Jaktradio en form av PR radio

Om man kikar i ITU RR så finns fortfarande en text som påminner om den gamla ("allt för oviktiga..."):

"25.2 § 2 1) Transmissions between amateur stations of different countries shall be limited
to communications incidental to the purposes of the amateur service, as defined in No. 1.56 and to
remarks of a personal character. (WRC-03)"

Men radioreglementet bryr sig bara om det som sker mellan länderna. Hur man gör inom respektive land är inte styrt.

"1.56 amateur service: A radiocommunication service for the purpose of self-training,
intercommunication and technical investigations carried out by amateurs, that is, by duly authorized
persons interested in radio technique solely with a personal aim and without pecuniary interest."

Tidigare kanske det fanns en tanke att amatörradio inte skulle få konkurrera med telefon- och radioförbindelser som man fick betala för. I synnerhet då Televerket hade hand om det hela.

Det är väl fullt förståeligt att PTS inte vill/kan(får) bry sig om innehållet i kommunikationen - det finns inget i deras regelverk som styr det och då kan de rimligen inte heller bedriva någon tillsyn om den saken. Om det är förtal och liknande så blir det ett polisärende. Sänder man musik så blir det ett brott mot bl. a. upphovsrätten. En myndighet kan bara agera inom sitt område. Om någon rapar eller fiser, ja vem ska bry sig om det utöver att det kan anses som allmänt opassande.

Det här ger möjlighet till att använda phone-path inom Sverige:

"25.3 2) Amateur stations may be used for transmitting international communications
on behalf of third parties only in case of emergencies or disaster relief. An administration may
determine the applicability of this provision to amateur stations under its jurisdiction. (WRC-03)"

Jag har inte kollat om det finns något hos oss (lagen om elektronisk kommunikation?) som motsäger det.
Det faller nog främst på att det inte finns kvar något telenät att ansluta phone-patchen till... :) Däremot vet jag att någon åkt dit på att ha delat ut informationen från Minicallnätet till en hemsida på internet. Det föll på att Minicalltrafiken inte är avsedd för allmänt beskådande. Att det sedan är helt fritt att ta emot radiosignalerna och tekniskt lätt att avkoda är en annan sak. Förmodligen är det inget problem att skicka ut ljudet från Minicall så länge man inte utvinner någon information som visas upp.
 
Jag kan bidra med ett samtal jag hade med PTS spectrumtillsyn för något år sedan angående det formulär SSA hänvisar till oss att använda och skicka till PTS om man vill rapportera något som inte går rätt till på banden.
Alla som av olika anledningar skickar in en anmälan får samma svar, ett standard svar vilket ses längre ned i mitt inlägg.
I det telefonsamtal jag hade senare hade med chefen för PTS spectrumtillsyn var de väldigt tydliga med att de inte har några ambitioner att driva de ärenden de får in av den enkla anledningen att de inte har resurser att göra det.
Orsaken enligt PTS var att de få som jobbar på fältet har bara tid för tillsyn av kommersiell radio så mellan raderna är det hopp och lek så länge det inte stör den kommersiella radion.
De talade också om att eventuella övertramp på amatörbanden låg utanför deras ansvarsområde då de deligerat ansvaret för certifikaten till SSA och är det grova överträdelser som hot eller liknande så är det en polisen som ska kontaktas.
Lite samma svar fick jag från SSA, huvudansvaret för certifikaten ligger hos PTS även om de deligerat stora delar av det till SSA.
Tydligen studsar ansvarsbollen mellan PTS och SSA och ingen vill eller kan ta upp den.

Hej!

Tack för din anmälan.

Amatörradio är undantaget från tillståndsplikt enligt nu gällande föreskrift PTSFS 2020:5.
De frekvenser som är avsatta för amatörradio delas till viss del med andra tjänster och användare.

Generellt gäller att användning som är undantagen från tillståndsplikt kan komma att dela frekvensområde med andra användningar och vid samma tidpunkt. Det innebär en förhöjd risk för störningar.

Det innebär att amatörradio i likhet med andra användare av frekvenser undantagna från tillståndsplikt får räkna med och i förekommande fall även tåla annan samtidig användning. PTS kan inte garantera frihet från störningar från andra användare på dessa frekvenser.

