1. This site uses cookies. By continuing to use this site, you are agreeing to our use of cookies. Learn More.

Kompetenskrav för certifikat - historik och omvärldsanalys

Discussion in 'PTS, SSA, IARU, NRAU' started by RM2D, Aug 4, 2011.

  1. RM2D

    RM2D Well-Known Member

    Tillbaka efter helgövningar i form av husbygge vid sommarstugan. Frugan tror det är ett förråd för verktyg jag bygger, men jag har andra tankar i huvudet :) Två goda ting kan ju kombineras...

    Det finns massor av intressanta synpunkter i den diskussion (eller om vi nu får vara så fräcka att kalla det debatt) som jag startade.

    I stridens hetta kanske man formulerar sig litet fränt (ursäkt till de som eventuellt tog illa upp efter att ha läst mina mindre diplomatiska och tillspetsade formuleringar och slutsatser). Risken med ett liv utomlands är att man ibland tappar den svenska taktpinnen och uttrycker sig litet mer "rätt på" och dristas att ta ut svängarna litet mer - på gott och ont.

    Hur som helst, jag ska läsa igenom all den textmassa som finns i tråden och om det är så att jag finner det meningsfullt att komplettera med mina frågor eller åsikter så hör ni av mig. Tills dess så ligger jag i "standby-läge" och läser alla kloka ord ordentligt.

    73 de LRR, Mats



     
    Last edited: Aug 7, 2011
  2. SA5A

    SA5A Well-Known Member

    Allt väl och all heder, Mats! :)

    Jag kan förklara vad jag tycker är skillnaden på debatt och diskussion. Debatt har ett större inslag av att före en kamp och vinna utifrån åsikter man redan har. Debatter leder oftare till att man glider in och ifrågasätter personen bakom åsikterna och kanske lägger in egna tolkningar av vad den andre menar, och går till motattack mot dem, istället för att fråga efter förtydliganden. Diskussion handlar mer om att ta del av varandras synpunkter, för att pröva och ompröva sina egna synpunkter och för att successivt alltmer närma sig sanningen (eller en överenskommelse). OK, jag erkänner att detta är att hårddra och överdriva något som egentligen är en nyansskillnad, men ... ändå.

    @EQL: Jag slutade på Skolverket 2004. Jag brukar inte vilja blanda in jobbet med hobbyn, men det kanske ändå märks när jag börjar blanda in skolfrågor? Och vem som helst är väl googlingsbar idag! ;-)

    Under tiden på Skolverket hade jag bland annat ansvar för utvecklingen av det nya teknikprogrammet, som infördes i gymnasieskolan 2000. Jag hade hjälp av ett stort antal experter för att utforma gymnasieprogrammet, allt från elever till professorer och givetvis lärare, skolledare och företagsrepresentanter. Jag hade med experter från KTH, Chalrmers m.fl högskolor. Från Lund minns jag mest Bodil Jönsson och Bertil Rolf, med vilka jag både diskuterade frågor om den teknikteoretiska grunden och frågor om ungdomars intresse och rekrytering. Men jag måste tänka till ett tag och se om jag kan transformera erfarenheterna från det arbetet till något vettigt att säga om rekrytetering och kunskapskrav för amatörradion. Än så länge har jag väl mest ställt frågor... återkommer.

    @Mats: Vi har en liten och enrums 24 kvm stuga uppe i Fjällnäs, Härjedalen. Min fru har bristande förståelse för att jag sitter i "storstugan" på nätterna och ropar hejvilt efter DX. Jag har för husfridens skull låtit inreda det gamla utedasset till en radiostuga. Lycka till med din verktygsbod! :D
     
  3. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    SA5A skrev; "Än så länge har jag väl mest ställt frågor... återkommer. "
    -----

    Tack. :)

    Ja du har faktiskt ställt väldigt många frågor liksom flera andra som även kritiserat några av oss nostalgiker som ju bara önskar ett tydligare fokus på kärnverksamheten inom amatörradiohobbyn (experimentell radioteknik och vågutbredningsförsök) samt en skärpning av utbildningens kvalitet och provkraven.

    Det jag konstaterar nu när jag under en dryg timma ögnat igenom hela tråden är att ingen hittills lyckats bemöta mina och andras nostalgikers argument på ett konstruktivt sätt. Ingen har förmått föreslå lösningar på hur amatörradion skall kunna överleva och eventuellt också utvecklas framöver. Det saknas förklaringar till varför kunskapsnivån har sjunkit så katastrofalt i hela samhället, inte minst i grund- och gymnasieskolan, vilket naturligtvis återspeglar sig i en så tekniskt komplicerad hobby som amatörradio ju är.

    Däremot har flera debattörer lyckats formulera ännu fler frågor som i och för sig är intressanta att fundera över men som samtidigt avslöjar den brist på insikt som många tycks ha när det gäller hur kursplanerna, läromedlen, utbildningen samt provkraven förändrats över tid.

