Hembygge från förr till nu

Också väldigt snyggt - även om det är audio :)

Här kommer några audiobyggen från mig (kan väl anses radiorelaterat eftersom slutsteget självsvängde i början ;)).

Till vänster: Början på ett 2 x 25 W rörslutsteg med 4 x EL34 i klass A. Omkopplingsbart till "triod"-koppling på ca 12 W.

Till höger: Ett linjesteg med 2 x E88CC som står ovanpå ett transistorslutsteg med 2 x 25 W klass A - jodå, det blir riktigt varmt!! (inte rören utan slutsteget).

Hittar inga bilder på mina monoblock med "triodernas drottning" WE300B. Återkommer kanske senare med dessa - de rören är så snygga att de måste ses! :D

// Åke
 
Ang SM7EQL bygge i inlägg 927, sändaren med 2 st 2N2102, en sådan körde även jag med. Dock höll mina transistorer.
Med mottagaren från TRIO, en JR599, kunde jag plocka ut VFOsignal, och byggde om oscillatorn till en blandare, och köpte en 9 MHz krsístall, plötsligt blev jag transiv med 599:an.
Jättekul var det, och jag bevisade för mig själv att man inte behövde eleketronrör för att vara radioamatör. (vilket skulle bevisas, det var min princip då). Bygget finns inte kvar...
Däremot minnet, och funderingar på någon liten likande TX i framtiden när man får tid.
För övrigt mycket vackra bilder på era byggen!

Just nu bygger jag kavitetsfilter till en VHF relästation.
120 mm kopparör, etc att hantera.
Skall vara till SK4NI C DV relästation, 145,7625 MHz, Tossebergsklätten Sunne Värmland.

de
SM4FPD


de
SM4FPD
 
Röjde lite i ett skåp och fram tittade denna lilla mätare:

swr1.jpg


Min första hembyggda SWR-meter för 2m och 70cm max 100W FWD, byggd med stripline och en kalibrering för varje band.
Visarinstrumenten kommer från antingen en kabelförstärkare eller mest troligt en radiolänk som jag skrotat, striplinen sitter i sin egen skärmade burk på baksidan med tre genomföringar in i lådan, två försilvrade BNC honor sörjer för in/ut anslutningar.

swr2.jpg
 
Kavitetsfilter

Dom här snodde jag och SA3ADT ihop till Sk3BG/R. Tidigare 80MHz Kathrein som blev 145 MHz. Blev ganska bra. kurvan för TX-branschen. 200 mm fyrkant.
 

Attachments

  • DSC00310_liten.JPG
    DSC00310_liten.JPG
    39 KB · Views: 140
  • DSC00317_liten.JPG
    DSC00317_liten.JPG
    31,8 KB · Views: 168
  • DSC00287_liten.JPG
    DSC00287_liten.JPG
    32,1 KB · Views: 177
Last edited:
Som annorlunda telegrafnyckel blev detta knivbygge till.

Numera sitter dock kniven monterad med eggen nedåt, av säkerhetsskäl.
Brukar logga in på SSN ibland på söndagarna.

Pdf-filen med kommentarer och bilder kring bygget var för stor för att kunna laddas upp. Men en länk går ju bra
 

Attachments

  • knife.jpg
    knife.jpg
    58,6 KB · Views: 154
Last edited:
Detta är en av mina allra första sändare för mellanvåg och gränsvåg som byggdes i flera exemplar åren 1967-68. På den tiden var man glad om det som spikades ihop fungerade. Varför och hur saker och ting fungerade var en gåta.

attachment.php


Sändaren består av en s k Electron Coupled Oscillator (ECO) och innehåller två avstämda kretsar. Vridkondensatorn till vänster bestämmer frekvensen och vridkondensatorn till höger ställs in för maximal uteffekt. Som uteffektmeter används en liten glödlampa ansluten till en trådslinga och som placerats inuti anodspolen. (Ej med på bild)

För några år sedan byggde jag en så exakt kopia som jag kunde baserat på mina minnesbilder av originalet. Rörhållaren och vridkondensatorerna spikades fast med 2" dyckert på en träplatta. Spolstommar från hemlighuset och övriga komponenter av gammalt stuk. Denna gång gjordes sändaren för 80 m telegrafi i motsats till mellanvåg och musiksändning i ungdomens år.

Nätdelen på bilden ovan står till vänster och är faktiskt enbart en transformator som lämnar 6.3 VAC till glöden och 350 VAC till anoden. Ingen likriktare och ingen elektrolytkondensator vilket ger en karaktäristisk ton. Uteffekten mättes till c:a 7 W.

