Intet är nytt under solen...

SM0AOM

Well-Known Member
Radioamatören.jpg

Detta märkvärdigt profetiska citat ur Radioamatörens 5/1926 referat från Svenska Radioklubbarnas Förbunds riksmöte i april samma år förebådar utvecklingen på ett ganska slående sätt.

Även snart 90 år senare kan det anses som högst beklagligt att intresset för teknisk förkovran inom radioklubbarna är i utdöende. "Stickproppsamatören" som företeelse är alltså äldre än man tror.

(Märk att "relästation" i detta sammanhang avsåg utsändning av Riksprogrammet över lokala lång- och mellanvågssändare)

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Och ändå har hobbyn och klubbarna överlevt dessa 80 år och flera generationer radioamatörer...
 
Och ändå har hobbyn och klubbarna överlevt dessa 80 år och flera generationer radioamatörer...

Det var primärt de allierades seger i WW2 som räddade den internationella amatörradion.
Vi fick en mer eller mindre välförtjänt "nystart" som vi fortfarande drar ganska stora växlar på.

Dagens snabbutbildade stickproppsamatörer kan inte längre motivera frekvenstilldelningarna och övriga privilegier på de sätt som våra företrädare kunde 1947.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Beror nog på att det är fler cw-rävar som försvunnit än "normala" radioamatörer. :) :)

Hänger inte riktigt med i detta.
De "CW-rävar" som finns och funnits har en betydligt längre halveringstid är de "normala" radioamatörerna vilka flammar upp likt tomtebloss och sedan inte avhörs.
Skulle halveringstiden för oss old-timers med licenser från 60/70-talen varit lika kort hade amatörradion varit utplånad för länge sedan.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Just hemkommen från (f d EDR) Radioamatörernas Sommerlejr på Fyn som pågått en vecka. Drygt 60 radioamatörer hade mött upp med sina husvagnar/bilar och faktiskt även tält! Medelåldern uppskattas till 50 år. Ca 20 av de 60 har som jag varit med på dessa tillställningar allt sedan slutet av 60-talet en bit in i 70- talet fram till nutid. Utan dessa 20 personer (där jag med mina 62 år fortfarande tillhör ungdomarna) och deras gedigna radiokunskaper skulle det nog inte gått att rapportera någon annan radioaktivitet än spridd FM-trafik på lägerkanalen där många Woxun Walkie Talkies hördes i sociala kontakter. Det måste dock sägas att det fanns en del unga där med goda kunskaper inom tillämpad radioteknik.

Hur som helst. Jag har noterat att dessa årliga sommarläger besöks av dels det gamla stabila gardet från 60-talet och dels nyare amatörer men som nöjer sig med att delta under några år, för att sedan försvinna för gott. Samma fenomen ser vi i radioklubbarna. Ett gäng har varit med sedan tidernas begynnelse still going strong och andra som gästspelar några år för att sedan tröttna på hobbyn och försvinner för gott. De nya avlöser varandra på något sätt men totala antalet blir inte högre då frånfallet är högre än nytillskottet. Man kan fundera på varför halveringstiden för de gamla filurerna är så hög i förhållande till de nyare förmågorna vilka ofta påminner om tomtebloss. Dvs de kan bli ruskigt aktiva en kort period för att sedan slockna för gott när nyhetens behag försvunnit.

Min egen teori är att amatörradio utan några av de grundläggande basingredienserna såsom ständig nyfikenhet, sökandet efter nya utmaningar, egenbygge från grunden och färdigheter i morsetelegrafi kan bli en ganska enformig och fattig historia som inte fängslar särskilt många mer än i bästa fall några år. Sedan går luften ur?
 
Min egen teori är att amatörradio utan några av de grundläggande basingredienserna såsom ständig nyfikenhet, sökandet efter nya utmaningar, egenbygge från grunden och färdigheter i morsetelegrafi kan bli en ganska enformig och fattig historia som inte fängslar särskilt många mer än i bästa fall några år. Sedan går luften ur?

Som vi så många gånger tidigare kunnat konstatera så har vi "old-timers" haft fördelen av att vi behövde lära oss färdigheter vilka det inte gick att fuska med.
För att i tidiga år lära sig telegrafi och teknik krävdes det ett verkligt intresse.
Att detta intresse på längre sikt kunde kanaliseras till att t.ex. bli radiotelegrafister i det militära och sedan radioingenjörer i det civila var något som blev en positiv bieffekt.

