Konsten att finna det man har...

SM7EQL

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
En del av oss som hållit på med elektronik många år har väl samlat på sig en hel del junk som samlas i lådor mer eller mindre ostrukturerat. För min del har jag försökt samla större komponenter av samma sort för sig och det mesta jag vet jag har kan snabbt återfinnas. Det finns t ex ett plåtskåp med transformatorer med de tyngsta nederst. Kanske 300 trafos av typen bra att ha. Samma sak med andra stora grejor. Inga problem där.

Men en sak jag inte löst är hur man skall hålla ordning på ytmonterade komponenter som det finns ett oändligt antal sorter av. Sedan många års elektronikutveckling har jag samlat på mig tusentals prover av alla möjliga komponenter som finns i antal från kanske några enstaka till 10, 25 eller 100 st. De flesta ligger kvar i sina plastpåsar och är grovt insorterade i lådor. Problemet är att få översikt över vad som finns och finna just den där missade komponenten när den behövs nu och här. Det blir ett evinnerligt letande i lådorna och det tar tid och fokus från bygget.

Jag kan väl inte vara ensam om att leta mig blå efter sådant jag vet jag har. Tips på hur man hanterar tusentals olika små SMD-komponenter önskas utan att behöva skaffa lika många små komponentlådor för att placera två pyttesmå knappt synbara komponenter i ett fack. Man vill ju gärna har kvar märkningen på provpåsen där det i regel står all information om typ och tillverkare m m. Kortregister, plastfickor i pärmar?
 
Jag har bara grovsorterat komponenterna.
Alla typerna (R, C, L, D, T osv) har var sin låda.
I lådan ligger dom i sina provpåsar med en ny ettikett som jag klistrar på och där brukar jag skriva typnummer tydligt med stora bokstäver.
Jag har upptäckt att det går oändligt mycket fortare att hitta när man lätt kan läsa vad som finns i påsen.
 
I takt med stigande ålder har minnet blivit sämre :rolleyes: och jag har tagit excel till hjälp för att hålla ordning på mina elektronrör,
en flik per kartong, specat hur många av varje sort och alternativa CV- och M-beteckningar ger snabbt resultat vid en enkel sökning i arbetsboken.

All surplus L, C, R och Si ligger i plastbackar med lock, värden sorterade i stora påsar i möjligaste mån, varje back har en plastficka på sidan med en lapp där det står grovt beskrivet vad som finns i backen, exempelvis "10k-100k / 1W" och "1pF-10nF"
produktionskomponenter som C och Si ligger kvar i antistatpåsarna från tillverkaren och en del i rosapåse i antistatkartonger/backar.

Resten är det mest huller om buller-sortering på men än så länge minns jag ganska väl vad jag har i junkboxen.

De flesta backar jag har är SmartStore classic 15l, det är en lagom storlek, transparanta med ett bra lock och stadigt utförande.
Finns på Clas-Ohlson, Citygross brukar sälja 3-pack emellanåt för ett överkomligt pris.

7310543508394.jpg
 
Clas-Ohlsons boxar finns även hemma hos mig.
Det otrevliga med dom är bara att håren på armarna
reser sig varje gång jag stoppar in händerna för att
lyfta ur något. Det finns ju leverantörer av ESD-säkra
boxar, men dessa kostar ganska mycket. Således
bör man samla på sig ESD-påsar.

Ytat smått sorterar jag i små plastaskar med ännu mindre små plastaskar i.

Finns(?) fanns i alla fall på ELFA förr i tiden.

Nu var det meningen att jag skulle peta in en länk här
men jag hittar inte just dessa askar. Suck...

I alla fall: Dom hade måtten 11 * 16 cm och innehöll
60 st små inneraskar i transparent plast. Dessa instoppade
i en skumgummimatta.

Varje ask rymde hyfsat många 1206 eller väldigt många 0402.
Dock måste man beväpna sig med en tuschpenna med fin spets
och icke flyktigt tusch. Men man får plats att skriva
värde och storlek. Funkar även för de flesta SOT-kapslarna
utom möjligtvis -89.

Effektiviteten blir ganska bra. Man ser när det börjar närma sig slut.

Då man kan skriva på locket vad det är innuti
och kan konfigurera om askarna anser jag att detta
fungerar bäst i mitt lilla RF-lab.

Andra lösningar, exvis dom där byggbara svarta plastsortimentboxarna
med fjädrande lock är också bra, men jag har hittat ganska många
lösa fjädrar i mitt labförråd. Sedan ser man dom lösa locken...
Plasten spricker/åldras efter några år...

För varje speciellt projekt brukade jag anskaffa ett färdigt sortiment
och sedan koplettera med dom värden som oftast användes.

Varje RF-ingenjör vet att man inte får använda annat än NP0
upp till 1nF. Med den grundregeln är det ganska lätt att inrätta
sitt ytade kondensatorsortiment.

Stora askar med familjebeteckning på locket och värden
separat angivna i varje del-ask.