PTS utreder störningar på licensfria radiofrekvenser endast när störningarna bedöms vara omfattande och ha en samhällspåverkan.

PTS har tagit del av er information, men finner i dagsläget inget som föranleder vidare åtgärd från myndighetens sida.

För vidare information se nedan bifogade länk.

PTSFS 2020:5 Föreskrifter om undantag från tillståndsplikt för användning av vissa radiosändare



Vänligen

Spektrumtillsyn,

Post- och telestyrelsen

Här är blanketten som det hänvisas till:
 
SM4UKE said:
Tidigare kanske det fanns en tanke att amatörradio inte skulle få konkurrera med telefon- och radioförbindelser som man fick betala för. I synnerhet då Televerket hade hand om det hela.
Click to expand...
Det var precis detta som var avsikten.

Skrivningen kommer från Madrid-konferensen 1932, där europeiska administrationer hade
upptäckt ARRL:s meddelandeförmedlingssystem, vilket sågs som direkta konkurrent till
i synnerhet de statliga telemonopolen i Europa.

Efter mycket turer fram och tillbaka så modifierades texten i Washington-reglementet

"§ 2. When such exchange is permitted the communications must, unless the countries concerned have otherwise agreed among themselves, be conducted in plain language and must be limited to messages relating to the experiments and to remarks of a personal character for which, by reason of their unimportance, recourse to the public telegraph service would not enter into consideration."

Till:

"§ 2. (1) When such exchange is permitted the communications must, unless the countries concerned have otherwise agreed among themselves, be conducted in plain language and must be limited to messages relating to the experiments and to remarks of a personal character for which, by reason of their unimportance, recourse to the public telegraph service would be out of the question. The licensees of amateur stations are absolutely forbidden to transmit international communications on behalf of third parties.

(2) The above provisions may be modified by special arrangements between the countries concerned."

Vid det här tillfället låg hela den internationella amatörradions öde i vågskålen, och det var endast med yttersta möda som ARRL:s och IARU:s förhandlare lyckades avvärja ett hotande totalförbud mot internationell amatörradiotrafik motiverat av konkurrensskäl. Sådant hade föreslagits av en del "hårdingar" bland europeiska och asiatiska administrationer.

Händelseförloppet finns återgivet i sammandrag i Clinton B. deSotos "Two Hundred Meters and Down".

SM6POP said:
De talade också om att eventuella övertramp på amatörbanden låg utanför deras ansvarsområde då de deligerat ansvaret för certifikaten till SSA och är det grova överträdelser som hot eller liknande så är det en polisen som ska kontaktas.
Lite samma svar fick jag från SSA, huvudansvaret för certifikaten ligger hos PTS även om de deligerat stora delar av det till SSA.
Tydligen studsar ansvarsbollen mellan PTS och SSA och ingen vill eller kan ta upp den.
Click to expand...
PTS saknar lagliga möjligheter att ingripa mot vad som sägs på amatörbanden, och heller inte hur det sägs. Detta är en konsekvens av grundlagens stadganden om yttrande och åsiktsfrihet. Uttalanden som däremot bryter mot lagarna, t.ex. hot i olika former, faller inom rättsväsendets domvärjo. Avsiktliga störningar torde falla i en "gråzon", men eftersom varken uppsåt hos den störande eller skadelidande hos den störde kan bevisas blir det utsiktslöst att driva saken vidare. Dessutom finns det generella friskrivningar i Undantagsföreskriftens förarbeten om att tillståndsfria verksamheter saknar skydd mot störningar.

SSA ser sig som en "hobbymyndighet" och skulle väldigt gärna vilja ha domvärjo över alla radioamatörer, medlemmar såväl som icke medlemmar, men andra lagrum förhindrar det.

Att på alla sätt vilja överlåta ansvaret för olämpliga beteenden hos amatörer till den som utfärdat deras certifikat känns som en ganska krystad omskrivning för att myndigheten helst vill undvika något som helst arbete med sådant.
Juristerna på PTS kanske lever i tron att alla radioamatörer är SSA-medlemmar och därför mottagliga för disciplinära åtgärder, eller kan ha läst den gamla skrivningen om "vara begränsad till meddelanden rörande experiment eller anmärkningar av personlig karaktär, alltför oviktiga att ifrågakomma för befordran över de allmänna teleförbindelserna" och tagit den till sitt hjärta.

