RT-02 var också hemligt men av andra orsaker.
Jag blev aldrig riktigt klok på varför beredskapssystemet omgärdades med en sådan
sekretess; anläggningarna var väl synliga och sändningsfrekvenser mm. hade avslöjats i det ögonblick de
hade börjat användas.
Det gick en del historier om "Televerkets hemlighus" i Ro Bg, och mer sansade ifrågasatte det vettiga i att driva det så långt.
Mot slutet blev det allt mer svårt att motivera verksamheten, och dödsstöten kom 1994 när departementet hade börjat undersöka vad
man fått för pengarna. Det blev inte bättre av att de motstationer i "allierade länder" som man tänkt använda hade visat sig vara nerlagda och personalen hade pensionerats. Under lite panikformer kom det påbud om rationaliseringar av den "fasta radioverksamheten", och avvecklingsplaner för både anläggningar och personal kom fram. Ro Va blev hårdast drabbat; både Karlsborg och Grimeton fanns inom dess domvärjo.
Man försökte göra det bästa av situationen, men det såg ganska mörkt ut, i synnerhet för Karlsborg som dessutom hade förlorat sin 500 kW rundradiosändare i den vevan, och materielen var ganska sliten samt personalen pensionsmässig. Genom ett skickligt manövrerande
lyckades det den mycket sympatiske platschefen Erik Eriksson att dra ner under ordnade former, och sedan lyckades vi mot alla odds att få förnya sändarparken. 6 st nya halvledarbestyckade effektsteg från Rockwell-Collins fick ersätta de slitna Telefunken PA-stegen, och vi fick även till möjligheter, tack vare SM6LKM och SM6ECR(SK) att styra effektstegen via den befintliga fjärrmanövern. Något som Collins gärna hade sett att vi inte gjort, utan i stället köpt deras "svindyra" styrsändare RT-2200. Stegen hade inköpts med nära 75% rabatt på listpriset via förmedling av Collins Europa-representant.
På det sättet uppsköts nedläggningen av Karlsborg med nära 20 år.
Grimeton hade det lite lättare, man hade en större verkstadsverksamhet och var dessutom samlokaliserad med rundradion.
Dock kom det neddragningskrav även där, så en av mina kollegor på Fackmiljö Kustradio förhandlade med departementet om
avvecklingspengar för att kunna dra ner under ordnade former. Detta kom att utlösa den s.k. "staketkrisen" när det visade sig att
pengar som egentligen skulle gått till personalåtgärder i Grimeton hade använts till att bl.a. byta ut staketet runt sändarstationen i Vallda,
vilken ändå var öronmärkt för avveckling i samband med kustradionätets rationalisering.
Platschefen i Grimeton, Bengt Dagås (SK), blev riktigt upprörd över detta tilltag vilket tvingade honom att "trolla med knäna" när det gällde
personalens löner. Det var enda gången jag såg honom ilskna till.
Hela "den stora oredans tid" efter bolagsbildningen 1994/95 blev en handgriplig lektion i "balansgång på slak lina", och flera nyckelpersoner tröttnade, bland dem Radiokommissarien Leif Lindquist (SK) vilken varit en av arkitekterna bakom det upplägg för hur beredskapssystemen också skulle ha en fredsmässig användning.
"Ah, memories"