Koaxpresstång H&S 2B på Tradera

Har en exakt likadan i min ägo sen väldigt många år som dock har misshandlats lite av tidigare okunnig brukare och använt kontakter med fel dimension, men den bör fungera. Nu har mitt lager av PL-259 som jag alltid annars brukar löda börjat sina och tänkte investera i crimpbara dito, men jag har inte hittat några till vettiga priser och dimension. Backarna 2B har 0,063" på inner och 0,217" på ytter (1,6 mm resp 5,5 mm).

Tips mottages tacksamt!

73 de SM5KRI
 
Koaxkontakter av god kvalitet, i synnerhet "PL-259/UHF" typerna, har blivit väldigt dyra (Suhner/Rosenberger kostar uppemot 200 kr/st).

BNC och N är numera billigare. Varför inte ta steget från detta totalt antikverade kontaktdon till något bättre?
Radioamatören ska enligt uppgift vara "framåtsträvande".
 
Last edited:
Billiga PL-259/UHF är helt värdelösa och de som är "bra" är minst lika dyra som riktiga koaxkontakter. Finns med andra ord absolut inget som talar för att behålla dessa. En sådan crimptång fanns på förra jobbet. Det finns en liten pigg att trycka på ifall man råkar "köra fast" pga fel kontakter eller pressbackar och på så vis behöver man inte misshandla verktyget. Avgörande för köp är väl vilka pressbackar som följer med.

Det som är positivt är att chassikontakten har samma hålbild som en N-chassi. Om man nu inte har otur och apparaten har en enhålsmonterad kontakt... som brukar glappa mot apparathöljet med tiden.
 
Det är alltid vanskligt att köpa begagnat, av okänd kvalitet, dessutom osett med tanke på hur verktyget levt och hanterats. Jag köper hellre färdiga kablar med önskad längd och kontakter. Där vinner man både tid, hantering och förhoppningsvis mindre bekymmer.

/Sven.
 
Att "slita ut" en original Suhner klämtång torde vara omöjligt, och dessutom finns ett fundamentalt
problem med prefabricerade kablar, vad göra när kabeln ska "tråcklas" genom ett smalt rör eller öppning?
 
Kabelgenomföringar måste alltid ha utrymme, även kontakterna ska kunna gå igenom, och det går alltid att täta i efterhand. Att klippa kablar och kontakter för att sedan återmontera är bara ett bök. Vill man inte ta hål i huset så får man flytta schacket utanför. Tråckla i fönsterkarmar och dörrlister är bara dumheter. - De som jobbar professionellt med kabelkontaktering använder redskap av kvalitet.

/Sven.
 
Koaxkontakter av god kvalitet, i synnerhet "PL-259/UHF" typerna, har blivit väldigt dyra (Suhner/Rosenberger kostar uppemot 200 kr/st).

BNC och N är numera billigare. Varför inte ta steget från detta totalt antikverade kontaktdon till något bättre?
Radioamatören ska enligt uppgift vara "framåtsträvande".
Har faktiskt funderat länge på att gå över till Niklas, men det är ju det här med enhålsmontage som jag har i vissa prylar och att behöva plocka isär ganska mycket för denna operation. Trots allt är mina QRP-riggar och vissa tillbehör bestyckade med BNC.
Det vore väl bättre att fabrikanterna slopade SO-239 till förmån för N.
 
N-kontakten är en bra universalkontakt som passar för det mesta. Men i takt med att jag bygger om stationen och bygger nya apparater och utrustning så passar jag på att byta kontakter enligt följande riktlinjer.

För internkablage mellan moduler och enheter inuti en apparat väljs i regel SMA tillsammans med SemiRigidkabel. Även SMB förekommer där. Mest motiverat på mikrovågsfrekvenser. I portabelstationen för KV med tillhörande attiraljer och antenner används uteslutande BNC-kontakter som är små och enkla att hantera. I kortvågsstationen med tillhörande kW PA-steg och antennväxel används uteslutande PL-kontakter av den gamla typen som monterats på rätt sätt. Kontakterna och jumperkablarna i antennväxeln borde dock bytas till C-kontakter för komfortens skull. För VHF och UHF mottagare och som mellankopplingskablar i stationen används nästan uteslutande N-kontakter. På utgången för VHF UHF PA-steg och i annat kablage för högre effekter ersätter jag efterhand N-kontakter med 7/16. I kablaget mellan radiorum och upp i masten används N-kontakter till kortvåg och 7/16 för VHF och UHF.