Att SSA sedan i sin tur försöker skylla ifrån sig på PTS blir då ganska naturligt, när saken ses i perspektivet "Delat ansvar = inget ansvar".
 
En av dom första grejor jag experimenterade med i mina unga år var olika sorts phone patch och andra telefon interface.
Fanns lite spännande byggen i ARRL handbook på tidigt 70-tal och dessutom hade jag fått tag i lite surplus burkar som var avsedda för olika telefoni-radio interface.
 
Det ligger nog en del i det här, jaktradion är ganska populär bland dom som vill prata över radio. Det finns en del fördelar med dessa, dom är har 5W uteffekt, är ofta vattentäta, kostar från ca 1.000kr och många har dom redan under jakten. Hemmavid är det en kranbilsfirma som använder dom, inga anropssignaler eller sådant utan gubbarna pratar mest om hur kranen ska flyttas eller vad olika saker väger.

Har även stött på en del preppers som köpt jaktradio, initialt var det en del som skaffade 69MHz, men det verkar inte vara så populärt längre.
 
När det inte ställs några som helst formella krav på radioanvändare,
så är det inte alldeles oväntat att användare vilka arbetar på en kranfirma
också pratar om kranpositionering och vikterna hos laster. Ingen förväntar sig att
de ska använda anropssignaler eller tillämpa några procedurer.

Privatradions användning av formellt tilldelade anropssignaler i början var
en konsekvens av att Televerket levde i tron att ,även massanvändningen av privatradio skulle följa praxis för annan radioanvändning, dvs en viss radiodisciplin och användning av anropssignaler. I princip hade alla landmobila radioanvändare var sin officiellt tilldelad anropssignal, t.ex. hade ambulanser och polisbilar en sådan som t.o.m. kunde vara målad på taket.

Dock kom bruket av detta att bli ganska sporadiskt, utan bilarnas besättningar använde andra sätt att identifiera sig.

Redan tidigt bildades klubbar som sysslade med organiserade brott mot privatradiobestämmelserna, men för att upprätthålla ett sken av legalitet så utnyttjade
man att det fanns en möjlighet att låta stationer tillhörande samma ägare identifiera sig
med anropssignalerna "PRxxxxxA", "PRxxxxxB" resp. "PRxxxxxC" osv. för att dölja denna amatörradioklubbverksamhet i förklädnad. Min tidigare kollega i Televerket Radio SM6APQ(SK) gav en initierad inblick i hur det var under mitten av 60-talet här:

 
Syftet med anropssignaler var att telemyndigheterna i olika länder skulle kunna identifiera en sändare eller ansvarig för sändningen i samband med tillsyn eller anmälan om störning etc. För detta krävs ett uppdaterat register hos myndigheterna innehållande kontaktuppgifter och tilldelade anropssignaler.

I takt med att resurserna för tillsyn krympt samtidigt som radioutrustning kraftigt ökat från ganska små antal till miljontals produkter idag så blir det begripligt varför man skapade undantagsföreskrifterna och placerade in olika typer av radioanvändning på olika frekvensband. Fördelen för myndigheten är att man slipper att administrera och dela ut tillståndsbevis och hålla register plus att tillsynen kan minimeras. Fördelen för brukaren är att radioutrustningen, walkie talkies, amatörradio, Wi-fi prylar, trådlösa larm, mobiltelefoner etc kan köpas över disk och användas direkt. Endast CE-märkt utrustning som uppfyller de tekniska kraven för respektive användningsområde får användas. Radioamatörer har dock några extra privilegier.

Nackdelen för användaren är att denne får acceptera störningar och i princip inte har någon rätt att få hjälp av myndigheten vid störning från andra användare. I praktiken är det nog inga problem då det i de flesta fall är frågan om lågeffektutrustning med begränsad räckvidd. För jaktradio, PMR, privatradio och amatörradio finns dessutom "kanalomkopplare" där användaren alltid kan byta kanal eller frekvens om störningar skulle uppstå.

Som nämnts tidigare så har PTS varken resurser eller lagstöd för att reglera och utöva tillsyn över innehållet i en sändning. Därför tillåts hemmasnickrade identifieringssignaler som ju inte har något annat syfte än att identifiera sig gentemot andra användare. Inte mot tillsynsmyndigheterna.

