Gränsdragning genom amatörradion, riktiga VS det andra!?

SM0HXO - Sven

Well-Known Member
Kan man säga att det från början av 1970-talet, i och med införandet av T-cert, på något vis kom att bli en skiljelinje inom kollektivet och synen på vad som skulle anses vara riktiga eller mindre riktiga radioamatörer!? När jag gjorde mitt T-cert 1975-76 så kan jag inte med säkerhet minnas något direkt gnäll, men helt klart upplevde man någon form av distanstagande ifrån vissa håll, långt ifrån alla, men ändå. Och det här med 2m FM och repeater, kan det också vara ett bidragande friktionssegment, där det heller inte anses vara riktig amatörradio inom kollektivet!?

- När man läser i vissa trådar och inlägg så känns nästan retoriken igen från Koreakonflikten, och där en part hävdar att den "evige Morse med ett enda mode (cw)" som det allena riktiga för att tituleras sändareamatör/radioamatör av rätt kaliber!!?

- Teoriprovet för T-certet motsvarade A-certet. T-certet innehöll ej uppvisande kunnskaper i cw och därför blev radioanvändandet ytterst begränsat vid sändndning.

Jag är inte den som är satt att dömma, men stenen är kastad och synpunkter kommer säkert att berika tråden.

Gott Nytt År.

/ Sven.
 
Jag var jätteintresserad av radioteknik och hade redan börjat "fuska" lite med VHF så för mig var det en lättnad då jag slapp telegrafi.
Senare sökte jag till signaltrupperna men jag var inte tillräckligt duktig på telegrafi, gick då kurser för att jag ville verkligen lära mig men det gick väldigt trögt.

På den tiden tror jag inte att man ifrågasatte T-amatörernas vara eller ej, åtminstånde så kommer inte jag ihåg något gnäll.
Hade fullt upp med att trimma om taxistationer till 2m, bygga antenner och slutsteg med QQE06/40 så jag brydde mig inte om "debatten" om den nu fanns.

Om en "riktig" radioamatör är en person som trots motgångar har lagt ner åratal av telegrafiövning för att nå 20-takt så ska han ha en eloge.
Om samme radioamatör klarade 80-takt på ett par månader så är han en naturbegåvning men kunskapen ligger inte inom amatörradion utan kanske snarare inom musiken och inget bevis på hans tekniska kunskaper.

Jag menar att teknik och telegrafikunskaper är helt skiljda områden och bör inte användas för att definiera om en person är "riktig" radioamatör eller ej.


/Micke
 
Last edited:
Vi klarade av precis samma kunskapsprov som A-amatörerna, då i början på 1970-talet. Men vi visade inte upp några färdigheter i morsetelegrafering, så några riktiga amatörer blev vi inte. Bara T-amatörer.

Vi mekade med diverse gammal WW2-surplus - som det dock började bli ont om - för att kunna köra 2-meter med BC-625 och kanske spika ihop en VFO till BC-624 för att kunna lyssna över hela 2m-bandet. Alternativt byggde vi converter till BC-312 av samma anledning. Och i lyckliga fall körde vi DX mellan Stockholm och Askersund på 2m AM. Men vi telegraferade inte, så några riktiga amatörer var vi inte.

Vi byggde om gamla AGA, SRT- och MPP-stationer så att det gick att nätansluta och köra 2m FM med dem. Men vi telegraferade ju inte, och vad värre var, vi försökte oss på att använda repeatrar, så några riktiga amatörer var vi inte.

VI totade ihop antenner av diverse rörmokeri- och elinstallationsdetaljer med växlande framgång. Men några riktiga amatörer var vi ju inte, eftersom vi inte telegraferade....

SM0APK
(oriktig)
 
Hej Micke,

Det här handlar inte om att en fysisk person är riktig eller ej, utan "hur man blir sedd" utifrån hur man utövar sin hobby..

/ Sven.
 
Vad är det här för skitsnack, alla är väl lika riktiga!:eek:

Ni snackar ju ner er själva, varför?

Inom amatörradion håller vi ihop - eller?

GF / Uffe
 
Självklart är allesamman riktiga, och tråd med inlägg från mig är inget skitprat, det är en konsekvens av nåt som genomsyrar många andra trådar med inlägg här på ham.se !! - Det är ju därför vi håller ihop!

/ Sven.
 
Uffe,
Tyvärr finns det vissa som tycker att dom är förmer än andra, men det är som tur är en minoritet så ingenting att få förhöjd puls av.
Tror att dom max är 13% av amatörerna.
 
