Induktiv koppling?

Stig,
Att direkt scanna till 100Kb är nog nästan omöjligt.
Oavsett vilken bild jag vill bifoga, scannad eller fotograferad, så gör jag en bildkomprimering i ett bildbehandlingsprogram där jag även kan beskära bilden.
Ibland är det nästan omöjligt att få ner storleken då scannern har fått med rastret eller strukturen i papperet, bildfilen blir då jättestor.

/Micke
 
Tips

Vet ej hur Ni andra bär Er åt

Stig!
Använd MS Paint som redan finns i Windows.
Då kan du minska storleken på filen genom att välja hur många procent bilden ska minskas.
Kom ihåg att ändra både vertikalt & horisontellt.
Spara bilden i jpeg-format.

/ Ingvar
 
100 kb

Stig!
Använd MS Paint som redan finns i Windows.
Då kan du minska storleken på filen genom att välja hur många procent bilden ska minskas.
Kom ihåg att ändra både vertikalt & horisontellt.
Spara bilden i jpeg-format.

/ Ingvar

Tack för svaret!

Jag sparar den inscannade bilden i Irfanview. Därefter ändrar jag den till ex 20 %.
Men det blir så mycket skuggor och elände i bilden när jag kommer ned till 100 KB.
Skall prova Paint när jag nyttjar Win nästa gång.
Men jag tycker det är lite snålt tilltaget med 100 KB i detta forum för bilder.

Tks!

Sm0ctk/stig
 
Stig!
Använd MS Paint som redan finns i Windows.
Då kan du minska storleken på filen genom att välja hur många procent bilden ska minskas.
Kom ihåg att ändra både vertikalt & horisontellt.
Spara bilden i jpeg-format.

/ Ingvar

***


Försökte att få igång en debatt vad som händer om man nyttjar ett motstånd i varje
ben i en V-beam.

Det som kan vara av intresse är om man kan hitta ett lämpligt avstånd från änden
för motståndet för att uppnå bra resultat på de flesta av banden.

Detta kanske går att simulera fram i något ant-program.

Men få verkar nappa på kroken /hi....

Har för mig att jag har sett/hört att man kan byta ut motståndet mot en stege ned mot marken och
ha motståndet där.

En annan variant var att nyttja en Balun eller HF-trafo med lämplig omsättning och nyttja
en konstlast på 50 Ohm i änden på stegen vid marken.

Har krympt de scannade filerna.

Tack för hjälpen med Info i Paint.

73> sm0ctk> Stig Bygren
 

Attachments

  • lw11.JPG
    lw11.JPG
    97,2 KB · Views: 169
  • lww.JPG
    lww.JPG
    94,3 KB · Views: 168
Upplägget har förekommit i V-beamar för mottagning där man låtit den bortre änden gå ner mot marken och satt avslutningsmotstånden där. Problemet blir att få denna avslutning någorlunda frekvensoberoende för effektnivåer som är intressanta för sändning.

I en artikel i "Post Office Electrical Engineers' Journal" under 60-talet jämfördes olika metoder för att avsluta V-beamar och deras effekt på prestanda, och kontentan var att resultaten inte motsvarade ansträngningarna.

Detta problem är en av orsakerna till att rombantennen skapades.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Provade att sätta in motstånd.
Min uppfattning är att det påverkar F/B-förhållandet väldigt mycket vilket var avsiken om jag förstår det hela korrekt.
Tyvärr minskar antennens totala gain troligtvis därför att ett motstånd alltid är en förlust.
Sen blir det lite opraktiskt om man måste flytta motståndet till 1/4-våglängd från den öppna änden när man byter frekvens.

Kanske finns det något optimum när det gäller val av motstånd i förhållande till den frekvensmultipel man kör antennen på.

/Micke


Min uppfattning är att ett ev. avslutningsmotstånd inte påverkar "framloben" men eliminerar eller reducerar den icke önskvärda backloben. Det är riktigt att en resistans alltid innebär förluster men i detta fall gäller det som sagt vad backloben.
Inom parentes sagt har jag som konsult för kustradio och fast radio aldrig stött på en V-beam, avslutad eller icke avslutad.
En V-beam fordrar tre stolpar. Genom att använda sig av en fjärde stolpe får man ju en rhomb med högre vinst och ett "rumsrent" avslutningsmotstånd oberoende av jordspett eller motvikter.
"Familjen" longwirar som mottagningsantenner gick man successivt ifrån (strax innan man övergick till satellitförbindelser). Orsaken var bl a att en longwire, V-beam eller rhomb hade "otäcka strölober" som pekade "uppåt". Om en eller flera av dessa lober sammanföll med solens riktning fick man ett oönskat brus.
Rhomben hade tyvärr nackdelen att fordra stora arealer och täckte "bara" ett frekvensområde omkring 2,5:1. Elevationsvinkeln var fast vilket innebar att på en viss frekvens kunde en rhomb vara utmärkt för avståndet Göteborg - Buenos Aires men sämre för Göteborg till Scottland (på samm frekvens).
Den log.periodiska antennen kunde designas för frekvensområdet 1.7 - 30-MHz. Om den installerades sluttande fick man samma elevationsvinkel över hela området. Gainet vara också oförändrat och antennen upptog en relativt liten areal.
Vi amatörer, inklusive mig själv, har tyvärr förbisett fördelarna att använda oss av log.per.antenner istället för trapantenner etc. Sista 15 åren har den äntligen blivit "upptäckt" av radioamatörer. En bidragande orsak kan ha varit introduktionen av de s k WARC-banden.
Jag tog mig i "kragen" på mitten av 90-talet och byggde en log.per för 17.5 -29-MHz med en 6 m lång bom. Jag roterar den med en vanlig HAM-M.
Långt inlägg. Hoppas jag inte strövat iväg för långt från den ursprungliga tråden?

73 o. God Fortsättning
Bengt SM6APQ
 
Last edited:

Min uppfattning är att ett ev. avslutningsmotstånd inte påverkar "framloben" men eliminerar eller reducerar den icke önskvärda backloben



Det kunde ju vara intressant med ett praktiskt exempel.
Låt oss simulera en enkel antenn.


Tyvärr har vi kommit väldigt långt ifrån det ursprungliga ämnet.
2DNR ville ju ha hjälp med en helt annan fråga.
Ska vi starta en ny tråd för simulering av antenner.

/Micke
 
Back
Top