För amatörradio gäller dock att vi skall använda våra tilldelade anropssignaler som också finns registerförda hos myndigheten. PTS har fortfarande viss tillsyn i form av s k händelsestyrd tillsyn men det skall till extraordinära händelser för att man skall agera. Det räcker inte med folk som jävlas och snackar skit på banden.

Det var lite bättre ordning förr när vi betalde tillståndsavgift och telemyndigheten hade aktiv tillsyn genom att lyssna på amatörradiotrafiken och tillskriva de som inte följde bestämmelserna som fick förklara sig eller finna sig i att deras tillstånd återkallades under en period.

Men efter att SSA lobbat hårt för att vi skulle få slippa tillståndsavgiften så kontrade myndigheten så småningom med att placera in amatörradio i undantagsföreskriften för tillståndsplikt och kunde därmed också friskriva sig från att behöva lägga ner några större resurser för tillsyn. I princip blev amatörradio därmed nergraderad och jämställd med jaktradio och PR-radio osv. Ingen årsavgift och användaren får själv försöka göra det bästa av saken.

De mer intelligenta av oss byter frekvens när någon stör eller blir för jobbig att lyssna på. De mer korkade löper amok, bråkar och jävlas tillbaka i en allt mer eskalerande omfattning.
 
I och med de allmänna kravsänkningarna, avskaffandet av telegrafikravet samt personundersökningen förlorade amatörradion sin forna elitstatus med början på allvar under 1990-talet.

Myndigheterna blev i allt högre grad ointresserade vilket kulminerade 2004 med avskaffandet av tillståndsplikten. I den avreglerade världen har anakronismer som amatörradio knappast något existensberättigande, och ses mest som något som endast förbrukar resurser och skapar besvär utan att ge något i gengäld.

Man kan jämföra med det påtagligt stora intresse som amatörradio visades av spektrumvårdande myndigheter för en mansålder sedan;

ekg1.jpg

och

ekg2.jpg

och låg något 10-tal cykler/sekund utanför bandkanterna kunde få bruna tjänstekuvert i sin brevlåda med en anmodan att i fortsättningen hålla sig innanför bandgränserna.

Televerket (och andra) lyssnade hela tiden på banden och tvekade inte att höra av sig vid avvikelser. Radioamatören i gemen var väl medveten om detta förhållande, och SSA inpräntade "tukt och förmaning" hos sina medlemmar via QTC, där det ständigt framhölls hur viktigt det var att vara lojal mot bestämmelserna. Eftersom alla hade behövt anstränga sig för att få sina certifikat och tillståndsbevis, var man motsvarande rädd om sina privilegier.

Det scenario som SM6APQ beskrev i sin återblick var ganska betecknande för klimatet under andra halvan av 60-talet och början av 70-talet; privatradiohobbyisterna var avundsjuka på radioamatörernas privilegier och ville väldigt gärna få del av dem, men utan att behöva anstränga sig. Av någon förborgad anledning lyckades de få till en opinion som på fullt allvar trodde att "10000-tals missförstådda radiotekniska genier, vilka endast telegrafikravet hindrade att bli radioamatörer" faktiskt existerade inom privatradiokollektivet. Att merparten av denna kategori i verkligheten var oansvariga och lata personer vilka helt enkelt inte ville anstränga sig tillräckligt för att lära sig det som behövdes för att erövra ett amatörradiocertifikat förbigicks diskret.

Det är fortfarande något av en gåta varför både Televerket och SSA lät sig duperas att införa T-certifikatet. Man kände ju faktiskt till vilket sorts klientel som de tilltänkta nya amatörerna med få undantag tillhörde. Övervakning och infiltration av den form som SM6APQ beskrev hade ju faktiskt gjort att myndigheterna skickat polisen på dem.
Men Televerket kan ha fallit för frestelsen att låta SSA ta hand om och förhoppningsvis reformera privatradioamatörerna så att de lämnade 27 MHz.
 
"Det är fortfarande något av en gåta varför både Televerket och SSA lät sig duperas att införa T-certifikatet. Man kände ju faktiskt till vilket sorts klientel som de tilltänkta nya amatörerna med få undantag tillhörde. Övervakning och infiltration av den form som SM6APQ beskrev hade ju faktiskt gjort att myndigheterna skickat polisen på dem."

