Hur få utomstående att förstå vår hobby?

SM6RPZ

SM6RPZ

Well-Known Member
I tråden "Hur räddar vi amatörradion?" dök frågeställningen upp om hur vi ska få utomstående att förstå vår hobby.

Jag citerar mig själv:

"hur intressera andra för vår hobby? Hur skall rekryteringen ske? Med skärmar för 100.000:-, eller finns det bättre sätt?"

Några idèer?

73 de Lars, sm6rpz
 
Vi har nog TVÅ målområden för vår rekrytering!

A) 12-åringar!
De är mänsklighetens nyfiknaste grupp, alltid intresserade på något nytt.
Att få dessa att intressera sig på att plugga lite mer matte för att klara
elektroniken borde inte vara svårt.

B) Nyblivna pensionärer. De har (troligen) mycket fritid, aktivitet och skräck
för att "sitta stadsparken mata duvor".

Båda målgrupperna borde vara gefundenes Fressen!

Via mor- och farföräldrar når vi de yngre generationerna.

73 de SM0ETT / Hans
 
En bra fråga.

Men låt oss se hur andra gör.

Hur gör de som spelar fiopl för att få andra att ta till sig den hobbyn?
de tycker väl att man kan köpa en CD så spelar det själv istället fröa tt lära sig spela fiol.
Liskom många tycker att man kan koppla in en dator på radion så slipper man köra dadio själv eller lära sig Morse.

Hur gör amatörrarkeologer för att förygra medlemmarna
Hur gör de som har som hobby att hålla på med hembygdsforskning, hembygdsgårdar etc.
Hur får de fol i allmänhet att tycka det är rologt med gamla vävstolar, trakstorer hästar etc.

Segelflyghobbyn?

Golf som hobby det går ju att se på TV varför då betlala för att slösa en lördag på gräset?
Hur gör dom för att skaffa medlemmar?

En hobby som verkar på tillbakagång är Modellflyg, radisotyrt, det är ju bara att köra ett TV spel istället så slipper manm bygga och slipper ut i det otäcka väderet ocvh riskera att störta sitt fina bygge.

Ja så här kan man fråga sig.

Trots allt så verkar de som ändå vill bli radioamatör att förstå varför och vi slipper moteivera för dem.

Men folk i allmänhet, är det någon skillnad där och för 50 år sedan?
Det fanns ju telefon och brev då oxo.
 
SM0ETT / Hans said:
A) 12-åringar!
De är mänsklighetens nyfiknaste grupp, alltid intresserade på något nytt.
Att få dessa att intressera sig på att plugga lite mer matte för att klara
elektroniken borde inte vara svårt.
Click to expand...
Jag måste bara flika in en intressant iakttagelse angående barn. Jag har alltid trott att min snart 9-årige son varit ganska ointresserad av radio. Jag har haft svårt att få honom intresserad av eller förstå de ljud som kommer ur min rigg, speciellt i konkurrens med tv- och datorspel. Döm om min förvåning när grabben frågar efter en mottagarbyggsats! Han ville bygga sin egen mottagare själv! Jag fick förvisso hjälpa till efter lite påtryckningar från XYL eftersom han aldrig har hanterat en lödkolv tidigare.

Frågan kom efter ett besök hos en annan amatör som har en gammal rörmottagare som vi lyssnade lite på. Så det var ju bara att skaffa fram en byggsats till honom. Till dess att den obyggda byggsatsen kommer hem får han lyssna på min K1:a. Och eftersom K1:an har svårt att ta emot ssb pga smala filter väcktes telegrafiintresset också, så snart får jag väl inte ha telegrafinyckeln i fred heller. :)

Ett sätt att rekrytera unga borde vara Jota som inträffar den tredje helgen i oktober varje år. Själv kom jag i kontakt med amatörradio första gången den vägen. Jag kommer att ta kontakt med den lokala scoutkåren och försöka organisera någonting till i höst, det vore kul att höra andra scoutkårer i luften då!

73 de SM5UTT / Marcus
 
Själv är jag nybliven radioamatör och segelflygare sedan 17 år. Problemställningen är för oss segelflygare väl känd. Orsaken (som jag ser det) är att på 50-talet hade de unga gott om tid, ont om pengar. Idag: gott om pengar men ont om tid.

