Hjälp mig förstå om jag tänker rätt med kabeldragning

T2FD fungerar, men bäst för endast mottagning. Verkningsgraden sjunker dramatiskt på lägre frekvenser, men där är den yttre brusnivån så hög att det inte märks.

Däremot blir alla resistivt lastade antenner mycket "trista" som sändarantenner när de blir
mycket kortare än 1/2 våglängd. Man byter bandbredd och dimensioner mot verkningsgrad, och motiveringen är primärt att slippa använda "avstämmare", i synnerhet manuella. Sådana är bekymmersamma för "oteknisk personal".

Min kollega SM6APQ(SK) som ofta använde T2FD i sin verksamhet med "buskradio" för SIDA och FN under 80/90-talen var av meningen att de färdiga T2FD, t.ex. de från Barker&Williamson, är för korta för att ge någorlunda bra prestanda på frekvenser under
5-6 MHz. Han gjorde dem c:a 50% längre och då blev det mycket bättre.

En annan kollega som sedermera hamnade på UD Radio hade en del historier om
T2FD när ambassadpersonal inte förstått att den övervägande delen av den inmatade effekten blir värme i avslutningsmotståndet på låga frekvenser. Vid ett par tillfällen tillkallades lokal brandkår när ambassader börjat signalera med röksignaler efter att någon kontorist stämt av ett Drake L-4B med fullt pådrag i den T2FD som fanns för trafik på frekvenser under 10 MHz.

Det finns dock en resistivt lastad antennkonstruktion med "hyfsade" egenskaper, den s.k. "Austin-Fourie dipolen". Den har en verkningsgrad i häraden av 50 % i majoriteten av HF-området, och ett SWR inom 2:1 cirkeln. Dock är den ganska utrymmeskrävande och använder 4 RL-kretsar för att dämpa ut resonanserna.

Mer om denna kan läsas här:

 
Genom att "skarva på" en CM-choke (kanske en i vardera ändan?) borde jag ju ändå kunna använda den ganska oflexibla Westflex-RG-58 jag ändå har. Jag behöver dock förstå vilka kontakter som passar till en sådan tunn 3 mm-kabel.

Den "rejäla" kabeln som går från radiorum upp på tak, kan man med fördel kontaktera ordentligt med till exempel N-kontakter i varje ände, och gärna med lämpligt väderskydd, lite mer permanent och färdigt. Därifrån är det enkelt att gå med kortare kabelbitar till antenn, och från N finns det färdiga övergångar till andra kontakttyper, vid behov.

På detta sätt blir det enklare att experimentera med olika lösningar i både sändar- och antennände.

:)
 
I det fall jag beskrev var den tunna kabeln lödd till chassikontakter (PL259), som sitter i ändlocken till det plaströr jag nämnde.

Det finns dock BNC (exempelvis) för montage på denna tunnare kabeltyp.
 
Nu har jag fått hem lite grejer för att kunna linda mina CM-chokes för antennkabeln (och kontrollkabeln) upp till taket. SM6OID/Morgan hjälpte mig med lite RG-316/U som jag ska göra två "chokeboxar" av, en i vardera änden av antennkabeln. Jag har också köpt en nanoVNA som jag passade på att testa efter att ha byggt kontakter med krokodilklämmor. Roligt att kunna mäta dämpning och även skillnader, om än små, mellan 12 varv (första bilden) och 14 varv (andra bilden) på en FT-140-43. VNAn är inställd på att svepa frekvenser 1-30 MHz och dämpningen är tydligt över 30dB för nästan hela bandet i bägge fallen.

Det är roligt att lära sig alltmer om hobbyn! För en vecka sedan visste jag inte vad en CM-choke var :)

Nu behöver jag hitta lämplig box att bygga in dessa i med SO239 chassiekontakt i vardera ändan.


image0.jpeg
IMG_0655.jpg

Nästa projekt är att fixa lite bättre anslutningar till min AH-4. Jag är inte helt nöjd med lösningen att sladdarna (antennkabel och kontrollkabel) sticker ut genom lådan utan möjlighet att montera loss dem. Om jag vill kunna snabbt montera loss min AH-4 för mobilt bruk vill jag ha kontakter för bägge kablar som jag snabbt kan lossa. Jag tänker mig därför att montera en SO-239 chassikontakt för antennkabeln i väggen på lådan och på samma sätt sätta en kontakt även för den fyrledade kontrollkabeln. På Electrokit köpte jag en 5-ledad kontakt (se bild) som borde kunna funka.

IMG_0653.jpgIMG_0654.jpg
 
@SA0FAR skrev:
Nu behöver jag hitta lämplig box att bygga in dessa i med SO239 chassiekontakt i vardera ändan.

Lämpliga plastlådor hittar jag på de vanliga gör-det-själv-ställena: Jula, Bauhaus, Biltema. Ta en tur dit och botanisera, det är lite svårt att avgöra om de passar utan att "klämma" på dem. Metallådor köper jag på Electrokit.

Här är två exempel med plastlådor: Den till vänster skall få ett mantelströmsfilter, och ena sidan (till vänster) har en skruv till ett jordspett. För montering i markhöjd, för kortast möjliga ledning till jordspettet.

Till höger mantelströmsfilter och matning till en antenn med två "ben" och som skall hissas upp i ett träd, därav öglan. RG-174 kabel är tunn och böjlig. Funkar till 100W sägs det, men förmodligen inte till 1kW. Jag tätar skrivhålen med silikon.