Första förbindelsen blev med EU1AI som gav 599 i rapport men sedan ändrade sig och gav kommentaren "Please check your tone". Andra förbindelsen var med SM7MYM som sände "Du låter som en ryss och frekvensen driver HI HI"

Förutom brummoduleringen som i sig låter väldigt vacker att lyssna till noterades bara en aning chirp, men fullt acceptabelt. Vid kallstart drev frekvensen dock iväg med en hastighet av c:a 1 kHz/min och det var svårt att följa efter med mottagaren. Efter c:a 30 min uppvärmning hade avdriften minskat till c:a 100 Hz/minut vilket är användbart - om man efterjusterar frekvensen vid varje sändningspass.

Däremot var frekvensinställningen en prövning av tålamodet. Hela 80 m bandet täcktes in på några få graders vridvinkel och för att komma rätt i frekvens så var det ibland nödvändigt att finjustera frekvensen genom att knacka försiktigt i bordet.... hade man tur så hoppade sändarens frekvens åt rätt håll. Här finns utrymme för en bandspridningskondensator eller ännu bättre, en mindre vridkondensator på 10....20 pF i kombination med en större fast kondensator.

De old timers jag intervjuat och som startade upp på 30-talet bekräftar att det var ungefär så det kunde se ut. Enkla självsvängande sändare - ofta Hartley - som byggts på träplattor med de komponenter som gick att uppbringa eller som kunde tillverkas vid köksbordet. De flesta likriktade och filtrerade anodspänningen men en del gjorde som jag och brummade friskt.

Från tid till annan luftar jag sändaren och det är alltid lika spännande att få kommentarer på tonen. En del uppskattar verkligen vad dom hör men det finns så klart dom som saknar både humor och den känslan för historiska vingslag och närmast blir sura och gnäller. PSE QRT LID 99 IDIOT, men det är sådant man får tåla när man inte kör med en main stream plastradio. :D

/Bengt

.
.
 

Attachments

  • 6L6TX1.jpg
    6L6TX1.jpg
    88,5 KB · Views: 1.126
Last edited:
Välkommen i brumklubben Bengt!
Jag har efter din modell byggt in brum i min egen retrosändare. Det drar till sig speciella operatörer.

Katten vill gärna se vad jag gör, det kanske har med mat att g öra.
 
Last edited:
Här kommer några bilder på min nuvarande sändare för 18 MHz som är uppbyggd kring 3 st 6AG7 och 829 i PA-steget. Uteffekt 15 W vilket tillsammans med en 4 elements Yagi räcker mer än väl för att nå hela världen.

Jag har byggt med gamla tidstypiska komponenter och enligt väl beprövade kopplingar som kan återfinnas i ARRL Handbook från 1930-talets senare hälft. Rören är alla från slutet av 30-talet och är lätta att få tag på för några kronor styck på loppisarna.

attachment.php


De olika stegen byggdes upp på en egen liten plåt. På så sätt blir det lätt att prova olika kopplingar.

attachment.php


Detta är en kristallstyrd oscillator med 6AG7 som användes innan VFO:n kom på plats.

attachment.php


PA-modulen med tankspolen och rörhållare för dubbeltrioden 829.

attachment.php


Sändaren sedd uppifrån.

attachment.php


Hela sändaren nästan färdigkopplad.

Sedan sändaren färdigställts har en hel del DX-körts och tillsammans med mottagaren, för närvarande en Collins R-388/URR, så är detta en ganska typisk amatörstation som den kunde ha sett ut på 50- och 60-talen. Enkla hembyggda telegrafisändare med låg effekt, surplusmottagare av något slag där BC-348 var den i särklass vanligaste.

Tonen från sändaren är ren och fin. Tendenser till chirp och en aning frekvensdrift den första timman, sedan stabil och bra. Så i motstationens öron låter den nog som vilken modern sändare som helst.

/Bengt
 

Attachments

  • 1.jpg
    1.jpg
    77,5 KB · Views: 1.049
  • 3.jpg
    3.jpg
    74,7 KB · Views: 1.061
  • 4.jpg
    4.jpg
    97,9 KB · Views: 1.061
  • 5.jpg
    5.jpg
    58,6 KB · Views: 1.049
  • 2.jpg
    2.jpg
    47,2 KB · Views: 1.042
Last edited:
2-meters supertillsats X81

ELFA RADIO & TV AB, och som på 60-talet fanns på Holländaregatan 9A sålde en s k "2-meters supertillsats" som byggsats nr X81. Elfa-konvertern, som den kallades i dagligt tal blev oerhört populär och fick stor spridning bland 2-m amatörerna i Sverige och i norden.

