Inlärning av telegrafi

mikael.andersson

Well-Known Member
Jag har lagt ganska mycket tid på att försöka lära mig telegrafi, särskilt har jag använt Koch-metoden med inlärning i full-takt på 15wpm. Men av någon anledning så kommer jag inte förbi lektion 2. Trots ett antal timmar spenderade så lyckas jag inte göra kopplingen mellan ljudbild och tecken. Jag kan skilja två tecken från varandra, men när det kommer in ett tredje så går det helt enkelt inte längre(detta trots att jag spenderat åtskilliga timmar med träning).

image.png


Till slut testade jag att lära mig 5wpm(25-takt), och detta med ganska stor framgång. Efter ett par dagars träning hade jag klarat hälften av lektionerna med mer än 90% korrekt inläsning. Om jag investerar ett par dagar till kommer jag förmodligen att kunna telegrafi i 25-takt. Här är det inte tal om att lära sig någon ljudbild, utan jag räknar korta och långa tecken.

Jag förstår att många som tränar telegrafi tröttnar efter 15-20 lektioner, eller fastnar på en platå i takt, och tröttnar. Men i mitt fall så fastnar jag på tre tecken, och det börjar bli svårt att motivera sig att lägga mer tid på det. Jag kan faktiskt knappt skriva(eller tänka) i 15wpm, att bara skriva bokstäverna så snabbt är en utmaning för mig.

Är det meningsfullt att träna in resten av telegrafin i 25-takt, eller ska jag bara acceptera att telegrafi inte är något för mig?
 
G4FON:s program är troligen det bästa hjälpmedlet när man ska lära sig ljudbilden istället för att bena upp i prickar och streck. Om man använder skrivstil och därigenom binder ihop bokstäverna slipper man öda tid på att lyfta pennan så ofta. Att ha eftersläpning på 2-3 tecken i hjärnan lär man sig med träning. Det finns de som saknar rytmsinne och därför misslyckas men den vanligaste orsaken till avbruten träning är att motivationen inte är tillräckligt hög. Det krävs envishet för att ha framgång.

Lennart
 
Ifall en person inte klarar att tänka eller skriva i 15 WPM (=75 tecken inkl. mellanslag i minuten) så finns nog problemet på annat håll.

Annars är "inlärning" av hörselmottagen telegrafi genom att räkna "prickar och streck" ett av de allra mest säkra sätten för att aldrig kunna lära sig telegrafi på en användbar nivå. Vid 40-50 takt ungefär så slutar man kunna göra denna räkning, och den som framhärdar kommer aldrig vidare.

Det var av just denna anledning som Dr. Ludwig Koch utarbetade sin metod i mitten av 30-talet.
Dock var den inte speciellt lämpad för "klassrumsundervisning" i telegrafi som var tidens norm, utan dess genombrott kom när eleven kunde skapa sin egen privatlärare i en PC.

Sedan har saken mycket riktigt till övervägande del motivation som sin primära ingrediens.
Är man riktigt motiverad så lär man sig saker även när det tar emot.
Vi som erövrade våra certifikat innan de "telegrafifria licenserna" kom var synnerligen medvetna om att ifall man
inte lärde sig telegrafi så blev det ingen amatörradiolicens, och agerade därefter.
 
När jag mönstrade för militärtjänst fick jag genomgå ett "telegrafiprov". Vi fick lära oss fyra tecken, "A" och "L" och två till som jag inte minns nu och sedan körde man dessa fyra fortare och fortare. De som uppnådde nån viss mängd rätt avskrivna, blev sedan kallade (vare sig de ville eller inte) till telegrafister nånstans. Det var måttligt roligt i början, men blev roligare vartefter. Man var också glad, att man inte kallats till "telefonist", för de stackarna sprang mest omkring med en tung kabelmes och en linjestång hela dagarna - vi tränade mest inomhus...

Hursom, själva provet gick till så, om jag minns rätt, att man först fick höra tecknet i låg takt, sedan kördes tecknet i typ 60-takt men spärrat (förlängda bokstavsmellanrum) och man skulle skriva bokstaven varje gång man hörde tecknet. Inte tänka, inte räkna, bara skriva. "Di-da" = A, en massa gånger på raken, kanske hundra eller nåt. Sedan tog man nästa tecken, "Di-da-di-dit" = L och samma visa, sedan en sträng med blandat A och L och sedan körde man vidare på samma sätt med de två resterande tecknen. Alltihop tog några timmar och sedan kunde man dessa fyra en tid.

