IC-7000 vs BC-312

S

SM5JAB

Well-Known Member
Internet är en ständig källa till glädje. Här har någon jämfört en BC-312 med en betydligt modernare IC-7000. Ja i varje fall mottagaren, på 160 meter, utan starka signaler bredvid osv. Ändå ganska kul att höra skillnaden!

IC 7000 vs BC 312 - YouTube
 
Hej!

He he he, eftersom jag har två BC-312 så gillar jag klippet!
För den oinvigde skall väl tilläggas att en BC-312 har sina brister?
 
Fast jag är lite kritisk till operatörens teknik i detta fallet!
IC-7000 är inte optimalt inställd på frekvensen med hänsyn till det smala filtret, tycker jag det låter som.
Sedan kunde BC-312 låta ännu bättre med mindre RF-gain pådraget.
Personligen tycker jag att signalen blir mera lättläst om man slipper höra starkt brus mellan varje tecken.
Med reservartion för att det är inspelningen (automatisk mikrofon-gain) som lurar en...
 
Hej!

När det gäller 312:an håller ja med, där behöver RF gainet backas av.
IC-7000 saknar ja erfarenhet av, men är inne på ditt spår.
 
När det gäller IC-7000 så verkar en eller fler parametrar av inställd frekvens, pich, valda analoga filter, valda DSP-filter och APF vara felinställda. Om det beror på okunskap, menynojja eller om man vill att en av apparaterna ska framstå som bättre respektive sämre, kan ingen veta...

En slutsats kan man dock dra. Internets slgkraft är väldigt stort. Nåt som skrivs på nätet eller som visas på Youtube blir genast en tung sanning. "En IC-7000 är inte bättre än en gammal plåtlåda i från världskriget. Det har jag sett på nätet"

Nåja. Jag vet vilken jag skulle välja..
 
Det märks på filmen att operatören inte behärskar sina radioapparater han vill demonstrera. IC-7000 är felinställd och som någon skrev så skulle BC-312 kunna låta betydligt bättre om RF-gain backades tillbaka ett snäpp. Så stor skillnad i läsbarhet finns inte i verkligheten så jag vill nog påstå att filmen är helt missvisande till IC-7000 fördel.

Men annars är demon mer rättvis när det gäller att påvisa hur en typisk modern plastradio låter ljudmässigt jämfört med de gamla hederliga apparaterna från säg 40- och 50-talen. Jag har vid flera tillfällen gjort liknande A/B-jämförelser mellan en rad nya plastradioapparater och gamla båtankare. Generellt kan sägas att de gamla apparaterna i princip alltid låter bättre men då under förutsättning att stationen man lyssnar på inte är allt för störda och att filterbandbredderna är ungefär de samma. Gamla apparater har i regel inte mer MF-förstärkning än nödvändigt (ibland för liten förstärkning) och det ger en synnerligen lugn och behaglig mottagning särskilt om RF-gain används som volymkontroll. Bruset är ofta dovt och låter mjukt i karaktären till skillnad mot plastradioapparaternas gälla högfrekventa kantiga sus och som jag uppfattar det väldigt påfrestande för örat.

Känsligheten i de gamla apparaterna från WWII-eran är fullt tillräcklig och här står de sig väl i konkurrensen. Selektiviteten är ofta tillräcklig för trivsel och vardags-QSO särskilt för oss som gillar att använda breda filter och låta den egna hjärnan processa signalerna. Jag använder sedan något år tillbaka mottagare BC-312 och BC-348 tillsammans med sändare BC-458A och faktum är att när man väl vant sig att hantera sådan utrustning så saknar man inte vare sig de smala filtren eller digital frekvensvisning. Låter säkert märkligt för många men de som har haft möjlighet att jämföra under lång tid förstår vad jag försöker förmedla.

