Intet är nytt under solen...

Då tänker jag som så:
Amatörradions mervärde och särart för mig idag är att utifrån personligt intresse utforska vågutbredning och antenners funktion vid olika lokala förutsättningar. Då kan många 5NN-QSO:n vara befogade. Trivsel-QSO:n, där man berättar vad man heter och var man bor, hur vädret är osv det kan man klara av eller få uppgift om på internet. Ibland är det kul att byta lite info, men oftast ointressant. Det känns också onödigt att bygga sändare och mottagare när de jag redan har köpt (Kenwood TS-590 och Elecraft KX3) är bättre än vad jag kan bygga själv (utan oöverskådligt engagemang). Jag bygger gärna kompletterande utrustning, men inte kortvågstransceivrar. Det känns liksom onödigt. De som gör narr av "stickproppsamatörer" och "5NN-QSO:n" kan nog tänka efter ett varv till! ;-)
/Sture
 
Bra tänkt Sture.

De flesta jag känner bygger också primärt för att de behöver det som byggs. Oftast periferiutrustning men även en hel del specialutrustning som konvertrar och pre-amps för mikrovågsbanden. För den tekniskt kunnige som har tillgång till proffsinstrument (på jobbet?) byggs sådant som inte finns att få tag på till överkomliga priser på den kommersiella marknaden.

Det mesta jag själv bygger behövs faktiskt inte och det är bara en bråkdel av projekten som kommer till verklig nytta och används efter det de avprovats och mätts igenom på instrumenten. Jag tror inte det finns så många som jag, som bygger bara för att det går eller för att det är kul, spännande eller för att söka utmaningar. Göra lätta saker svåra. Många (de flesta) av mina närmaste vänner har svårt att begripa detta. De är mer inne på att bygga för att använda.

Rent prestandamässigt får man mycket köpeapparat för pengarna idag och har man inte ett djupare intresse för det tekniska så är det totalt bortkastad tid och energi att ta upp kampen med plastradiotillverkarnas massproducerade maskiner. Vissa prestanda kan vi förvisso förbättra men helheten går inte att klå.

Tar vi min portabelstation med KX3 som exempel så har den allt som behövs rent funktions- och prestandamässigt. Det som går att förbättra har ingen praktisk betydelse. Ändå arbetar jag på en helt egenkonstruerad ersättare till KX3 som kommer att få ungefär samma prestanda när det gäller basfunktionerna men samtidigt sakna ca 95% av alla finesser som KX3 har. Ett dåligt byte kan tyckas. Apparaten kommer dock att bli något strömsnålare och mer användarvänlig för just den typ av telegrafitrafik jag gillar. Färre knappar och inga jävla menyer i fem lager. En kommersiellt tillverkad apparat med så få funktioner skulle vara fullständigt osäljbar. En flopp på marknaden.

Att bygga själv i detta fallet handlar mer om tillfredsställelsen att ha designat och byggt en helt egen radio som är unik och bara finns i ett enda exemplar i hela världen. Smaka på den. En parallell till detta tänk kanske kan sökas i bilbyggarna som lägger ner åratal på att knacka plåt och bygga sin egen bil för att sedan inte ta ut den ur garaget när det regnar ute. Hur knäppt är inte det? Men allt det här går int att förklar för den som int begrip - sa han inte så - den där Stenmark?
 
Amatörradions mervärde och särart för mig idag är att utifrån personligt intresse utforska vågutbredning och antenners funktion vid olika lokala förutsättningar.
Då kan många 5NN-QSO:n vara befogade.

Ifall alla rapporter är "5NN", hur får man då reda på vågutbredning och antenners funktion?
Upplys mig gärna.
Tills motsatsen är påvisad tror jag mer på att det handlar om att visa sig som framstående"vykortssamlare".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Tänkte inte på det, Karl-Arne! Jag samlar inga vykort och har aldrig räknat hur många DXCC jag kört. Jag håller koll på att EQL var ganska svag då jag körde honom med 5NN från "söderhavet"! ;-)

Men, om vi börjar tveka över att det är vettigt att sitta och prata namn, QTH, WX och andra redan kända fakta över amatörradio, när man gör den typen av kontakter mer kvalitativt via internet - var hamnar vi då? Och det är ju precis där den här tråden hamnar - vad ska man ha amatörradio till, egentligen?

Sture
 
Den som inte är intresserad av radiotekniken har all anledning att ställa sig just den frågan Sture. -Vad skall man ha amatörradio till, egentligen?
 
