Kompetenskrav för certifikat - historik och omvärldsanalys

>I det tillägget (sidan 5) kan man tydligt läsa att svenska licenser/certifikat INTE är ekvivalenta med HAREC.

Gäller detta _alla_ svenska licenser eller bara de av nyare snitt? Vad med oss som var med på den något mindre dåliga tiden?

En ganska bra fråga...

1999 gjordes en översyn av hela certifikat och tillståndsfloran, och alla som hade ett certifikat där någon form av telegrafiprov avlagts överfördes till "klass 1".

Alla andra blev "klass 2". Implicit i detta var att "klass 1" skulle motsvara HAREC i sin dåvarande formulering. Om någon internationellt bindande förklaring om detta gjordes är mig obekant.

2003 begärde jag emellertid ett nytt tillståndsdokument från PTS inför att mitt tidigare tillståndsbevis (klass A) utfärdat 1994 var på väg att bli ogiltigt. Detta nya dokument innehåller dels en skrivning om att det uppfyller T/R 61-02 och HAREC samt en notering om mina telegrafikunskaper.
Jag begärde dokumentet därför att "skriften på väggen" om de svenska tillståndens internationella giltighet syntes ganska tydligt.

Det fanns (och finns) en tydlig risk att utländska, mer nogräknade, administrationer varken skulle godkänna SSA:s "certifikatdokument" eller ett Televerket/PTS-dokument där giltighetstiden gått ut.

Ska man vara strikt så borde alla, även A-certifikatsinnehavare, prova om för få ett HAREC-godkänt kompetensbevis. Något sådant har veterligen inte förekommit i modern tid i Europa.

Dock finns ett precedensfall just från Sverige.

När amatörradion åter släpptes fri 1946 tvingades alla tidigare licensinnehavare med "kungabrev" utan undantag att "prova om" för de nya strängare licenskraven som infördes 1/1 1947. För några, t.ex. SM4XG Gustav Holm (SSA hedersmedlem 1954) vars hälsa inte tillät detta, innebar det att de fick sluta med amatörradio samt personliga tragedier.

Detta höll dock inte i längden. Redan i mitten av 50-talet började man dela ut "dispenser" för främst telegrafiprovet på olika grunder till personer som kunde argumentera för sin sak.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Tack Karl-Arne och Bengt för synnerligen intressant information!

Personligen skulle jag gärna sätta mig i skolbänken igen och plugga för ett nytt prov som skulle ge mig riktig HAREC-ekvivalent kompetens.

Att SSA varit delaktig i denna tveksamma process att i skymundan reducera kompetenskraven gör mig inte glad. Nu är förvisso nuvarande styrelse inte skyldig till detta, utan synderna ligger redan begravda i historien.

Däremot skulle det vara tacknämligt om SSA idag kunde arbeta i en riktning som på sikt skulle återupprätta svenska radioamatörers kompetens och anseende i amatörradiovärlden!

Min uppfattning är att alla amatörer med svensk giltig signal borde betecknas som innehavare av CEPT Novis.

Om SSA eller annan juridisk person, godkänd av PTS, tar på sig uppgiften att genomföra utbildning och sedermera prov som uppfyller HAREC vore saken ur världen. De amatörer som har ambitionen att erhålla licens ekvivalent med högsta HAREC-klassen, skulle då kunna gå upp för nya prov.

Efter godkänt prov kan de (vi) återigen åtnjuta de möjligheter vi har med avseende på tillåtna band, trafiksätt och effekter.

Innan dess borde en lägre nivå på tillåtna band, trafiksätt och effekter gälla.

Är jag för stelbent och kategorisk nu?

73 de LRR





En ganska bra fråga...

1999 gjordes en översyn av hela certifikat och tillståndsfloran, och alla som hade ett certifikat där någon form av telegrafiprov avlagts överfördes till "klass 1".

Alla andra blev "klass 2". Implicit i detta var att "klass 1" skulle motsvara HAREC i sin dåvarande formulering. Om någon internationellt bindande förklaring om detta gjordes är mig obekant.