    Utan en viss mängd baskunskap går det knappast att utöva hobbyn på ett meningsfullt sätt. Många nybörjare har idag så svag grund att stå på att de inte för egen maskin kan ta sig vidare. "Lösningen" blir att fråga om sådant som de rimligtvis redan borde känna till efter den utbildning de genomgått. De är ju trots allt utbildade radioamatörer.

    Kanske gör vi nykomlingarna en björntjänst genom att svara och servera färdiga lösningar. Kanske borde vi vara mer strikta och konsekvent peka på lämplig litteratur så att de själva får söka svar på sina frågor. Är ett sådant synsätt förenligt med den moderna skolan. Skulle en lärare få behålla sitt jobb om han eller hon ställde höga prestationskrav på sina elever. Knappast.

    Här finns nu ett gyllene tillfälle för alla att komma med konkreta åtgärdsförslag som tål att utvärderas och sättas in i sina rätta sammanhang.

    Många av de "svar" som lämnats, hamnar enligt min mening i kategorin snömos och är inte arbetsbara om de skulle ha legat som underlag för en seriös bedömning och djupare diskussion om dels den framtida amatörradioutbildningens omfattning och djup, dels hur en framtida amatörradiohobby kan tänkas komma att förändras och hur vi med den prognosen skall kunna förbättra återväxten - eller rättare sagt minska avvecklingstakten en smula.

    Det vi med mycket stor säkerhet vet idag är att medelåldern är hög. Kanske så hög som 70 år. Knappt några yngre under 40 år tillkommer och av de som trots allt tillkommer så blir bara ett litet antal aktiva på banden, men bara under en kort period om något eller några år. Sedan tröttnar de p g a otillräckligt utbyte av hobbyn.

    Vi vet också att de av oss som använder amatörbanden, de som engagerar sig ideellt i klubbar och föreningar, de som deltar i field-days m m är de som är 50+. Inom alla dessa områden lyser de unga med sin frånvaro. Ju mer tekniskt innehåll vi gamla erbjuder ju färre unga intresserar sig. Ju mer social karaktär som korvgrillning och lättlyssnade föredrag, ju fler unga deltar liksom även gamla nostalgiker kan tänka sig ett rejält köttstycke och en kall öl. Visst kan vi det! :rolleyes:

    Vad kan vi lära oss av allt detta?

    /Bengt
     
    Last edited: Aug 14, 2011
  4. RM2D

    RM2D Well-Known Member

    Jag tror personligen att hobbyn som sådan hade tjänat på om vi hade accepterat faktum att det finns en potential för teknisk och operatörsmässig kompetensutveckling.

    Idag finns det massor med radioamatörer med synnerligen gedigen teknisk kompetens och erfarenhet, som säkerligen skulle tycka det vara trevligt att dela med sig av de förvärvade kunskaperna.

    Det är mycket viktigt att rekrytera nya (yngre och äldre) personer för att garantera amatörradions fortbestånd, men en lika viktig del är att finna intressanta argument och incitament för att teknikutveckla den existerande skaran amatörer.

    En genomsnittshöjning av kompetensen hos befintliga amatörer kommer gynna hobbyn som sådan. Genom att lära sig nya saker (eller uppfriska minnet av sånt som vi redan kunnat) borde man också stimulera folk att bygga mer på egen hand - eller har jag fel?

    Hur många radioklubbar har idag teknikutbildning eller organiserade byggprojekt? Den enskilde amatören med begränsade teknikkunskaper kanske drar sig för att sitta i sin egen kammare och bygga utrustning, men om klubben organiserade regelbundet återkommande byggkvällar, eller projekt, kanske man skulle kunna locka fler till mötena?

    Detta låter kanske som naiva tankar. Möjligen finns det hållhakar som jag inte från min horisont kan överblicka?

    En ungdom som kommer in i en fungerande gemenskap (klubb) med ett aktivt byggande och en bra teknikundervisning, skulle säkerligen kunna dra nytta av detta i sina studier eller kommande arbetsliv. Förr i tiden var det kanske den omvända situationen, då bra teoretiska tekniska kunskaper från skolan kunde appliceras på byggprojekt inom amatörradion. Jag tror personligen att unga amatörer (studenter) skulle kunna finna genvägar i sin utbildning om vi på ett bra sätt ger dem praktiska kunskaper i klubbarna. Eller är detta enbart utopiska tankar igen?

    Vår utmaning är att:

    1. Överföra kompetens från äldre generationen amatörer till yngre amatörer.
    2. Se till att man minst har samma kompetens under amatörkarriären som man hade då man skrev för provet.
    3. Med nya medel sprida propaganda att amatörradio är en utvecklande hobby som kan hjälpa teknikintresserad ungdom att göra framsteg i både utbildning och hobby.

    Vi tar nästan alla körkort för bil vid 18 års ålder. De flesta bilförare har ambitionen att bli bättre bilförare under årens lopp. Vad är det som gör att radioamatörer ser uppkörningen som tillfället då de har högst kompetens och att man accepterar att sin egna tekniska nivå stagnerar eller gradvis minskas med årens lopp? Borde inte önskan vara den samma som för bilföraren - att man successivt strävar efter att blir en bättre bilförare?

