HAMMALRLUND HQ-180A

SM4FPD

Well-Known Member
Jag har plockat fram min sen länge stående HQ-180. En gammal rörmottagare.
Tänkte det kunde vara kul om någon mer har erfarenheter och minnen av en sådan mottagare.

Dessa födes 1963 och en bra bit in på 60 talet.
Stor som ett hus rymmer säkert 6 st IC-756PRO. Och väger som tre, dvs omkring 18 kg.
Tänkte det kunde vara kul att se om den funkar och uppleva hur den låter.
Jordad stickpropp med lampströmbrytare på sladden, men tvåpolig nätslad av lamptyp... Elsäkerhet var nog inte uppfunnet då.
Jodå den lyser, men bara ett svagt brum i högtalaren.
Glapp i flera rörhållare, spray hjälpte nu går den.
Men glapp i all omkopplare och portar, spay hjälper.
Det går att höra stationer.
Brusar fint och den har bandbredder från 0,5 - 6 kHz. Båda vidband och BFO.
En finess är den sk "slot tuning". Vad är det då, det visar sig vara en helt vanlig Notch. Varför kallar man den då slot? Kansk ameriknsk marknadsföring?, Hammarlunds "slot tuning är en helt annan sak" minsann..... är vad man skall tro, nå den notchar i alla fall bra.
17 rör ger behaglig värme men dyr elräkning.
Tre MF:ar med 455 kHz och 60 kHz som sist MF, i vilken en massa spolar gör skpliga filter.
På frekvenser över 15 MHz är det svårt att hitta stationer, men starkare AM stn kan gå att ställa in.
Detta med bandspridningskala är klurigt, särsklit som kristallkalibratorn verkar ha en massa oönskade toner....
Men jag lyckas få 3,5 - 3,8 MHz att stämma.
Låter skapligt, då den ju har en riktig SSB detektor.
En form av physiologisk volymkontroll, vad det nu är bra för?

Men var det bättre förr???
Njae.... disorsion, (rördist) AGC som smäller vid uppladdning, och ett jäkla rattande för att byta frekvens, inga minnen.......
Pulstörningar har jag nästan aldrig haft problem med på 756PROIII:an, men här knäpper det våldsamt.
Jag har flera ggr undrat vad som gör att vissa mottagare reagerar så våldsamt på knäppar, medan andra inte alls nästan.
Noise limiten åstadkommer mest mer distorsion.
Att hitta rätt i frekvens är en vetenskap..... trots skalstreck på 5 kHz....
Den lär dra mycket ström, och när den är avstängd glöder fortfarande några osc rör....
En sak, den är otroligt mycket bättre än Riskokarna som kom i slutet av 60 talet. Jag tänker på TRIO 9R59, STAR serien.

Nej det var inte bättre förr, eller så är man bortskämd.

Det blir ett stort jobb om jag skall trimma igenom hela mottagaren göra rent, polera rattarna etc.
Så troligen får den komma tillbaka på hyllan i förrådet, så får vi se vad framtiden har i sitt sköte.

En intressant upplevelse i alla fall.

Någon som tycker något?
Någon som har en aning om vad en sådan radio kostade på 60 talet? Kanske man kan mäta i antalet IC-7100:eek:r?

SM4FPD
 
Intressant... Jag har en Hammarlund 600 som funkar väldigt bra jämfört med ett flera andra mottagare jag lekt med. Väldigt lite egenbrus och god frekvensstabilitet. Hammarlund hade ju ett rykte om att ha en välkonstruerad bandomkopplare, åtminstone 600-modellen, men det krävs ett varv på bandbytesratten för varje steg, så lite meckigt om man bara ska söka runt. Och man flyttar inte gärna apparaten, den väger runt 40 kg.

Låter i alla fall som du har ett fint objekt om du behöver ett projekt nån gång framöver... :)
 
Jo får man den stora lusten att göra en renovering och genomtrimning så står den där den står.
Verkar inte som jag får den lusten nu..... dennna gången.