2003 begärde jag emellertid ett nytt tillståndsdokument från PTS inför att mitt tidigare tillståndsbevis (klass A) utfärdat 1994 var på väg att bli ogiltigt. Detta nya dokument innehåller dels en skrivning om att det uppfyller T/R 61-02 och HAREC samt en notering om mina telegrafikunskaper.
Jag begärde dokumentet därför att "skriften på väggen" om de svenska tillståndens internationella giltighet syntes ganska tydligt.

Det fanns (och finns) en tydlig risk att utländska, mer nogräknade, administrationer varken skulle godkänna SSA:s "certifikatdokument" eller ett Televerket/PTS-dokument där giltighetstiden gått ut.

Ska man vara strikt så borde alla, även A-certifikatsinnehavare, prova om för få ett HAREC-godkänt kompetensbevis. Något sådant har veterligen inte förekommit i modern tid i Europa.

Dock finns ett precedensfall just från Sverige.

När amatörradion åter släpptes fri 1946 tvingades alla tidigare licensinnehavare med "kungabrev" utan undantag att "prova om" för de nya strängare licenskraven som infördes 1/1 1947. För några, t.ex. SM4XG Gustav Holm (SSA hedersmedlem 1954) vars hälsa inte tillät detta, innebar det att de fick sluta med amatörradio samt personliga tragedier.

Detta höll dock inte i längden. Redan i mitten av 50-talet började man dela ut "dispenser" för främst telegrafiprovet på olika grunder till personer som kunde argumentera för sin sak.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
>>> "Personligen skulle jag gärna sätta mig i skolbänken igen och plugga för ett nytt prov som skulle ge mig riktig HAREC-ekvivalent kompetens."

Absolut. Om det verkligen blir möjligt att göra frivilligt omprov för ett äkta "HAREC-cert" enligt CEPT Full License så skall jag också göra det. Även om provet för A-certet på sin tid var betydligt svårare än dagens SSA-cert och vi A-certare blev automatiskt uppgraderade till CEPT1/HAREC på 90-talet så har vi ju aldrig avlagt något riktigt prov på rätt nivå.

Man kan nog våga påstå att alla de som avlagt sina prov efter T-certifikatets införande i början av 70-talet innehar ett certifikat som motsvarar en något högre nivå än CEPT:s Novis-klass och de som tagit cert ännu senare och fått en SA-signal av SSA definitivt är Noviser. I alla fall om man utgår i från CEPT-rekommendationens specifikationer och de prov som baserar sig på veckoslutskurserna och SSA:s läromedel.

Kanske inte så roligt för oss att få reda på nu när vi gått och trott att vi gjort ett riktigt amatörradioprov med samma höga svårighetsgrad som Tyskland och många andra länder runt om i världen.

SSA borde faktiskt lobba för att vi samtliga skulle få göra obligatoriskt omprov och ett införande av de båda klasserna CEPT Novis resp CEPT Full License. Då hade vi fått ordning på torpet. En general reset av amatörradion i Sverige.

Novis 100 W alla band alla moder.

Full License 1 kW alla band alla moder.

/Bengt
 
Jag är av den meningen att dagens certifikat ungefär motsvarar "Foundation-nivån" i Storbritannien.
Denna nivå medger 10 W på de flesta kortvågsband med fabriksbyggd materiel.

Skulle annars själv utan tvekan ställa upp på ett omprov för att få en full "HAREC-licens"

Dessutom borde man sträva efter att återinföra tillståndsplikten samt tillståndsavgiften så att amatörradions juridiska status stärks.
När man inget betalar har man inga rättigheter.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Den nyordning som nu diskuteras skulle kunna medföra ett stort uppsving för de mer seriösa klubbarna som då fick en god anledning att anordna fortbildningskurser, primärt i el-lära och radioteknik men även i trafikteknik. Då hade verksamheten fått ett tydligt fokus, nämligen kärnverksamheten som är gemensam för precis alla inriktningar i hobbyn på alla nivåer.

Även om inte särskilt många av oss bygger vår egen radioutrustning idag så finns det ju synnerligen goda motiv till att ha dokumenterade tekniska kunskaper som inför myndigheterna kan motivera att vi på sikt får behålla våra unika privilegier och frekvensband. Det är ju inga rättigheter vi kan kräva utan just möjligheter och privilegier vi har fått eftersom... ja varför har vi egentligen fått alla dessa band och varför får vi behålla dom. För att vi är snälla kanske?

Det borde vara högsta prioritet för varje seriös förening, liten som stor, som säger sig vilja värna om amatörradiohobbyns fortlevnad att arbeta i en sådan riktning.

Motsatsen blir att enbart satsa på ett kvantitetstänkande med så enkla prov som möjligt. I ett sådant scenario torde ett ökat antal utövare utan tillräcklig kompetens ge ökade problem, både när det gäller trängseln på banden, bristande trafikdisciplin och i samband med störningar (EMC) för andra radioanvändare.

Vi märker redan idag, särskilt på lågbanden på KV och på VHF-banden hur splatter och bredbandigt brus allt mer breder ut sig. För att komma till rätta med sådana problem krävs gedigna tekniska kunskaper. Det handlar om att själv kunna åtgärda sina sändare och komplettera med lämpliga filter m m.

En sådan inriktning skulle jag gärna vilja jobba för om det vore möjligt och det fanns intresse för saken.

/Bengt
 
Bra med en ny tråd om detta, så slipper var och varannan tråd infiltreras av de som gång på gång vill föra fram sina käpphästar eller de som bara vill misstänkliggöra SSA (kanske mest i fråga om SSA:s tidigare arbete).

Min första fundering är: Hur ser nu problemet ut? På vilket sätt handlar diskussionen om att någon frågade om råd ndg att satsa på kortvåg eller D-star?

Om vi är överens om att kunskapskraven för svenskt amatörradiocertifikat har sänkts, och att kraven är lägre än i en del andra länder, vilket problem är det som behöver lösas med anledning av detta? Vilka konsekvenser har den sänkning av kunskapskraven för amatörradiocertifikat som genomförts? På vilket sätt är sänkningen av kunskapskraven inte en avspegling av förändrade kompetenskrav på arbetsmarknaden? Enligt min uppfattning behövs det allt färre som behöver ha kunskap om ellära och radioteknik på lägre teknikernivå, men behovet av ingenjörer på högre och systemisk nivå finns alltjämt eller förstärks.

Handlar det mest en irritation över "fördumningen" inom amatörradion? OK, man kanske förundras ibland över att någon inte begriper det ena eller det andra, något fundamentalt eller enligt de fysikaliska lagarna, men hur mycket kunde jag själv när jag klarat certet 1973?

Om man nu släpper in fler, men med lägre kunskapskrav, innebär det att det i slutändan blir färre som går vidare och lär sig mer? Vad händer med den totala mängden kunskapsutveckling inom området?
 
SA5A ställer många relevanta frågor som får olika svar beroende på vem han frågar.

Här är några av mina svar. Andra kan tycka annorlunda och det är tillåtet i ett land som Sverige.

Först måste vi förstå att amatörradio är en utpräglad teknisk hobby för personer med ett tekniskt intresse. Hobbyn står på minst tre ben. Radioteknik, radiokommunikation och morsetelegrafi.

Att jag framhäver morsetelegrafi här beror på att c;a hälften av den radiotrafik som förekommer på banden är just telegrafi. Den utövas av radioamatörer som har skaffat sig färdighet i morsetelegrafi.

Dessutom är det så att morsetelegrafi medger användning av radiosändare med låg effekt men som trots detta når betydande avstånd.

En annan stor del inom amatörradion kretsar kring radioteknik. Utan nödiga kunskaper i radioteknik så skulle en stor del av de högre frekvensbanden vara outnyttjade liksom ens möjligheter till experiment på lägre frekvenser vara starkt begränsade.

Beträffande radiokommunikation och vågutbredning så är det även här av största vikt att radioamatörerna är välutbildade för att förstå de mekanismer som ligger bakom vågutbredningsfenomenen m m.

Av detta inser de flesta att ju sämre rustad man står ju färre möjligheter har man att utöva hobbyn. Sak samma gäller i samhället. Ju sämre utbildning man har ju färre möjligheter har man att skaffa sig jobb. Inget märkvärdigt med det.

Den som saknar all teknisk kompetens och färdigheter inom alla områden i vår hobbyn är hänvisad till fabriksbyggd utrustning och att prata i en mikrofon. Innehållet i samtalen tenderar också till att handla om annat än radio. Den som saknar kunskaper i de ämnen som är centrala för amatörradio har heller inget att dela med sig av till andra nykomlingar såväl som mer erfarna. Det torde vara solklart för alla.

