Koppla ur antennerna med ett handgrepp

[SM5DXU]

Har någon kommit på eller sett en enkel och fiffig lösning för att med ett handgrepp snabbt och enkelt jacka ur en "bunt" antennkablar och en rotorkabel inför exempelvis ett annalkande åskväder? Pålitliga mångpoliga kontakter är dyra och mina surplus C-kontakter rejält "sura" men knappast "plus" längre

En fjärrstyrd frånskiljare kräver mer än jag har resurser till att bygga ihop.

/ Göstha

 

[RM2D]

Hade samma fundering själv för ett par år sedan, men efter att ha sett blixtens effektiva verkningar på stationen RM5A (trots bombsäkra lösningar) valde jag den helt säkra vägen...

Kontakter på utsidan som till och med nattetid regelmässigt skruvas ur, även om åska inte förväntas. Kan tyckas som "livrem och hängslen" men vill inte riskera familjens ve och välbefinnande på grund av en blixtattraherande hobby

Om någon kommer med ett inte bara bombsäkert men också blixtsäkert tekniskt förslag är jag dock idel öra och beredd att överväga att testa det...

73 de LRR, Mats

 

[SA3BYC]

Hade det tveksamma nöjet att få radio, datorer, laserskrivare, datarouter med mera sönderslaget av åskan för någon månad sedan - trots urdragna elkablar och urskruvade antennkontakter. Koaxerna hängde dock ner bredvid radio och annat i schacket, så Mats modell att skruva ur på utsidan kan nog inte nog rekommenderas. Tydligen, när åskan slog väldigt nära mina antenner, så laddades det upp så mycket "strömmar" att koaxerna agerade "åskledare" in bland all elektronik. Har i alla fall ingen annan förklaring?

Nu blir det en ombyggnad och 2 boxar med någon halvmeters avstånd på ytterväggen. I dem blir det jordade skenor med antennkontaker och en kort patchkabel som kan plockas bort helt. Skall dra om koaxerna så att de från antennerna och de in till radiohörnan går så långt ifrån varandra det bara är möjligt.

Eftersom jag nästan enbart kör kortvåg så har jag funderat på lite olika lösningar. Ett tag hade jag en fundering på att helt enkelt sätta en "gammaldags" kniv omkopplare i koaxen, men med en patchkabel känns det som jag får en bättre "isolation i o med att det även fysiskt blir ett visst avstånd mellan in och ut. Knivomkopplare finns att köpa på nätet till en vettig peng: DPDT Knife Switch with Red and Black posts Då kan man ju jorda ena sidan av switchen och HF mässigt borde det väl vara OK, i alla fall så länge man håller sig under 30 MHz.

/Johan

 

[SM5DXU]

Jag hade tänkt mig något i stil med en kopplingshandske i basen på masten. Den kan man "parkera" i en stolpe på rejält avstånd, 5 m från masten eller så.

Jag beklagar verkligen vad du råkat ut för, Johan. Tur i allt elände att ingen person blev skadad och att huset inte tog eld!

/ Göstha

 

[SM6FUD]

Johan, jag använde knivbrytare för många år sedan.
De satte jag som seriekopplande brytare för en 600 ohm stege mot antennen. Det fungerade väldigt bra ganska länge.

En dag, mitt under ett QSO, smälte den ena knivbrytaren ihop.
På den tiden hade jag inte mer än 120 W som högsta möjliga sändareffekt. Det som hände var att plasten i infästningen kring en av hållarna för kontaktdelen gick varm.

Jag berättar detta för dig eftersom du tänker dig att montera knivbrytarna utom synhåll (?). Eftersom det i mitt fall var dålig kontakt mellan knivdelen och antennkontakten i brytaren så blev det alltså ohnska förluster. Ingenting som gick att se såvitt jag minns. Men dålig kontaktyta var orsaken.

 

[SA3BYC]

Johan, jag använde knivbrytare för många år sedan.

Jag berättar detta för dig eftersom du tänker dig att montera knivbrytarna utom synhåll (?).

Ok Tack för info, stärker mig i mitt beslut att skippa knivbrytarna. Efter lite eftertanke så blir det som jag skrev istället 2 boxar och en kort koax patchkabel mellan dem. Då får jag visserligen gå ut och manuellt skruva ur ett antal kablar, men det kan det vara värt.

På stationen på SK0TM har vi en liknande lösning med kontakter som "snäpper in" och det är inte många sekunders verk att ta loss/sätta dit en kabel. Så det är min plan att använda sådana för patch kablarna. Kanske man rent av skulle ha ytterligare en kontaktpanel att sätta de lossade ändarna i som sedan är direkt ansluten ner till jord?

/Johan

 

[SM7WSJ]

Hej!

Vad det gäller rotorkabel, går det fint med en släpvagnskontakt och motsvarande dosa som monteras på bilens dragkrok. Angående snabbaste koaxkontakt så tycker jag en gammal C borde fungera bra för snabba in och urkopplingar.

Hos mig är det allt för många styrkablar och spänningar för att plocka ur allt hela tiden, och lite småskador blir det då och då.

