Gräva ner kaxialkabel
- Thread starter SM7CDO
- Start date
SM6VTT
Well-Known Member
Jag har en kabel på ca: 50 meter till en 10 meters vertikal. Jag drog den i en vattenslang för att få lite extra skydd. Jag har inte märkt några problem fast nu har jag inte kontrollerat kabeln jättenoga. Det var minst 5 år sedan jag drog den...
koax som tål att grävas ner, typ CATV, är ju speciell med extra anti-fuktjox innanför yttre manteln, vanligt RG-213 har ju en rätt "lös" yttre mantel så med tiden lär fukt samlas i de luftutrymmen som finns
Min 6meters bit rg-213 har varit nedgrävd några år och nör jag flyttade och drog upp koaxen var den inte full med vatten men skärmen var mer oxiderad.
En nedgrävd PVC slang fylls även den med fukt så det hjälper knappast på sikt.
Min 6meters bit rg-213 har varit nedgrävd några år och nör jag flyttade och drog upp koaxen var den inte full med vatten men skärmen var mer oxiderad.
En nedgrävd PVC slang fylls även den med fukt så det hjälper knappast på sikt.
Plasthölje hindrar inte fukt, bara fördröjer, samt att det finns alltid små skador i höljet. Det är ofta tämligen svårt att märka en försämring som kommer krypande under flera år. En aluminiumfolie hindrar vattenångan att förvandla kabeln till vattenslang.
Man kan oxo förlägga kabeln i ett plaströr som är så stort så att man ventilerar väl.
Många antenner byts och byggs om så ofta att det kanske inte är något större problem, annars får man mäta förlusterna en gång i kvartalet.
Man kan oxo förlägga kabeln i ett plaströr som är så stort så att man ventilerar väl.
Många antenner byts och byggs om så ofta att det kanske inte är något större problem, annars får man mäta förlusterna en gång i kvartalet.
Last edited:
SM7CZR
Old Member
I cirka 12 år har jag haft en vertikal på den lilla tomten som tillhör brf-lägenheten och lika länge har jag matat den med 10 meter RG 58 liggande ovanpå gräsmattan (och under snö). Jag har visserligen inte undersökt kabeln närmare, men den funkar fortfarande och den var begagnad redan då jag lade ut den. Jag flyttar lite på kabeln varje gång jag klipper gräsmattan. 
/Ingvar
/Ingvar
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
CDO skrev; "Är det någon som har erfarenhet av att gräva ner en RG 213 koaxialkabel till en vertikalantenn som står c:a 75 m från QTH. Vad säger sorkarna om det? Tar kabeln skada av fukt och kyla?"
Svaret på din fråga är JA och NEJ.
För JA-svaret kan jag berätta att jag 1970 köpte på mig ett rejält parti RG8 (märkt Suhner) från Televerkets auktion i Malmö. Flera längder runt 50 m av den kabeln har varit nedgrävd i två perioder och totalt 30 år helt oskyddade c:a 10 cm under marken. För några år sedan hade jag en av dessa längder uppe och kontrollmätte för skojs skull. Mätningen gjordes i en nätverksanalysator och såväl dämpning som karatäristisk impedans låg väldigt nära tekniska data enligt Suhner. Detta gäller kortvåg och 3.5 resp 7 MHz. På VHF minns jag att dämpningen var något högre men det är nog inte så konstigt.
NEJ-svaret, får du nästan alltid om du använder "no name kablar" d v s sådana kablar som brukar säljas under den luddiga beteckningen "av RG8 eller RG213 typ" Observera ordet typ som bara indikerar att kabeln ifråga PÅMINNER om RG 8 eller 213 kablarnas mekaniska specifikation. Dessa "typ-kablar" kommer med få undantag från Asien (läs Kina) där de tillverkas med en lång rad olika plastmaterial i skyddshöljet och innerledarens isolation. Man ser ofta sådana kablar med väldigt tunt skyddshölje som inte tål vare sig kyla eller mekanisk påverkan i någon högre grad. Dessutom har höljet ofta små osynliga porer där fukten lätt kan vandra igenom och så småningom förstöra den flätade skärmen. Ibland saknas innerledaren på en bit mitt i rullen eller så är den ytterst klen.
Andra saker att tänka på när det gäller sådana kablar är huruvida den omgivande skärmen är tät eller glest flätad. Riktiga kablar har en mycket tät skärm med relativt kraftiga kardeler. I en kabel av god kvalitet skall man inte kunna se isoleringen genom flätan. I "typ-kablarna" har man i regel sparat in på antalet kardeler och även minskat diametern på dessa till nära noll. Detta ger naturligtvis stora besparingar i tillverkningsskedet vilket i sin tur betyder att utpriset till slutkund kan hållas nere alternativt vinsten maximeras.
Som vi vet så köper de allra flesta av oss (?) enbart på pris utan att egentligen ha klart för oss (?) vad och vilken kvalitet vi köper. Eller?
"Typ-kablarna" är trots detta användbara i de flesta fall eftersom få av användarna upptäcker de sakta ökande förlusterna. Om dämpningen i en kabel efter en tid i marken ökar 3...4 dB (halva effekten försvinner) på kortvåg lär väl knappt någon märka som inte ansluter mätinstrument. Kommer vi upp i dämptal om 6-10 dB så tror jag för min del att kanske 50% av användarna börjar fundera på om konditionerna blivit sämre.
>>Vad säger sorkarna om det?
Jag är övertygad om att sorkarna gillar "typ-kablarna" bäst eftersom de bidrar till att hålla jorden varm kring gångarna. Något för de sanna djurvännerna bland radioamatörerna att tänka på kanske?
/Bengt
Svaret på din fråga är JA och NEJ.
För JA-svaret kan jag berätta att jag 1970 köpte på mig ett rejält parti RG8 (märkt Suhner) från Televerkets auktion i Malmö. Flera längder runt 50 m av den kabeln har varit nedgrävd i två perioder och totalt 30 år helt oskyddade c:a 10 cm under marken. För några år sedan hade jag en av dessa längder uppe och kontrollmätte för skojs skull. Mätningen gjordes i en nätverksanalysator och såväl dämpning som karatäristisk impedans låg väldigt nära tekniska data enligt Suhner. Detta gäller kortvåg och 3.5 resp 7 MHz. På VHF minns jag att dämpningen var något högre men det är nog inte så konstigt.
NEJ-svaret, får du nästan alltid om du använder "no name kablar" d v s sådana kablar som brukar säljas under den luddiga beteckningen "av RG8 eller RG213 typ" Observera ordet typ som bara indikerar att kabeln ifråga PÅMINNER om RG 8 eller 213 kablarnas mekaniska specifikation. Dessa "typ-kablar" kommer med få undantag från Asien (läs Kina) där de tillverkas med en lång rad olika plastmaterial i skyddshöljet och innerledarens isolation. Man ser ofta sådana kablar med väldigt tunt skyddshölje som inte tål vare sig kyla eller mekanisk påverkan i någon högre grad. Dessutom har höljet ofta små osynliga porer där fukten lätt kan vandra igenom och så småningom förstöra den flätade skärmen. Ibland saknas innerledaren på en bit mitt i rullen eller så är den ytterst klen.
Andra saker att tänka på när det gäller sådana kablar är huruvida den omgivande skärmen är tät eller glest flätad. Riktiga kablar har en mycket tät skärm med relativt kraftiga kardeler. I en kabel av god kvalitet skall man inte kunna se isoleringen genom flätan. I "typ-kablarna" har man i regel sparat in på antalet kardeler och även minskat diametern på dessa till nära noll. Detta ger naturligtvis stora besparingar i tillverkningsskedet vilket i sin tur betyder att utpriset till slutkund kan hållas nere alternativt vinsten maximeras.