Alltså SA5A; ju mer kunskap man skaffar sig ju fler dörrar öppnas och ju mer kan amatörradion utvecklas som den tekniska hobby den är.

Att här i Sverige ställa likvärdiga krav på färdigheter och tekniska kunskaper som andra länder gör och har gjort sedan lång tid tillbaks borde inte vara särskilt kontroversiellt att diskutera och så eldfängt som du gör gällande.

Vidare så beskrevs ju ett system med en instegslicens i form av CEPT:s Novis-licens som motsvaras av det nuvarande svenska certifikatet och som bevisligen kan klaras av i form av veckoslutskurser. Därmed står dörren vidöppen för vem som helst att helt utan förkunskaper komma in i hobbyn. Det måste anses vara mycket generöst. Inte ens morsetelegrafi behöver läras längre.

De som vill gå vidare från Novis och avancera skulle kunna göra det genom att skaffa sig mer kunskaper och skaffa sig en CEPT Full Licens. En sådan licens borde som belöning ge fler privilegier, t ex användning av högre uteffekt som i sig motiverar en högre kunskapsnivå av utövaren för att inte orsaka menliga störningar m m.

/Bengt
 
Last edited:
Jo, visst ökar utbytet av hobbyn ju mer man kan, fler dörrar öppnas, som EQL skriver.

Jag minns en äldre radioamatör som var motståndare till T-certet när det kom. Han menade att det inte bara handlade om telegrafin, utan att borttagandet av telegrafikravet medförde att "kreti och pleti" kunde bli radioamatörer samt att personer som inte var beredda att anstränga sig för att klara kraven trots det skulle få tillgång till denna exklusiva naturresurs som frekvensutrymmet utgör. Telegrafikravet fungerade som en spärr, mot de med "tveksam attityd och moral". Det resonemanget ställer jag inte upp på. Jag tycker det är bra om människor med olika kunskapsnivåer möts och det är bra om människor med olika värdegrunder pratar med varandra.

Men om nu en radioamatör som inte kan telegrafi anser sig ha stort utbyte av hobbyn, iallafall ... behöver det vara fel? Är det ett problem för personen själv eller är det problem för andra? Jag tycker inte jag märker av något negativt på banden för att det finns en del som inte kan telegrafi eller saknar vissa tekniska kunskaper. Jag kanske missar något?

Jag är inte emot att man har olika nivåer på certifikaten, man kan en instegsnivå och uppgraderingar i teknik och telegrafi. Men ska man göra an stor förändring och krångla till systemet behöver man ha bra på fötterna, gärna fakta om det finns. Problemet som ska åtgärdas behöver klargöras. Hur ser det ut idag? Hur visar det sig att en del nya amatörer har för låga kunskaper? Är det verkligen så att många som kommer in i hobbyn inte fortsätter utveckla sina kunskaper?
 
Hej Sture,

Tack för synpunkterna gällande skapandet av en separat tråd.

Syftet med min tråd var just att frikoppla diskussionen från D-STAR och annat.

Först tackar Du för att jag skapar en ny tråd och sekunden efter är det Du som återför D-STAR i diskussionen. Jag förstår inte den logiken... Därav blir det inget svar på den delen av ditt inlägg.

Du tycks ha uppfattningen att det är helt ok om svenska krav skiljer sig från andra länders krav inom CEPT? Ja, om skillnaderna var marginella hade jag nog inte skapat den tråd som vi nu befinner oss i. Saken är dock betydligt allvarligare än så. Sveriga har så fantastiskt låga krav jämfört med de länder vi normalt sett jämför oss med, att det är ett problem för svenska amatörer att få sina licenser accepterade i länder där man inte accepterar CEPT, men där HAREC används som en måttstock på kunskaper respektive amatör har.

HAREC är ett utomordentligt verktyg för de länder som ger ut reciproktillstånd till utländska medborgare. Om Sverige sjunkit så lågt som vi har gällande kompetens, hamnar vi tillsammans med länder som vi normalt sett inte jämför oss med - samt svenska amatörers kompetens ifrågasätts öppet.