Spännande tråd det här.

Första gången jag kom i kontakt med uttrycket riktig radioamatör måste ha varit alldeles i början av min karriär innan jag påbörjat certifikatskursen för C-certifikat. Jag kan ha varit 14 år. Då refererades till en viss Gunnar SM7BJ som jag flera år senare lärde känna som en snäll farbror om man inte gjorde sig ovän med honom. Det gjorde aldrig jag. Även om han inte bröt kopparmalm i egen gruva för att tillverka koppartråden till sina spolar så satte han stor ära i att arbeta med egna händer och efter eget huvud. Lite Åsa Nisse uppfinnare var det allt över honom och han var nog så riktig radioamatör man kan bli med den definition som då gällde. Allt skulle vara gratis och inget onödigt köpas. När jag efter några år fått mitt C-cert och började bli varm i kläderna upptäcktes fler av BJ:s kaliber som börjat med amatörradio på 20- och 30-talen. På den tiden stod inget annat till buds än att bygga sin egen utrustning från scratch och det gjorde man också. Två exempel till är SM7PP och SM7XU. Alla dessa glada amatörer hjälpte gärna oss nybörjare med skrot från deras junkboxar. Det var bara att komma att hämta det vi behövde men man fick vara beredd på att det ibland ställdes motkrav på en att grejorna kom till nytta. Frågade man om något så fick man i regel svar att läsa något kapitel i ARRL Handbook eller låna en tidning/bok. Inga silverfat här inte.

Så ursprungsbetydelsen är nog ganska klar och pekar på någon sorts radioamatör som var väldigt engagerad i sin hobby och och satte en ära i att klara sig själv där målet var att ständigt förbättra sin utrustning. Något i den stilen. Kanske någon annan old timer kan bekräfta eller dementera denna bilden jag själv fått?

När T-certet kom på 70-talet så är det mycket riktigt att det uppstod viss friktion på många ställen i landet. Detta är väl beskrivet i QTC dels genom hur SSA såg på saken och dels hur många arga radioamatörer i ännu argare insändare protesterade och varnade för följderna. T-licensen kallades för Tipslicens m m. Inom en del av klubbarna uppstod också smågroll och det bildades nya utbrytarklubbar eller i bästa fall sektioner. I lundaklubben där jag varit med sedan 1968 fanns ursprungligen två grupper amatörer, 2m-gänget och kortvågsgänget. Det var den normala uppdelningen som funnits sedan 50-talet som levde kvar. Båda dessa grupperna drog jämt men de höll bara på med lite olika saker. De T-certare som sökte sig till vår klubb och som var intresserade av antingen "riktig" (?) VHF (2 m smalbandiga moder SSB/CW horisontalpolariserat) eller kortvåg (75% CW och 25% SSB DX-jakt och contesting) blev snabbt en i gänget. De andra som ev enbart var intresserade av repeatertrafik eller inte ville lära sig något mer än de redan kunde fann egentligen inga likasinnade bland medlemmarna och blev därför kortvariga. Ett halvår eller så... Dom sökte sig istället till andra klubbar som hade deras intressen på programmet. Några regelrätta bråk förekom inte i Lund. Dock kommer jag ihåg att vi kring åren 1975-78 hade en telefon typ Dialog som med svart Dymo-tejp var märkt "Rigg för T-amatörer". Tveksamt om någon tog illa upp, jag tror det inte faktiskt.

Ja, det blir nog en spännande tråd det här. Man kanske får ta på hjälmen?
 
Last edited:
Sådan historik från SM7EQL är sådant som berikar vår hobby, det går aldrig att stoppa hatten i backen och låtsas som det snöar. Friktion är alltid något man går hand i hand med, gillat eller ogillat, och vår hobby lever vidare.. - Var det "kort-vågsgänget" som skapade radio-poker!?

/ Sven.
 
APK skrev "VI totade ihop antenner av diverse rörmokeri- och elinstallationsdetaljer med växlande framgång. Men några riktiga amatörer var vi ju inte, eftersom vi inte telegraferade...."

Ditt inlägg som jag citerat några rader ur ovan låter osunt. Jag får bilden av att du satt på dig 11 tjocka offerkoftor i stället för att vara stolt över det du bevisligen kan och pysslat med. Jo, jag förstår att du överdriver 10 dB här för att markera men det går inte hem.