De orkar inte lyssna på pip-piiiip-pip, stå på ett blåsigt flygfält och frysa, änga sig åt hur någon mossig schackspelare la upp taktiken någon gång på 1900-talet eller springa sig spyfärdig under intevallträning inför orienteringstävling.

Att änga sig åt att spela Playstation/Simms/CS ger de unga snabb belöning i form av cred och respekt. Vår hobby tar för lång tid så att de tröttnar innan de har fått återkoppling.

Jag tror att vi radioamatörer/segelflygare/schackspelare/orienterare inte har anpassat oss till verkligheten. De vi har att erbjuda passar inte det ungarna vill ha. Visst det kommer alltid att dyka upp nördar som jag själv som har intresset från början, men dessa kommer inte att räcka för kontinuerlig överlevnad.

Se ovan som en personligt präglad analys, jag har ingen lösning på problemet ... ännu.
 
RPZ skrev: "hur intressera andra för vår hobby? Hur skall rekryteringen ske? Med skärmar för 100.000:-, eller finns det bättre sätt?"
-----

Vår hobby är otroligt bred och består i själva verket av ett oändligt antal småhobbies eller nischer. Var och en av dessa "delverksamheter" kan utövas på olika sätt. Någon fastnar för APRS och är fullt upptagna av detta medan andra sysslar med contest eller rävjakt. En del är lite intresserade av lite allt möjligt men sysslar inte med något särskilt.

När jag började på 60-talet fanns i princip två "huvudgrupper" radioamatörer. Kortvågsamatörerna och VHF-amatörerna. Gemensamt för de båda var att man till stor del använde hembyggda apparater och antenner. Som nybakad radioamatör sällade man sig till de amatörer eller den radioklubb som kunde erbjuda ett intressant utbud av radioaktiviteter och som hade tid över att ta en novis under sina vingar. Det fanns många klubbar och många duktiga eldsjälar som höll kurser och föredrag etc. Kärnverksamheten var relativt lätt att identifiera och amatörradion i motsvarande grad lätt att förklara för den oinvigde. Bara det faktum, att som privatperson kunna kommunicera över radio med avlägsna stationer i Långtbortistan var obegripligt för de flesta. Vi som var tonåringar på den tiden dräglade över vad vi såg och någon större reklamkampanj eller påkostade skärmväggar för att locka nya till hobbyn var inte nödvändig.

Nu är tiderna annorlunda. Hobbyn har förlorat sin forna charm och glans. Alla de gamla utslitna införsäljningsargumenten om att kunna kommunicera trådlöst är inget värda. Var och varannan unge från 6....7-årsåldern har ju mobiltelefon och Internet idag. Kostnaderna är låga och startsträckan kort. Föräldrarna betalar, hämtar och lämnar ungarna på dagis, fotbollsklubben och internetspelklubbarna...

Som ZBG är inne på, så är det få av dagens ungdomar som har energi nog att koncentrera sig på en enda sak under en längre tid (läs timmar till veckor). Många i min egen bekantskapskrets hoppar från tuva till tuva. Det ligger i tiden att hinna med mycket på så kort tid som möjligt. Många har flera parallella fritidssysselsättningar. Lagom bra på en sak är nyckelordet och uthållighet är bristvara. Att vara riktigt bra och fokuserad på en enda hobby ses inte med blida ögon. Sådana filurer blir lätt ett offer och får stämpeln "nörd" i pannan.

I mitt dagliga arbete träffar jag ofta kunder (inom radio- och elektronikindustrin) som ibland undrar vad det är för stor antenn jag har på tomten. Länge försökte jag förklara vad amatörradio var men tvingades att ge upp. I stället har jag samlat ihop ett antal av mina egna hembyggda prylar i ett plåtskåp. Ibland känns det skönt att öppna dörren och säga -Antennerna i masten brukar jag använda när jag labbar med mina radiokonstruktioner och så visar jag något som jag vet imponerar på besökaren. Flera nybakade elektronikingenjörer har höjt på ögonbrynen och några har kommenterat - det var som fan... Att trampa på i gamla fotspår och försöka förklara det fantastiska med att prata med Youki i Tokyo torde inte ge samma resultat. Möjligtvis en kommentar - aha du är en sådan där LA8PV eller så drar man paralleller med PR-radio.