Bengt, du har en poäng där. Jag har ju en annan hobby,som är att göra musik. Jag ägnar en del tid och pengar på det, men har aldrig eftersträvat att någon ska lyssna på det jag gör. Det är för min egen skull, helt enkelt. Dels, det kreativa att få utlopp för sina idéer, dels det tekniska att förbättra utrustningen och att lära sig använda utrustningen så att man får bättre och bättre ljudkvalitet.

När det gäller amatörradio är det för min del just antenner som är det som kan utvecklas, prövas och experimenteras med, utifrån de förutsättningar jag har.
 
>>>Det är för min egen skull, helt enkelt. Dels, det kreativa att få utlopp för sina idéer, dels det tekniska att förbättra utrustningen och att lära sig använda utrustningen så att man får bättre och bättre ljudkvalitet.

Jag tycker det var en mycket tänkvärd beskrivning som är applicerbar på många hobbies och fritidssysselsättningar utöver amatörradio. Saknas kreativt tänkande, ideer, målsättning och drivkraften att ständigt förfina och förbättra så finns det ju inget meningsfullt kvar att göra. Just så. Är det möjligen i detta konstaterandet vi kan söka svaren på varför amatörradiotrafiken vi hör på banden oftast upplevs urvattnad?

>>>När det gäller amatörradio är det för min del just antenner som är det som kan utvecklas, prövas och experimenteras med, utifrån de förutsättningar jag har.

Antenner har alltid intresserat mig också och även om i stort sett allt vi håller på med i våra antennexperiment bygger på de ursprungliga teorierna från 1920-talet så finns det ett visst värde i att återupprepa försöken och själv undersöka vad som händer när man gör si eller så.

Kikar man på saken från ett mer praktiskt perspektiv så räcker det med att hänga upp en halvvågsdipol ca en halv våglängd över marken och inte bry sig mer om den saken. Då har man skaffat sig en tillräckligt bra antenn för typisk amatörradiotrafik som faktiskt är mycket svårslagen om vi nu räknar bort större antenner som Yagis m m. Men även om en sådan halvvågsantenn är en urbra antenn så är det ju ibland inspirerande att prova betydligt sämre alternativ för att man är nyfiken på hur dåligt det kan bli eller för att man vill skaffa sig egna erfarenheter om huruvida skillnaderna kan mätas i enstaka dB eller i tiotals. Samma resonemang gäller för transceivern. Snabbast och enklast att komma igång är att köpa en ordinär Yaesu/Icom som har alla band och alla moder och inte tänka mer på den saken. Förbättringspotentialen därifrån är väldigt liten även om det finns större och dyrare apparater att ödsla pengar på.

Hösten/vinterns planerade antennexperiment kommer att handla om nya serier jämförande mätningar på portabel GP-antenner med olika antal radialer utlagda på marken respektive upphöjda över marken. Det har skrivits spaltmil om sådana försök av både radioamatörer och radioproffs från rundradiobranchen de senare 70 åren så på ett sätt är resultaten redan kända och experimenten därmed meningslösa ur ett vetenskapligt perspektiv men ändå är det ett projekt som jag vill göra för att själv med egna ögon kunna se vad som händer och kanske också kunna verifiera resultaten mot vad som redan är känt. Får jag annorlunda resultat än vad som redan är känt så blir det till att felsöka i mätmetoderna.

En mycket stor del i det vi radioamatörer pysslar med kan hänföras till återupprepningar av experiment som tidigare generationer gjort i flera led om och om igen. Det är bara att bläddra i gamla QST eller QTC från 50-talet och konstatera att ingenting hänt de senaste 60-70 åren, givetvis beroende på att det är samma fysiska lagar som gäller än idag. Möjligen har många beskrivningar från 1920-talet som översatts och "förbättrats" i flera led bidragit till att myterna växt till sig så att många radioamatörer blivit vilseledda att tro en massa saker som inte har någon grund. Vi har ju sett sådana artiklar i tidningarna också.

Det är väl som med din musik och ljudutrustning. Du kan komponera och spela, förfina och förbättra i det oändliga för att det är kul eller så kan du inhandla en bra förstärkaranläggning och nöja dig med att lyssna på andras låtar från Spotify. De flesta gör väl så... men hur kul är det för en kreativ själ?
 
Last edited:
>>>Det är för min egen skull, helt enkelt. Dels, det kreativa att få utlopp för sina idéer, dels det tekniska att förbättra utrustningen och att lära sig använda utrustningen så att man får bättre och bättre ljudkvalitet.