Personligen anser jag inte att det är färdigheterna i morsetelegrafi i sig som utgör "vattendelaren" (?) mellan det du definierar som riktig och oriktig. Med all sannolikhet är du riktig liksom alla andra.

Däremot fyllde kravet på färdigheter i morsesignalering funktionen av att vara ett klibbigt flugpapper som höll eleven kvar i utbildning så pass länge att denne blev torr bakom öronen och fått klart för sig vad amatörradio var för något och hur den bör utövas. För min del hölls jag kvar i nära två terminer 1968/69 som det kunde ta på den tiden att från absolut nollkunskap om allting till att nå C-certifikatets kunskapskrav i ellära och radioteknik. Då var man kanske lite sur att det tog lång tid och om det funnits genvägar så nog hade jag tagit dom.

Men nu fanns det inga genvägar och några år därefter tog jag själv över som en av kursledarna för certifikatskurserna under en tioårsperiod. Under hela den tiden utbildade vi för telegraficertifikat och senare även för T-certifikat. En del av de som valde T-cert och hade förkunskaper klarade utbildningen snabbt och fick sitt certifikat sedan blev de hyperaktiva ett par månader på repeatern för att därefter tröttna och försvinna för gott. De stackarna som vi pinade med morsetelegrafi fick som del i teknikkursen bygga sin egen C-sändare, 10 w kristallstyrd för 3,5 MHz, och när certifikatet var avklarat så var de igång med egen utrustning. Gissa hur stolta de var. Precis lika stolt som när jag fått mitt certifikat 1969. En stor andel av dessa hobbytelegrafister fortsatte med sitt telegraferade under många år och det finns dom som telegraferar än idag.

Nu tror jag dock att även andra sorters flugpapper skulle fungera lika bra. T ex ett krav att som nybörjare följa med klubbens ordinarie verksamhet i ett år som en mer hands on utbildning för amatörradiocertifikat. Det kanske t o m hade varit bättre än den typ av korvstoppningsutbildning vi har idag som även om den blivit några snäpp svårare det senaste året ändå bara är ett skrap på ytan där kunskaperna som erövrats är ytterst svåra att omsätta i praktiken.
 
Last edited:
”T-licensen kallades för Tipslicens”, skrev EQL

Men det uttrycket måste väl ha fötts långt före T-licensen?
Tänker på de cw-snubbar (och för all del en och annan kvinna) som spionerade åt Ryssland
under 30-40 och faktiskt en bit in på 50-talet. De var väl Tipsare av allra högsta grad. :-)
Och en del var faktiskt radioamatörer så det har väl sitt ursprung därifrån :-)

För övrigt kommer ju A före T i alfabetet…så visst ligger ni före…. :-)

/Kjell
Gott Nytt År på er oavsett planhalva..
 
Jag är nog i så fall en av de minst riktiga radioamatörerna genom tiderna... låt mig förklara.

Jag var bara 16 år när jag tog min licens 1993 med vad som då kallades N-licens, dvs jag behövde bara skriva den enklare teorin för C-licensen men utan CW.

Det fanns egentligen två typer av prov för N-licens, den enklare teori-delen från C-licensen och den svårare från T-licensen. Att skriva prov för N-licens med teorin för T var dock bara relevant för de som var riktigt unga. De kunde då bli uppgraderade till T-licens efter två år genom att styrka aktivitet med loggar, även om man inte hade fyllt 14 år vilket var minimiåldern för T-licens.

Jag skrev dock det enklare provet med teorin från C-licensen. Detta N-certifikat var då tidsbegränsat, så antingen kunde jag inom 2 år komplettera med CW och få en riktigt C-licens eller så kunde jag inom 6 år skriva provet för T-licens. Hade jag inte gjort något inom 6 år skulle licensen förfalla.

Dock ändrades reglerna under 1994-95 så att det inte längre gick ta N-licens och med detta försvann också tidsbegränsningen. Några år senare försvann också alla licensklasser och kvar sitter jag med en signal som jag enligt kraven när jag fick den skulle ha blivit ogiltig 1999.

Jag ser mig dock inte som en oriktigare amatör än någon annan. Jag är främst aktiv på banden vid olika contest, speciellt månadstesterna på 2 meter och 70 cm, antingen som SM0VEC eller SB2HB ifrån radiostugan uppe på berget i Lappland. Ibland är jag också aktiv på 10 m, 6 m-testerna eller till och med någon kortvågstest. Jag har nog max kört ett par 100 QSO'n på kortvåg, men lyckats hinna med både Japan och USA med QRP och balkongpinne.