För att kunna förklara vad amatörradio är så gäller det att finna och definiera kärnverksamheten och utifrån denna bygga på med alla de möjligheter som står till buds. Jag menar att kärnverksamheten är radioteknik och intresse för radiotekniska experiment. Andra må ha sina föreställningar...
 
Ur Elektronikvärlden nummer 10 1994, ledare av Anders Albinsson:

"'Vad krävs det för att återskapa 70-talets entusiasm för hi fi?', undrade Lars-Erik Frej i HiFi-Musik i våras. Svaret är att vi aldrig får tillbaka det massiva intresset för hi fi sam fanns på 60- och 70-talen. Men hifin kommer heller aldrig att dö. De som är intresserade av bra ljud kommer alltid att finnas. Men det är inte någon folkrörelse längre.
Så är det även med radio-hobbyn. En gång i tiden var det fantastiskt och beundransvärt att kunna kommunicera trådlöst med människor i andra världsdelar. Idag är det inte så imponerande att kommunicera på raspig radio, när man kan ringa vart man vill i världen från sin digitala ficktelefon och få klart och tydligt ljud.
Men det som fungerar har aldrig varit intressant för pionjärerna. Det spännande och intressanta var ju att radion inte alltid fungerade. Det var ju det som var utmaningen.
Och detta gäller även hifin. På 60- och 70-talet när det fortfarande byggdes förstärkare bland amatörer så var det inte många som verkligen lät bra. Men om de gjorde det så var lyckan destå högre. Pionjärandan frodades (...)"

Någon som håller med? Är parallellen mellan radio och hifi riktig? Och är det så att mogen och väl fungerande teknik egentligen är ganska ointressant? Kan man kanske dra paralleller till de senaste årens stora intresse för hemmabio?

Syftet med radio var (och är) att kommunicera. Nu när vi sedan många år har prisvärda och väl fungerande kommunikationslösningar ter sig nog vår hobby väldigt ointressant för utomstående.

SA6APZ
 
Enligt många (ungdomar och även lite äldre ;) ) är det "viktigaste" idag att ha en välbesökt blogg. Vissa lämnar ut sig så totalt att det blir mest pinsamt i jakten på att få många besökare.
Att ha många besökare kan jämföras med att ha många lyssnare eller tittare på Rundradiokanalerna eller TV (dumburken).

Då privatradion var "stor" på början på 80-talet så fick man en del frågor om det är svårt att fixa ett häftigt slutsteg för privatradiobruk ... idag är det mångfalt fler frågor om "hur svårt är det att" fixa ett slutsteg till en FM-sändare som normalt används mellan radion och MP3-spelaren.

Jag tror mig märka att det finns ett stort radio intresse bland många unga, men då i betydelsen att få möjlighet att nå ut till många lyssnare.
Att nå en speciell person är idag inte så häftigt, alla ungar har en mobil att SMS:a med , eller så kan man "skypa" etc.

När vi pratar HF-teknik på skolan är det i stort noll intresse för traditionellt amatörradioprat, däremot är det många som vill lära sig att bygga en "FM-sändare" och det är många frågor om olika ritningar som hittas på nätet.

När det gäller HI-FI så är jag helt ensam mot eleverna att såga den ofta usla ljudkvaliteten i MP3-spelarna, jag envisas med att ha en CD-walkman och en "riktig" radio med "riktiga" lurar när jag cyklar till jobbet.

Annars tycker jag att HIFI-branchen har gått i samma spår som grosshandlarbandyn (sk. golf) att lura i kunderna att bra är dyrt utan någon som helst koppling mot några vetenskapliga rön. Inte konstigt att man har svårt att ta den branchen på alvar.

Leif / SM7MCD
 
Det våras för piratradion

SM7MCD said:
... idag är det mångfalt fler frågor om "hur svårt är det att" fixa ett slutsteg till en FM-sändare som normalt används mellan radion och MP3-spelaren.


När vi pratar HF-teknik på skolan är det i stort noll intresse för traditionellt amatörradioprat, däremot är det många som vill lära sig att bygga en "FM-sändare" och det är många frågor om olika ritningar som hittas på nätet.

