Lite historik kan kanske vara av intresse när det gäller ICOM IC-202.
IC-202 kom till SM i slutet av 70 talet, omkring 1976 uppskattar jag. Den såldes fram till tidigt 80 tal.
Efterhand kom IC-202S.
IC-202 är en SSB och CW station för 144 MHz.
Den var byggd i väskformat, stående och ser precis ut som dess syster IC-215 som var avsedd för FM. Ett format och en utformning som bidrog till debatt, ”military look” kunde det heta.
Någon frekvenssyntes var det inte tal om, utan den styrdes av en VXO. Dvs en kristalloscillator som man kunde ”dra” i frekvens. Den kom med två kristaller 144,0 – 144,2 och 144,2 – 144,4 MHz. Plats för yttrligare två kristaller fanns, och de flesta skaffade en kristall för fyrbandet, som då var 144,8 – 145, 0 MHz. Idag önskar sig många IC-202 ägare en kristall för nya fyrbandet, 144,4 – 144,6 MHz.
Skalan var kalibrerad i kHz-streck och man kunde trimma vardera kristallen i VXO:n, i mitten och undre respektive övre änden. Överensstämmelsen med skalan var rätt bra. Den var mycket stabil.
Mottagaren var känslig, brusfri, selektiv och hade goda Imd egenskaper. Den byggde på kristallfilter på 10,7 MHz för SSB. Det gick inte att sätta in CW-filter. Sändaren ger omkring 3 W. Ingen som helst logik behövdes till detta bygge, så kom inte och fråga om uppgraderingar.
Här gäller ren radioteknik och analoga kretsar.
Apparaten ansågs på sin tid vara mycket ren, och då talar vi om spektral renhet och den fick driva stora PA, (500 - 1000 W) på låga delen, utan att det blev problem med brussidband.
Själv minns jag den från en bilresa, där min passagerare hade med sin IC-202, och hur lång räckvidd det blev mobilt med SSB, jämfört med FM, och hur effektiv noiseblankern var. De tidigaste IC-202 hade en fast teleskopantenn, sen kom en som gick att skruva bort och ev. ersätta med en gummipinne. Bak finns en SO-259 för koax.
Efterhand kom IC-202S, minns ej exakt år, men kanske 1979. Den hade båda sidband, blå text, och annan 3 polig DC-jack. IC-202S var mycket fulländad i sin klass. En klass ICOM var och är ensam om. Något liknande finns mig veterligen inte.
Jag är säker på att många har haft eller drömt om den här radion. Det står säkert många och väntar på att bli bortskänkta i stugorna.
För 35 plus år sedan kostade en sådana här radio minst det som blev kvar efter skatt på två månadslöner. Det som idag är 15 – 20 kkr. Då låg den i fempack som sändes direkt till amatörradioåterförsäljare. Batterifacket rymmer 9 D-celler. Och den lär ha kunnat köras i veckor på batteri. Accar fans och då användes 10 st Nicad i två av batterifacken, i det tredje facket satt man en laddare som transformerade 12 V till 15 V för laddning av de tio cellerna.
Att tänka på är DC jackens polaritet.
Att tänka på är att felpolarisering oftast blåser skyddsdioden och LF-slutsteget.
LF-slutsteget finns ej mera, den lilla killen heter µPC575.
De fel som hände under riggens storhetstid var felpolarisering, överspänning, och söndertrimmad radio. Spolar och trimrar hade skruvats till oigenkännlighet. Andra hade sagt fula ord i mikrofonen vilket den inte tål utan måste sedan resettas.......
Det som kan gå hädan är de små svarta plastlåsen i locken, finns ej mera.
Jag har aldrig bytt några kondingar, alla komponenter är av hög klass och håller hur länge som helst verkar det. De här apparaterna byggdes manuellt i OSAKA hos ICOM, där folk satt och stack ner motstånd och kondingar genom hålen i kretskorten. En tekniker trimmade sedan radion, sist torkades den av med en fin duk, indränkt i ”det där” som luktar ny radio och plastades in för att bevara aromen.
Många IC-202 modifierades och det fanns beskrivningar i många radiotidningar, få förbättrade något dock. Det mesta var för modifieringens egen skull. Jag har återställt många IC-202 till original.
En begagnad i den klass Karl Arne fick sin borde vara värd 1500 kr idag.
Lyckost där….
ICOM kom sen med IC-402 och IC-402S för UHF som rönte samma framgång, dock är UHF varianten mer sällsynt.
de
FPD