Såg att det finns en ratt med texten "VERNIER TUNING", Vad kan detta vara då?
Vrider man den flyttar mottagaren sig +- 3 kHz , en form av fininställning kanske?
Studera man schemat så justerar den en av de senare oscillatorerna. vilket ger en fininställning.
Läser man specen så skriver man om en bandpasstuning, ja det är den ratten, nu heter den bandpasstuning....
Och ja efterssom det finns ett filter i en tidig MF så kommer det kanske att bli en form av pasbandtuning. Men med de flacka filter vi har här blir den nog mer eller mindre verkningslös som passbandtuning.
Även här nån form av Amerikansk marknadsföring.

Tiden är 1963, och handboken skrevs väl då, dvs bara en trettio år sedan SI enheterna kom till världen.
Så det kanske är förlåtet att de skriver KCS, och menar kilo cykles per sekund. På visssa ställen står det kcs. Dvs inte Kelvin där utan kilo.
Ja så kan man hålla på och gnälla, om man retar sig på hemgjorda tvetydiga skrifter om teknik.

Manualer som de idag kallas, dvs handböcker, är även idag något av det svåraste som finns att skapa.

Jag har i alla fall konstaerat att det är ett otroligt bygge, men en miljon manuellt gjorda lödningar av komponenttrådar som böjts in med en radiotång. Välgjorda lösningar!
Men livslängden kan väl ifrågasättas, med tanke på hur rörhållare och öppna omkopplare oxiderar och glappar.

Roligt var det och nu hamnar den tillbaka där den stod. Skall bara häva runt den några varv för att få på plåthöljet.

Men priset frågade jag i första inlägget?

Jag vet att det talades mycekt om HQ180, förr som nån form av guldklimp som var dyr.

SM4FPD
 
Den sidan anger priset vid introduktionen 1959 ($ 429).

"Vernier" är normalt benämningen på en fininställning av frekvensen, men Hammarlund hade tydligen en egen idé om detta med denna modell, där den är kopplad till en av lokaloscillatorerna.
 
Ja det är vad jag kallar Amerikansk marknadsföring, genom att hitta på nya ord, och ha olika benämningar på samma sak på olika ställen i handboken, kan man lura kunden.
Visst blir det en form av passbandtuning, men verkningslös....
Sanningen är väl att med Vernier-kranen kan man finjustera på ett stabilare sätt än med huvud-VFO:n, eller bandspridnings VFO-on som ju knappast går att nudda innan radion hoppat iväg ett par SSB bandbredder, åtmínstone över 14 MHz..
Vi ser försök till liknande idag, där exvis preamp off kan heta "high IMD on".

Men de gjorde säkert så gott de kunde.

429 dollar., låt oss gissa en mindre bil, en eller två folkvagnar....

Sen finns det dom som tycker amatörradio är dyrt idag....

SM4FPD
 
HQ-180A annonserades först i juli 1965 i QTC och då till priset 3500 kr inkl. 6,4 % oms. vilket motsvarar ca 37000 kr idag. En VW "bagge" kostade då ca 10000 kr.

Lennart
 
Tack DFF för fakta om priset.
Ja det är makalöst, nästan tre baggar.....
Det visar lite av vad man var bredd att betala för radiokommuniktion, nu täcker jag mer på militär sådan. Då ju dennna modell kommer utifrån komersiella varianter.
Att radioamtöer var beredda att betala en slant för sin hobby på den tiden vet vi ju, med anke på att det lär finnas en och annan radio i dennan prisklss, jag tänker på DRAKE, Collins etc.
Kanske inte så konstig när riskokarna kom från Japan, att de blev populära.
De rena mottagarna var ju knappst jämförbara, men en transiver typ FT-277, 101 TRIO TS-510, och även Heatkit:s grejer, var ju faktiskt ganska bra grejer för ett helt annant pris.