Leif / SM7MCD
Click to expand...

Det låter ju som ett friskhetstecken att ungdomarna vill öppna egen radiostation. Jag erinrar mig att ett flertal nu aktiva amatörer började sin bana på liknande sätt.

Vem vet? radio syd kanske snart är tillbaka.

(läs det med ett leende,,) 73 Håkan SM7WSJ
 
Jag vet att det har forskats en del på olika föreningsstrukturer som har haft ett hot om att "dö ut" över sig. Bl.a. så har det skrivits en del om frikyrkliga ungdomsföreningar samt vissa sportföreningar. Dessa stod på "randen till utrotning" i början på 90-talet, finns de kvar idag?

Jag har de senaste åren sett modellklubbar snabbt växa till "all time high" för att sedan snabbt dö ut efter några år. Finns det generellt en så snabb "cykeltid" inom nya föreningar idag?

Leif / SM7MCD
 
MCD skrev: Jag har de senaste åren sett modellklubbar snabbt växa till "all time high" för att sedan snabbt dö ut efter några år. Finns det generellt en så snabb "cykeltid" inom nya föreningar idag?
---

Det är nog så att storklubbarnas tid är förbi.

I stället bildas små ad hoc grupper av en eller möjligtvis två brinnande eldsjälar (tomtebloss) som handplockar ett gäng likasinnade kamrater. Man träffas antingen på nätet eller hemma hos varandra, utan att vara en formell klubb med styrelse och stadgar. Aktivitetsnivån hänger helt och hållet på eldsjälen(arna) själva och när dessa tröttnar eller hoppar vidare till nästa intresse så avstannar verksamheten och ad hoc gruppen upplöses lika fort som den bildades.

OK, lite off topic men ändå... :cool:
 
Bengt / SM7EQL skrev:
Hela artikeln finns här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=123849

Jaha ... det var det vi märkt, hoppas att alla läser och funderar ... framåt :rolleyes: :rolleyes:


Bengt skrev vidare: Det är nog så att storklubbarnas tid är förbi.

Skall vi lägga ned SSA och bara ha lokalavdelningar istället? Kanske vi skall göra som EU, vi låter ordförandeskapet "turnera" mellan distrikten. Då kan vi avskaffa poströster, valberedning och övriga intrigskapande aktiviteter. :cool: ;) ;)

Leif / SM7MCD (icke medlem i SSA, men medlem i ESR, http://www.esr.se/artiklar/elektronik/index.htm)
 
MCD skrev: Skall vi lägga ned SSA och bara ha lokalavdelningar istället?
---

Nja, eftersom SSA är utpekad av IARU att representera de svenska radioamatörerna internationellt borde egentligen alla vara med i SSA.

Å andra sidan, om SSA inte fullgör sitt jobb (vilket dom enligt min åsikt inte gjort de senare 10+ åren) så är frågan högst befogad. Fortsätter man i samma hjulspår som tidigare utan kontakt med medlemmarna och med avsaknad av tydliga mål och visioner så tror jag för min del att SSA lägger ner sig själv.

Vi skall vara på det klara med att en majoritet av medlemmarna är med i SSA enbart för att få sina QSL-kort och kanske även QTC hem i brevlådan. Dom prenumererar på tjänster som dom anser sig behöva.

Snart nog tar Log of the world och ARRL över QSL-hanteringen och det som står i QTC är väl egentligen bara en sammanfattning på papper av det vi redan läst på Internet några månader tidigare.

SSA sitter således i en osedvanligt besvärlig sits då verksamheten av rättviseskäl måste spegla hobbyns fulla bredd, d v s alla möjliga nischer vilket medför att det mesta blir ganska urvattnat. Ungefär som en nationell samlande sportsorganisation som genom sin medlemstidning "Sport" skall tillvara ta intresset för alla möjliga sporter från pimpelfiske till bergsklättring....

Klart att det blir problem att hitta fokus och kärnverksamheten i en sådan organisation om styrelsen dessutom består av en fanatisk höjdhoppare, två halvtrötta tennisspelare, en proffsboxare samt en ensam kulstötare från juniorlaget vars röst ej blir hörd.

Bengt SM7EQL
(medlem i SSA) :confused:
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top