Jag tycker det var en mycket tänkvärd beskrivning som är applicerbar på många hobbies och fritidssysselsättningar utöver amatörradio. Saknas kreativt tänkande, ideer, målsättning och drivkraften att ständigt förfina och förbättra så finns det ju inget meningsfullt kvar att göra. Just så. Är det möjligen i detta konstaterandet vi kan söka svaren på varför amatörradiotrafiken vi hör på banden oftast upplevs urvattnad?

>>>När det gäller amatörradio är det för min del just antenner som är det som kan utvecklas, prövas och experimenteras med, utifrån de förutsättningar jag har.

Antenner har alltid intresserat mig också och även om i stort sett allt vi håller på med i våra antennexperiment bygger på de ursprungliga teorierna från 1920-talet så finns det ett visst värde i att återupprepa försöken och själv undersöka vad som händer när man gör si eller så.

Kikar man på saken från ett mer praktiskt perspektiv så räcker det med att hänga upp en halvvågsdipol ca en halv våglängd över marken och inte bry sig mer om den saken. Då har man skaffat sig en tillräckligt bra antenn för typisk amatörradiotrafik som faktiskt är mycket svårslagen om vi nu räknar bort större antenner som Yagis m m. Men även om en sådan halvvågsantenn är en urbra antenn så är det ju ibland inspirerande att prova betydligt sämre alternativ för att man är nyfiken på hur dåligt det kan bli eller för att man vill skaffa sig egna erfarenheter om huruvida skillnaderna kan mätas i enstaka dB eller i tiotals. Samma resonemang gäller för transceivern. Snabbast och enklast att komma igång är att köpa en ordinär Yaesu/Icom som har alla band och alla moder och inte tänka mer på den saken. Förbättringspotentialen därifrån är väldigt liten även om det finns större och dyrare apparater att ödsla pengar på.

Hösten/vinterns planerade antennexperiment kommer att handla om nya serier jämförande mätningar på portabel GP-antenner med olika antal radialer utlagda på marken respektive upphöjda över marken. Det har skrivits spaltmil om sådana försök av både radioamatörer och radioproffs från rundradiobranchen de senare 70 åren så på ett sätt är resultaten redan kända och experimenten därmed meningslösa ur ett vetenskapligt perspektiv men ändå är det ett projekt som jag vill göra för att själv med egna ögon kunna se vad som händer och kanske också kunna verifiera resultaten mot vad som redan är känt. Får jag annorlunda resultat än vad som redan är känt så blir det till att felsöka i mätmetoderna.

En mycket stor del i det vi radioamatörer pysslar med kan hänföras till återupprepningar av experiment som tidigare generationer gjort i flera led om och om igen. Det är bara att bläddra i gamla QST eller QTC från 50-talet och konstatera att ingenting hänt de senaste 60-70 åren, givetvis beroende på att det är samma fysiska lagar som gäller än idag. Möjligen har många beskrivningar från 1920-talet som översatts och "förbättrats" i flera led bidragit till att myterna växt till sig så att många radioamatörer blivit vilseledda att tro en massa saker som inte har någon grund. Vi har ju sett sådana artiklar i tidningarna också.

Det är väl som med din musik och ljudutrustning. Du kan komponera och spela, förfina och förbättra i det oändliga för att det är kul eller så kan du inhandla en bra förstärkaranläggning och nöja dig med att lyssna på andras låtar från Spotify. De flesta gör väl så... men hur kul är det för en kreativ själ?


Appropå vilseledda. EH-antenn *host*, Poyintig vector mm *host*

//TSC
 
Antenner är en del av hobbyn. Intressant även om det är gammal skåpmat från 1920-talet som SM7EQL skriver.
Jag håller med till fullo och gjorde ett test under kvarnhelgen.
Ett anrop från Canada på 20 mb fick mig att svara. QRZ ropade han tillbaka och då bytte jag från min Buddipole till en stegmatad trådantennen och fick 599 av honom. Så var det experimentet avklarat och under dagen åkte Buddipolen bort från bron där den var monterad. Min hemmatillverkade Buddipol gick mycket bra hemma på gräsmattan så det finns mycket att fundera över när det gäller placering av antennerna och deras omgivning.
 