    73 de LRR, Mats




     
    Last edited: Aug 8, 2011
  5. SM0RVV

    SM0RVV Well-Known Member

    Min uppfattning om allmänheten och radioamatörer är precis tvärt emot din Mats. Som jag ser det sjunker bilförarnas kompetens med åren (kompenseras till viss del av ökad erfarenhet). Men väldigt få bilförare försöker aktivt att öka sin kompetens.
    De radioamatörer jag träffat på däremot, söker kunskap och information aktivt för att ständigt bli bättre.

    Men det kanske bara är slumpen som gjort att jag känner till just den här typen av bilförare och/eller radioamatörer?

    73 SM0RVV
     
  6. RM2D

    RM2D Well-Known Member

    Förvisso kanske bilförare efter hand glömmer teorin, men precis som du säger uppvägs detta av erfarenheten.

    Analogt borde man kunna säga att "radioamtörer kanske tappar sina teoretiska kunskaper, men de bygger så mycket elektronik och antenner att de ändå blir bättre utövare"?

    Vår hobby skiljer sig från bilförandet på det viset att teorikunskaperna måste bibehållas eller utvecklas om man ska bygga mer och mer komplicerad utrustning.

    Om det enbart är tal om att "köra radio" är den mängden timmar som man spenderar på banden som är garanten för att trafikkompetensen upprätthålls.

    Jag stöter både på amatörer som utvecklas och som inte utvecklas (tekniskt så väl som operatörsmässigt). De som utvecklas är de som aktivt väljer att utvecklas. De som stagnerar är de som låter kunskapen dö ut... Det finns alla sorters människor och det är bara att välja vilken av kategorierna man finner sig bekväm att tillhöra.

    Valet är fritt.

    73 de LRR



     
    Last edited: Aug 8, 2011
  7. RM2D

    RM2D Well-Known Member

    Ja, då blev det tyst i tråden - och det måste man ju acceptera efter ett så flitigt meningsutbyte... Men jag är litet inne på det som Bengt EQL sa: Det saknas goda motargument till de (vi) "nostalgiker" som hävdar att vi måste arbeta för att PTS borde sträva efter högre krav och kanske i stället för som nu kanske skapa två eller fler certifikatsklasser med syfte att bättre harmonisera med omvärldens utseende?

    Vad säger våra kritiker slutligen som en sammanfattning?

    73 de LRR, Mats




     
  8. SM5JAB

    SM5JAB Well-Known Member

    Att grundutbildningen och eller provet är i behov av ändring är uppenbart efter att ha läst exempelvis http://www.ham.se/nyb%F6rjare/21028-hur-%F6ppnar-man-en-repeater.html

    Om man inte behandlar såpass relativt grundläggande saker som in- och utfrekvenser hos repeatersystemet är förvånande. Det kan ju vara så att det "behandlats med inte förståtts" vilket är lika illa. Utbildningen ligger bakom oavsett.

    Samma trådskapare ligger bakom tråden http://www.ham.se/nyb%F6rjare/21016-en-nedst%E4md-nyb%F6rjare.html. Jag förstår nedstämdheten. Det är inte lätt i början. Det måste väl vara grundkursens syfte att se till att grunden för de första egna stegen är stabil? Tillräckligt stabil för att den stolte radioamatören ska kunna göra sina första erfarenheter på egen hand?

    Skickar vi ut radioamatörer med denna brist på förkunskaper förstår jag att de ger upp rätt fort och inte fortsätter i hobbyn.

    Det är PRECIS detta som undveks tidigare när det tog ett halvår eller nåt däråt (med besök på lokala klubben, deltagande i QSO, tester, portabla övningar osv) innan provet skulle skrivas. På den tiden hinner man snappa upp fundamenta så att man är redo att utöva hobbyn på egen hand.

    PS Detta är inget personangrepp - försök inte få det till det. Detta handlar om att nuvarande utbildning uppenbarligen inte är tillräcklig för hobbyns fortbestånd.
     
  9. SM4FPD

    SM4FPD Well-Known Member

    Provet innehåller faktiskt frågor om kanalsystemet och duplexen i FM systemet. Men det går ju att glömma eller missförstå.
    Som provförrättare vet jag ingen som missat på just de frågorna.
    Bandplanen omfattas även den, men endast bandkanternas frekvenser. Dvs inte bandplanen och fördelningen av trafiksätt.
    Vilka trafiksätt vi får köra som radioamatör och hur dessa körs omfattas inte, här kan man nog säga att vi som radioamtörer har fria händer. Och sådant ställer man inte kunskapskrav på.
    Eller är kunskap i fria händer att göra nästan vad vi vill inom bandgränserna något som borde ingå i kunskapen?

    Jag såg annonser på DX radio om att det skall göras veckoslutskurser.
    Med lite förkunskaper och förmåga att studera klarar många provet efter en sådan kurs.
    Jag tycker inte veckoslutskurs betyder dåliga kunskaper per automatik.
    Däremot är det fantastiskt att folk ställer upp som lägrare och genomför kurserna.