Att som Du resignera och tycka det är "ok" att i linje med allt annat i Sverige som gått utför, och acceptera svenska amatörers minskade kompetens som logiskt... anser jag vara kontraproduktivt.

I stället för att öppet erkänna att vi släpat efter, försöker vissa finna motiveringar till varför det är ok att svenska krav är bara en viskning av de krav som finns i vår omvärld.

Det är INTE ok att Sverige brister till den milda grad som vi gör gällande kompetensen för radioamatörer. Detta vill jag och tydligen några till arbeta för att förändra.

Sista frågan som du ställer förstår jag ärligt talat inte alls... Är det den "totala mängden kunskapsutveckling" som räknas? 100.000 amatörer som inte vet någonting, men som efter ett par år lärt sig Ohms Lag? Det är ju kvantitativt en enorm höjning av den totala kunskapen... Är det så Du menar?

Nej, min syn står fast - SSA som vår paraplyorganisation måste i kontakterna med PTS aktivt påtala det problem som finns med att Sverige inte har HAREC-status, samt föra fram handlingsplaner hur detta problem ska korrigeras.

73 de LRR



Bra med en ny tråd om detta, så slipper var och varannan tråd infiltreras av de som gång på gång vill föra fram sina käpphästar eller de som bara vill misstänkliggöra SSA (kanske mest i fråga om SSA:s tidigare arbete).

Min första fundering är: Hur ser nu problemet ut? På vilket sätt handlar diskussionen om att någon frågade om råd ndg att satsa på kortvåg eller D-star?

Om vi är överens om att kunskapskraven för svenskt amatörradiocertifikat har sänkts, och att kraven är lägre än i en del andra länder, vilket problem är det som behöver lösas med anledning av detta? Vilka konsekvenser har den sänkning av kunskapskraven för amatörradiocertifikat som genomförts? På vilket sätt är sänkningen av kunskapskraven inte en avspegling av förändrade kompetenskrav på arbetsmarknaden? Enligt min uppfattning behövs det allt färre som behöver ha kunskap om ellära och radioteknik på lägre teknikernivå, men behovet av ingenjörer på högre och systemisk nivå finns alltjämt eller förstärks.

Handlar det mest en irritation över "fördumningen" inom amatörradion? OK, man kanske förundras ibland över att någon inte begriper det ena eller det andra, något fundamentalt eller enligt de fysikaliska lagarna, men hur mycket kunde jag själv när jag klarat certet 1973?

Om man nu släpper in fler, men med lägre kunskapskrav, innebär det att det i slutändan blir färre som går vidare och lär sig mer? Vad händer med den totala mängden kunskapsutveckling inom området?
 
SA5A skrev; "Problemet som ska åtgärdas behöver klargöras. Hur ser det ut idag? Hur visar det sig att en del nya amatörer har för låga kunskaper? Är det verkligen så att många som kommer in i hobbyn inte fortsätter utveckla sina kunskaper?"
----

Det finns återigen flera svar och jag kan ge några sett från min horisont. Situationen idag är den, att det är extremt svårt att finna någon som är intresserad av att prata om det som borde vara de gemensamma intressena både på amatörbanden och i klubbarna. Var och en som lyssnar frekvent över banden kan notera att samtalen handlar om helt andra saker och som skulle kunna diskuteras vart som helst.

Likadant ser det ut i många radioklubbar. X-antal radioamatörer träffas för att prata om andra saker än de gemensamma intressena. Här i vår lokala klubb brukar vi samlas 5-10 personer kring fikabordet. När en halvtimma eller en timma gått brukar jag knacka i bordet, -Ehhummm... ursäkta men är detta en radioklubb? Alla blir tysta och försöker finna svar. Ibland ställer jag någon fråga rakt ut i luften -Eeehumm.. någon som kört radio den senaste veckan? Alla blir tysta och försöker finna svar. Sanningen är den att ingen kört någon radio och ingen bygger något heller eftersom de saknar såväl kunskaper som motivation, nyfikenhet och intresse för sin hobby amatörradio. Min tolkning så klart, och som kan vara fel.

Man kan då fundera på vad "alla vi" får för utbyte av att delta i sådana sociala allmänna samtal antingen på amatörbanden eller i klubbarna. Är det detta som är amatörradio och som SSA och alla andra föreningar bör främja genom sänkta krav och att släppa in så många som möjligt.