OK. intresset för teknisk förkovran har varit lågt, sedan länge (kanske ända från 1926). Medelåldern bland radioamatörerna som grupp ökar nu och allt färre kommer in i hobbyn och stannar kvar. Det finns säkert flera, kanske samverkande, orsaker till den ev utveckling vi ser. Jag tror dock att man inte ska fastna i förklaringar av typen att det ställs för låga krav för att blir radioamatör, att det var en miss att ta bort telegrafispärren eller att SSA gjort och gör felfokuseringar. Ännu viktigare är att inte bidra till flykten genom att tala och skriva nedsättande om stickproppsamatörer eller att peka ut vissa aktiviteter (eller QSO-former) som meningslösa. Det är personliga bedömningar som görs och vad som känns meningsfullt är olika. Man kanske kan lägga av sig samhällsnytto-oket och tänka att om människor håller på med det de tycker är roligt och intressant, främjas kreativiteten och utvecklingen. Man får ju ibland frågan om varför man har aluminiumpinnar på taket och en massa trådar i luften. Jag tar med mig det där om jonosfärsforskning! Den där jämförelsen med fiske jag använt tidigare, går bara hem hos vissa få. ;-)
 
God "morgon",

Så här skrev Bengt, EQL: "Den som inte är intresserad av radiotekniken har all anledning att ställa sig just den frågan Sture. -Vad skall man ha amatörradio till, egentligen?"

Jag kommer att tänka på Stig Grybes Fågelskådaren, där någon verkar undra hur verksamheten går till. Han svarar ungefär som så, att "man stirrar stint på fågeln - och så är det färdigt!".

Den mer filosofiska innebörden är nog att antingen begriper man något, eller också gör man det inte. Den som inte fattar tjusningen med radio och hur radio och radiotrafik åstadkoms låter sig nog dessvärre inte övertygas med argument men missar något i livet - tycker alltså vi. Och så tycker nog den som samlar frimärken om mig.

73,
Rolf
SM5MX
 
Jag tror dock att man inte ska fastna i förklaringar av typen att det ställs för låga krav för att blir radioamatör, att det var en miss att ta bort telegrafispärren eller att SSA gjort och gör felfokuseringar.

Sture, du predikar ständigt att det är och har varit bra med sänkta krav.
Ge mig ett (1) motexempel på att de sänkta kraven resulterat i något positivt för amatörradion.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag bär inte runt på något samhällsnytto-ok Sture. Inte vad jag vet i alla fall. Det fina med en hobby som amatörradio är att man kan syssla med fullständigt meningslösa (i andras ögon) saker men som är intressanta eller kul för en själv. Det ställs inte heller några lönsamhetskrav på det som produceras så som det görs i ett företag. Därför är det också möjligt för de som har kunskaper m m att utveckla ruggigt avancerad radioutrustning till ytterst ringa kostnader mer än nedlagd fritid i form av hundratals eller tusentals timmar. En del av mina mest meningslösa projekt skulle ha kostat miljontals kronor i utvecklingskostnad om uppdraget hade skett i ett företags regi.

Appropå fågelskådning så såg jag ett tjugotal japaner på Aitutaki Cook isl 2005. De hade riggat upp sina kameror och teleobjektiv på ett fält utanför den lokala flygplatsen. Senare fick jag veta att de sysslade med airplane spotting och vid närmare eftertanke så är ju deras hobby precis lika knäpp som min, där jag och några kompisar åkt till andra sidan jordklotet för att försöka få kontakt med andra kompisar i Sverige och i Europa. Gärna på 7 MHz där det var betydligt svårare än på 14 och 21 MHz.

Få "normala" människor har kapacitet nog att förstå tjusningen med DX-peditioner. Inte ens radioamatörer som aldrig själv suttit på en öde ö och kört radio kan förstå tjusningen utan att själv ha upplevt känslan i verkligheten. Några tror att de förstår utan att fatta att de inte förstår. Sak samma med mycket annat.
 
K-A skrev: "Sture, du predikar ständigt att det är och har varit bra med sänkta krav."

Det stämmer inte. Jag har skrivit att jag för några år sedan efter att ha satt mig in i frågeställningen om provfrågorna, ändrat uppfattning, och anser att PTS gjorde rätt som jobbade igenom de nya frågorna för provbanken. Jag har skrivit att man mycket väl skulle kunna ha en nivå till, som kan stimulera de som tagit cert att gå vidare och få ett kvitto på det samt eventuellt få köra med högre effekt. Jag har också skrivit om kvalitet vs kvantitet, och är verkligen inte säker på att fler radioamatörer behövs till vilket pris som helst. Jag har också skrivit om den inskolning till hobbyn man själv fick under tiden cw-kursdeltagare, i stort sett saknar motsvarighet idag.

Men att koppla ditt första inlägg om att liknande tankegångar hade först fram i Danmark 1926, och hur det hänger ihop med den nuvarande utvecklingen ... det förstår jag inte riktigt.
 
>>>Jag har också skrivit om kvalitet vs kvantitet, och är verkligen inte säker på att fler radioamatörer behövs till vilket pris som helst.