    En del deltagare klarar provet, av dessa blir en del aktiva radioamatörer, andra tröttnar.
    Efter tio år är en liten procent mycket duktiga!!!! Och kanske experter inom något område.
    Andra, några procent, efter tio år, är aktiva radioamatörer och har glömt all kunskap som fanns i skallen som krävdes den där dagen provet skulle genomföras.

    Detta är väl bra, och kanske kunde göras ännu bättre.

    Men beskriver enligt min mening något som hänt de sista 35 åren.


    Går man på djupet så här, och ta med allt som alla vill skulle krävas, skulle ett amatörradioprov bli i de närmaste oändligt omfattande.
    Så bred är ju hobbyn.

    de
    SM4FPD
     
  10. SM7MCD

    SM7MCD Well-Known Member

    Så fort som någon nämner CW-krav och ”det var bättre förr argument”, så kan det vara intressant att titta lite djupare på varför CW-kravet bidrog till att det var bättre förr.

    Första delen har varit uppe förr och det är att CW-kravet var ett bra filter på så sätt att det tog ett antal månader att lära sig att telegrafera. Det innebär att populationen radioamatörer bestod av personer som var beredda att satsa ett par månader av egen tid på utbildning och övning för att nå ett mål. Idag kan det låta fult med att se krav som ett sätt att filtrera människor, speciellt när skolan håller på att lura eleverna med att alla är lika duktiga. Men sorteringen är en viktig del i den upplevda meriteringen för den enskilde, möjligheten att få känna sig utvald skall aldrig underskattas. Dessutom kommer det stora flertalet att ställa sig frågan ”Varför vill jag syssla med denna hobby?” innan man påbörjar utbildningen. Som jag ser det ställer det stora flertalet av dagens examinerade amatörer aldrig denna fråga och följaktligen blir de flesta heller inte aktiva på upplåtna frekvensband.

    Den andra delen med CW-kravet är att utbildningen tog ett par månader minst, flera hade då samma tid på sig att läsa teknik och reglementen etc. under tiden man tränade telegrafimottagning. Flera klubbar hade här en gemensam aktivitet kring en klubbstation där man övade allt ifrån att koppla antennsladdar till att genomföra QSO. Efter att genomfört utbildningen fanns det alltså en god möjlighet att det var en ganska vältränad nybörjare som påbörjade sin hobby. Denna del är ganska väl belyst av andra, så jag lämnar den från en djupare analys.

    Den tredje delen är ganska bortglömd, men bl.a. Mikael –JAB har varit inne på en del intressant funderande. Den intressanta tanken med telegrafikunnade är att den öppnar upp för att du med tämligen begränsad teknisk kunskap kan bygga din egna sändare och mottagare. En CW-sändare är nämligen den ofta enkla grunden för alla andra sändare. Har vi en CW-sändare så kan vi alltid modifiera sändaren för andra trafiksätt, men komplexiteten ökar i regel ganska mycket när vi frångår CW som trafiksätt.

    Det är alltså en otroligt pedagogisk start med CW. Dels så ställer man ett krav på eleven som eleven lätt kan se fördelen av. Dels så ingår tidsplaneringen av kursmaterialet som en naturlig del av elevens personliga inlärningskapacitet. Avslutningsvis så blir den tekniska utmaningen högst elementär om man vill bygga sin egen utrustning.

    Om CW-kravet inte är relevant ur kommunikationssynpunkt, så är den säkert högst relevant ur pedagogisk synpukt. Den utbildning vi genomfört i KRAS fick inledningsvis kritik för att vi bara vände oss till de som kan telegrafera när vi byggde en CW-tranciever. Men syftet var att visa hur enkelt det kan vara att med enkla medel bygga en sändare som i många punkter är bättre än den kommersiella utrustning som huvuddelen av amatörerna köper idag. När man nu förstått hur en CW-sändare/mottagare fungerar är det tämligen enkelt att gå vidare till SSB/PSK/FM med grund i den teori man lärt sig av att bygga och använda en CW- sändare/mottagare.

    Det gamla kravet för C-certifikat var enligt mig alltså genialiskt i sin utformning. Dels så tog det tid att lära sig att telegrafera, en tid som enkelt kunde fyllas med annan relevant utbildning och bygge av den egna sändaren. Ser vi med detta perspektiv på den ingång vi har idag så är det uppenbart att man inte förstått hur en ingång till hobbyn skall se ut, och man förstod inte vad en förändring av ingångskraven skulle leda till.

    Som jag ser det skall alltså en utbildning leda till något som upplevs som en merit för den enskilde, då kommer eleven att själv söka efter egen motivation. Den förändring som jag under flera år förespråkat är att vi skall se radiosändningen som det primära intresset, inte kommunikationen. Jag tycker det är ointressant att försöka rekrytera ungdomar till en verksamhet som går ut på att skrika ”59 och 73” ut i etern, istället skall utnyttjandet av själva naturresursen vara det primära, dvs hur man sänder bättre än andra inom det frekvensband vi har oss tilldelat och kunskapen om detta skall vara vår merit och adelsmärke.
     