Det stora flertalet radioamatörer ser förmodligen hobbyn mest som en social grej där det som borde vara de gemensamma intressena (radio) tenderar att hamna långt ut i periferin. Det tycker jag personligen är både bekymmersamt och tråkigt och absolut inget jag vill främja på något sätt. Läs min tråd om "radiosällskap" för en fördjupad syn på den saken.

Problemet vi hamnat i är således att amatörradion idag är så urvattnad att det blivit fult att värna om och främja kärnverksamheterna radioteknik, egenbygge, att förkovra sig och diskutera radio när vi träffas. I stället hör vi radioamatörer som gnäller; -Åhhh vad tråkigt, måste vi snacka om radio, kan vi inte prata om något annat? De som gnäller är ofta de som saknar intresse för hobbyn och som inte hänger med i diskussionerna och inte vill lära sig mer. Är det inte så?

/Bengt
 
Last edited:
Efter att ha återinträtt i Uppsala Radioklubb har jag andra erfarenheter än EQL. På klubben pratas det radioteknik, antenner, vågutbredning samt vad man kört på banden. Sist jag var där ritades det antenner på ett papper och flera intresserade var med och diskuterade hur den fungerade. De nya amatörerna är inte mindre intresserade av radioteknik och antenner än de äldre. De nya genomför också en hel del experimenterande, som kan diskuteras. Tråkigt om detta engagemang och denna stämning inte finns överallt!

Kanske är det pga dessa aktuella erfarenheter jag drar slutsatsen att problemet med en låg instegsnivå inte är speciellt stort. De nya amatörer jag möter har god teknisk kunskap och fortsätter lära sig mer av eget intresse.

Den internationella frågan är kanske mer problematisk. Finns det risk att svenska radioamatörer inte tillåts använda radion i andra länder? Är det bara en farhåga eller redan ett faktum? I det senare fallet krävs det givetvis förändringar och att SSA tar upp och arbetar med frågan.
 
>>>>Efter att ha återinträtt i Uppsala Radioklubb har jag andra erfarenheter än EQL. På klubben pratas det radioteknik, antenner, vågutbredning samt vad man kört på banden. Sist jag var där ritades det antenner på ett papper och flera intresserade var med och diskuterade hur den fungerade.
----

Bara att säga stort grattis till Uppsala Radioklubb. Det finns fler goda exempel på lyckade klubbaktiviteter och den mest lyckade jag känner till är KRAS byggkurs. Den existerar p g a att tre eldsjälar, samtliga "old timers" bestämde sig för att dra igång och prova ett nytt utbildningskoncept och för att de ställer sin kunskap och tid till medlemmarna förfogande. Utan dessa ingredienser hade kursen inte funnits.

Resultatet av byggkursen blir att deltagarnas kunskaper inom hobbyn ökar vilket medför att deras möjligheter att finna nya utmaningar inom hobbyn blir större. Flera av kursdeltagarna äger nu så mycket nya kunskaper att dom kan hjälpa andra och på sikt kanske kan ta över rollen som kursledare och eldsjälar.

Här i vår klubb har vi sedan i våras påbörjat liknande aktiviteter men i mycket mindre skala och inte så organiserat som i KRAS. Det vi saknar just nu är eldsjälarna som är beredda att offra tid och engagemang på olika aktiviteter som kurser eller föredrag. Jag har kört några föredrag och work shops redan men vi behöver fler som kan axla rollen som mentorer.

För att tända upp och skapa eldsjälar måste det också finnas ett behov i form av intresserade och nyfikna medlemmar som vill lära sig mer eller som är beredda att låta sig inspireras och på den vägen finna motivation på lite längre sikt. Lite moment 22... Vem kommer först?

Kursledare och frivilla som verkligen vill ställa upp och som är uthålliga under flera år är svåra att finna. De som idag finns ute i klubbarna är som regel de gamla amatörerna som började sin bana på 60- och 70-talen även om det säkert finns en och annan ungdom under 40 år också.

/Bengt
 
...Hur ser det ut idag? Hur visar det sig att en del nya amatörer har för låga kunskaper?