Suck, tar det aldrig slut på detta ständiga gnäll och påhopp, här dras alla som inte var med på amatörradions så kallade storhetstid över en kam. Om det nu är så illa varför inte byta till en annan hobby som inte förstörts av privatradioamatörer.
 
Last edited:
Hmmm. Det AOM beskriver går att läsa mer om i samtida QTC och är den historiska bakgrunden till att T-certifikatet infördes. Televerket var från början mycket negativt inställda men SSA lobbade vidare och till slut bestämde sig myndigheten för att inrätta T-certifikatet men med begränsade privilegier där enbart de högre frekvensbanden fick användas. I praktiken blev det i huvudsak 2 m FM-trafik över repeatrarna. En och annan T-certare med mer radiotekniskt intresse och lödkolv i verktygslådan satsade på andra saker.

I början fanns krav i repeatertillstånden på att användning av repeatern skulle begränsas för mobil trafik dvs inte trafik mellan fasta stationer. De reglerna respekterades inte och oredan som fanns på 27 MHz flyttades över på 2 m. Dock inte i samma omfattning som tur var. Men aktiviteten ökade och ökade samtidigt som snacket blev allt mer utflippat. Min tes är att de mer städade tröttnade på skitsnacket och av självbevarelsedrift bytte kanal eller helt upphörde med FM-trafiken. Här i Lund inrättade vi först en lokalkanal 145,425 MHz och sedan en lokal 70 cm repeater för att få vara ifred från buset på de stora repeatrarna. Vi hade fjärrstyrning på repeatern och stängde av repeatern direkt när någon utomstående började snacka skit. Det fungerade bra och efter en kort period så var alla problem lösta - för oss.

Jag har på nära håll följt hela denna förändring sedan ca 1968 och tycker det är bra att även nyare radioamatörer får en inblick i amatörradions historia, traditioner och utveckling. Att känna sig påhoppad i tid och otid är helt onödigt. Se det som skrivs som information och skribentens egen åsikt. Det är utmärkt att alla tillåts ha en åsikt och ännu bättre att klara av att läsa om sådant man inte håller med om utan att behöva känna sig påhoppad.
 
“Those are my principles, and if you don't like them... Well, I have others”

- Groucho Marx
 
Med tanke på teknikutvecklingen inom hobbyn(amatörradio) de senaste 60 åren, till vad den blivit idag och representerar, så tror jag knappast man kan skylla 27Mhz och repeateranvändare på 2m/70cm för. Sedan mitten av 1970-talet och allt mer färdiga produkter av TX/RX kan nog bidragit till en"bekvämare radioamatör", man slipper byggsatser, elektronrör och man går mer till plugg and play, man slipper jobbet med att komma igång, men antennen kommer man inte undan! - fast den finns ju också i antal att färdigköpa, slippa bygga.. - Idag, med digitaliseringen, så behöver ju inte ens operatören vara "hemma vid riggen" och sköta hanteringen på QTH't.. - Trafikbeteendet över radion är ju ett annat kapitel och där har ju samtliga ett ansvar att förhålla sig till ordning för allas trivsel. - Eller är det så att den gamla amatörradion blivit det nya PR-bandet!?

/Sven.
 
Vi har en tråd där sådana här dylika diskussioner bör/skall samlas:

Det är ingen vits med att sprida ut dom i alla trådar. vi moderatorer kan förstås manuellt flytta alla sådana inlägg dit men det jobbet vill vi helst slippa. Alla ska få komma till tals men vi bör försöka hålla oss till respektive ämne i respektive trådar.
Eller om det inte går eller är bra så kan man ställa sig frågan: har alla sakliga (tekniska) ämnen utarmats, så det helt enkelt inte finns så mycket mer att prata om? Det kanske är så. Det är ni kära forummedlemmar som bestämmer/önskar åt vilket håll vi ska gå, utan er = inget forum.
 
Diskussionen håller sig On Topic, i alla fall om man utgår ifrån innehållet och frågeställningarna i trådskaparens inledande inlägg. Bra diskussion i det stora hela.
 