Det som jag finner mer intressant är att kombinera radiokörandet med att kånka ut lite batterier till en kulle i skogen, och det vore kul om fler riktiga radioamatörer också gjorde detta på testerna. Då räknar jag inte tillrättalagda fielddays när fruarna slavar med mat och annan service, utan när man själv åker ut i skogen och kör radio från någon höjd.

I Stockholmsområdet har jag under senare tre åren varit aktiv ett antal tillfällen på både 2 meter och 70 cm från den ovanliga rutan JO98. Jag har då släpat upp bilbatteri, antenn, radio mm några 100 meter upp genom skogen och suttit och kört månadstest till solnedgången, för att sedan slå på pannlampan och släpa ner allt igen vid 23-tiden. Jag har också kört radio från en annan bergstopp, näst högsta punkten i Stockholm. Eftersom detta egentligen är en plats där vissa privata företagsintressen inte tycker att man normalt skall va så fick jag efter en halvtimme besök av två mörkklädda män på MC som frågade vad jag gjorde. Men till min förvåning hade de inga problem med mitt svar, att jag körde månadstest på 2 meter... då var det ok :)

Jag har också byggt en radiokur i Lappland där jag kan köra radio från ett ännu mer ovanligt QTH, och dessutom helt utan störningar. På sommaren brukar jag gå upp på berget, men nu är det lite jobbigt, så idag körde jag upp två stycken fulladdade 100 Ah batterier med snöskotern så att mina remote-grejer håller sig vakna under den mörka årstiden när solcellerna inte riktigt räcker till.

Så detta är mitt sätt att tillämpa vår hobby amatörradio, och trots att det knappast ha gått tagit licensen på ett mer slött sätt än jag har gjort så känner jag mig ändå mer riktig än många 'riktiga' amatörer som nöjer sig med att slå på strömswitchen och sitta och köra lite rundtugg på någon kortvågsring eller på någon FM-repeater. Dessa kanske inte skall kallas för radioamatörer, utan snackproffs? :)
 
EQL: Nej, det är inte fråga om "offerkoftor" - jag är ganska tillfreds med vad jag hittills sysslat med inom hobbyn. Men det känns tråkigt med diskrimineringen mellan "riktiga" och övriga radioamatörer, särskilt eftersom den påfallande ofta kommer till synes i inlägg från i övrigt skickliga och erfarna amatörer.
 
Bra då är vi kanske helt överens om sakernas tillstånd APK.

Men när ordet oriktig kommer upp så är det väl alltid från de som själva anser sig vara oriktig på något sätt? Någon som innerst inne vill vara riktig men inte anser sig vara det? Det borde annars vara helt riskfritt för vem som helst att anse att t ex någon är en riktig golfspelare utan att de som inte spelar golf skall känna sig oriktiga på nåt sätt. De kanske är riktiga på något annat? En riktig rörläggare som vi ser i annonserna ibland. Anlita en riktig rörläggare så du slipper översvämning i källaren. Oriktig elektriker....kortslutning i bygget.. tja... vet ej. Zoega har förresten en slogan där de använder uttrycket "Zoegas ett riktigt kaffe" och då borde det ju i konsekvensens namn finnas oriktigt kaffe också någon stans. Kaffe på bark? :-)

Ja, ämnet tål att vrida och vändas på.
 
Ja, vad är en riktig radioamatör?!!
Jag tycker att det är den som vi fått förmånen att få till oss till vår trivsamma hobby och som först via intresse för radio och sedermera tar de prov som krävs och utvecklas i den takt och inriktning denne önskar och förmår.
Att det finns en viss mallighet oftast med glimten i ögat från de som hållit på längre finns nog på allt från verkstäder, idrottsklubbar till amatörradion. På exemplet verkstad finns det säkert nån som har plockat isär hela svarven och kan det och då känner sig som en riktig supersvarvare. Därmed inte givet att denne kan svarva bättre än den svarvare som inte plockat itu svarven. Däremot har den självutnämnde supersvarvaren fått en ökad insikt i hur svarven fungerar. Det som här är viktigt är i så fall att dessa insikter måste implementeras i både kravspec och provet för att bli riktig radioamatör och att detta tydliggörs för en radiointresserad för att nå legitimitet. Annars får man nåt sorts outtalat "hang-around"-system vilket knappast är önskvärt, med nån sorts A och B lag.
Har man klarat vedertaget prov så är man en riktig radioamatör, punkt slut och utan gliringar. Eller så implementerar man det som fattas för att bli "riktig" i det bef provet vilket torde gjorts nu.
Tänk om man skulle ha samma snack om de äldre som fick MC-Kortet på köpet när de tog bilkörkort!? -De unga skulle prata om de äldre MC-Åkarna som "Inga riktiga MC-Förare" O.s.v Det har jag dock aldrig hört. Eller att Shuemacker som knappast har plockat ner en Volvo 240 i bananlådor skulle vara en sämre bilist än Börje i bredträsk som gjort det. Nä, vi skall vara glada åt alla de som vill komma till oss med sitt radiointresse o nyfikenhet och vi kan visa dem det vi tycker att de borde känna till. Klubbverksamheten är ju fin här.
Och visst är det ju så, att ju mera man vet om hur våra apparater är uppbyggda, desto lättare koms det på nya utvecklingsmöjligheter. Ödmjukhet och glädje parat med smittande entusiasm är här aldrig fel. Och här bör man tillerkänna Bengt SM7EQL med berörda för initiativ i den riktningen, Kan tänka mig både EQL och AOM som riktigt roliga och spännande fysiklärare parat med något attraktivt byggprojekt.