Jag använder M6 (?) skruv och vingmutter för enkel montering och demontering. Antennsladden får en kabelsko för "bilelektronk, även den inköpt på en firma med bilar som tema.

@SM0AOM kan tala om för dig hur man skall göra med en hermetiskt tillsluten apparatlåda. ;-)

20250112_205314 c.jpg
 
Last edited:
@SA0FAR skrev:


Lämpliga plastlådor hittar jag på de vanliga gör-det-själv-ställena: Jula, Bauhaus, Biltema. Ta en tur dit och botanisera, det är lite svårt att avgöra om de passar utan att "klämma" på dem. Metallådor köper jag på Electrokit.
Tack,
Vi verkar ha hittat samma låda på Biltema :) Min första låda är nästan färdigbyggd och saknar bara lödöron för att lästa skärmstrumpan i skruvarna som håller fast chassiuttagen. Jag har också tätat med silikon.

Jag tänkte också få plats med ferritringen till styrkabeln inuti boxen till AH-4 och montera denna snyggt i locket. Som synes har jag monterat ett uttag för en kontakt till denna kabel och jag ska även sätta igen det stora hålet bredvid.
IMG_0667.jpgIMG_0668.jpg
 
Bra byggmetoder medför minskad risk för problem i framtiden.

Jag har någonstans läst att man skall låta kabeln runt en toroid gå så snävt som möjligt runt toroiden. Jag föreslår att du gör om lindningen i första bilden. Du kan ju mäta med din nano-vna före och efter och se om det blir någon skillnad.
 
saknar bara lödöron för att lästa skärmstrumpan i skruvarna som håller fast chassiuttagen
Jag brukar löda skärmen i chassikontakten innan den monteras. Har inget att fota just nu. Lödpennan är lite klen, jag har en gammal lödkolv för det.
På tal om skärm så har jag två sätt, beroende på kabel. För PE-dielektrikum så trycker jag ihop den, arbetar upp ett hål där manteln slutar och pillar ut mittledaren. Det blir fin fläta av skärmen att ansluta. För teflonkablar, särskilt tunna, funkar det att förtenna den avmantlade skärmen och bocka av den, dielektrikum och mittledare blir kvar.
/Jan
 
Jag brukar löda skärmen i chassikontakten innan den monteras
Det går bra om det inte är en (billig) blank fin förkromad kontakt. Då måste man fila bort ytbehandlingen först där man ska löda. Annars är det lödöron som gäller.
För övrigt är det värt pengarna att använda kontakter av bra kvalitet för att inte få problem med glappkontakt i framtiden vilket jag lärt mig den hårda vägen. Jag har antennsystem med kanske 100 kontakter. Då är det festande att spara.
 
Försilvrade kontakter blir med tiden anlöpta (sulfider och lite oxider) och ser lite trötta ut, men kan fräschas upp och, även utan uppsnyggning, lödas med gott resultat (flussmedlet rengör lödstället). Kontakter av enklare typ ("billiga"), måste oftast putsas på lödställena för att tennet ska ta, eller kanske anslutas med skruvförband/lödöron. Det senare funkar nog i princip lika bra som nåt annat, skulle jag tro, så i halvpermanenta kontaktförband bör även "billiga" kontakter funka så länge man försäkrar sig om att kontaktytorna har rimligt kontakttryck. Kontakter som används flitigt, bör nog vara av bästa möjliga kvalitet.

Vad gäller att linda "snävt" funderar jag lite över att vissa kabelsorter har en minsta rekommenderad böjningsradie. Skulle detta kunna ha betydelse när man lindar en CM-choke? Kanske beror på hur mycket effekt man ska köra med?
 
Vad gäller att linda "snävt" funderar jag lite över att vissa kabelsorter har en minsta rekommenderad böjningsradie. Skulle detta kunna ha betydelse när man lindar en CM-choke? Kanske beror på hur mycket effekt man ska köra med?
När dielektrikat består av lättsmälta plaster så har det betydelse,
En snäv böjningsradie kan få innerledaren att förskjuta sig och orsaka kortslutning.
Teflonisolerad kabel har inte det problemet på samma sätt.

Dock ska man inte överskrida effekttåligheten för mycket även med teflonkabel.
RG-316 är specad för grovt räknat 600 W vid 50 MHz.
 
Last edited:
Hej!

RG-316 som det är frågan om i detta fall har en minsta tillåta böjradie vid upprepade böjningar på 12.7 mm.
Vad den tål när det gäller att linda kring en toroid, vet ej.
Har själv endast använt 240-kärnor och det känns helt ok.
 
Om böjningsradien underskrids, så riskeras (bland annat) att innerledaren förskjuts i sitt dielektrikum, och försämrar kabelns egenskaper, i värsta fall med kortslutning som följd. Detta är en mekaniskt driven process (kallflytning) som inträffar även utan att kabeln nödvändigtvis behöver utsättas för några övertemperaturer (men givetvis gör inte överbelastning saken bättre...)

Detta gäller för samtliga plaster, i varierande grad, minsta böjradie finns angiven av goda skäl.

:)
 
Tack för bra inspel. Eftersom jag redan mätt upp en bra dämpning med min nanoVNA med den nuvarande lindningen kanske jag lika gärna kan behålla den som den är.
 
Back
Top