  11. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    RCL skrev; "Well, eftersom jag har en dokumenterad IQ som tillhör de övre 1,47% av populationen på STANINE skalan så måste det vara något annat som gör att jag inte kan lära mig CW. Det har troligen koppling till min totala tondövhet, som inte mäts i IQ- eller EQ-test heller för den delen."
    ----

    Jag har funderat på ditt inlägg om IQ kontra tondövhet. I handledningen till Radioskolans morsetelegrafikurs ges en del fakta bakom mekanismerna för inlärning.

    Du skriver vidare; "Min poäng är att jag har försökt att lära mig, men det går INTE. Jag kan memorera CW tecknen, jag känner igen dem i vattenfallsdiagrammet och kan uttyda dem där. Men inte HÖRA dem. Konstigt va?"

    När jag läst det så misstänker jag att du valt fel inlärningsmetod och kanske är hoppet inte ute trots allt.

    Jag har under c:a 15 år utbildat i morsetelegrafi och kan med stor säkerhet säga att de enda som inte klarade av kursen var de som var beväpnade med en stor portion envishet att inte följa mina råd. De ville absolut inte skriva ner de mottagna tecknen, de ville inte lyssna i de hastigheter jag ställde in, tonhöjden var fel och de hade många synpunkter på upplägget av utbildningen.

    Många har försökt lära sig morsetelegrafi på egen hand och misslyckats ty det kräver en viss självdisciplin och målmedvetenhet.

    Kan du tänka dig att läsa igenom handledningen för Radioskolans telegrafikurs så har du kommit en bra bit på väg. Kör sedan igenom Lektion 1 och 2 för att få bekräftat om du lider av tondövhet eller bristande motivation och vilja.

    Visst kunde det väl vara kul att behärska morsetelegrafi som defakto öppnar upp en helt ny värld som du idag inte har tillgång till och inte kan utforska.

    För att återgå till Topic så skriver du; "Min poäng är att det är andra kompetenser än CW som driver fram teknikutvecklingen inom amatörradion idag. Dessa kan kopplas till olika vetenskapsområden som fysik, elektronik, digitalteknik mm. Men observera att de är inte kopplade till en specifik modulationskompetens oavsett om det är CW, JT65 eller för den delen SSB."

    Här menar jag att syftet med amatörradio inte primärt är att driva på teknikutvecklingen. Snarare är det väl så att vi sysslar med det som vi finner nöje i och genom intresse för saken så förkovrar vi oss och blir allt duktigare och allt mer motiverade att ta oss vidare.

    Du avslutar ditt inlägg med; "I rest my case, som man säger i Amerikat...."

    Det känns som du saknar sakliga argument för att fortsätta debatten vilket jag tycker är lite tråkigt då du ju verkar ha lätt att formulera dig i övrigt. De stora knäckfrågorna vi diskuterar här är huruvida en harmonisering av de svenska provkraven kan och bör gå till samt hur vi kan och bör främja återväxten inom hobbyn särskilt när det gäller att intressera ungdomar för den tekniska hobby amatörradio är.

    Ovanstående gäller även 8295 som jag tycker hissade vit flagg och försvann utan att egentligen kommit med några hållbara motargument mer än att vi nostalgiker arbetade för att ta död på hobbyn. Är det verkligen så illa?

    /Bengt
     
    Last edited: Aug 14, 2011
  12. sm7tkr

    sm7tkr Well-Known Member

    Jag har följt diskussionerna ända sedan de startade i en annan tråd på forumet och det verkar som
    att det finns olika anledningar till att man vill höja kraven för att erhålla ett amatörradiocertifikat.
    Jag har försökt att göra en liten sammanställning av huvudargumenten.

    1. Man vill kunna avlägga ett prov som är i nivå med HAREC för att lättare kunna skaffa sig en
    licens i ett annat ”HAREC-land” utan att behöva skriva ett nytt prov i det landet man tänkt
    skaffa certifikat.

    2. Man vill höja statusen på hobbyn som sådan. Svårare prov ger större respekt.

    3. Ställer man krav på CW-kunnande i minst 40-takt så sållar man ut oönskade element som
    egentligen har andra intressen och som ändå kommer att lägga av inom en snar framtid.

    4. Det är svårt att ta sig vidare i hobbyn om man inte har en solid grund att stå på.

    En sak som jag själv tycker inte riktigt har kommit fram i diskussionen är frågan, varför finns det ett
    kunskapsprov med medföljande kompetensbevis?
    Detta tycker jag själv är den viktigaste frågan man bör ställa sig, innan man bestämmer vilken nivå en
    viss certifikatklass bör ha (om vi nu ska ha flera nivåer) och vilka frågor provet bör innehålla.

