SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Störningarna från elektronisk och elektrisk apparatur har ständigt ökat och någon ljusning i sikte är svår att se.
När jag började lyssna på kortvåg i mitten av 60-talet så begränsade sig problemen ofta till enstaka klickstörningar från termostater, brytare och tändsystemet i fastighetens oljebrännare som ibland orsakade ett ihållande väsande 5...15 sekunder var 10:e minut eller så. Motorer i fäktsystem och hissar kunde orsaka en del rassel ibland, särskilt inne i städerna. Men i det stora hela var radiomiljön extremt god - jämfört med idag. På de högre frekvenserna VHF och UHF fanns inte en knäpp att upptäcka ej heller några övertoner från klockoscillatorer eller andra mer moderna påfund. Det som ibland störde oss var överslag i isolatorer i kraftledningar och så järnvägen förstås.
Läget idag är helt annorlunda. Det är ytterst få av oss som har helt störningsfritt. Här jag bor ute på landet en bit utanför Lund är det dock ganska tyst. Mycket energi har lagts ned på att avstöra den egna hemelektroniken. De tre grannarna jag har orsakar inte heller några större problem. Några grannar har fått ett knippe ferriter till sina störsändare och det har hjälpt.
Det atmosfäriska bruset hörs från lång långvåg till långt över 50 MHz. Några enstaka störtoppar hörs här och var men de lyfter knappt S-metern. På 2 m där jag har en 8 ele horisontell Yagi rasslar det ordentligt i riktning in mot ytterkanten av Lund, ett avstånd av c:a 2 km. S-metern lyfter till S3...5 men i övriga riktningar är det tyst och lugnt. En svag brusökning noteras i riktning sydväst över Malmö mot PA0. Tillräcklig för att maskera de svagaste signalerna men ändå acceptabel tycker jag.
Andra kompisar jag talat med vittnar om fruktansvärda störningsproblem där nålen peakar S9 och mer därtill. Det säger sig självt att det i en sådan radiomiljö inte är möjligt att utöva amatörradio med behållning. Att ropa CQ är i det närmaste meningslöst då de flesta stationer sannolikt är svagare än S9. Ej heller går det att säkerställa att frekvensen man avser att ropa på är ledig. Att svara på starka stationer går så klart men bakgrundsrasslet gör ju att samtalet ändå blir stört.
I bästa fall går det att finna ett eller flera amatörband som har en rimligt låg störnivå. Ofta hör man folk säga att 1.8 och 3.5 MHz inte funkar men att 7 MHz och kanske 14 MHz är OK.
Rent generellt kan man säga att ju högre frekvens man anväder sig av, ju bättre blir radiomiljön. Dels har de elektriskt genererade störningarna en tendens att avta i styrka med ökad frekvens dels ger användning av riktantenner såsom Yagi och paraboler bättre möjlighet att undvika den värsta stördimman.
Den som kör mikrovåg uppemot 10 GHz torde knappast lida av några allvarligare störningsproblem även om han eller hon bor mitt i smeten i en storstad. Men visst, det kan finnas radiolänkar eller radarstörningar som är vanliga på 1296 MHz.
Hur ser störningssituationen ut hos dig?
/Bengt
När jag började lyssna på kortvåg i mitten av 60-talet så begränsade sig problemen ofta till enstaka klickstörningar från termostater, brytare och tändsystemet i fastighetens oljebrännare som ibland orsakade ett ihållande väsande 5...15 sekunder var 10:e minut eller så. Motorer i fäktsystem och hissar kunde orsaka en del rassel ibland, särskilt inne i städerna. Men i det stora hela var radiomiljön extremt god - jämfört med idag. På de högre frekvenserna VHF och UHF fanns inte en knäpp att upptäcka ej heller några övertoner från klockoscillatorer eller andra mer moderna påfund. Det som ibland störde oss var överslag i isolatorer i kraftledningar och så järnvägen förstås.
Läget idag är helt annorlunda. Det är ytterst få av oss som har helt störningsfritt. Här jag bor ute på landet en bit utanför Lund är det dock ganska tyst. Mycket energi har lagts ned på att avstöra den egna hemelektroniken. De tre grannarna jag har orsakar inte heller några större problem. Några grannar har fått ett knippe ferriter till sina störsändare och det har hjälpt.
Det atmosfäriska bruset hörs från lång långvåg till långt över 50 MHz. Några enstaka störtoppar hörs här och var men de lyfter knappt S-metern. På 2 m där jag har en 8 ele horisontell Yagi rasslar det ordentligt i riktning in mot ytterkanten av Lund, ett avstånd av c:a 2 km. S-metern lyfter till S3...5 men i övriga riktningar är det tyst och lugnt. En svag brusökning noteras i riktning sydväst över Malmö mot PA0. Tillräcklig för att maskera de svagaste signalerna men ändå acceptabel tycker jag.
Andra kompisar jag talat med vittnar om fruktansvärda störningsproblem där nålen peakar S9 och mer därtill. Det säger sig självt att det i en sådan radiomiljö inte är möjligt att utöva amatörradio med behållning. Att ropa CQ är i det närmaste meningslöst då de flesta stationer sannolikt är svagare än S9. Ej heller går det att säkerställa att frekvensen man avser att ropa på är ledig. Att svara på starka stationer går så klart men bakgrundsrasslet gör ju att samtalet ändå blir stört.
I bästa fall går det att finna ett eller flera amatörband som har en rimligt låg störnivå. Ofta hör man folk säga att 1.8 och 3.5 MHz inte funkar men att 7 MHz och kanske 14 MHz är OK.
Rent generellt kan man säga att ju högre frekvens man anväder sig av, ju bättre blir radiomiljön. Dels har de elektriskt genererade störningarna en tendens att avta i styrka med ökad frekvens dels ger användning av riktantenner såsom Yagi och paraboler bättre möjlighet att undvika den värsta stördimman.
Den som kör mikrovåg uppemot 10 GHz torde knappast lida av några allvarligare störningsproblem även om han eller hon bor mitt i smeten i en storstad. Men visst, det kan finnas radiolänkar eller radarstörningar som är vanliga på 1296 MHz.
Hur ser störningssituationen ut hos dig?
/Bengt