Dock skall sägas att de gamla båtankarna inte klarar sig helskinnade under contest då banden är överfulla med starka stationer som ligger nära varandra. Då blir alla gamlingarna - med få undantag - totalt överstyrda, korsmodulerar och selektiviteten räcker helt enkelt inte till. Helt omöjliga att använda om man skal vara tydlig. Men som sagt, för vanliga vardagliga trivsel-QSO så låter de gamla apparaterna helt underbart. Fler borde skaffa ett båtankare och få inblick i en ny värld som man inte trodde existerade. :)
 
Last edited:
Ja förutom att göra jämförelsen utan närliggande stationer så kan man fundera över valet att prova på likströmsbandet. 15m eller kanske helst 10m hade vart ett mera utlsagsgivade prov vad det gäller känslighet t.ex.? Om järnklumpen nu har dessa band?
 
Ja jag kan bara instämma alla borde ha ett båtankare, sen jag fick in mina gamla Hammarlund SP-600 och haft tid att använda dem och jämföra med mina moderna mottagare har jag fått en betydligt bättre förståelse om hur radiomottagning fungerar i praktiken. Så det finns en väldigt bra anledning att rädda gamla mottagare, helt enkelt för att man lär sig något om man tar sig tid att använda dem.

Som jag brukar säga, "Man lär sig"

73/Kent
 
>>>15m eller kanske helst 10m hade vart ett mera utlsagsgivade prov vad det gäller känslighet t.ex.?

Njä, känsligheten i gamla båtankare är fullt tillräcklig för att höra de allra svagaste stationerna även på 28 MHz. Detta under förutsättning att rören i mottagarna är friska och trimningen fullgod. Skillnaden ligger i att de gamla apparaterna i regel har låg förstärkning och vid en direkt A/B-jämförelse är det lätt att inbilla sig att de är okänsliga. Det krävs ofta att volymen dras upp till max och i några fall skulle man önska mer LF ändå. Men detta har inte direkt med känsligheten att göra. Moderna apparater har betydligt högre MF-förstärkning och en AGC som börjar reglera redan i bruset vilket betyder att svaga signaler ger högre volym i högtalaren. En ovan operatör tolkar detta som att radion är känsligare vilket den inte alls behöver vara.
 
Det är möjligt att man hör de som låter svaga, men det är ju svårare att yttra sig om de man inte hör.

Vad det gäller trivsel-QSO så tycker jag AGC:n är en bra kompis.
 
SM7MMJ said:
Ja jag kan bara instämma alla borde ha ett båtankare, sen jag fick in mina gamla Hammarlund SP-600 och haft tid att använda dem och jämföra med mina moderna mottagare har jag fått en betydligt bättre förståelse om hur radiomottagning fungerar i praktiken. Så det finns en väldigt bra anledning att rädda gamla mottagare, helt enkelt för att man lär sig något om man tar sig tid att använda dem.

Som jag brukar säga, "Man lär sig"

73/Kent
Click to expand...

Låter som det skulle förespråkas veteranbil för att skapa bra bilförare. Med järnskodda trähjul och en låda att sitta på så får ändalykten den fullständiga reseupplevelsen. Med manuellt tändning blir man kompis med sin motor. Startvev. Oslagbart.. O.s.v.
 
Att skruva i veteranbilar kan nog ge en bra inblick i grundläggande motorlära och när tillräcklig erfarenhet samlats ihop - vilket tar många år och mycket skruvande - så går det att delta i diskussioner liknande denna där man baserat på kunskap och erfarenheter kan argumentera och värdera betydelsen av de olika parametrarna. Ett båtankare till radio är så klart inget som passar alla och i synnerhet inte dom som på förhand bestämt sig för att vara ointresserade att gräva lite djupare i radiotekniken och som inte har lust att undersöka var gränserna går och vad gammal utrustning kan prestera om den handhas av någon som har känsla för saken och uppskattar det dom håller på med. Så tror jag det hänger samman RNA.
 
Fast då ska man skilja på hur bra bilarna/apparaterna är att skruva i och vad föraren/operatören åstakommer.
 
Ja den ena "hobbyn" du tänker på handlar väl om ett genuint intresse för tillämpad motorlära/radioteknik och den andra hobbyn mer om att använda bilen/radion för att ta sig fram eller att vara social med sina kompisar etc. Rent generellt är gamla radioapparter lika lätta att skruva i som gamla veteranbilar. De nya i båda kategorierna är inte så inbjudande om man inte har tillgång till alla specialverktyg och datoriserad serviceutrusting. Bara att släcka en servicelampa i dagen bilar kan ju vara ett kostsamt kapitel för gemene man. Sådana nymodigheter fanns inte i min Volvo Amazon - utan vev dock. :)
 
Att välja en pryl bara för att den anses lättmekad känns lite bakvänt. Ungefär som britterna som läggar avloppet på utsidan av huset för att det är enkelt att åtgärda om det fryser.