Den demografiska kris som amatörradion befinner sig i har en av sina grunder i att man i stor utsträckning försökt med att rekrytera personer utan verkligt intresse.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag tycker mig se motsvarande förhållande inom andra aktiviteter. Jag tror inte det är ett "problem" begränsat till amatörradio.
Man kan t ex ta orientering där jag är aktiv. Vi gamla gubbar och gummor i 60- 70- 80-årsåldrarna stapplar runt, som vi alltid har gjort medan några ungdomar är med ett tag och sedan försvinner.

/Roland
 
Vi får nog vara evigt tacksamma för att färdigheter i morsetelegrafi var obligatoriskt krav för att få lov att bli radioamatör och att vår veckopeng var superlåg när vi som tonåringar började med radio på 60-talet. Inte heller fanns så många andra alternativ för oss som var tekniskt nyfikna på hur och varför saker och ting fungerade. Några klasskompisar pillade med att bygga modellflygplan där detaljernas sågades ut ur balsaträ medan andra som oss fängslades mer av konstiga pip och knaster i träradioapparaterna. Det ena ledde sedan till det andra.

Förutsättningarna idag för att hamna i mer kreativa praktiskt inriktade hobbies får nog anses vara bedrövligt dåliga. Obefintliga?Inga krav som ger anledning att kavla upp ärmarna och spotta i nävarna. Allt som behövs för stunden kan köpas färdigt. Ingen väntetid. Ekonomin tycks inte heller vara några hinder när man ser hur de unga ekiperar sig i svindyra märkeskläder och senaste modellen I-fån.

Men om jag som en tänkt tonåring skulle upptäckt amatörradio idag så hade jag så klart struntat i den ålderdomliga telegrafiskiten eftersom jag inte fattat bättre och inte heller hade jag spillt min fritid på att försöka bygga sådant som finns att köpa färdigt. Det är ju ganska korkat att löda ihop dåliga nybörjarapparater, sett med moderna ögon när bra radioapparater bara kostar några kronor. Och en gammal BC348 från andra väldskriget. No way! Förmodligen hade jag istället köpt en sån där Woxun Walkie Talkie plastradio och tryckt upp repeatrarna tills någon blivit förbannad. Ev pratat med någon också. Sedan hade jag ställt frågor som vilken antenn är bäst etc osv...
 
Last edited:
Men om jag som en tänkt tonåring skulle upptäckt amatörradio idag så hade jag så klart struntat i den ålderdomliga telegrafiskiten eftersom jag inte fattat bättre och inte heller hade jag spillt min fritid på att försöka bygga sådant som finns att köpa färdigt. Det är ju ganska korkat att löda ihop dåliga nybörjarapparater, sett med moderna ögon när bra radioapparater bara kostar några kronor. Och en gammal BC348 från andra väldskriget. No way! Förmodligen hade jag istället köpt en sån där Woxun Walkie Talkie plastradio och tryckt upp repeatrarna tills någon blivit förbannad. Ev pratat med någon också. Sedan hade jag ställt frågor som vilken antenn är bäst etc osv...

Vad är det då som skiljer oss radionördar från vanligt folk i dag?
Finns det något annat intresse som fångar dagens ungdomar, något måste det ju finnas som triggar nyfikenheten.
 
Svår fråga det där. Kanske någon ungdom kan svara?

Ser jag på de 20-30 tonåringarna som finns i vår närmaste bekantskapskrets så är de nog att betrakta som vanligt folk är mest. De flesta har provat på många olika fritidssysselsättningar men bara som lite skrapande på ytan en kort period. Orkar inte, jobbigt, inte kul. Så hoppar de runt från det ena till det andra. Vet lite om mycket... Några få har dock haft tillräckligt starkt intresse och uthållighet att koncentrera sig på en (1) sak och bli riktigt bra på det. Fiske, hästar osv... Vet mycket om litet.

Datorspelare finns det många men kommer inte på någon som intresserar sig lite djupare för datorer och programmering som skulle kunna leda vidare.