Jag upplever det både genom klubbsnack, lyssna på banden (huva!) och i web-forum jag läser. En del frågeställningar som dyker upp är sådana att de rimligen borde ingått i grundkursen.

Är det verkligen så att många som kommer in i hobbyn inte fortsätter utveckla sina kunskaper?

Vad jag förstår är det att många som kommer in i hobbyn som inte fortsätter i hobbyn efter något år eller så. Det är ju tråkigt. Och en sorts misslyckande både för individen (som lagt ner tid och pengar på något som kanske inte var det guld och gröna skogar som reklamen antyder) och för själva hobbyn (som lagt ner tid och förhoppning om hobbyns fortlevnad).

Jag har ingen patentlösning men det är min övertygelse att en person som kan mer om radio i alla dess former troligen vet vad han ger sig in på och kommer att kunna utveckla både sig själv och hobbyn i längden. Den som vet vad hobbyn innebär ger inte plötsligt upp efter ett år.

Därför förordar även jag en anslutning till HAREC-nivån. Telegrafidiskussionen har vi haft till leda vid det här laget men är det så att telegrafi är en lämplig måttstock på individens intresse och engagemang är jag definitivt för att telegrafikravet återinförs. Man blir inte en bättre människa för att man kan telegrafi, det är inte det diskussionen handlar om, men man visar att man är beredd att satsa på hobbyn fullt ut.

/Micke
 
>>>Telegrafidiskussionen har vi haft till leda vid det här laget men är det så att telegrafi är en lämplig måttstock på individens intresse och engagemang är jag definitivt för att telegrafikravet återinförs. Man blir inte en bättre människa för att man kan telegrafi, det är inte det diskussionen handlar om, men man visar att man är beredd att satsa på hobbyn fullt ut.
----

Hej Micke, det var en bra beskrivning!

Att lära sig telegrafi tog för de flesta som deltog i en ordinär CW-kurs en termin eller så. Lika så teknikdelen, c:a en termin behövdes. Deltagarna gick med i en lokal klubb och förutom att de deltog i amatörradiokursen så fick de möjlighet att följa med den löpande verksamheten, föredrag, kaffesnack, sätta upp antenner, köra radio ibland och få prova på contesting och t o m rävjakt.

De som inte var tillräckligt intresserade av kärnverksamheten droppade av efter bara någon månad eller två. De som höll ut och blev radioamatörer var de som verkligen var intresserade och som sedan fortsatte med sin hobby livet ut, eller väldigt många år.

Jag har vid några tillfällen sagt att den nybörjare som följt med den löpande verksamheten i en aktiv radioklubb får en betydligt bättre start på hobbyn än den som deltagit i en korvstoppningskurs under några veckoslut. Den snabbt instoppade kunskapen är lika färsk som vilken korv som helst och när bäst före datumet har passerat så är det slut.

Vad säger alla ni andra som tycker helt annorlunda i dessa frågorna?

/Bengt
 
Last edited:
Jag möter väldigt många radioamatörer av alla åldersklasser.
Gamla som har gjort svåra prov, unga eller nya radioamatörer som har kämpat med de nya "simpla" proven.
Men även gamla radioamatörer som inte har gjort något tekniskt prov.
Det var så en tid att proffesionella telegrafister slapp prov.
Mer fakta om detta kunder vara intressant????
Kanske hade proffstelegrafister en gedigen teknisk utbildning?

Däremot är det svårt att göra en generell bedömning om de gamla proven genererade duktigare radioamatörer?
Är det verkligen så?

Kanske det är så att de gamla uppför sig värdigare, har snyggare trafikteknik och att de just därför anses vara "riktiga" radioamtörer? en språkfråga typ, absolut öhhhh...

Även om jag finner att många gamla "riktiga" radioamatörer tagit till sig nytt språk och dålig stil. ( som de gamma tycker)
ÅÅÅÅÅHHHLAAAA.


Men språket förändras och kanske dåligt språk, dålig disiplin, dålig trafikteknik inte alls har med kunskaperna att göra.


Obs nu att jag har ingen klar uppattning i saken, så gnäll inte på mig om jag tycks ha en viss åsikt i en vis riktning.
Jag vill bara veta mer.

