Att motkoppla med ett endast LF-avkopplat katodmotstånd fungerar, men ger inte så mycket motkoppling att det är någon större vits i ett ensamt steg. Har sett sådant användas i drivsteg för stora (5 - 30 kW) HF-PA:n, där man har en ganska liten gallerväxelspänning (4CX350A mycket nära klass A). Poängen är att motkopplingsnätet blir nästan helt aperiodiskt, och man behöver inte bekymra sig om fasskift på samma sätt som när man motkopplar via ett yttre motkopplingsnät. Sådana kan ofta ge oönskade effekter utanför arbetsfrekvensområdet.
SM4FPD said:
Saken föranleder fler frågor:
Kanske är detta standard på AM radio av högre kvalitet?
Kanske är det så på rundradiosändarna?
Förekommer det att man gör så på SSB sändare?
Det som Roy beskriver kallas "envelope feedback" och är ett ganska vanligt "knep"
för att få bort den sista procenten distorsion ur en AM-sändare. Principen bygger på
att en jämförelse sker mellan vågformen hos moduleringssignalen och utsignalen.
Om dessa avviker genereras en felsignal som anpassar förstärkningen i modulatorn momentant så att avvikelsen försvinner. Rätt använt kan man reducera distorsionssidband med 10 - 20 dB, men analogt uppbyggda anordningar kan vara mycket svåra att justera för bästa resultat.
I modern AM-flygradio finns numera ofta en sådan funktion som är realiserad i DSP.
Man kan använda samma angreppssätt på SSB-sändare, men justeringen blir ännu mer
kritisk. Systemet var ganska använt på 60/70-talet hos i synnerhet Telefunken.
Genom "rätt justering" kunde man nedbringa IM3 i deras 20 kW-sändare från -36 dB
till - 45 dB relativt en ton.
Detta "höll" dock bara inom ett ganska smalt frekvensband, och man var tvungen att efterjustera när rören åldrades.
När det "kördes" ISB med många tontelegrafkanaler i varje sidband var man dock tacksam för varje dB grannkanalundertryckning som det gick att få.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