Nu blev jag nyfiken på ditt resonemang. Vad menar du att priset skulle bli om kraven i ett tänkt scenario hade sänkts rejält eller t o m tagits bort helt så att antalet radioamatörer ev hade ökat?

Alltså i princip införandet av en Novis-klass.
 
En radikal lösning från 1967

CQ_april_1967_1.jpg CQ_april_1967_2.jpg CQ_april_1967_3.jpg

Artikeln i de bifogade tumnaglarna beskriver en ganska tidstypisk syn på hur amatörradion kunde utvecklas.

I mitten av 60-talet diskuterades amatörradions form och innehåll ganska intensivt.

ARRL hade skakats av ”Incentive Licensing”-debatten och lärdomarna av WARC 1959 där amatörradion kommit undan med blotta förskräckelsen var färska i minnet.

Man fruktade på många håll att en kommande WARC skulle reducera i synnerhet HF-amatörbanden till obetydligheter sedda i ljuset av utvecklingsländernas spektrumbehov.
Radioamatörernas kommunikationsmöjligheter på HF sågs som hotade på allvar.
Olika alternativ till amatörfrekvenserna var något som diskuterades av och till. Det är ingen tillfällighet att Project OSCAR och AMSAT var "heta" vid denna tid.

Då författas denna märkvärdigt profetiska artikel om ett "amatörradiosurrogat", där man faktiskt förutser Skype, CQ100, Echolink och i viss mån Hamsphere samt hur både form och innehåll av amatörradion skulle börja övergå till "snabbtelefon".

Speciellt utsikten att fortsatt kunna utväxla signalrapporter, anordna QSL-utbyte, tester, diplom samt DX-expeditioner även via telefonnätet framhölls.

Det kan bara konstateras att de anonyma författarna bakom detta snart 50-åriga aprilskämt hade en märkvärdigt välputsad kristallkula...

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Tänk att ett så pass utflippat aprilskämt kom att bli verklighet 50 år senare.
Vi får skaffa oss SSS-telefoner! :)
 
I första inlägget nämns begreppet "Stickproppsamatör" som väl får anses vara en allmänt vedertagen benämning på de radioamatörer som primärt använder kommersiellt tillgänglig utrustning och använder denna för kommunikation utan att för den sakens skull ha någon större kunskap om vad apparaterna innehåller för komponenter och hur de olika kretsarna fungerar och varför. Inget ont om stickproppsamatörer. De behövs för att hålla hjulen snurrande.

På Ham Radio 2015 i Friedrichshafen lyssnade jag på ett föredrag från "Initiative New Radio" om hur framtidens amatörradioapparater borde vara beskaffade.

"NEW RADIO is a joint initiative of the ÖVSV, DARC and IARU R1 to ensure to the experimental character of amateur radio service by matching devices through dialogue with industry leaders in future."

Sammanfattande text: http://www.newradio.eu/?lang=en

Föredraget finns att se här: http://www.newradio.eu/?p=456&lang=en

Studera gärna också utkasten till kravspecifikationerna för framtidens amatörradio som definieras som handheld transceiver, mobile transceiver och home station transceiver.

Lite märkligt att ÖVSV och DARC verkar ha sålt sina själar till Icom m fl i detta samarbete men det är kanske trots allt rätt väg att gå om man skall försöka gå i takt med utvecklingen och överleva på sikt, dvs inte tappa för många av sina medlemmar. Kanske SSA bör haka på New Radio konceptet och EDR, NRRL osv? Dagens stickproppsamatörer blir troligen framtidens "APP-amatörer" där APPAR likt de vi redan har i våra I-fåns och I-pads hamnar i fokus. Man kan ju lätt tänka sig att framtidens amatörradio kommer att kretsa kring att ladda ner nya applikationer i sin transceiver som då medger många nya saker som det idag krävs enormt komplicerad hårdvara och tekniska kunskaper hos den enskilde radioamatören för att förverkliga.
 
Last edited:
Begreppet "stickproppsamatör" är knappast allmänt vedertaget. Självfallet är det ett förnedrande uttryck för "dom" som inte kan lika mycket eller kan samma saker som "vi", som vissa använder när de vill uttrycka sin oro över att "kreti och pleti" får tillgång till amatörradions privilegier och frekvenser.

Jag tycker det vore bra om man kunde diskutera utvecklingen inom amatörradio utan att katalogisera radioamatörer med olika inriktningar och intressen på detta sätt.
 
..."kreti och pleti" får tillgång till amatörradions privilegier och frekvenser.

"Kreti och pleti" ska inte ha tillgång till amatörradions privilegier och frekvenser.
Det ligger liksom i ITU-definitionen av amatörradio.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Back
Top