När det gäller den hatade PL-kontakten så måste man känna till att de flesta typerna som säljs idag är helt värdelösa och lider av alla möjliga problem från att gängorna som finns med olika stigningar inte passar. Kontakten delar sig i två delar när den skruvas in och dras åt. Kontakten glappar trots att den spänts fast med stor rörtång. Metallen är svår att löda på. Innerdiametern passar inte för kabeln så att skärmen kan lödas korrekt. Liknande varianter finns när det gäller presskontakter. Isolationsavstånden mellan mittpinnen och jord varierar från stort till i princip kortslutning. Det finns kinesiska kontakter där mittpinnen har en stor nitfläns som gör att isolationsavståndet blir bara 0,2-0,5 mm som bäst. När sedan kabeln lödats fast har "plasten" i isoleringen smält eller deformerats så att det lätt blir kortslutning. Dessa kontakter ger garanterat problem med överslag redan vid måttliga effekter i häradet 100 W och inomhus. Om de utsätts för aldrig så lite fukt utomhus är det kört.

Kontakter av god kvalitet finns fortfarande att få tag på men har blivit väldigt dyra och är i princip osäljbara till radioamatörer som per default är särdeles snåla och ofta inte känner till vad som skiljer en bra kontakt mot en helt värdelös. Man ser detta på loppisarna där de begagnade fint försilvrade kontakterna från 60-talet snabbt norpas av de som vet mer och det blänkande kinesiska pressgodset ibland med fel mekaniska mått och nån sorts plast typ tuggad papp som smälter bara vid åsynen av lödkolven är storsäljare. Alltså det vanliga kontaktsortimentet som finns i lådorna hos krämarna. Till krämarnas försvar får väl tillfogas att om de haft riktiga kvalitetskontakter, tyvärr dyrare, så hade de inte fått sålt några alls.
 
Last edited:
Anledningen till att PL/SO-typerna lever vidare inom amatörradion snart 90 år efter sin introduktion är primärt "minsta motståndets lag"; kontakterna är billiga och kanske främst, bristen på kvalitetsmedvetande hos genomsnittsstickproppsamatören.

I en tid när de allra flesta stickproppsamatörer köper färdigkontakterade kablar av synnerligen diskutabel kvalitet blir kvalitetskontaktdon och kvalitetskablage svårsålda.
 
Minsta motståndet lag är förklaringen till det mesta. I stort sett all amatör- poliscanner- och privatradioutrustning som har sålts sedan tidernas begynnelse är försedda med PL/SO-kontakter. För 50 år sedan när kontakterna som fanns på marknaden var typer som låg nära i kvalitet som t ex Amphenols eller Suhner och faktiskt var relativt billiga så fanns nog inga problem i praktiken. Men i takt med att billiga produkter från asien tagit över marknaden så har läget förändrats dramatiskt.

Men...

Nästan alla mina och alla andras köpeapparater har SO-kontakter på baksidan. Jag ser två alternativ att uppgradera, att byta ut SO till t ex N-chassiekontakter eller montera en övergång från SO till N. För KV har jag i några fall bytt ut glappande SO-kontakterna till någon äldre försilvrad typ med rätt gängning framrotad ur junkboxen. För VHF/UHF har det bytts till N-kontakter i några fall.

Har en Suhner kontaktpresstång inköpt 1992 och skillnaden mot en kinesisk för 199:- (har provat) är astronomisk. Har man tänkt att hålla på länge med sin hobby och gärna bygger och mixtrar lönar det nog sig i längden att köpa kvalitet. Men för crimpning av någon enstaka kabel en gång om året känns det overkill.
 
Problem med SO/PL-kontakter finns även på hon-sidan. Mittstiften på en del varianter sitter inte fixerat utan kan röra sig en aning.
Jag har lagat bekantas ICOM 706'or där anslutningen mellan mittstift och PCB lossnat pga detta glapp. På senare riggar
har ICOM en lösning där det sitter en hylsa på kortet som mittstiftet kan glida i (!). Chassiekontakter med fyrhålsmontering byts lätt ut
mot andra serier. På 9600 sitter det en 2-håls PL/SO för 144MHz (med inre hylsa) vilken lätt byts ut mot en motsvarande N som finns på DigiKey.

Men även N har sina problem. Äldre varianter för manuell montering har på kabelsidan inget annat skydd för mittstiftets fixering än att kabelns
innerisolation visavi stiftets placering i längdled måste vara korrekt. Missar man och stiftet sticker ut för långt splittras honans kontaktelement.
Ett annat problem är också tvärtom, att stiftet glider innåt. Kan hända om en kabel sitter i spänn uppe i en mast. Använder man
N bör man välja varianter som har en mekanisk fixering av mittstiften.

