Nog finns det fortfarande HAM spirit! Det är bara att kolla på allt samarbete mellan äldre och yngre amatörer, och mellan klubbar. Låt dig inte "förblindas" av minoriteten gnällspikar. En av mina goda vänner var 27-MHz räv när det begav sig.

/ Göstha
 
Bengt SM7EQL (det finns många andra kunniga bengtar som KBW, APQ, UGV...) citerade ett ARRL-dokument:

I ett av ARRL:s styrdokument nämner man "appliance operator" (motsv stickproppsamatör) där man skriver så här;
"Don't be an appliance operator. Don't forget some of the basics in operating technique and skills. Don't limit yourself to one activity or mode. Do keep your CW skills in practice. Do listen more than you transmit. Do some building or tinkering as well as operating. Do understand and learn all you can about the technical aspects of radio operation."
Click to expand...

Det viktigaste är viljan att lära sig mera: förbättra sig som operatör, testa andra moder och aktiviteter samt lära sig mer om tekniken och sätta ihop någoting själv.
 
Ett onödigt påhopp VJX. Du bör ta reda på först vad som menas med HAM SPIRIT. Jag skall ge ett exempel:

En gång i tiden satt jag hemma hos Armas OH2NB fd Olympisk Mästare och vi fick reda på att Gus Browning var aktiv på Bouvetön - en kobbe nära Sydpolen som var extremt eftersökt av dxare. Ja, det är den ju fortfarande.

OH2BH världens mesta DXare alla kategorier var ute på OH2AM:s tävlingsstation som inte hade 2 meter eller telefon och kunde alltså inte nås av den stora nyheten.. Så, vi äntrade Armas gamla långa Cadillac åkte ut till tävlingsstationen, som faktiskt redan en gång tidigare vunnit CQ World Wide. Det här var ju Finland och det finnarna gör gör dom rejält Mycket ovanligt och effektivt att ha en stuga och station per band med telefon emellan för utväxlande av multipliers,

Alltnog, killarna hade just badat bastu och som sagt det var ju Finland och man hade redan pokulerat som man gör där i glada människors lag och wiskeyen flödade och nog var man intoxigerad och det rejält ändå. Tyvärr, sas det var den aktuella beamen nere så det skulle inte bli någon Bouvet den kvällen och vi vände på Cadilaccen och återvände till Helsinki.

Senare på kvällen ropade OH2BH upp oss på 20 och rapporterade att han hade personligen trots sitt beskänkta tillstånd klättrat upp i masten med den tunga beamen, monterat dit den och naturligtvis kört Bouvet. DETTA är HAM SPiRIT i den finska versionen SISU.

Efter det här har Martti gjort liknande grejer. Senast, när han och killarna satt mitt ute i Kinesiska Sjön utsatta för havets böljor och hotande filippinska pirater på en ynka liten träställning på några klippor som stack upp ur havet och som kallas Scarbourough Reef på sjökortet, I dagar och många mörka timmar och körde man radio som gav tusentals amatörer ett nytt DX-land. Oskyddade för väder och vind för att vi alla skulle få nöjet att få ett nytt land på listan. Vilken idrottsbedrift och naturligtvis HAM SPIRIT.

Körde jag detta rev? Mja, både ja och nej. Jag körde på min vanliga windom och inte förstod jag at den inte radierade så bra i trådens riktning.Men, i dom sista självande minuterna av expeditionen låg Martti på 18 - helt utslagen och utmattad verkade han vara. Och så sa han plötsligt på finska att han lyssnade på en viss frekvens och jag rusade dit och ropade ¨Hasse Tukkholma¨( vi är ju gamla bekanta ) och han blev i stt sömniga tillstånd helt ställd och mumlade något som¨ vadå Tukkholma¨ och avvek.Va, hade jag ropat normalt med med min signal hade jag fått honom.

Sedan dess har DX-luften gått ur mig och nöjer mig att det blir snart närmare 360 körda DXCC registrerade - bara jag får rumpan ur vagnen och skickar in dom sista korten. Inte illa - har aldrig haft en mast eller en beam bara stora öron och idogt lyssnande. Inga DXCLUSTER här inte som är fusk tycker jag . . Frånsett ett mindre antal länder som kördes hos annan station var det här i änden på en billig lång tråd eller min Fritzel FD4. windom.