Den riktiga träningen under militärtjänsten gick till på liknande sätt och tanken ("pedagogiken"?) var helt enkelt att koppla ljudet till ett skrivtecken och detta kopplade sig på nåt sätt sedan "automagiskt" till att hjärnan kopplade ljudet till bokstaven, utan att man skrev. Vid skrivandet fick hjärnan funka som en fifo-buffert och vartefter man blev mer van, rymdes fler tecken däri, så man kunde ha en lämplig eftersläpning.

Till träningen hörde också styrd sändning, som stärker kopplingen mellan ljud och tecken (man ser texten och hör den sändas och ska sända själv i synk med den inspelade sändningen).

I vilken mån man kan göra så på egen hand vet jag inte, men det funkade för det slumpvisa urval som tillämpades av militären.

Senare gick jag fartygstelegrafistutbildning på Sjäbefälsskolan och där blev det sån mängdträning att man kunde fånga enklare uttryck och korta meningar i huvudet och vi tränade också att skriva maskin direkt "från örat", men inte alla blev bra på just den grejen. Om man har lärt sig sitt tangentbord borde det väl ändå kunna funka att använda vid träning, om man inte skriver så fort för hand.
 
  • Like
Reaktioner: QRP
När jag gjorde telegrafi prov under mönstringen så fick man först lyssna och lära sig ett antal fiktiva tecken som sedan sändes i allt snabbare takt under provet.
Så dom som kunde det vanliga morsealfabetet hade inte speciellt mycket hjälp av det.
 
När jag mönstrade är jag rätt säker på att bokstäverna var H och S, samt B och D, så lika som möjligt...
 
När jag mönstrade kunde jag inte telegrafi och när det blev lite svårare så lutade jag mig närmare bordet, för att "lyssna hårdare" så att säga. Då försvann förbindelsen till hörlurarna och jag tappade tråden helt, reste mig upp å vips så kom förbindelsen tillbaka.
Jag bad inte omprov så det blev jägarpluton å inte telegrafist. Inte riktigt det jag hade tänkt mig kan jag säga. hihi
 
När jag mönstrade kunde jag inte telegrafi och när det blev lite svårare så lutade jag mig närmare bordet, för att "lyssna hårdare" så att säga. Då försvann förbindelsen till hörlurarna och jag tappade tråden helt, reste mig upp å vips så kom förbindelsen tillbaka.
Jag bad inte omprov så det blev jägarpluton å inte telegrafist. Inte riktigt det jag hade tänkt mig kan jag säga. hihi
Hade liknade problem, mina IR hörlurar började brusa och knastra efter ett tag.
Men jag var inget telegrafistämne ändå så det gjorde inte så mycket, tror man lät alla som hade höga värden på I-proven göra telegrafistprovet.
 
Jag slår ett slag för IZ2UUF's androidapp "Morse Koch CW".
La 15min per kväll ett par månader. Bra tidsinvestering såhär några år senare
 
Fanns en app för iPhone som heter CW Speed, den tyckte jag var bra men går tyvärr inte att
använda, måste uppdateras :(
 
För att komma upp i högre takter snvänder jag mig av https://m.youtube.com/c/kurtzoglmann 's filer. Han sänder en mening i låt säga 175, läser upp den, och sänder den en gång till. Nu är jag ju apkass på att skriva maskin, men det är en intressant upplevelse när tecknen flyter ihop och bildar hela ord i huvudet... :)
 
Ifall en person inte klarar att tänka eller skriva i 15 WPM (=75 tecken inkl. mellanslag i minuten) så finns nog problemet på annat håll.

Annars är "inlärning" av hörselmottagen telegrafi genom att räkna "prickar och streck" ett av de allra mest säkra sätten för att aldrig kunna lära sig telegrafi på en användbar nivå. Vid 40-50 takt ungefär så slutar man kunna göra denna räkning, och den som framhärdar kommer aldrig vidare.

Det var av just denna anledning som Dr. Ludwig Koch utarbetade sin metod i mitten av 30-talet.
Dock var den inte speciellt lämpad för "klassrumsundervisning" i telegrafi som var tidens norm, utan dess genombrott kom när eleven kunde skapa sin egen privatlärare i en PC.