Fotboll etc. Finns flera som brinner för det.

En gemensam nämnare tycks vara Facebook som fungerar som ett informationsnav inom kompisgruppen. Så att försöka propagera för amatörradio som en hobby där vi kan prata med andra folk och fä i andra länder väcker på sin höjd höjda ögonbryn. Vadå telegrafi?
 
Om antalet möjliga kontakter på kortast möjliga tid är prioriterat så ter sig amatörradio som en onödig föråldrad och komplicerad teknik.
Alla kör ju radio i dag (mobiltelefon) och internetförbindelse har nästan hela världen, varför bry sig om den bakomliggande tekniken.......det funkar ju!

Sätta upp en portabelstation och försöka ropa upp några få kompisar känns väldigt inneffektivt när man i stället kan klättra upp i en byggkran ta en "selfie" och direkt lägga ut bilden på "fejjan"

Varför är amatörradio intressant över huvud taget?
Jag byggde en oscillator och kopplade in en mic sedan kunde jag höra mig själv i träradion och därefter tillverkade jag en bättre antenn...osv, osv.
Tror inte någon teknikintresserad skulle börja i den änden i dagens läge.
 
Den som är teknikintresserad med radio i fokus har obegränsade möjligheter idag. Det har aldrig funnits bättre förutsättningar än nu om vi tänker på tillgången till komponenter, byggsatser i halv- eller helfabrikat, mätinstrument, simuleringsprogram och mycket annat. Till detta kommer hela loppismarknaden med utrangerat radio- och elektronikmaterial av senaste snitt men till nära noll kronor. Tillgången är större än efterfrågan och det gapet ökar snabbt.

Jag vet att det finns en hel del nyare radioamatörer som pysslar med radioteknik m m men som inte ger sig till känna publikt och som inte skriver om sina projekt eller delar med sig av sina erfarenheter.

En nisch som blivit populär är WSPR. Massor av byggsatser har lödats ihop och apparaturen har provats under en period. Det är ett modernt sätt att utöva amatörradio på. WSPR-sändaren kan ju monitoreras via Internet och på så sätt får man bekräftelse på att allt fungerar och en indikering på hur bra konditionerna är på valt band. Sett ur teknisk synvinkel är ju detta toppenbra och några meningslösa 5NN TU QSO eller motsvarande förbindelser skulle inte tillföra något mervärde här. Tvärt om, det skulle minska verkningsgraden i hobbyn och ta tid i anspråk.

Liknande frågeställningar som dessa diskuterades flitigt på Radioamatörernas Sommarlejr på Fyn under den gångna veckan. Det finns i Danmark och EDR samma sorts old timers som här hos oss. De som vill hålla fast vid det "gamla hederliga och riktiga" där amatörradions kärna är radiotekniken. Punkt! Men samtidigt inser allt fler att om "amatörradion" och EDR skall överleva på lång sikt så måste det finnas plats även för andra former av teknik som per definition inte är radioteknik och inte har med traditionell amatörradio att göra. Ett exempel som togs upp var projekt kring Arduino som å ena sidan inte är radio men å andra sidan är mycket lämplig för att t ex styra en radiomodul. EDR:s Tekniske Redaktör Jörgen OZ7TA var där och demonstrerade ett av sina egna småprojekt med en Arduino Mini och ett pyttelitet radiokort med samma IC som sitter i många kines walkie talkies. I all sin enkelhet en ganska kompetent liten transceiver som fungerade utmärkt på lägerkanalen 145,5 MHz och som väckte visst intresse även bland di gamle, de med "ternede skjorter och sele" som inte hängt med i utvecklingen. Allt i lösa kort ihoplödat och hängande i ledningarna i bästa experimentstil.

Ett sätt att se på allt detta är kanske att förstå och inse att det finns många helt olika hobbies inom amatörradion liksom det finns många vitt skilda grenar inom sporten, dessutom på alla nivåer från knattar till superproffs. Var och en pysslar naturligtvis med de sakerna som känns mest intressanta och mest givande för stunden. Att de unga ev saknar intresse för telegrafi, egenbygge på komponentnivå m m har ju egentligen ingen betydelse alls, för oss som har den hobbyn. Tvärt om kan det vara bra då vi blir ensamma om fynden på loppisarna och att banden förblir lugna för våra tekniska experiment. Vi kan fortsätta att löda och bygga med rör precis som förr i tiden. Har man som nykomling inte de referensramar från 60-talet som många av oss old timers lever efter så lär de nya inte heller lida eller sakna det gamla. De flesta nya har inte en suck om hur det gick till förr och är inte överdrivet intresserade av att skaffa sig en tidsmaskin för att åka dit och kolla.
 