Som vi vet så köper de allra flesta av oss (?) enbart på pris utan att egentligen ha klart för oss (?) vad och vilken kvalitet vi köper. Eller?
"Typ-kablarna" är trots detta användbara i de flesta fall eftersom få av användarna upptäcker de sakta ökande förlusterna. Om dämpningen i en kabel efter en tid i marken ökar 3...4 dB (halva effekten försvinner) på kortvåg lär väl knappt någon märka som inte ansluter mätinstrument. Kommer vi upp i dämptal om 6-10 dB så tror jag för min del att kanske 50% av användarna börjar fundera på om konditionerna blivit sämre.
>>Vad säger sorkarna om det?
Jag är övertygad om att sorkarna gillar "typ-kablarna" bäst eftersom de bidrar till att hålla jorden varm kring gångarna. Något för de sanna djurvännerna bland radioamatörerna att tänka på kanske?
/Bengt
Hej. Tänkvärda ord av EQL. Jag håller med till 110%. Det är inte bara asiater som har dåliga produkter. På femtiotalet fanns i Kungsbacka en kabelfabrik, Borens Kabelfabrik känd under förkortningen BoFa. Dessa "clowner" tillverkade en 50-ohms koaxialkabel med samma dimensioner som RG-213. Den var lätt att känna igen - plastjackan var brun. När det blev kallt - minusgrader - sprack höljet. När man med en "stanleykniv" skar upp höljet på en "gammal" kabel (som hade vistats inomhus) såg man att cu-skärmen "vandrat" in i plasthöljet på vissa ställen, speciellt där kabeln varit (måttligt) böjd! Resultatet blev att kabeln "läckte" RF p g a att skärmen blivit glesare och jag inbillar mig också att kabelns Zo ändrat (stigit) sin karakteristiska impedans.
När det gäller att förlägga koaxialkablar, manöverkablar till rotor etc i mark föredrar jag att använda dräneringsslang. Jag tänker på den vita korrugerade slangen (som säljs av Lantmännen här i Kungsbacka) med en massa små rektangulära hål. Den skyddar kabeln för mekanisk åverkan och viktigt - det kan aldrig samlas vatten i slangen. En SM6:a här i trakten drog alla sina kablar till masten i den gula korrugerade slangen som användes av elbolagen för samma ändamål. När slangen inspekterades efter några år upptäckte vi att hela slangen var fylld med vatten. Troligen var ändan av slangen vid masten otillräckligt tätad. Vi fick gräva upp slangen där den var som lägst och punktera slangen för att bli av med vattnet. Det var då jag kom på iden med att använda dräneringsslang. Det skulle vara intressant att höra övrigas åsikt om att använda dräneringsslang. Jag är inte 100% säker på att detta är en bra lösning. Det finns kanske dolda nackdelar med denna metod?
73
Bengt APQ
När det gäller att förlägga koaxialkablar, manöverkablar till rotor etc i mark föredrar jag att använda dräneringsslang. Jag tänker på den vita korrugerade slangen (som säljs av Lantmännen här i Kungsbacka) med en massa små rektangulära hål. Den skyddar kabeln för mekanisk åverkan och viktigt - det kan aldrig samlas vatten i slangen. En SM6:a här i trakten drog alla sina kablar till masten i den gula korrugerade slangen som användes av elbolagen för samma ändamål. När slangen inspekterades efter några år upptäckte vi att hela slangen var fylld med vatten. Troligen var ändan av slangen vid masten otillräckligt tätad. Vi fick gräva upp slangen där den var som lägst och punktera slangen för att bli av med vattnet. Det var då jag kom på iden med att använda dräneringsslang. Det skulle vara intressant att höra övrigas åsikt om att använda dräneringsslang. Jag är inte 100% säker på att detta är en bra lösning. Det finns kanske dolda nackdelar med denna metod?