Själv har jag roffat allt vad C heter på loppisar och applicerat dessa för alla snabbkopplingar som behövs så här i åsktider...

Även undertecknad har ett litet förråd av crimptänger av olika fabrikat, inkl. H&S.
 
Ja det finns många dåliga kontakter.
Ett vanligt "fel" är att man använt en entrådig anslutning från kort till So259, den vickas med tiden av och glapp uppstår.
Det är dock väldigt olika vad gäller hur ofta man skruvar loss sina koaxialkontakter.

HF prestanda är ofta inte något stort problem, en gång för länge sen gjorde jag en stack av ett antal adaptrar, kanske PL till BNC, sen till N och tillbaka till So och N minst tio adaptrar. Svepte hela rubbet och kunde inte se någon nämnvärd dämpning eller missanpassning.

På IC-R7000 finns en N-jack, ja även andra ICOM stn, den blir inte sig lik om man skruvar in en PL-259 plugg... Men det hände inte så ofta.
Kanske tio ggr under min tid på SRS. Radiostationen sänds sen tillbaka som stendöd och garantifall.
Även en del blindkäppar, dvs en eller flerbands VHF UHF vertikaler har N jack, och att skruva dit en PL-259 gör att antennen sen reklameras som garantifel....

Det är ju samma gänga på So259 och N.

Att byta koaxjack på sin rig, ex IC-706all, verkar i de flesta fall vara overkill.
Men många har fått föreställningen att det ger helt nya HF egenskaper med en N eller BNC jack.
Learn by the hard way visar sen att man hör inte mer... Däremot kan man se väldigt fula hål, uppfilade borrade och ibland förstöra kretskort invändigt.

So259 har ju fördelen att kunna ta en bananplugg.....

SM4FPD
 
Blanka, jättefina PL-259 brukar det vara hopplöst att löda skärmen på. Man får fila bort ytbehandlingen för att kunna löda. Sedan är det ett lotteri om man fått tag på en kontakt där isoleringen smälter eller inte, alternativt suger åt sig vatten.

Icom har haft riktiga skräpkontakter av och till. Bytte BNC-honan på en IC-2SE där piggarna blivit så nerslitna att man genom en kombinerad snurrande och nedåtriktad rörelse med lite övning kunde få en kvartsvågs flexibel antenn att hoppa av radion. Bytte till en Suhnerkontakt som har hållit i evigheter utan att någon slitage syns. I många fall har mittanslutningen på handapparaters BNC-honor något enkelt och dåligt utförande med U-format grepp istället för det vanliga som greppar hela varvet runt kring mittstiftet. Både billigt och dåligt.
 
FPD skrev; "So259 har ju fördelen att kunna ta en bananplugg....."

Just precis så. Kontakten beskrivs i äldre litteratur som en skärmad banankontakt med en icke specificerad impedans. Det är nog också den mest korrekta beskrivningen på denna s k UHF-kontakt som för övrigt utvecklades redan på 30-talet vill jag minnas. En tid då frekvenser över kortvåg dvs ca 30 MHz räknades som ultrahöga.

Men när sedan koaxialkabeln med sin låga impedans och relativt höga förluster tog över blev det viktigare att hålla god anpassning i hela kedjan från sändare till antenn.

Men den skärmade banakontakten är i vissa fall användbar på högre frekvenser kanske upp till 144 MHz om man inte jagar den sista dBn i sin installation. Om kontakten sitter i en apparat nära slutsteget kan man utgå ifrån att sändaren är injusterad med kontakten ifråga och en ev missanpassning till viss del kompenserats för. Samma sak på antennsidan. En ev missanpassning i kontakterna som kopplats ihop är inte ett jättestort problem. Trots allt är ju den elektriska längden på kontakten bara en bråkdel av våglängden t o m på de s k ultrahöga frekvensern. På kortvåg torde det vara svårt att hävda att detta är ett verkligt problem men på högre frekvenser bör man om möjligt undvika s k UHF-kontakter och skärmade banankontakter.

Särskilt problematiskt kan det bli om man använder två "kinesiska" han-kontakter tillsammans med ett "kinesiskt skarvrör" i en lång kabel. Man kan se hur SVF kraftigt förändras till det sämre eller bättre och mäter man med t ex en nätverksanalysator som ser mer elände än en enkel SVF-meter så kan man bli mörkrädd för mindre. Slutsats: Mät aldrig på en radio eller antenn som du tycker fungerar bra. Du blir bara besviken.
 
Jag har bytt på flera riggar till N. Ibland får man fixa till flänsen om man inte har rätt typ. Mittstiftet är ju heller inte lött nuförtiden så det är enkelt att byta.

1629454592065.png
 
Back
Top