Det är ganska intressant med EDR som exempel.
I Danmark så verkar samma utveckling ske bara lite tidigare än här.

Bara på några år har EDR halverats i storlek, trots samma satsningar på kravsänkningar och kvantitet före kvalitet där som här.

Saken diskuterades för några år sedan i denna tråd:
http://www.ham.se/index.php?threads/skall-amatörradio-vara-enkel-och-grundläggande.18996/

Det verkar alltså som om samma tendenser finns i hela vår omgivning och att inga kravsänkningar eller rekryteringskampanjer i världen kan påverka utvecklingen.
Någon form av systemfel tycks alltså finnas inom kravsänkningsfilosofin.

Även är det betecknande att krav framförs på att EDR ska få en "nystart" http://edrnystart.dk/index.html där krav framförs bl.a. på att föreningen ska demokratiseras.
Man kan fundera på ifall en toppstyrd struktur med despotisk ledning orsakar medlemsflykt även i Danmark.

"Skriften på väggen" syns dock tydligt, är utvecklingen liknande i Sverige som i Danmark och Tyskland
(där man försökt sig på att göra en prognos
http://neubeginn-darc.jimdo.com/app/download/6044918081/db6zh_dem2011e-notiz-ppt.pdf?t=1336979434)
har vi om 10 år en medelålder av 70 - 72 år inom amatörradion och ett mer än halverat medlemsantal i SSA.

Ifall det sistnämnda har någon betydelse när SSA inte längre har något inflytande hos PTS kan diskuteras, i synnerhet om PTS bestämmer sig för att ta över inte bara provfrågorna utan även återta all annan hantering av amatörradio i egen regi.

Om föreningens verksamhet anpassas till att endast omfatta vykortsförmedling och tidskriftsutgivning så behövs bara ett litet antal medlemmar så att det räcker till styrelse och funktionärer.

Den som lever får se.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jodå. EDR har flera stora framtidsproblem att ta i tu med. Dels är föreningens nuvarande starkt herarkiska uppbyggnad otidsenlig och kostnaden för papperstidningen OZ en mycket tung utgiftspost som gör medlemsavgiften hög. Vill minnas den är runt 600 danska kronor vilket är mäktigt när man dessutom skall vara med i en lokalavdelning. De unga nya sviker då de inte ser någon nytta att vara med. Allt de behöver veta och läsa finns ju gratis på Internet eller hur?

En del klarsynta förnyare vill se en pdf-tidning men det finns ett kompakt motstånd från di gamle, di med de ternede skjorter och sele. -Vi har alltid haft OZ på papir! Kanske fyra tryckta nummer per år och resten i pdf kan fungera i en övergångsperiod. I de diskussioner som fördes på Sommerlejret hade jag svårt att identifiera någon EDR-positiv. Det verkade som missnöjet med nuvarande ledning var kompakt och förslaget till nya stadgar som en självpåtagen arbetsgrupp tagit fram rör om i grytan ytterligare. Dock finns det en del bra saker i det nya förslaget men det lär inte gå smärtfritt att få ordning på EDR under överskådlig tid. Vi får väl följa debatterna i den Röde Avis (Brugt Grej forum) som de säger.

Att amatörradiohobbyn sett sina bästa dagar är en odiskutabel sanning. RSGB har ju presenterat motsvarande slutsatser och med tanke på att ålderspuckeln drar åt högre ålder och de fåtal nya som tillkommer defacto är väldigt kortlivade och i många fall inte blir aktiva på samma sätt som förr i tiden så påskyndas avvecklingen ännu mer.