    Jag gissar utan att veta säkert, att myndigheternas krav är att vi radioamatörer ska ha sådan
    kompetens att vi kan utöva vår hobby utan att orsaka skada på personer, djur eller egendom och
    utan att orsaka störningar på andra radiotjänster eller elektrisk utrustning. Förutom detta ska vi
    känna till lagar och reglementen. I övrigt verkar de inte bry sig om vad vi sysslar med.

    Sett ur det perspektivet är punkt 2 och 3 av en rent filosofisk art och tyngdpunkten på frågorna
    kanske borde ligga på dimensionering av kortslutningsskydd, beräkning av strömmar och hur man
    åtgärdar störningar. Det är i alla fall min bedömning.

    Även om jag själv helst kör CW på kortvågen de få gånger jag är i luften så tror jag att man
    med ett CW-krav inte bara sållar bort ”oönskade element” utan kanske även personer som hade
    kunnat bli en stor tillgång för hobbyn.

    Trådlös kommunikation idag är så vanligt, och det är nog fler än jag som har noterat att vi mer ses
    som konstiga kufar än tillgångar av personer i vår omgivning.
    Det är nog däri rekryteringsproblematiken ligger och inte i det bristande teknikintresset hos våra
    ungdomar.
    Teknik kommer nog alltid att attrahera många men tyvärr tror jag inte att amatörradio
    kommer att bli förstahandsvalet hur mycket vi än anstränger oss. Utbudet idag är för stort.
    Men man vet aldrig, kanske nya upptäckter gör att vindarna en dag åter blåser åt vårt håll.

    /Emil
     
  13. SM7TJC

    SM7TJC Well-Known Member

    På Grimeton-träffen pratade jag med några andra amatörer (mycket mer aktiva än jag själv) om hobbyns framtid. Prognoserna verkade minst sagt dystra.
    En stor del av vårt frekvensutrymme är mycket attraktivt för kommersiella operatörer (framför allt trådlöst internet). Den naturliga frågan blir då:
    Varför skall vi ha rätt till en massa frekvensutrymme helt gratis när andra är villiga att betala stora summor för att få tillgång till det?

    Det spelar ingen roll hur duktiga vi är på CW, Windows, Unix eller hur korrekta medborgare vi är. I myndighetens ögon tillför vi inte ett skvatt.

    Nu är jag inte någon domedagsprofet så jag hoppas/tror att det kan finnas en framtid för vår hobby. Den nuvarande, "släpphänta", inställningen till kunskapskrav lär inte gynna oss i så fall.
     
  14. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    TJC skrev; "Nu är jag inte någon domedagsprofet så jag hoppas/tror att det kan finnas en framtid för vår hobby. Den nuvarande, "släpphänta", inställningen till kunskapskrav lär inte gynna oss i så fall."
    ----

    De framtida hotbilderna kommer nog att upplevas olika beroende på vilka intressen man har. Idag finns en handfull aktiva mikrovågsamatörer i Sverige. De förfogar över extremt stora frekvensområden över 1 GHz. Exempelvis 60 MHz på 23 cm bandet och 500 MHz på 3 cm bandet. Att få behålla dessa stora tilldelningar på lång sikt är orimligt. I praktiken hade det räckt med någon enstaka MHz i varje band, givetvis koordinerad med andra länder och tilldelad på primär basis enligt ITU-RR.

    Kikar vi på förhållandet på kortvåg så kan man konstatera att frekvenstilldelningarna är helt otillräckliga under helgerna då det pågår contest medan banden ligger nästan öde under vardagarna.

    För de experimenterande radioamatörerna som inte har själva radiotrafiken som sitt primära intresse, utan snarare är i behov av frekvensbanden för sina tekniska undersökningar eller prov av sändare eller vågutbredningsförsök torde kanske 50 kHz på varje amatörband vara mer än nog. Kanske så lite som 10 kHz skulle räcka, d v s tillgång till X kanalfrekvenser utspridda över kortvågsområdet.

    Om det blir aktuellt med stora minskningar av våra frekvensområden så är det i första hand contestfolket som blir drabbat. I andra hand de som deltar i allmän trafik och i sista hand de som knappt använder banden alls men som ändå är i stort behov av dom för sina tekniska undersökningar.

    Ur detta kan man dra slutsatsen att amatörradio består av ett flertal olika vitt skilda inriktningar som var och en är en hobby i hobbyn men med helt olika krav och förutsättningar för sin överlevnad.

    Vi har ju tidigare diskuterat i termerna radiotekniker och radiooperatörer. För en radiotekniker är gedigna grundkunskaper i el-lära och radioteknik ett måste medan en utbildning av radiooperatörer mer handlar om kännedom om kanalplaner och handhavandet av radioanläggningen. För denna sistnämnda kategori är det ofta ointressant vad för slags komponenter som döljer sig bakom frontpanelen. Fokus ligger på att kommunicera med varandra och inte experimentera med spänningar och strömmar.

    Så för min del som numera fokuserar nästan uteslutande på det radiotekniska ser jag kanske inte så stora problem. Jag inbillar mig att jag skulle kunna bedriva större delen av min hobby med hjälp av en 50 ohms konstbelastning alternativt få tilldelat en egen frekvens av PTS för provändamål.

