SM0AOM
Well-Known Member
T2FD fungerar, men bäst för endast mottagning. Verkningsgraden sjunker dramatiskt på lägre frekvenser, men där är den yttre brusnivån så hög att det inte märks.
Däremot blir alla resistivt lastade antenner mycket "trista" som sändarantenner när de blir
mycket kortare än 1/2 våglängd. Man byter bandbredd och dimensioner mot verkningsgrad, och motiveringen är primärt att slippa använda "avstämmare", i synnerhet manuella. Sådana är bekymmersamma för "oteknisk personal".
Min kollega SM6APQ(SK) som ofta använde T2FD i sin verksamhet med "buskradio" för SIDA och FN under 80/90-talen var av meningen att de färdiga T2FD, t.ex. de från Barker&Williamson, är för korta för att ge någorlunda bra prestanda på frekvenser under
5-6 MHz. Han gjorde dem c:a 50% längre och då blev det mycket bättre.
En annan kollega som sedermera hamnade på UD Radio hade en del historier om
T2FD när ambassadpersonal inte förstått att den övervägande delen av den inmatade effekten blir värme i avslutningsmotståndet på låga frekvenser. Vid ett par tillfällen tillkallades lokal brandkår när ambassader börjat signalera med röksignaler efter att någon kontorist stämt av ett Drake L-4B med fullt pådrag i den T2FD som fanns för trafik på frekvenser under 10 MHz.
Det finns dock en resistivt lastad antennkonstruktion med "hyfsade" egenskaper, den s.k. "Austin-Fourie dipolen". Den har en verkningsgrad i häraden av 50 % i majoriteten av HF-området, och ett SWR inom 2:1 cirkeln. Dock är den ganska utrymmeskrävande och använder 4 RL-kretsar för att dämpa ut resonanserna.
Mer om denna kan läsas här:
Däremot blir alla resistivt lastade antenner mycket "trista" som sändarantenner när de blir
mycket kortare än 1/2 våglängd. Man byter bandbredd och dimensioner mot verkningsgrad, och motiveringen är primärt att slippa använda "avstämmare", i synnerhet manuella. Sådana är bekymmersamma för "oteknisk personal".
Min kollega SM6APQ(SK) som ofta använde T2FD i sin verksamhet med "buskradio" för SIDA och FN under 80/90-talen var av meningen att de färdiga T2FD, t.ex. de från Barker&Williamson, är för korta för att ge någorlunda bra prestanda på frekvenser under
5-6 MHz. Han gjorde dem c:a 50% längre och då blev det mycket bättre.
En annan kollega som sedermera hamnade på UD Radio hade en del historier om
T2FD när ambassadpersonal inte förstått att den övervägande delen av den inmatade effekten blir värme i avslutningsmotståndet på låga frekvenser. Vid ett par tillfällen tillkallades lokal brandkår när ambassader börjat signalera med röksignaler efter att någon kontorist stämt av ett Drake L-4B med fullt pådrag i den T2FD som fanns för trafik på frekvenser under 10 MHz.
Det finns dock en resistivt lastad antennkonstruktion med "hyfsade" egenskaper, den s.k. "Austin-Fourie dipolen". Den har en verkningsgrad i häraden av 50 % i majoriteten av HF-området, och ett SWR inom 2:1 cirkeln. Dock är den ganska utrymmeskrävande och använder 4 RL-kretsar för att dämpa ut resonanserna.
Mer om denna kan läsas här:
