Inbyggda ATU's

SM5NFT

Well-Known Member
Är fundersam över mängden transceivers med inbyggd antenn-tuner i kombination med koaxmatning, och börjar undra om det är jag som tänker fel här. Jag menar att om det finns en missanpassning mellan antenn och transmissionledning rättas det inte till av en tuner placerad i andra änden av ledningen. Förlusterna finns där, men man kan möjligtvis förhindra att slutsteget drar ner effekten pga hög swr. Mellan koaxen och slutsteget finns ju normalt ingen missanpassning (om det inte råder missanpassning i andra änden). Skulla ha lättare att förstå kontruktionen om transceivern även hade balanserad utgång för öppen stege där ev missanpassningen gör mindre. Är detta bara ett sätt för tillverkarna att tjäna mer pengar eller kan man tänka på annat sätt?

73 Arne
 
Transivers och sändare har i alla tider haft inbyggd avstämmare för koax, och då tänker jag på sändare med rör som har Pi filter, dock manuell men ändå en antennavstämmare som ger möjlighet att sända där antennen inte är klippt.
Dagens sändare, är oxo de avsedda för en viss belastning, liksom rörens anodimpedans var.
Och vill man sända på 3539 kHz trots att antennen är klippt för 3755 kHz så är det praktiskt att kunna stämma av. Man skulle behöva rätt måpnga dipoler annars, eller vara hänvisad till en frekvens.
I alla tider har man använt manuella avstämmare, Z-match har byggts i alla tider.
Idag är tiden sådan att man helst vill slippa sitta och pilla med manuell avstämmare, kanske kan det liknas vid automatväxel i bilen, eller datorn som ersätter skrivmaskin. Auto på kameran som ersätter bländare tid och känslighetsinställningar. vem köper en kamera med bara manuell?
För att hålla någotsånär jämna steg med kommersiella radiostationer vill givetvis en radioamatör ha automatik.

Sen har vi de gamla gubbarna, hit hör jag, som njuter av att sitta och stämma av, hitta peaken, stämma av och läsa av skalor, visst är det en skön konst.
Men som saknar all förståelse hos de yngre radioamatörerna. det är ej möjligt att påverka dessa heller.
Trots att en manuell antennavstämmare med balanserad utgång mätare och allt ju ändå är en bas i en radiostation.

Nej automatik får vi nog finna oss i att det blir mer och mer.
Jo det finns ju till och med de som kör QSO med automatisk telegrafinyckel. Med minnen, ett knapptryck och den sänder: "UR RST 599 599 599 k"

Visst blir det förlsuter att stämma av geom koax, 3567 kHz på en antenn som är klippt på 3750 kHz, men det tar man gärna.

Man kallar inbyggda antennavstämmare för koxutgång och c:a SWR 3:1 eller 1:3. Vilket verkar vara lagom för en dipol, och hela bandet.

För antennexperiment med trådar och stege, ja då är jag liksom många andra förespråkare för balanserad matning och manuell avstämmare.

Idag frågar ingen efter en manuell antennavstämmare. SRS har slutat ta hem sådana.
Skulle gissa att det inte byggs särskilt många manuella avstämmare idag.

Och du Arne, vad är det för kranar som det står TUNE och LOAD på, i ditt gröna monster på avataren? hi hi.
En inbyggd manuell avstämmare kanske, som klarar c:a 1:3 till 3:1. Varför byggde de inte oavstämda rörslutsteg förr? Det förekomm faktiskt. Men då fick man ju ha en yttre avstämmare ändå.

På några år har vi på SRS sålt fler automatiska antennavstämamre, typ AH-4, än manuella under 32 år.
det talar för sig själv hur folk vill ha det.

Men märk väl!!!!!
Vi radioamatöer har all rätt, och kanske skyldighet, att bygga något själv, att stämma av manuellt om vi vill, att lära sig mer om antennenr och ledningar, mer motivering behövs inte.
Visst är det roligt, och det är så en hobby skall vara.
 
Oj vad långt du skriver. Kul :)

Jag har inte så mycket erfarenhet som du och rätta mig gärna om jag tänker fel här.

Köper helt grundtanken att människan av naturen är lat och vill minimera sitt arbete. Sedan finns det entusiaster som gillar att göra saker på ett svårare sätt. Har absolut inget emot att det säljs automatiska antenntuners, min poäng är de sitter inbyggda. Om man köper en fin rig borde, enligt min uppfattning, den medföljande tunerdelen var löstagbar så att man kan sätta det "på rätt sida" av matarledningen. Sen kunde det ju vara någon fiffig överföring från rig till atu för att styra det hela. Det kan säkert vara så att antennen ligger ganska rätt och förlusterna är små, och därmed gör en inbyggd atu jobbet bra. Men principen borde vara att man kan placera tunern där den gör bästa nytta.

Nu kanske jag ytterligare blottar min okunnighet, men när det gäller jämförelsen med rör-riggar så håller jag inte med helt. Här är min tanke:

Ett slutsteg har endera en bredbandig eller smalbandig anpassning av anod/kollektor impedansen till önskad utimpedans. Går man på den smalbandiga lösningen (en kombination av LC) får man ofta "automatiskt" en övertonsdämpning på köpet. Den bredbandiga lösningen består av en transformator för impedansomvandling, vilket inte i sig själv ger någon övertonsdämpning utan man får då komplettera med några olika LP-filter (med 50 ohm in/ut impedans). Filter väljs automatiskt beroende på frekvens.

För att få heltäckning av kortvågen med 1:10 i frekvensområde utan (om)avstämning så är den bredbandiga lösningen populär idag. På högre frekvenser där man inte har samma situation är (var?) den smalbandiga metoden mer populär.

I rör-riggar har man en lösning (PI-filer) som påminner mer om den smalbandiga varianten. Att man har rattar på fronten är, enligt min syn, inte det samma som att man strävade efter en inbyggd antenntuner, utan att man måste kunna justera impedansomvandligen eftersom den är frekvensberoende (smalbandig). Det står ju dessutom "TUNE" på den ena (att det står LOAD på den andra bortser jag från just nu ;))

Jag var inte med när det begav sig så detta är min egen hemsnickrade teori. Rätt eller fel?

73 Arne
 
De inbyggda "tuners" som finns i amatörradiomateriel är nog mer åt "line-flattener"-hållet.

Man kan vanligen bara anpassa ett ganska litet område, för det mesta inom 3:1 SWR-cirkeln på sin höjd.
Då gör det inte så mycket om det tillkommer en del förluster i matarkabeln, eftersom tillåtet SWR är ganska litet, beroende på de ingående kretselementens värden och dimensioner.

Skillnaden mellan "rör-riggar" och "transistor-riggar" när det gäller utgångsnätens utformning beror primärt av att ett transistor-PA har en mycket låg impedans ut från sina aktiva element. Då passar det utmärkt att separera funktionerna impedanstransformering och övertonsdämpning i var sitt kretsblock. Man slipper då de extremt höga cirkulerande strömmar som skulle uppstå om man försökte göra resonanskretsar på de impedansnivåer som förekommer i ett transistor-PA.

Ett rör-PA har en optimal lastimpedans som är kanske 1000 ggr större än motsvarande transistor-PA med samma effekt. I detta impedansområde (1000-tals ohm) går det bra att kombinera impedansanpassningen och övertonsdämpningen i t.ex. Pi-filtret. Att man dessutom får ett stort anpassningsområde på utgången "på köpet" skadar inte heller. Ett normalt "Pi-filter" klarar att anpassa
inom c:a 10:1 SWR-cirkeln med vissa svårigheter vid låga impedanser med induktiva fasvinklar.

Vill man ha ännu större anpassningsområde får man göra som våra föregångare, använda push-pull kopplade slutsteg med link-( eller i några fall direkt galvanisk) koppling antingen direkt till antennen eller via en likaså linkkopplad balanserad antennavstämmare.
En riktigt gjord sådan får ett enormt anpassningsområde. Detta gjorde att 30/40-tals amatörerna kunde köra hela världen utan att ens veta om att det fanns något som hette SWR.

Vill man anpassa ett mycket stort impedansområde (t.ex. en sprötantenn i 1,6 - 30 MHz området)
är man tvungen att montera "tunern" vid antennens matningspunkt. Gjorde man inte det så skulle både spänningspåkänningarna och förlusterna i matarkabeln bli svårhanterliga.

Precis denna lösning finns i materiel för yrkesbruk. Dessa är vanligen delade i tre delar;
manöverbox, radioenhet + kraftaggregat samt antennavstämmare.

Beroende på generation av utrustning så varierar metoderna för styrning av antennavstämmaren;
äldre materiel har en separat styrkabel; modernare skickar styrinformationen via koaxens mittledare, eller så mäter de frekvensen och gör en ny avstämning helt autonomt när man byter frekvens.

Nackdelen när det gäller sådan materiel är priset. Om man vill ha en avstämmare som med viss marginal klarar 1 kW i hela gränsvågs- och kortvågområdena får man punga ut med ett par 100 kkr.
Dessutom är den inte avsedd att mata balanserade antenner som t.ex. dipoler. Den som vill mata sådana antenner får lösa detta på egen hand med t.ex. avdrossling av matar- och styrkablar.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
OK Arne ja nog är människan snabb att ta till sig saker och tekniks utveckling som ger mindre jobb. Damsugare, skördetröskor, bandpelare utan trassliga band = MP3 spelare, hårdiskar utan disk = USB minnen, kök utan disk = diskmaskin och papperstallrikar, radiosändare utan piiliga PLATE och LOAD kranar = inbyggd avstämare.

Nja inte kommer vi att få löstagabra antennavstämmare som går att sätta ut i skogen istället för att sitta i riggen.
de allra felsta kanske 70 procent nöjer sig med en koax ut och en G5RV, Windom, W3DZZ etc och då gör ju den inbyggda 3:1 eller 1:3 avstammren, (line flattener) perfekt nytta.

Den som vill göra på ett annat vis, skaffar istället en utmhusavstämamre som AH-4 och spikar upp den påe tt träd, balkonräcke, akterstag och även det ger bra resultat. Men två oliakm saker.

Den som vill ha en avstämare som kalrar järnsängen sätter sin AH-4 inne. Och kompletterar med kaoxutgång eller balansering.

Och den som njuter av att stämma av manuellt och gillar att bygga gör det. Dvs lckar fram lådan med gamla vridkondingar.

Ang impedans anpassning så skulle jag vilja slänga ordet "bredbandsavstämt". vad vi talar om är avstämda eller icke avstämda slutstgskonstruktioner.

99 procen av dagens tillvekerkning till både kommersiellt och amatörradiosändare är oavstämda.
Och då räknar jag in HF VHF och UHF sändare.


Sen skall vi väl säåg att branshen är mycekt konservativ, alla bygger lika andra, alla tillverkare bygger som det alltid har varit, alla bygger mycket likt komponenttilverkarens applikationer.

Det finns undantag och det är roliagre att studera dessa.

Alpha gjorde ett PA en gång med keramiska rör, där var vartannat bandomkoplarläge bredbandigt, (då finns ordet bredbandsavstämt faktiskt), smalt elelr bredbandig per band, skillnanden var lägre effekt vid bredbandigt och man slapp stämma av så noga. Vet inte mer detaljer om detta, men kanske någon vet mer????

JRC gjorde ett transistorsierat PA på 1 kW ut. Det hade som alla en bank med LP fitler och kudne göra automatisk avstämning mot 1:3 och 3:1. Dock var man kluriga och LP filtret var ett omkopplingsbart Pi fitler, som samtidigt var både LP och anpassning till lasten. Dvs likande rörstegens load och Tune men inom 50 Ohm till 150 OHm eller 50 Ohm till 15 Ohm. det funkade bra, men ingen har senare byggt liknande, vad jag vet. Varför? Jo ingen annan gör så.


Vid "bygg själv" QRP finns en del byggen med Pi filter efter transistorn. Men avstämda sändare är sällsynta, de bara självsvänger...... Jag vill påstå att oavstämda sädrare är lättare att få att funka rent.

Trots att det mesta går att diskutera så tycker jag nog att det mesta är rätt bra, och den bästa lösningen finns för de flesta.
Dessutom är radioamatörer väldigt fria jämfört med andra hobbys, de bygger själv om det inte finns att köpa det man vill ha, eller vill punga ut pengar för. Skulle vilja se den Golfspelarre som bygger sin klubba själv om han inte kan köpa den han vill ha.
Amatörrvärlden är full av bra byggbeskrinvnigar som ger oss möjligheter att bygga utan att vara konstruktörer.
Det har aldrig i historien varit så lätt att bygga själv som nu.

Ang Karl Arnes 100 kkr avstämmare, jo det inns inte någon AH-4 för 1 kW amatörradio.
Men jag tror inte att en radioamatör sätter upp en 12 meters pisk och kör en kW på, då blir det nog en avstämd vertikal eller en dipol istället. Nej en sådan skulle inte vara säljbar till radioamatörer även om den bara kostade 13 kkr.

En annan sak som styr utbudet är tillverkningen av speciella komponenter. det finns snart ingen som tillverkar vridkondingar, och han som lindade vridspolarna till analoga S-mätare har gått hädan. Tillverkning av bipolära transistorer för HF på 100 watt är slut. Så tiderna förändras.

Nog gillade även du och jag nya roliga grejer, och förkastade det gamla när vi var i "den" åldern.
 
Back
Top