I början av min 2 m karriär 1970 hade jag just ett sådant hembygge till en BC348 som grundmottagare. Konvertern ersattes ganska omgående av en transistoriserad DJ6SW-konverter med TIS88 som möjligtvis var ett strå vassare. I alla fall mindre och behändigare.

Elfa-konvertern byggdes om till sändarblandare med 28 MHz input och c:a 0.5 W ut på 144 MHz som med nöd och näppe drev ett QQE06/40 till kanske 35-40 W. Drivsändare var först en Swan Cygnet och senare en Drake T4XC. Några år senare skrotades sändarblandaren och försvann.

Jag saknade min konverter och i en annons 2002 såg jag att Erik SM3XF hade ett hembygge till salu. Den passade jag på att inhandla som prynadsföremål på nostalgihyllan.

attachment.php


På mitt radiobord - i den museala avdelningen - står för närvarande, från vänster, den hembyggda 18 MHz 15 W telegrafisändaren, en Collins R-388/URR heltäckande KV-mottagare samt till höger en BC548 från 1942 som är modifierad för 80 m telegrafi med drygt 80 watt uteffekt. Hembyggd nätdel.

2 m konvertern på bordet framför mottagaren är den närmast kameran. På det bortre chassit sitter en till utförandet snarlik konverter för 17 m som byggdes ihop för några år sedan och som jag beskrivit tidigare i denna tråden.

Häromdagen skruvade jag samman konvertrarna till en enhet som nu strömförsörjs från en och samma nätdel. Bekvämt.

attachment.php


Efter att ha kopplat in glöd- och anodspänningarna så hördes en svag brusökning i mottagaren. Trimning var nödvändig och efter lite trixande så hamnade känslighetsgränsen för att precis kunna höra en CW signal i bruset kring -135 dBm. Inte särskilt bra.

attachment.php


Konvertern innehåller tre dubbeltrioder, E88CC i ingångssteget med Wallmankoppling. ECC81 som kristallstyrd 35 MHz oscillator med efterföljande fyrdubblare till 140 MHz injektionssignal. Ett andra ECC81 som blandare och 4-6 MHz mellanfrekvensförstärkare. Konvertern drivs på 6.3 V glödspänning samt 200 V anodspänning.

attachment.php


Så här ser HF-steget ut. Jämför gärna den fysiska uppbyggnaden med schemat ovan. Det är inte många komponenter som behövs. Inget mönsterkort utan man använde stiften på rörhållarna och andra komponenter som lödstöd där det gick.

Efter att ha mätt igenom HF-nivåerna i konvertern lite mer noga så konstaterade jag att lokaloscillatorsignalen (35 MHz x 4 = 140 MHz) var alldeles för svag vilket medförde låg känslighet för 144 MHz signalerna. Vidare fick jag problem med MF-läckage från de starka stationerna kring 4 MHz. Det var ett vanligt problem förr och krävde omsorgsfull filtrering av inkommande nätspänning, skärmning och ibland också ett högpass- eller bandpassfilter på antennkabeln före konvertern.

En alternativ lösning, som jag bestämde mig för, var att byta kristallen till 38,6667 MHz som efter multiplicering med 3 ger 116 MHz lokaloscillatorsignal. Alltså 144-116 = 28 MHz som nu blev ny mellanfrekvens. Samtidigt ökade nivån på LO-signalen och därmed känsligheten.

Jag har idag jämfört Elfa-konvertern plus Collins R-388/URR mot min IC706MKIIG och de gamla grejorna är faktiskt lite vassare. Den holländska fyren PA7CIS (avstånd 700 km) kan precis anas i bruset i IC706:an medan den är tydligt läsbar i 50-talsriggen. Nu tillhör inte IC706:an de vassaste mottagarna men det ger ändå ett hum om vad Elfa-konvertern kan prestera och hur "bra" man hörde förr.

Dåtidens Pre-ampar byggde man kring Nuvistorer som 6CW4 och då kunde brusfaktorn pressas ner ytterligare några dB. Jag gissar att min Elfa-konverter har en brusfaktor av 5-6 dB som den står här idag. Återkommer när jag mätt upp den med brusfaktometer.

Kanske bygger jag ihop en sådan Pre-amp med 6CW4, enbart för att mäta och undersöka hur bra det går att få en sådan. Det kliar i fingrarna.