Bra svar från AOM med sitatet från bröderna Marx.
Som EQL skriver så är historien intressant och som med all historik finns saker som kunde göras bättre så helt ok så långt.
Det jag vänder mig emot är hur amatörer som kommit till efter amatörradions storhetstid dras över en kam med några få undantag.
Många på forumet är av senare årgång i vår hobby och hör just till den gruppen som får kritiken och jag vet också att flera här tar illa vid sig av att läsa inlägg som nedvärderar dem som amatörer.
Visst är det så att mycket som skrivs här är skribenternas egen åsikt men när det kommer till att en stor grupp av amatörer ses som en belastning och försämring av amatörradion så passerar man min och flera andras röda linje.
Visst finns det många på banden som inte uppför sig korrekt och jag kan hålla med om att det var bättre ordning tidigare men att kalla alla som kom från komradion med T-cert för klientel med några få undantag är inte ok i min bok i alla fall.
Det är dessutom inte bara i den här tråden samma kritik återkommer, så nu vet vi vad skribenten tycker det behöver inte upprepas igen, vi har hört den förut.
Hur som helst så kommenterar jag inte detta igen då jag känner att jag klätt mig i den inofficiella forumpolisens uniform och den sitter inte så bra på mig känner jag, ni har även hört mina åsikter om detta förut som jag lämnar över uniformen till våra administratörer där den sitter bättre.
AOM kommer med många tänkvärda och roliga sitat som det från bröderna Marx så jag passar ett tillbaka.

De som tror de vet bäst är en plåga för oss som vet bättre :)
 
SM7SJR said:
Vi har en tråd där sådana här dylika diskussioner bör/skall samlas:

Det är ingen vits med att sprida ut dom i alla trådar. vi moderatorer kan förstås manuellt flytta alla sådana inlägg dit men det jobbet vill vi helst slippa. Alla ska få komma till tals men vi bör försöka hålla oss till respektive ämne i respektive trådar.
Eller om det inte går eller är bra så kan man ställa sig frågan: har alla sakliga (tekniska) ämnen utarmats, så det helt enkelt inte finns så mycket mer att prata om? Det kanske är så. Det är ni kära forummedlemmar som bestämmer/önskar åt vilket håll vi ska gå, utan er = inget forum.
Click to expand...
Jag håller med. Alla trådar spårar mer eller mindre ur med det eviga snacket om elit-status, personundersökningar och telegrafikrav. Och hur "dumma" dagens radio-amatörer är jämfört med "förr"... är det fler än jag som börjar tröttna på allt dravel ? Är det ett teknikforum eller ett forum för att spy galla på SSA, PTS o andra ? Som sagt de som håller på med ständiga upprepningar i alla trådar. Kan ni hålla er till en tråd ? eller byta forum ? Annars så tror jag att jag kommer att försöka hitta nåt annat....
 
Klart du skall vara kvar MUY och för min del kommer jag som tidigare sagt inte driva den här diskussionen vidare, jag har nog med all tydlighet sagt vad jag tycker så jag lägger inget mer krut på det här.
Livet är för kort att fastna i sådant jag uppenbarligen inte kommer någon vart med.
Man måste ändå ge forumet beröm för att det till 99% innehåller inressanta och lärorika trådar om vår hobby och inte minst från AOM när han är på rätt humör. :)
 
Ja tråden skapades av mig för att, lite ironiskt kanske, påvisa hur man sköter sin komradio, och därmed gör den till något som är dåligt vad gäller dessa användning.
Ironiskt därför att en tid i historien så fasade (var livrädda för) radioamatörer för hur det var på 27 MHz, och liknande senare saken vid vad som hände med T-certet.
Saken med 27 MHz och T-cert, må ha varit väldigt lokala företeelser, något jag knappast ha hört hänt i de glesbygder som Värmland innebär.
Jag har själv byggt ett antal relästationer efter att jag blev T-amatör, alla med tekniken i första hand och fått tydligt gensvar av rent teknisk karakatär, från alla radioamtöer oavsett klass i landsänden. Tekniskt intresse, frågor och utveckling etc.
Aldrig ett enda ord som liknar det skitsnack, som hävdas av varken EQL eller AOM.
Var alla dessa tyckanden och påståenden kommer ifrån kan inte jag i alla fall förstå, mer än att de byggdes upp en gång på 60 talet av ren och skär avundsjuka, "varför får de prata i radio utan att genomgår svåra tester?". Tro, tycke, föreställningar, utan någon grund i verkligheten vare sig av fakta statistik eller vetande.
Sen lärde jag mig Morse, som än idag kallas CW (Contius Vave= ej gniständare) även av ofta "riktiga " radioamatörer. Så gott som alla i min åldersklass, dvs de som här förkastas som icke riktiga radioamatör, pga T-cert, lärde sig efterhand Morse.
Som SJR skriver, det finns en tråd för tycke tro och föreställningar om hur dåliga alla andra är.