/ KI
 
Snyggt jobbat Kalle Ivar.:)
Tack för storyn. Körde själv den exp. (tgf) på några band, men då helt andra förutsättningar än du har.
Har läst någonstans att Martti faktiskt var helt slut, tror jag det om man vet hur han tog ut sig.
73 / Uffe -CIQ
 
VJX menade att:
Men om 10-20år till så är det nog inte så många kvar ...
Click to expand...

Nä, inte heller. Det kommer alltid att finnas de som påstridigt, utan egentlig anledning, anser sig större/vackrare/smartare/osv än andra. Inte mycket att bry sig om och det bästa man kan göra, om inte annat så för ens eget välbefinnande, är att ignorera dem, så länge de inte ställer till något alltför tossigt.

Detta inte sagt för att kommentera något som förekommit här nyligt.

Det finns däremot de som, även om de är något yviga i sin framtoning, har mycket värdefullt att tillföra, och vi lär oss snart nog att känna igen och uppskatta dem när de dyker upp.
 
Frågan om ”gränsdragningar” inom amatörradion är principiellt intressant.

I de flesta sammanhang lönar det sig att resonera i termer av ”nettoeffekt”, alltså vad
något resulterar i sett utifrån.

Motiveringarna för att införa en telegrafifri licensklass var som bekant dels att öka antalet aktiva radioamatörer, dels att uppmuntra till tekniskt experimenterande på de högre frekvensbanden samt slutligen att få bort den illegala amatörradioliknande verksamhet, som till Televerkets förtret, förekom på 27 MHz bandet.

Förhoppningarna var högt ställda, när saken började diskuteras i QTC 1969/70 hoppades man på en ökning av numerären radioamatörer med en tiopotens och ett SSA med minst 10000 medlemmar
Hela upplägget byggde på tanken att ”inom varje radiointresserad finns det en potentiell sändaramatör”. Det var nog här det gick snett.
Arkitekterna bakom T-certifikatet tog inte med i beräkningen att privatradioamatörernas intresse inte var speciellt tekniskt orienterat,utan primärt handlade om att ”prata”.

Den volymtillväxt som T-certifikatet medförde kom,med få undantag, att hamna inom kategorin "repeaterpratare" vilka dessutom tröttnade fort.
Halveringstiden för radioamatörer avtog snabbt och redan efter några år så gick det att se att en
nybliven sändaramatör endast i liten utsträckning blev aktiv på något märkbart sätt.
Undantagen som bekräftar regeln är de "T-certare" som lärde sig telegrafi. Dessa förblir oftare än andra aktiva.

Amatörradio av i dag tillhör de produkter eller verksamheter som erbjuds på en marknad utan efterfrågan, varför
det är vanskligt att tala om ”kvalitet” i de termer som gäller när något levereras.
Ett av problemen är att SSA försöker att lösa dagens problem med åldrande population och obefintlig nyrekrytering genom att tillämpa gårdagens metoder som gått ut på att hela tiden sänka kraven.
Till sist nås en nivå som är så låg att amatörradio som radiotjänst inte längre kan motiveras längre.
Då blir det "slutkört" för alla, oavsett ambitionsnivå.

Ser vi utifrån på hela frågeställningen så har den förda politiken varken lett till kvalitet eller kvantitet inom amatörradion.
De radioamatörer som är tillräckligt intresserade hade lärt sig telegrafi ändå, vilket egentligen gjort den kvalitetssänkning som det stegvisa avskaffandet av telegrafikravet, först med T-certifikatet, och sedan det generella 2004, helt onödig.

Att en kvalitetssänkning skedde är helt uppenbart, att när SSA redan i slutet av 1973 vände sig till Telestyrelsen och påpekade att det blivit alltför lätt att ta ett certifikat, måste man utgå från att det måste funnits några bakomliggande orsaker. En sådan är sannolikt skrivelsen från DL7-mötet som citerades i en annan tråd.

http://www.ham.se/pts-ssa-iaru-nrau/24275-privatradiohistoria-fran-1945-a.html#post80144

Man kan ställa frågan ifall det var värt en kortvarig tillväxt att skapa en subkultur eller undervegetation av privatradioamatörer. Inga av de högtflygande ambitionerna har realiserats eller medfört några positiva nettoeffekter,
och dagens aktivitet i Sverige är nu nere på 1950-talets nivåer.
Dessutom har revirstriderna och osämjan runt kanaltrafiken och repeatrarna skapat motsättningar inom rörelsen av slag som inte funnits tidigare.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
AOM:s redogörelse stämmer bra med vad som kan utläsas ur QTC från slutet av 60-talet fram till kanske mitten av 80-talet. Hetast var det efter att T-certet blivit verklighet och repeatertrafiken tog fart. Det innebar stora omställningar i en hobby som varit mycket stabil under många tiotals år men plötsligt började luckras upp i en mängd nya inriktningar där flera inte upplevdes vara rumsrena - sett med di gamles ögon.