    Jag skulle i nödfall kunna klara mig med en lyssnarsignal och ändå få tillräckligt stort utbyte av min radiotekniska hobby.

    /Bengt
     
    Last edited: Aug 14, 2011
  15. SM4FPD

    SM4FPD Well-Known Member

    Om det nu var bättre förr, och att det till stor del berodde på att man tvingades lära sig Morse, varför finns inga argument som biter på dagens människor som funderar på att bli radioamatör?
    Varför har de som slapp tekniska kraven pga av att de var proffstelegrafister inga som helst kunskaper som borde kunna krävas idag. Jag hör frågor från sådana så att man baxnar.....

    Dystra framtidsutsikter har jag hört i 35 år, de argumenten är idag lika som på 80 talet.
    det blev inte så, blir det då så? Dvs som de alltid närvande dystra framtidsutsikterna?

    En bra fråga: varför är det så häftigt att leverera dystra framtidsutsikter, att vara allmänt pessimistisk, och så har det alltid varit, vad är meningen att vara sådan? Är det ett sätt att visa sin kunskap i något som kanske kommer att uppfyllas. Eller har man helt enkelt fel?

    Varför inte köra radio, bygga sändare, bygga antenner, lyssna efter DX, lära sig mer om vågutbredning, lära sig mer om nya trafiksätt.

    Finns det någon annan hobby där domedagsprofeter är så dominernade?
    Mitt svar är ja, och saken liknar det vi talar om här.
    Ändå fortsätter flygklubbar att utbilda segelflygare, ändå fortsätter unga att lära sig spela golf, ändå fortsätter fotoklubbarna att leva vidare, med nya undomar och gamla som föredrar kemisk foto, och tycker att den moderna tekniken är ett fördärv, det var bättre förr.

    Kanske har allt med åldern att göra?
    Vi får ofta höra hur medelåldern inom amatörradiohobbyn är hög.
    Det har jag hört i 35 år, och de flesta som kör radio lever än.
    Och varför är det fel att de lite äldre får ha en hobby? Blir det så är det så.

    Enligt den liberala självregleringens princip.
    Det eller de som dör ut, dör, det som frodas, de som överlever frodas.

    Varför inte ägna sig åt hobbyn, bygg en liten mottagare, bygg en liten antenn och sänd ett QSO.
    Försök få meningsfulla samtal i QSO istället för bara 73, 44 hej då.
    Kanske QSO frvkenser för sädnarbygge, för anennbygge, för bilreparationer, för gräsmatteunderhåll. Vi har idag så fina möjligheter att tala emd varndra att ett amatörradio QSO borde kunna innebära mer än hej o 73....

    Skit i framtiden tänk på dig själv och ditt nöje som radioamatör,
    eller ????



    de
    FPD
     
  16. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    >>>Om det nu var bättre förr, och att det till stor del berodde på att man tvingades lära sig Morse, varför finns inga argument som biter på dagens människor som funderar på att bli radioamatör?
    ---

    Det beror nog på att dagens människor inte var med förr och således inte vet hur bra det var då?

    /Bengt
     
    Last edited: Aug 14, 2011
  17. SM4FPD

    SM4FPD Well-Known Member

    Jag håller med dig Bengt, men sakan handlar ju om att berätta varför, dvs kunna ge argument.

    Sen tror jag faktiskt att dagens unga människor kommer att tycka att det var bättre förr, när även de blivit äldre och "klokare". "Ljuva 2011 talet"

    Vi hör ju faktiskt ingen som berättar om hur det var en generation ännu tidigare.
    Dvs radio på 1900 - 1930.

    Utan allt verkar vara bäst på 60 och 70 tal just nu.

    Inget ont om Morse, jag tycker det är häftigt, men vet inte hur man får unga att tycka det.

    När jag blev radioamatör, labbade jag en del med transistorer, och lovade mig själv att ALDRIG greja med eleketronrör, sånt som de gamla gubbarna höll på med, nej nu är det de nya sakerna som gäller, så reagerar den unga. Skit i det gamla och jobba framåt med det nya. Så den erfarenehten av hur man som människa funkar har jag.
    (Men några rör stereoförstärakre blev det ändå byggt, liksom att idag har jag provat på något rör).

    Med detta menar jag att man måste med erfarenhet av sig själv försöka förstå lite av hur de idag unga radioamtörerna reagerar.

    Inte bara klaga på att de inte gör som jag gjorde...

    Unga radioamatöer är även de människor. Och gör som människor gör.

    de
    Roy
     
  18. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    >>>Vi hör ju faktiskt ingen som berättar om hur det var en generation ännu tidigare. Dvs radio på 1900 - 1930.
    -----

    Om man läser QTC från 50- och 60-talen så får man reda på hur bra det var på 30-talet då amatörradion tog ordentlig fart i Sverige. Det klagades även då på bristande kunskaper och den dåliga trafikdisciplinen.

