Allt väl, så långt. Jag kan tydligen lägga störthjälmen åt sidan, ett tag. Frågor och synpunkter emotses gärna. En kort beskrivning av min ”trekomponent stubbmatchning” är på sin plats.
En 80-metersdipol mittmatas av en 450-Ohms bandkabel med given längd. På denna nyttiga sträcka (~15.5 m), vinkelrätt ”hem” eller neråt marken, finns en stubb, en ”passiv”, jämförelsevis förlustfri matchningskomponent. Tillsammans utgör de tre sträckorna ett anpassningsnät uträknat så, att en balun får en rimlig uppgift att hantera de åtta amatörbanden 80-10 meter. Därefter löper en koaxkabel till radion. Med moderna autotuners, antagligen även remote ( vilket jag inte prövat), men framför allt med en enkel anpassare med luftkomponenter är det en lätthanterlig och bra antenn. Se vidare mitt hemsideblad.
* * *
Stegmatatad dipol är fint, förstås. De praktiska olägenheterna med att från en hög, lämplig antennplats ute komma ända in till radiorummet är väl den främsta anledningen till att så få hoppar på det tåget. Med lyckliga omständigheter eller stor entusiasm går det förstås att lösa. Likaså matchningen och dess handhavande. Tyvärr får den hugade rätt lite hjälp, bara en ständig visa om något ”självklart” – kanske ett ämne att behandla i en särskild forumtråd?
Tore, SM7CBS, tar upp den välkända G5RV, också den en mittmatad antenn. Jag kan inte se något finurligt på den länkade hemsidan. 40- och 15-metern är okörbara och kikar man närmare på alla banden från kant till kant, så behövs en antennanpassare, hursomhelst. Jag beskrev tidigare helt kort min variant med ”trekomponent stubbmmatch” av just denna, lite behändigare 31-meters antennlängd, en trådantenn som kan göras riktigt hygglig. Tyvärr saluförs G5RV:n ofta med ospecificerad, plastad tråd och 300-Ohms bandkabel istället för den användbara, rekommenderade 450-Ohmskabeln. Strömbalunen saknas – allsammans liknar en bladlös kniv utan skaft. Här och var funkar naturligtvis även dessa antenner helt okay. Jag lägger nog till min variant på den på mitt hemsideblad.
Kanske är det nya amatörer som efterfrågar kortvågsantenner som inte fordrar någon anpassare alls. Redan en dipol, avstämd mitt i ett större amatörband har en betydande SWR ute i kanterna och man får förutsätta en dämpning, eller i värsta fall en vansklig funktion i anpassningsbefriade multibandsantenner. Att antennerna i många fall ”går bra” är väl gott och väl.
Riktigt tokig tycker jag den ”körklara” antennen var, som SM7CBS hade hittat och länkat till – notune! Jag var först väldigt intresserad. Den bygger på att man med reläer skjuter in bitar av bandkabel i nedledaren, för att på så sätt kunna passa in de åtta banden i en ungefärlig 50-Ohmspunkt. Kul! Tyvärr hann jag räkna en god stund på den innan jag tittade närmare på konstruktionen. Det är inga reläer utan tio dubbla knivomkastare! Omkastarna är lämpliga för att nedledaren inte ska dämpas där den är högohmig. De sitter på en platta på väggen i radioshacket med fem bandkabelslingor 1 till 16 fot långa (orgelpipor? den längsta slingan är således ~fem meter). Avståndet från plattan ut till antennens matningspunkt är precis 27.4 meter. Där ska antennen sitta med nedledaren rakt ut! Det är alltså binär-matte som gäller när man ska ställa om dessa längder: 1,2,4,8,16. Hopplöst att manövrera, särskilt som Q-värdet är rätt högt, här och där, och ibland med tvära kast, som att koppla om lindningsvarv på en spole. I någon speciell tillämpning kan tekniken vara motiverad. Mina räkningar svarar rätt väl mot hemsidans. Jag tycker att det trots allt måste till en antennanpassare – hur ”notune” det än påstås vara! Med värden för vänster bandkant, mitten och höger bandkant ser det ut så här:
80m 3 – 1.2 – 1.3
40m 1.6 – 1.6 – 1.5
30m 1.3 - 1.4
20m 1.3 – 1.2 – 1.1
17m 2.4 - 2.5
15m 1.3 – 1.2 – 1.4
12m 2 - 2.2
10m 1.6 – 1.4 – 1.3