Det där med Ham Spirit kommer upp då och då i debatterna. Ofta dras det fram av någon som känner sig trampad på tårna eller retar upp sig på någon som stämplats vara ohjälpsam, besservizzer eller liknande. I grunden kommer begreppet från The Amateurs Code det vi kallar radioamatörernas hederskodex. En samling riktlinjer som berättar hur man skall bete sig och se på sin hobby och sina medamatörer. Få skulle opponera sig och påstå att det som förmedlas genom Hederskodexet är fel även om det är väldigt gammalmodigt sett med våra ögon.

Man kan fundera på om alla är värda Ham Spirit och att bli hjälpta. Är det inte så att det bara är de som förtjänar att bli hjälpta som vi bör offra vår fritid på? Faktum är att det finns gott om människor som är bra på att utnyttja andra men som aldrig skulle komma på tanken att kvittera hjälpen i ett senare skede genom att erbjuda något tillbaka. Under min långa tid inom amatörradiohobbyn har jag kommit i kontakt med olika sorters radioamatörer där vissa har blivit riktiga vänner för livet. Ofta personer som klarar av att hålla isär amatörradio som hobby och affärsverksamhet och dom som så fort tillfälle ges ser pengar i allt.

Jag har under årens lopp skänkt bort massor av komponenter och radioapparater till nya radioamatörer. I början var jag blåögd och ställde inga krav på den som tog emot gåvan. Det hände att den jag skänkt en mottagare till dagarna efter sålde den vidare och kammade hem några hundralappar. Jag fick se mina prylar i säljesannonserna till höga priser. Pengarna som sådana skiter jag högaktningsfullt i men principen retar mig. Det säger sig självt att de amatörerna som missbrukar min välvilja att hjälpa aldrig mer får någon hjälp av mig. Helt uteslutet.

Man skall inte heller vara rädd att våga ställa krav på de man hjälper. Under en period på några år så var jag någon sorts EMC-funktionär för SSA. Jag lovade i ett svagt ögonblick att SSA kansli fick lov att hänvisa radioamatörer med störningsproblem till mig så skulle jag hjälpa dom med tips och råd. Det kom periodvis ganska många samtal från olika sorters människor. Gemensamt för de flesta var att de hade dålig koll på sina problem. De visste inte vilka TV-kanaler och frekvensband som grannens störda TV blev utstörd på osv. Jag bad dom då att börja med att reda ut detta och att därefter ringa tillbaka. En del gjorde också det och vi arbetade oss snabbt steg för steg framåt till en lösning. Men andra vägrade att ta till sig mina råd och jag kommer särskilt ihåg en envis farbror som ringde många gånger och tjatade om samma historia och som fick samma svar. -För att jag skall kunna hjälpa dig så får du börja med att göra si och så, sa jag. Han hade också fått en lista på några enkla åtgärder att prova för att den vägen komma närmare en lösning. En dag fick jag höra på omvägar att han ondgjort sig över att jag inte ville hjälpa honom. Sådana personer förtjänar inte att bli hjälpta. Så enkelt är det och vi måste våga vara så tydliga.

Så kontentan kanske blir att Ham Spirit endast kan fungera om sändare och mottagare står inställda på samma kanal och har ungefär samma värderingar och syn på amatörradiohobbyn som en fritidsverksamhet där man hjälper varandra i båda riktningarna. Så fungerar det också nu med mina många vänner - vi delar med oss till varandra, den ene får en mottagare och den andre bockar ihop ett chassie som tack - och de som vill göra bussiness på min hjälp eller aldrig ger något tillbaka har jag ingen nytta och glädje av. Hela världen är full med sådana så det gäller att gallra hårt.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top