Motståndssortiment säljs i pärmar med strippar i plastfickor.
Så länge motstånden har märkning är det ingen kris om man drar
ut två strippar på en gång. Keramiska kondingar och induktanser
värre.

Murata säljer sina sortiment i små ljusblåa
plastpärmar med plastfickor i. Väl utmärkta och Murata snålar
dessutom inte men antalet i varje påse...

Coilcraft kör med stora askar men snålar med antalet i varje ampull.
Behöver man prova olika storlekar behöver man köpa många utvecklingskit.

:cool:
 
Nu bygger inte jag själv med SMD men på jobbet har vi den här modellen

372591480_341.JPG

som går att sätta i hop i långa rader/paket. De vi har är dock med ett svart lock på. Skulle tro att de finns på Elfa eller Farnell. En liten självhäftande etikett på locket säger vad som finns inuti.
 
Last edited:
Jag har plastbackar som jag har köpt på Granit på Götgatsbacken på Söder i Stockholm och jag tycker
att dom är bra men inte så billiga kanske.

sm0ydo
 
SM6GXV said:
Varje RF-ingenjör vet att man inte får använda annat än NP0
upp till 1nF. Med den grundregeln är det ganska lätt att inrätta
sitt ytade kondensatorsortiment.
Click to expand...
Det har jag inte hört förut, vad ligger bakom denna regel?
 
SM7PNV said:
Det har jag inte hört förut, vad ligger bakom denna regel?
Click to expand...
Jag har heller aldrig hört denna regel men det är ju sällan man behöver en så stor konding som 1nF i C0G eller NP0,
för avkoppling och annat brukar det duga med X7R.

Nollan i NP0 och C0G står för att kapacitansen inte förändras nämnvärt över tiden och de egenskaperna vill man ju gärna ha i RF-kretsar,
värre är det med X7R eller ve och fasa, Z5U :) som kan glida +/-30% eller mer.
Det finns också fler egenskaper som särskiljer C0G och NP0 från resten av gänget och gör de lämpliga för RF.
 
Tack för kommentarer. För att börja med det ordinarie byggsortimentet så har jag kompletta E12-serier av motstånd och kondensatorer i storlek 0603 och 0402 samt ganska komplett i 0805 och 1206. Dessa har jag i de svarta små dockningsbara plastboxarna som bl a Elfa sålde. Dyra lab-kit men bra. För de större SMD-komponenterna används 80-110 mm sortimentlådor med 12 fack i varje. Utöver dessa finns alla de vanliga lab-kiten från Murata, Coilcraft och Wurth för R och C samt ferriter och induktanser i storlekar från motsvarande 1206 ner till 0402. Hålmonterade Philips NP0 finns också i sortimentlådor liksom hålmonterade motstånd i 0,25 W upp till de där bruna 5 och 10 W som är bra att ha. God ordning här och inga problem. Samma med större delen av hålmonterade transistorer och spänningsstabbar m m. De generiska komponenterna som passar till det mesta och kan används i "alla" experimentkontruktioner finns i lager.

Problemet handlar mer om de tusentals prover på andra komponenter som alla vet blir över i ett konstruktionsprojekt där det beställs kanske 5 st av varje sort för utvärdering eller för säkerhets skull. Eller som jag brukar göra, om 1 st IC behövs så tar jag hem fler än två. Av billigare kretsar kanske 10-25 st. Detta för att ha reserv när det labbas eller för att bredda sortimentet efterhand. Oftast behövs inte reserverna just då men är guld värda vid andra tillfällen. Det gör ju att man sällan måste beställa och vänta en hel dag på komponenter/köra och hämta när det labbas och mixtras. Här och nu gäller när jag bygger och finns inte exakt vad jag behöver så finns alltid något liknande som fungerar tills de rätta komponenterna skaffats.

Sådana udda komponenter ligger nog bäst skyddade i sina antistatpåsar och jag ser ingen nytta med att köpa kanske 1000 små plastboxar och ägna veckor åt att öppna påsar för att flytta komponenter, t ex 1 st transistor till en egen box med lock och etikett, en transistor som kanske aldrig kommer att behövas men som är bra att ha ändå, ifall att om. Går den att finna behövs den inte och finns den så behövs den men går inte att finna. Så är det ju enligt Murphys lag. :rolleyes:

GLD och XUN:s förslag med en ny tydligare märkning och insortering i fler lådor kanske inte är så dumt. Mycket tid går faktiskt åt att försöka lista ut vad det står på bef påsar och texten kan ibland vara lite kryptisk eller oläsbar. Ibland behövs förstoringsglas för att se...
 
En bekant till mig sorterar småpyssel (modellbyggare) i påsar genom att slakta gamla pärmar och sätta fast ringarna ur pärmen på väggen, och sedan bara haka fast påsarna i ringarna.

Det blir lättbläddrat och bra.

Sånt som är platt av naturen (eller inte ömtåligt) förvarar han på samma sätt fast i pärmar ståendes i en pärmkarusell han fick på jobbet.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top