/Bengt
 

Attachments

  • b1.jpg
    b1.jpg
    55,2 KB · Views: 2.793
  • b2.jpg
    b2.jpg
    73,5 KB · Views: 2.784
  • b4.jpg
    b4.jpg
    64,9 KB · Views: 2.868
  • b3.jpg
    b3.jpg
    63,8 KB · Views: 2.845
Även jag har som flera andra i denna tråd byggt konstruktioner på mönsterkort av trä;)

Under min uppväxt bodde jag på östermalm i Stockholm och hade då väldigt nära till Telemuseum dit jag ofta gick för att kolla på alla häftiga apparater.

Under flera år hade jag sneglat lite extra på en enrörs-sändare som satt på väggen. Den hade tillhört en radiopirat som tydligen sände musik från Visingsö riktat mot Gränna eller kanske var det tvärt om.

Min kompis som sedemera blev SM0GBG och jag bestämde oss för att kopiera denna sändare då Josty Kit´s spionsändare HF-65 inte hade så bra räckvidd.
Denna rörsändare skulle enligt uppgift lämna hela 3W!

pirat_TX.jpg

Sädaren var bestyckad med 6J6A det kunde vi se genom glaset men något schema kunde vi inte få utan vi fick smyga så nära vi kunde och försöka rita av kopplingen så gott vi kunde.

Allt lyckades och såsmåningom kunde vi etablera duplex radioförbindelse på rundradiobandet någonstans mellan 88 och 108MHz.
Med hjälp av en transformator i serie med anodspänningen matad av en gammal stereoförstärkare blev det AM.
Kanske blev det även lite FM men mottagaren hade så dålig AM-undertryckning att det faktiskt hördes om än ganska svagt.

Flera år senare fick vi våra cert och började leka radio på allvar men jag har sparat min första rörsändare.
Jag misstänker att detta egentligen är en IKE sändare.

Kanske är det någon som vet mer om denna sändare och radiopiraten på Visingsö.

/Micke
 
Det är dags att väcka upp hembyggartråden igen. Sedan sist har två helt nya hembyggen tillkommit.

Först en 2 m sändare för vågtyperna A1, A2 och A3. Uteffekt c:a 10 W A1 och 7 W A2/A3. Sändaren är kristallstyrd för 8 MHz kristaller. ECC88 i oscillator som svänger på tredje övertonen och triplare till 72 MHz som sedan dubblas till 144 MHz i det välkända 5763. Som rakt slutsteg används QQE03/12. Schemat är ursprungligen hämtat från SSA:s bok Grundläggande Amatörradioteknik 1970 och representerar en typisk nybörjarsändare som C-amatörerna vid den tiden plockade ihop.

Det andra bygget är en rotorkontrollbox innehållande ett syngonelement och skala från en Bendix Radio Compass tillverkad någon gång under andra världskriget.

Sista delprojektet i dessa två byggen blev att förse frontpanelerna med text samt anodisera dessa.

attachment.php


Text på en frontpanel kan appliceras på många sätt. Förr i tiden var gnuggisar eller Dymo vanliga. Ännu mer vanligt var väl att inte märka upp rattarna alls... Etiketter av olika slag kan användas liksom screentryck, transfertryck och liknande.

Dessa två byggprojekt försågs med inpressad text med hjälp av bokstavs- och sifferstansarna ovan. Texthöjden är 2 mm och en speciell styrjigg tillverkades för att få bokstäverna på rak linje.

attachment.php


Efter att texten pressats in på frontpanelerna med hjälp av en gammal Arboga pelarborrmaskin med kordinatbord så betades plåtarna i kaustiksoda. En matsked ur den högra burken till en liter vatten är lagom. Är plåtarna feta och fingrade så rekommenderas avfettning innan betningen. Kaustiksodan tar bort det naturliga oxidskiktet och efter 5 minuter badande sköljs plåtarna rena under rinnande vatten.

attachment.php


Nästa moment är anodiseringen. Industriellt används ofta svavelsyra som elektrolyt men som är svår att få tag på eftersom det krävs särskilt tillstånd att köpa. Det är en starkt frätande syra som kanske inte är så kul att slabba med i köket.

Ett alternativ för hobbybruk är oxalsyra som finns att köpa i färghandeln. Inte heller oxalsyra är helt ofarlig så det gäller att läsa säkerhetsbladet noga samt alltid använda tätslutande skyddsglasögon och handskar. Man skall ha respekt för kemikalier och frisk luft i det fria skadar inte. Till 5 liter vatten tillsattes 500 gram oxalsyra som är i kristallform. Det ger en 10%-ig lösning som fungerar utmärkt.