En OBD-läsare för att läsa felkoder i moderna bilar kostar inte mycket. De är inte heller svåranvändna. (manual ingår) Argumentaternadet påminner mest om när vissa äldre släktingar menade på att stjärnskruv för att inte tala om insex bara var ett lurendrejeri för att man måste skaffa "dyra nya specialmejslar" och förhundra att man lagade själv.
 
Att ha intresse för lättmekad motor- eller radioteknik, är nog en fördel - om man har det som hobby...
Egentligen finns väl ingen motsättning, då dessa hobbyutövare i regel även har en hyfsat modern bil, eller radio!
 
Tja, för min del är det enkelt. Efter att ha provat på den moderna amatörradion med stora plastradioapparater inkl SDR-tekniken så har jag funnit att den gamla tekniken är mer intressant. Det moderna har slängts ut och tiden ägnas numera åt att gräva djupare i de gamla konstruktionerna för att med moderna mätinstrument undersöka vad de kunde/kan prestera och sätta detta i relation till de nya moderna. Kanske en form av radioarkelogi.

Beträffande stjärnskruv så föredrar jag spårskruv men har naturligtvis skaffat de vanligaste mejslarna för att kunna demontera och montera min utrustning. Även insex- och nymodigheter som Torx-ingår i min verktygsarsenal.

Jodå, jag vet att felkodsläsare och diagnostisk utrustning kan köpas för en billig peng i Kina men allt det ligger utanför mitt intresseområde så där köper jag mig gärna fri genom min bilmekare som är proffs på sitt.

Tycker dock att det är värt att slå ett slag för gammal hederlig radioutrustning och försöka avliva myten att sådan utrustning är oduglig bara för att den är gammal och innehåller radiorör. Många nya amatörer tror att så är fallet och det är kanske lite synd. En och annan har dock fått upp ögonen och de som fördjupat sig i ämnet blir lätt fast i en intressant värld. Inte att förglömma apparater som WS19 som innehåller en roterande omformare som måste smörjas med jämna mellanrum och kanske kunde tilltala de motorintresserade radioamatörerna.
 
SM7MMJ said:
Ja jag kan bara instämma alla borde ha ett båtankare, sen jag fick in mina gamla Hammarlund SP-600 och haft tid att använda dem och jämföra med mina moderna mottagare har jag fått en betydligt bättre förståelse om hur radiomottagning fungerar i praktiken. Så det finns en väldigt bra anledning att rädda gamla mottagare, helt enkelt för att man lär sig något om man tar sig tid att använda dem.

Som jag brukar säga, "Man lär sig"

73/Kent
Click to expand...
Då har jag en fråga; när drar herrarna gränsen tidsmässigt för att "burken" skall få kallas båtankare? När blir man så att säga tillåten i klubben? när öppnar sig pärleporten ..

För övrigt vill jag hålla med i hur kul det är med lite äldre stationer. Pga platsbrist och även behov av sekiner till mer moderna apparater, ja jag är ju både en sådan där contester och plastradiokusk, så har jag sålt både min Drake C-line och TR4CW'n.

Ångrar mig faktiskt, för det är otroligt trevligt med rörradiosar, vilket härmed medges oförbehållsamt ;) Men hade jag platsat i Ankar-klubben med mina Drakar?

Johan
 
Ja ja. Ni kan argumentera för era metallåtervinningsprodukter. Men när man ser schackbilder tycks det allt som ofta stå en modernare skapelse precis i mitten.
 
RNA, Vi talar oss gärna varma för riktiga radioapparater där man både ser och känner glöden. Helst skall dom innehålla motorer och dofta av varm olja och en släng av Pertinax. Dovt brum från de stora transformatorerna och ett vackert vinande som sackar vid sändning från omformaren. Kan det bli bättre? Moderna apparater saknar allt detta och har ingen själ. :)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top