Jag täcker ändå det är ett visst värde i att ha lite koll på historien.
Detta var ett steg i att se hur utvecklingen har gått.

Återigen;: Sen finns de de som tycker att amatörradio är dyrt idag.

SM4FPD
 
En IC-7610 bällar idag ca 37.000 SEK och vad kostar en "Bagge" idag och som jämförelse då relativt 1965. Jag gissar iallafall dagens Bagge som bättre än 1965'an fast den har tjockare plåt. Men hur är det med radiotekniken bortsett IC-7610 med vattenfall och dator kontra HQ-180A !?

/Sven.
 
Men vad är "bättre", egentligen? Det blir ju lite metafysiskt eller nåt, men efter många timmar med en Eddystone eller en Ra200 för den delen, så känns det lite som att de är svårslagna inom sitt gebit (mottagning på HF). När man lärt sig "hur man gör" är det inte svårare än att styra en digitalhanterad mottagare och man får väl fram det man vill ha. Självklart kan nya riggar mer, men det blir som att jämföra äpplen med annan frukt. Enligt min uppfattning är det rätt lika med bilar...
 
  • Like
Reaktioner: QRP
En sak är den spektrala renheten, där har inte HQ-180 mycket att säga.
Lyssnar man på en ton, exvis från dess egen kalibrator så hörs den på flera ställen.
Med sin låga MF på 60 kHz blir det speglar från den som är tredje MF:en.
Undertryckningen av sådan speglar verkar inte vara så stor i HQ-180.
Och vore totalt oacceptabel i en av dagens radiomottagare.
Formfaktorn på MF.en dvs fitlrekurvan, samma säk där, inte i närheten av dagens kristallfilter och en otrolig skillnad mot dagen DSP skapade apparater. Frekvensnogrnnhten kan vi bra drömma om på 60 talet. Skalan visar på de lägre banden 10 kHz per streck och överenstämmer på +-10 kHz med verkligheten. En av dagens radiostationer ligger inom några Hz på hela kortvågen.
Det största skillanden är dock vilken otrolig insats som skulle krävas för att vidhålla den gamles specifikationer, dvs service, trimning, underhåll och reservdelar som rör.
Dagens riggar är ju i det närmste helt befriade från krav på underhåll, förutom avdammning och avtorkning.

Jag minns i slutet av 60 talet, när det skulle köpas in en ny kommunikationsradio, 84 MHz, till en av företages truckar, vi hade femtio tryckar, den kostade över 30 000 kr, fabrikat STORNO. En bra beg bil med några tusen mil på mätaren, fick man för halva summan. Idag får man en extremt avancerad komradio, för 145 MHz amatörband för 5000 kr, ja ännu billigare om man ger avkall på kvalitet och spec, som storsignalegenskaper och FM kvalitet.

Funderar på att ta fram en Eddystone EC-10 ur skrothyllorna, för att se hur den låter.... En av de första kommunikationsmottagarna för kortvåg med transistorer. Inte så bra vitsord dock, men enkel och kanske kul att känna på. Eller kanske en RA-200, många kör ju dessa och skryter väldeliga....

SM4FPD
 
Du får åka upp till Stora Ullen eller Örsjön och sätta dig med med radio och testa du FPD. - Dagens störningar prövar Radio-amatörer på ett helt annat sätt. - Solceller får ju en att mardrömma, i sämsta fall..

/Sven.
 
Jag vet inte om Ra200 är nåt att "skryta" med, men om man visste att nån skulle sända på 4184 kHz nån viss tid och man ställde mottagaren på 4184 kHz och lyssnade vid rätt tid, så hörde man om det var nåt som sändes. 1 kHz skaldelning och kalibrering varje 50 kHz räckte fint. Nu är dessa apparater 60+, men de jag har funkar fint. Däremot är de ju behäftade med obekvämligheter vid S/M omkoppling, och har en mängd begränsningar, men de är ju byggda för ett visst syfte. Att man idag kan klämma in en myriad funktioner i en liten burk gör dagens enheter mer användbara, men det gör inte de tidigare konstruktionerna sämre - inom deras tänkta användningsområde.
 