Utöver badet behövs en katod som kan bestå av en bit aluminiumplåt eller blyplåt samt själva objektet (frontpanelerna) som då blir anod. För att få fart på elektrolysen så ansluts en strömkälla med minus till katoden och plus till anoden. Spänningen ökas tills strömmen når 1-2 A beroende på delarnas yta och storlek. I mitt fall ställde jag in 1,8 A och lät elektrolysen pågå c:a 1,5 timmar. Plåtarna är 150 x 200 mm.

Därefter sköljes plåtarna noga under rinnande vatten. Vill man så går det att färga in plåtarna med t ex organisk textilfärg eller proffsfärg om man nu kan få tag på det. I mitt fall nöjde jag mig med naturanodisering och oxalsyran ger en vacker svagt gulaktig ton.

Sista steget i processen är eftertätning av porerna som brukar göras genom att koka detaljerna under en dryg halvtimma i vanligt vatten. Har man färgat in objekten så tränger färgpigmenten in i porerna och när porerna stängs så fixeras färgen. I mitt fall hoppade jag över både infärgning och eftertätning och gick direkt på att lägga svart färg i de inpressade texterna.

attachment.php


Som iläggsfärg använde jag vanliga vaxkritor för barn. Kärnan har ett billigt kit för tjugo kronor med alla möjliga färger. För att applicera vaxet med det svarta pigmentet så värmdes plåten upp med en varmluftspistol. Därefter målades bokstäverna flödigt så att inpressningarna blev helt fyllda. När vaxet stelnat "rakades" överflödigt vax bort med hjälp av ett visitkort och frontpanelerna putsades upp med en mjuk luddfri trasa. För att få en blank och fin yta smältes lite bivax på fronten som sedan putsades bort igen. Vaxet tränger in i porerna och slutresultatet blir utmärkt tycker jag. Blir ytan ful med tiden så är det bara att ta fram varmluftspistolen och putsa en stund.

attachment.php


Till vänster 2 m sändaren och till höger rotorboxen med en liten styrspak för medurs resp moturs rotering. Apparaturen skall användas till min "retro 1960-tals station" tillsammans med en Collins mottagare och Elfa-konverter.

Nästa projekt kanske blir en elbugg med differentialrelä och några rör så som de byggdes förr i tiden. Även en kristallkalibrator står på att göra listan.

Det vore kul att höra om någon annan experimenterat med anodisering och andra metoder att applicera text på frontpaneler.

/Bengt
 

Attachments

  • i1.jpg
    i1.jpg
    91,6 KB · Views: 2.421
  • i2.jpg
    i2.jpg
    98,9 KB · Views: 2.801
  • i3.jpg
    i3.jpg
    99,8 KB · Views: 2.647
  • i5.jpg
    i5.jpg
    95,3 KB · Views: 2.445
  • i6.jpg
    i6.jpg
    58,3 KB · Views: 2.496
Last edited:
Fint EQL!
Kul att qqe03/12 kommer till användning, hyfsat lätt att få tag på och levererar QRP-effekter utan att knota, jag tror att man kunde pressa ut bortåt 15W med det röret men 10W är nog en bra nivå att landa på.

Intressant med vaxkritsifyllnaden, jag har använt sigillack (mörkröd) som jag filat damm av med en fin fil och fyllt i urfrästa bokstäver som jag därefter "bakat" i ugnen, det blev sådär... annars brukar jag gärna gnuggisar och två lager klarlack, det håller rätt bra.

Finast blir det kanske om man beställer en fräst eller lasergraverad panel, jag har gjort paneler på SKYLT24.SE för de lite proffsigare byggena som skall stå framme så folk ser och inte undangömt under en bänk i shacket, då duger DYMO, målartejp och tuschpenna :p
 
Hmmm! Jo det är klart att man kan lämna bort frontpaneler för fräsning och gravering men då kan man ju inte hävda att man gjort jobbet själv med sina egna händer och verktyg. Nej, det duger verkligen inte! :rolleyes:

Jag fick ett mail med ett liknande tips och det tål därför att påpekas att här byggs det inte för att t ex ännu en sändare behövs eller måste byggas av någon anledning. Snarare handlar det om att bygga nästan vad som helst för att det helt enkelt är kul att klura ut egna lösningar både elektriskt och mekaniskt, intressant, spännade, lärorikt och en rogivande hobby. I bästa fall kan apparaturen användas för att sända 5NN TU till någon stressad själ som skall med tåget.

PS
Tack för tipset om sigillack. Skall provas nästa gång.

/Bengt
 
Det där blev ju (som vanligt) vackert!
I jämförelsens namn vore det intressant att se hur porförslutningen påverkar finish och hållbarhet.
 
Back
Top