    Sak samma nu men i jämförelse med förr så är problemen av en helt annan kaliber och knappast hanterbara. Se bara hur det eldas i England för att kika på samhällsutvecklingen och som återspeglar sig i amatörradiohobbyn i samband med medvetna störningar och annat jäkelskap.

    Det som saknas idag är klartänkta människor som kan se framåt och staka ut en god framtid för hobbyn och som kan hjälpa oss att finna vettiga ingångar till hobbyn som attraherar unga att syssla med de sakerna som kan tänkas vara betydelsefulla för att myndigheterna skall anse att vi kan få behålla våra frekvenstilldelningar även i framtiden.

    Kvantitet eller kvalitet?

    Det är väl kring dessa frågor som hela debatten vrider sig och som är av intresse att diskutera för den eller de av oss som värnar om amatörradio som en teknisk hobby för teknikintresserade?

    /Bengt
     
    Last edited: Aug 14, 2011
  19. SA5A

    SA5A Well-Known Member

    Kör via bräcklig edge från JP62 ... vi får se om jag kommer igenom? ;-)

    Många intressanta och konstruktiva inlägg. TKR ställer en mycket grundläggande fråga om vad som är syftet med kunskapskraven och proven: ”Jag gissar utan att veta säkert, att myndigheternas krav är att vi radioamatörer ska ha sådan kompetens att vi kan utöva vår hobby utan att orsaka skada på personer, djur eller egendom och utan att orsaka störningar på andra radiotjänster eller elektrisk utrustning. Förutom detta ska vi känna till lagar och reglementen.” Då blir det inte bara en fråga om nivån, utan även innehållet.

    Om något och vad som behöver göras beror förstås på vad problemet är. Som jag skrivit tidigare är min erfarenhet att de nya amatörerna har goda kunskapsgrunder och intresse av att fortsätta utvecklas. Andra har andra erfarenheter. Jag har också nu skannat av inlägg på olika forum och blivit förvånad över vissa av dem. Med anledning av dessa inlägg och t.ex. Roy´s inlägg undrar jag om det är fel nivå på kunskapskraven för cert, fel på själva proven eller bristande kvalitetssäkring av provprocessen? Eftersom vi har olika erfarenheter och det verkar slinka igenom en del med förvånansvärt låga kunskaper kanske det är kvalitetssäkringen av provprocessen som är problemet?

    CW-kurs må öppna ett pedagogiskt fönster och ha andra fördelar. När jag tänker på RCL:s m.fl. gedigna teknikkunskaper och att detta inte skulle vara tillräckligt för cert ... ser jag det som omöjligt och orimligt att driva obligatoriskt CW-krav för cert.

    Måste alla radioamatörer ha samma kunskaper? Självklart krävs gemensamma grunder när det gäller att inte vara farlig för sig själv och andra samt att inte orsaka störningar för andra. Oavsett om vi har ett cert eller kompletterar vårt nuvarande cert med ett avancerat cert kan man tänka sig att det finns olika kunskapsinriktningar för fördjupning, t.ex. radioteknik, digital kommunikation och telegrafi.

    Jag anser att kunskapskrav inte fullt ut kan beskrivas genom en innehållsförteckning, provnivåer eller läromedel. Det räcker inte heller med att ange den tid som behövs för en kurs. Allt detta kan vara kompletterande info, men som en utgångspunkt behöver kunskapskvaliteterna beskrivas. ”Kunskap om antenner” kan ju betyda allt från att man vet hur en TV-antenn ser ut till expertkunskap.

    Nu får vi se om detta inlägg når ut till civilisationen ...
     
  20. SM4IHY

    SM4IHY Well-Known Member

    Att de kunskapskrav som krävs för att erhålla certifikat i Sverige är låga jämfört med de flesta andra länder råder väl ingen tvekan om.

    Det hela blir ännu värre av att kryssfrågor används vid proven. Här går det med lite tur att få rätt utan att ha den minsta susning om vilket alternativ som är det riktiga.

    En del seriösa provförättare har också hoppat av pga. att det inte går rätt till vid proven på en vissa håll. De flesta provförättare tar säkert sin uppgift på stort allvar men som överallt annars så finns det enstaka rötägg.

    För att få en lite större säkerhet borde följande rutin snarast införs.

    Den som vill avlägga certifikatprov ska vända sig till SSA:s kansli som anvisar en provförättare inom rimligt avstånd. Dock ej från samma ort som den som ska avlägga provet.

    Den som ska avlägga prov kan då ej själv välja provförättare. Möjlighetet att söka sig till en"lätt" provförättare försvinner därmed.

    På repeatrarna kan man ibland höra amatörer som helt verkar sakna grundläggande kunskaper. Jag hörde en gång två amatörer som funderade på att skaffa sig slutsteg. Dessa var ju så dyra att köpa varvid den ene undrade om det inte gick lika bra att köpa ett bilradioslutsteg på flera hundra watt för en billig slant, watt som watt! Man kan ju fundera på hur han hade klarat provet.

    73 de SM4IHY
    Gunnar
     
    Last edited: Aug 10, 2011

Share This Page