Sedan har saken mycket riktigt till övervägande del motivation som sin primära ingrediens.
Är man riktigt motiverad så lär man sig saker även när det tar emot.
Vi som erövrade våra certifikat innan de "telegrafifria licenserna" kom var synnerligen medvetna om att ifall man
inte lärde sig telegrafi så blev det ingen amatörradiolicens, och agerade därefter.

Jag misstänkte att Kochmetoden i 75-takt var det rätta sättet att gå!

Vet någon varför SSA hade kravet i 25-takt? För den oinvigde verkar det ju som att detta då är en standard takt av någon slag, men i praktiken så används det inte.
 
"25-takt" var en underförstådd undre gräns för vad som till nöds kunde kallas för "telegrafikunnighet" i ITU-sammanhang.
I praktiken så är minst 60-takt ungefär det som krävs för att kunna använda telegrafi till något produktivt.

Jag har en minnesbild från "lumpen" att de som inte hade bemästrat 60-takt efter 6 månader kunde degraderas
till trådsignalpersonal eller ännu värre skyttesoldater.

Trafiknäten som formerades vid övningar hanterade trafiken i runt 60-70 takt av genomsnittsbeväringar.

I undantagsfall kunde man råka på telegrafister, vanligen stamanställda eller radioamatörer, som klarade 100 eller 125 takt.
 
När en bekant, borta sedan många år, gjorde lumpen som telegrafist vi på mitten 50tal, så var något av det första de blev informerade om att:
"När ni kommer upp i godkänd ( ganska hög ) takt så får ni lediga lördagar, samt tidigare fredagar"
Det funkade bra ;)
 
LCWO.net har jag använt ganska mycket, men jag blir lite osäker ibland på hur inlärningen påverkas av att man skriver på tangentbordet istället för på papper. Det är mycket lättare att rätta förstås, men öra-muskel-minnet kanske är svårare att lära?
 
Jag lärde mig CW mha "MRX" programvara från Australien. Det handlar om datorbaserade lektioner med spärrad hög takt, dvs hög hastighet på tecknen men längre mellanrum. Hade en del mailkontakt med skaparen och fick med ÅÄÖ bland tecknen. Körde alla lektionerna vars omfattning ökade allteftersom. Sist jag letade verkar mjukvaran slutat utvecklas. Sajten fanns inte kvar.

Metoden krävde tangentbord. Missade man ett tecken repeterade programmet några gånger innan det körde vidare.

På en vecka hade jag kört igenom allt och fascinerades av att jag hängde med även när morsesignaler hördes via radion. Sedan tog byggverksamheten över men en del sitter fortfarande.

"Köttet var villigt men anden var svag".
 
LCWO.net har jag använt ganska mycket, men jag blir lite osäker ibland på hur inlärningen påverkas av att man skriver på tangentbordet istället för på papper. Det är mycket lättare att rätta förstås, men öra-muskel-minnet kanske är svårare att lära?
Ja, man kan ju undra... Det beror kanske på person, men om man tänker att ljudet måste hursom gå genom nån form av analys i hjärnan, för att rätt bokstav ska komma på pränt - det kanske inte spelar så stor roll hur man skriver? Sen vet jag ju inte hur folk i allmänhet gör när de expedierar CW-QSO, skriver man allt eller kanske bara motstationens call eller nåt däremellan? När det gäller trafik som ska vidarebefordras på nåt sätt så måste det såklart skrivas. Jag upplever att jag "lider" av att jag alltid tvingats skriva; jag har en lagom buffert innan det kommit på papper, men har aldrig tränat i att lägga in hela fraser/meningar i hjärnan. Varked de gröna eller handelsflottan uppmuntrade papperslös mottagning.
 
Jag lärde mig CW mha "MRX" programvara från Australien. Det handlar om datorbaserade lektioner med spärrad hög takt, dvs hög hastighet på tecknen men längre mellanrum. Hade en del mailkontakt med skaparen och fick med ÅÄÖ bland tecknen. Körde alla lektionerna vars omfattning ökade allteftersom. Sist jag letade verkar mjukvaran slutat utvecklas. Sajten fanns inte kvar.

Metoden krävde tangentbord. Missade man ett tecken repeterade programmet några gånger innan det körde vidare.

På en vecka hade jag kört igenom allt och fascinerades av att jag hängde med även när morsesignaler hördes via radion. Sedan tog byggverksamheten över men en del sitter fortfarande.

"Köttet var villigt men anden var svag".
Hittade denna sida där man verkar kunna ladda hem ett sådant program.
 
Back
Top