..Och på tal om det: Bengt! Skulle inte ESR kunna köra en byggserie i bild för ett 45w VHF-slutsteg parat med en 3-elem portabel-yagi för 2m (vore ju ett strålande komplement till en bärbar 2m transciver)

..Eller det där 300w HF-slutsteget som finns i 2013 ARRL´s handbok
 
Last edited:
Något som jag saknar på grund av att jag inte är en riktigt radioamatör är CW-kunskaperna de gånger då man sitter på en test och försöker genomföra en kontakt med en riktigt svag station, och den stationen byter till CW för att bättre kunna genomföra kontakten. Då är det rätt så trist att konstatera att man gick miste om ett långväga QSO.

Jag vet att jag har förmågan att lära mig telegrafi, men det är saknad inspiration och annan prioritering av tiden som gjort att jag valt bort att lära mig detta. Så tyvärr har inte ens testerna gjort att jag lyckats ta mig i kragen och lära mig CW fullt ut.
 
Intressant jämförelse med supersvarvare CER. :-)

Funderar på en synonym till riktig som är mindre eldfängd. Var avses egentligen när vi anser att någon eller något är riktigt. Det är kanske här man måste börja för att bena upp problemen. Jag var inne på uttrycket en duktig fotbollsspelare som nog ingen tycker låter negativt. Frågan är om en duktig radioamatör är ett gångbart uttryck i analogi med en duktig svarvare (sk supersvarvare). Det borde vara ganska riskfritt.

Eller handlar det om hängivenhet att syssla med något in i djupaste detalj. Det uttrycket skulle passa fint på Gunnar SM7BJ (SK) som jag refereade till. Ambitiös och målinriktad var han också liksom glad att dela med sig av sina tokiga experiment och misslyckanden. Han var mycket mer än så men någon dussinamatör var han definitivt inte. Är dussinamatör en negativ benämning? Oriktig?

Ja nu har vi lite och klura och spåna på tills andra ronden i morgon.

zzzz
 
Min lilla uppfattning om mig själv:
Skrev mitt prov den 27 februari i fjol (eller var det den 23:e?), och har funnit denna hobby otroligt intressant och givande. Jag kanske inte får alltför många QSO'n i loggen, men det läses på och byggs desto mer. Provkörde nyss högspänningen med gumistövlar och kvastskaft i mitt 2x813 PA, inga "läckage" :)
Dock så kan jag känna att jag missar en hel del iochmed att jag inte behärskar telegrafin, men, nyårslöftet till mig själv blir inte att lägga av med snuset, det blir minst 30min om dagen med IZ2UUF's koch cw andriodapp. Skippar man en kaffekopp på lunchrasten så har man ju den halvtimmen.
Om jag är en riktig radioamatör?
Javisst, det tycker jag.
Om jag är lika "mycket" radioamatör som de äldre i gardet?
Ge mig 20år :)

73,
//SA2CLC
 
Till SA2CLC,

Skit i hur många QSO du kör, utan gör det som du tycker är roligt och passar dig. Lär dig gärna telegrafi(cw) , och med tiden så skippa gummistövlarna, det annstår inte en radioamatör sådana omständigheter! Ät snus så mycke du vill, bara inte micken gror igen, eller använd nyckeln. - Etern är öppen för radioamatörer, trivs och må bra..

/ Sven.
 
Back
Top