Så låt oss ta den dåliga användningen av komradio som den är, något som vi kan tycka att de får skylla sig själv för. (som AOM skrev)


SM4FPD
 
Är det inte lite konstigt att det i princip inte finns några aktiva medlemmar med SA-signaler på forumet, och att dom absolut flesta här har SM-signaler? Har man inte lämnat ut SA-signaler i mer än ett decennium vid det här laget?

Jag är lite nyfiken på varför man bytte från SM till SA, signalerna pekar ju ganska snabbt ut nya radioamatörer som har haft mycket lägre krav för sina certifikat än dom äldre, vad var motiveringen till att inte fortsätta att använda SM-signaler och slumpa ut prefixen nya som begagnade, lite som regplåtar på bilar?
 
SM4FPD said:
Saken med 27 MHz och T-cert, må ha varit väldigt lokala företeelser, något jag knappast ha hört hänt i de glesbygder som Värmland innebär.
Click to expand...
Så är det säkert. Aktiviteten på 27 MHz i Lund Malmö Köpenhamns-regionen var extrem i början av 70-talet och detta är också förklaringen till att repeatrarna när de kom snabbt blev populära. Särskilt SK7REZ på Romeleåsen som täckte större delen av Skåne.

I Malmö tillkom efter några år en 70 cm repeater med relativt få användare eftersom det inte var så vanligt med fabrikstillverkade apparater på den tiden. Aktiviteten ökade efterhand där också vilket gjorde att repeatergänget startade upp en 23 cm repeater. Den självdog efter ett tag då knappt någon hade möjlighet att få till en station där. En triplare med varaktordiod till en Storno CQM någonting fungerade hjälpligt och en konverter på mottagaren. Dock var 70 cm signalen starkare....

Några större inslag av tekniska diskussioner på de stora 2 m repeatrarna minns jag inte utan det var ungefär som idag i ringarna på 80 m mest sociala kontakter men med tydliga aktivitetstoppar på morgon och sen eftermiddag när man körde till och från jobbet samt kvällstid. Några få drog fräckisar sena kvällar under dryckers påverkan och ibland spårade saker och ting ur. Ibland var det "roligt" att lyssna men i längden blev det olidligt. Sen kanske definitionen av skitsnack tolkas olika av oss alla.

När vi byggde vår repeater här i Lund var syftet främst att ha den som en samlingskanal för klubbmedlemmarna precis som simplexkanalen på 2 m men med bättre täckningsområde. Trafiken där var jämförelsevis sparsam och kretsade förutom om klubbens aktiviteter mycket kring repeatern och dess olika funktioner och antenner som det experimenterades vilt med i början.

Det är min syn på saken sen kan det väl finnas andra som upplevt andra saker. Allt handlar väl om vilka referensramar och intressen men själv har och hur man ser på hobbyn osv.

Markus.Nilsson said:
Är det inte lite konstigt att det i princip inte finns några aktiva medlemmar med SA-signaler på forumet
Click to expand...

Det hörs inte många SA-signaler på banden heller. Kollade i medlemslistan för klubben här i Lund. Vi är 31 medlemmar varav 8 med SA.signal och två olicensierade. Sju av dessa har radio och är i viss mån aktiva. Några av dem mer regelbundet. Jag har hört två av dem på radio och jag lyssnar väldigt mycket. Ingen av dessa finns på HAM.SE eller andra forum vad jag har sett.

Det vi noterat i klubben är att ytterst få nya amatörer söker sig till klubben och om de blir medlemmar så försvinner de efter något år eller två. Det har varit så de senaste 20 åren vad jag vet.

Klubbmötena frekventeras av ungefär samma amatörer som varit med de senare 30-50 åren med en väldigt hög medelålder. Men håller med om att det är konstigt att SA-amatörer inte är mer aktiva på såväl radio som forumen. Kanske är de på Facebook och håller kontakt på andra sociala media?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top