73
Bengt APQ
SM0YDO
Well-Known Member
Hej för några år sedan när Marinens loppis låg nere vid Finnboda varv utanför
Stockholm så hittade
jag en mindre kabeltrumma med nån typ av grövre koaxialkabel med gul märkning
utanpå manteln jag har för mig att den kostade 20 kr metern så jag köpte mig några
meter av den.Sen när jag skalade av manteln på den visade det sig att skärmen var
silverpläterad och dubbelmantlad och den svarta yttermanteln var av något
gummimaterial
mvh Lasse sm0ydo
Stockholm så hittade
jag en mindre kabeltrumma med nån typ av grövre koaxialkabel med gul märkning
utanpå manteln jag har för mig att den kostade 20 kr metern så jag köpte mig några
meter av den.Sen när jag skalade av manteln på den visade det sig att skärmen var
silverpläterad och dubbelmantlad och den svarta yttermanteln var av något
gummimaterial
mvh Lasse sm0ydo
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
APQ skrev: "Det skulle vara intressant att höra övrigas åsikt om att använda dräneringsslang."
---
Det borde gå bra om jorden är någorlunda vattengenomsläpplig och man håller sig på behörigt avstånd från grundvattnet.
Själv har jag grävt ner en 27 m lång 210 mm helsvetsad ståltub mellan krypgrunden i huset ut till ett markskåp precis vid mastfoten. Har ordnat med fall ut mot skåpet och avslutat med en mindre stenkista för att ta upp ev vatten från skyfall och snösmältning. Vad man kan se när man lyser in i rörändarna så är det alltid snustorrt och man får ju även en viss ventilation åt ena eller andra hållet beroende på hur vinden ligger.
Röret böjer upp igenom golvet till radiorummet och med en draglina går det lätt att lägga till fler kablar ända ut till markskåpet där alla skärmar är kontakterade och jordade i bottenplåten. Röret ligger på c:a 50 cm djup där det smyger in under huset och c:a 15 ...20 cm vid markskåpet. Det finns en ventil i röret på lägsta punkten i böjen och rörets ände i radiorummet är tätat för att slippa drag och invasion av möss och råttor. Har fungerat utmärkt sedan 1986.
En sak man skall tänka på är att ta till ordentliga dimensioner så kärvar inte kablarna så lätt om de behöver bytas eller nya dras. Vanliga avloppsrör som JAB använder är perfekta och vill man dessutom förstärka åskskyddet så är t ex ståltuber att föredra.
/Bengt
---
Det borde gå bra om jorden är någorlunda vattengenomsläpplig och man håller sig på behörigt avstånd från grundvattnet.
Själv har jag grävt ner en 27 m lång 210 mm helsvetsad ståltub mellan krypgrunden i huset ut till ett markskåp precis vid mastfoten. Har ordnat med fall ut mot skåpet och avslutat med en mindre stenkista för att ta upp ev vatten från skyfall och snösmältning. Vad man kan se när man lyser in i rörändarna så är det alltid snustorrt och man får ju även en viss ventilation åt ena eller andra hållet beroende på hur vinden ligger.
Röret böjer upp igenom golvet till radiorummet och med en draglina går det lätt att lägga till fler kablar ända ut till markskåpet där alla skärmar är kontakterade och jordade i bottenplåten. Röret ligger på c:a 50 cm djup där det smyger in under huset och c:a 15 ...20 cm vid markskåpet. Det finns en ventil i röret på lägsta punkten i böjen och rörets ände i radiorummet är tätat för att slippa drag och invasion av möss och råttor. Har fungerat utmärkt sedan 1986.
En sak man skall tänka på är att ta till ordentliga dimensioner så kärvar inte kablarna så lätt om de behöver bytas eller nya dras. Vanliga avloppsrör som JAB använder är perfekta och vill man dessutom förstärka åskskyddet så är t ex ståltuber att föredra.
/Bengt
SM5XUN
░░░░░░░
Kabeln du köpte var en vanlig RG-213 med en extra skärm och ett gummihölje som är motståndskraftigt mot många kemikalier och oljor och framförallt är den vattentät, perfekt för att gräva ner i gräsmattan hemma!