SM0HXO, ja visst kan man köra portabelt.
Vad gäller störningar så är jag lyckligt lottad, här är det helt tyst. Trots en två stora solellesanläggningar i gannskapet. den enn på 350 m avstånd. De stör inte ens när jag passerar med bilen.
Det finns lfera bra portabelplatser även hr i söndra delarna av värmland.

Min ide med den här tråden är att försöka uppleva lite hur det var förr.
Huruvida det var bättre förr eller ej.
Och få lite kommenterare om upplevda minnn med de gamla grejerna.

SM0UAN: jag har bara några få ggr provkört RA-200 och det du nämner lär gälla, den inser jag. Hi hi, men ändå är man nyfiken på ett prov.
Så vi får se om man hinner plocka fram en innan det blir vår och andra aktiviteter.
Bl.a lite jordbruksarbete då man grävt upp gräsmattan för att förnya avloppsystemet, dvs ny gräsmatta skall anläggas....

Obs det nya avloppsystemet stör INTE i radio, trots en liten pump. den verkar dock sankan eleketronik och är inte "uppkopplad"
En granne valde minireninsgsverk, ej heller det verka störa i radio, men det är 150 m dit.

SM4FPD
 
"...bättre förr..." Jo, det var bättre förr, ju förr desto bättre... :)

Jag var ju aktiv "förr", med militär radiokommunikation, och en vända som fartygstelegrafist, men sen , typ 1983, blev jag lokförare. Min syn på "hur det var" är ju präglad på redskapen man hade "i yrket", så att säga. Och det var just Ra200 i det gröna, och på fartygssidan var det allehanda rörpytsar blandat med PLL-baserade mottagare av (då) modernt snitt och till det diverse sändare av olika generationer. Grejerna som fanns till hands då, var väl lämpade för uppgiften. Det var inte "svårt" att få kontakt, men det krävde att man visste vad man höll på med, kan man säga. Både de äldre och de nyare apparaterna krävde av operatören, att vederbörande visste vilken ratt/knapp/spak som gjorde vad. Troligen är det samma typ av krav på nutidens apparatur - det finns ju om möjligt ännu mer att krana fel på innan man lärt sig...

Tillförlitligheten vad gäller de äldre, rörbestyckade grejerna, har jag aldrig upplevt som dålig. Vi var en hel pluton telegrafister med varsin Ra200 och på de 11 månader jag höll på med den verksamheten var det inte en enda radio som strejkade med stoppande fel, trots att de åkte hit och dit rätt burdust. Det som brukade orsaka kommunikationsproblem var om inte biträdet trampade tillräckligt mycket på generatorn, så att ackarna vek sig under sändning (eller om antennen ramlade ned...). Under min fartygspraktik var det värsta problemet en episod med dramatisk motsjö. Under vissa stunder kom propellrarna delvis över vattnet och ökade farten. Fartyget hade axelgeneratorer, och då gick hela båtens elsystem upp i frekvens när propellrarna tog luft. Detta orsakade viss frekvensdrift i huvudmottagaren, så om man hade ett samtal att expediera, fick man övervaka, och parera lite med frekvensinställningen för att det skulle låta OK. Men några direkta fel uppstod inte under de tre månader resan varade. Inte i radiohytten i alla fall... Däremot gick en avgasventil av i en av huvudmaskinerna och det tog ett par dar för maskinpersonalen att byta ventilen, kolven och avgasturbon.
 
Last edited:
Sven -HXO,

Jag blir varm av nostalgi när jag ser det gamla fina ordet "bälla". Det var länge sen sist!

73, Rolf, SM5MX
(född på Söder 1944)
 
Back
Top