När T-amatörer fick börja köra HF, såldes inte särskilt många fler HF riggar, den saken känner jag dock till så det handlar inte om något kommersiellt.
Summan av såld radio till radioamtörer är nog idag en liten del av vad den var på 60 - 70 talet, kanske en tiondel. Då två eleketronrör och en kristall kostade vad en hel FM station idag kostar.
Jag menar att vi kan glömma den kommersiella saken av frågan.
Så fort jag visar mig brukar det komma argument i den riktningen. låt osss slippa dessa.

Några konkreta ideer om vad man bör veta, eller kunna mer om, verkar inte finnas?
Kabalar och antenner är ett ämne som kan bli hur stort som helst. Och den som vet mer gnäller på de som vet lite. Det var bättre förr.... När alla hade en W3DZZ och inte visste hur den funakde..
Eleketronrör verkar vara viktigt??
Kunskap i dator och hur der den kan användas i amatörradiosammanhang verkar vara helt ute? Trots att den används vid väldigt mycket amatörradio.

Själv tycker jag att man borde kunna mer om modulationsteknik.
Inte minst FM tekniken som finns i alla tänkbara bandbredder idag.
Digitla modulering borde även det vara teknikkunnande? Inte minst för att hindra felaktigehter och myter att sprida sig.
En grundkunskap i internationella måttenheter och prefix, SI, borde var självklart.


Visst var det bra förr, och väldigt spännande, och visst har man fantastiska minnen, men vi lär ALDRIG komma tillbaka dit, så man måste nog se framåt istället.

Hur stor procent av alla radioamatörer genom tiderna har totalt glömt allt i det tekniska provet efter någon månad?
Förmodligen lika stor del idag som förr.
Glömskan om tekniken tycker då jag, är utbredd.
Det är ju radio man vill köra, inte veta en massa Ohms lagar och induktanser....


de
SM4FPD
 
Håller med fullständingt.

Engelskakunskaper motsvarande G från gymnaiset minst. Eller varför inte praktiskt prov i datakunskap innan man får köra digitalmoder.

Poängen är hur som helst att man ska kunna radioteknik, inte premiera modulationssätt enligt gammal hävd.

73 de Kai

Jag anser att teoretisk kunskap är att föredra framför ex cw-kunnande. Att bli en radioamatör är kunskap över det hela spektrat som innefattar amatörradio. Alltså satsa på teoretisk kunnande, utan kryssfrågor, strunta i ett specifikt sändningskunnande. Ska man fortfarande kräva CW-kunnande så ska man även kräva Engelsk-kunnande iom att utlänsk trafik sköts på engelska till stor del. Viktigast är den teoretiska delen av hobbyn.
Alltså en rejäl uppdatering av teorin, inga kryssfrågor.

Jan
 
Oj oj oj, det var mycket jag skulle vilja kommentera i Roys medvetet lite provokativa inlägg med glimten i ögat och små horn i pannan. :)

Jag nöjer mig med det allra viktigaste som Roy indirekt berörde och som någon annan kan utveckla minst lika bra som jag.

Roy skrev; "Hur stor procent av alla radioamatörer genom tiderna har totalt glömt allt i det tekniska provet efter någon månad? Förmodligen lika stor del idag som förr."

Här kan vi ta avstamp i hur rekryteringsbasen såg ut "förr i tiden" och hur den ser ut idag. När alla fått klart för sig varifrån amatörradion hämtat sina utövare torde det vara lättare att förstå vad som skapat dagens situation.

Ordet är fritt att förtydliga just den saken.

/Bengt
 
Det är ju radio man vill köra, inte veta en massa Ohms lagar och induktanser....

Haken i detta resonemang är att de frekvenser som behövs för "att köra radio" är upplåtna av ITU under den mer eller mindre riktiga premissen att radioamatörer också "vet en massa Ohms lagar och induktanser....".

Utan detta försvinner motiveringen för amatörradion i stort och därmed också frekvensbanden.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Sedan ca 20 år är engelska obligatoriskt för alla elever som går gymnasiet. Så var det inte tidigare. Det borde inte vara något problem för de yngre att klara amatörradioengelskan. Däremot kan det vara ett steg till och krävas eget intresse om man vill ta till sig Amateur Radio Handbook, ARRL Antenna Book och dyl.
 
Back
Top