Men sedan kan man fundera vad worst case innebär och om det verkligen betyder så mycket. Ponera att vi på 10 års sikt blir av med alla amatörband utom ett enstaka KV-band och något VHF-band. För det är väl knappast troligt att amatörradio skulle stängas ner helt av ITU och myndigheterna. För mig och andra som primärt pysslar med det tekniska är det nog inte hela världen. Jag har vid tidigare tillfällen kommit fram till att 90% av "min" amatörradiohobby så som jag utövar den skulle kunna ske framför instrumenten på labbänken. Själva sändandet och radiokontakter med andra är visserligen kul men inte livsavgörande. Man kan ju gräva ner sig i radioteknisk konstruktion och mätningar etc även som icke radioamatör och att lyssna på signaler kommer förmodligen att vara möjligt långt in i framtiden. En del jag känner menar att om amatörradio skulle tas bort av myndigheterna så återstår ändå experimenterande men i form av piratradio. Så det finns nog alltid små vattenhål för de som är beredda att tänja litet på reglerna. Kanske inte värre än att köra lite för fort på vägarna. Har man otur åker man dit men de flesta har väl tur?

De som kommer att drabbas allra värst av en ev framtida avveckling torde vara vykortsamlare och contesters, dvs de som primärt är operatörer och inte har så många andra särintressen utöver att vara knapptryckare på sin radio, snacka med kompisar, jaga DX och som sagt tävla.

Jag tror att det hela löser sig av sig själv. Behovet av SSA och alla andra föreningar är nära noll om sanningen skall fram. Kvarlevor från en gången tid. Den gamla stammen som just nu står för merparten av aktiviteten faller av i vilket fall som helst pga av hög ålder och de yngre har i regel inte samma starka intresse och uthållighet så för dem är amatörradio bara en kort parentes i livet. De unga vill vara helt fria och styrd föreningsverksamhet med styrelser och stadgar och annat elände är fullkomligt ointressant för 9 av 10.
 
Eller så beror förändringarna numera på helt andra saker i omvärlden än enbart hur amatörradiokollektivet agerat. Bara genom att kika lite på utbudet av möjliga tekniska intresseområden nu jämfört med för bara 10 år sedan är slående. Exempelvis skulle det inte förvåna mig ett dugg om en del som vore potentiella radioamatörer numera kallar sig Makers och pysslar med att utforska mekatronik istället för radioteknik, helt enkelt för att det är nytt och utvecklingsbart på Hobbynivå.

73/ Kent SM7MMJ
 
Eller så beror förändringarna numera på helt andra saker i omvärlden än enbart hur amatörradiokollektivet agerat.

Det stämmer nog.

Dock har amatörradiokollektivet, med ESR som ett av de få undantagen,
medverkat till att förvärra situationen genom att ganska urskillningslöst ställa upp på
att kraven sänks så att det inte längre utbildas riktiga radioamatörer.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
När jag var på Ham Radio 2015 i Friedrichshafen så gick Maker World 2015 parallellt. Ingen jättemässa men det var påfallande många kreativa skapelser som visades i montrarna. Mycket 3-D printerteknik så klart och invecklade hemmabyggen som var långt mer avancerade än vad vi normalt ser radioamatörerna prestera. Man kan nog våga påstå att amatörradion lider av ett stort underskott av fritt tänkande, handlingskraft och kreativitet medan Makers-folket har svårt att tygla sin iver att konstruera häftiga prylar mer för att det går än att de behövs till något särskilt ändamål. Man såg gott om saker som var otroligt både mekaniskt och elektriskt välgjorda men som samtidigt inte hade någon annan funktion än att vara någon sorts utställningsobjekt eller kanske "examensarbete". Så här bra är jag typ. Jag är inte så insatt i Makers-världen men surfar man runt på nätet och kikar på makers-siterna och jämför så inser man att de flesta radioamatörerna faktiskt är ganska insnöade kufar och att vår hobby är hopplöst mossigt omodern. Undantag finns men det behövs stora förstoringsglas för att se dem. Hi hi.
 
Det som skiljer amatörradio från annan hobbyverksamhet är möjligheten att utforska "etermediet" i alla dess skepnader med hjälp av dubbelriktad signalering på olika frekvensområden och över stora avstånd.

/Roland
 
Intressant jämförelse med "makers".

När man tänker på saken kanske "makers" representerar
"a problem looking for a solution",
medan amatörradio utgör
"a solution looking for a problem".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Back
Top