73 Håkan

 

[SM6APQ]

Åskskydd för mottagningsantenner.

”Litet off subject” som vanligt.

1988 tjänstgjorde jag som operatör och tekniker på en kustradiostation (mottagarstationen) i Tanzania. Specificerad av Ingemar Ljung, SM6IL, och byggd av Anritsu, ett japansk företag.
Belägen norr om Dar-es-Salam cirka 200 m från havet (Indiska Oceanen).

Samtliga antenner för MF och HF var DC-mässigt jordade. Under de sex månader jag tjänstgjorde på stationen upplevde jag fyra månader regnperiod. Regnperioden innebär dagliga våldsamma åskväder. Den som inte upplevt åskväder i tropikerna kan inte föreställa sig vad det innebär. Blixten verkar slå ner kontinuerligt åtskilliga gånger per minut.

På stationen fortsatte passning och kontakter med fartyg som vanligt under åskväder. Antennerna, trådantenner, var uppburna av 36 meter höga fackverksmaster. Varje mast var försedd med en åskledare som utgjordes av ett ”spjut” uppe i masten förbundet med en grov cu-lina som var klamrad till fackverksmastens utsida och avslutad med ett jordspett i marken. Antennerna, vikta tvåtrådiga dipoler med symmetripunkten jordad, var uppspända mellan masterna några meter under masttopparna. På det viset var alltid masttopparna, med åskledararna som högsta punkterna i antennparken, effektivt jordade.

Som sagt vad, QSO med fartyg på 500-kHz och HF fortsatte som vanligt även under våldsamma åskväder.

Under det halvåret jag tjänstgjorde på stationen inträffade inga skador på varken antenner eller mottagare.

Här hemma i Sverige, 16 km söder om Kungsbacka, tillämpar jag i stort sett samma metoder. Mina trådantenner hänger någon meter under högsta punkterna på fackverksmasterna – c:a 28 m höga.
Min rhombantenn hänger på 20 meters höjd och är installerad utanför min tomt. Utgår från en av fackverksmasterna och är sedan uppburen av tre tryckimpregnerade stolpar. Är DC-jordad genom att avslutningsmotståndet är uppdelat i två 350-ohm motstånd och mittpunkten försedd med jordlina och spett i marken. Matningsbalunen, 50 – 200-ohm har också ingången jordad.

(Balunens 200-ohms utgång matar en cirka 80 m lång exponentialledning 200 till 650 ohm som matar rhombantennens ingång)

Jag kopplar INTE bort någon antenn vid åskväder. Inne på stationen har jag en antennväljare som består av en keramisk omkopplare med 11 lägen. Den har tre separata ”däck”. Däck nr 2 väljer röda lysdioder för att markera vilken antenn som är i bruk. Däck nr 3 frigör utgående koaxialkabel till RX/TX i läge 11 och kortsluter ingången på transceiverns separata antenningång. När stationen inte är i bruk står givetvis omkopplaren i läge 11.

Jag har bott och använt min amatörstation på detta QTH i 33 år och överlevt alla åskväder.

Allt detta är inte mina egna påfund Jag har sneglat och plockat ut de bästa bitarna från kommersiella
anläggningar. Jag är nog yrkesskadad!

/Bengt SM6APQ

 

[SM5DXU]

... Allt detta är inte mina egna påfund Jag har sneglat och plockat ut de bästa bitarna från kommersiella anläggningar. Jag är nog yrkesskadad!

Det är lärorikt att påverkas av dina yrkesskador! Keep up the good work!

/Göstha

 

[RM2D]

APQ de LRR

Intressant läsning som ger mig hopp...

Det är helt greppbar information om man använder trådantenner som sitter uppspända mellan fackverksmaster och att man med hjälp av åskledare i toppen av masten samt erf. jordning enligt konstens alla regler kan försäkra sig om att blixten slår ner i åskledaren.

En stilla undran är dock hur man går till väga om man i stället för trådantenner i jordade fackverksmaster använder vertikalantenner, som är högsta punkten i omgivningen (med undantang för en rejäl bjässe till björk på grannens tomt).

Det som skulle kunna göras är naturligtvis en omkopplare vid vertikalens bas som förbinder radiatorn med jord under åskväder...

Eller finns andra blixt- och bombsäkra lösningar?

73 de Mats LRR


PS Samma problematik om trådantennerna är uppspända i exempelvis träd (som inte är så lätta att utrusta med åskledare. För det är väl så att en antenn som är aningen lägre placerad än en trädtopp inte per automatik blir mindre utsatt för ett blixtnedslag även om trädet skulle vara ett antal meter högre?

 

[SM0AOM]

Jag har liknande erfarenheter som Bengt/APQ från kommersiell radio.
Det duger inte att tvingas koppla bort utrustningen från antennerna ifall det åskar.
De metoder som jag använt i nybyggda eller utbyggda stationer är i allt väsentligt samma;

- DC jordning
- Att om möjligt inte låta några antenner sticka upp ovanför omgivande master
- Gnistgap i antennernas matningspunkter
- Överspänningsskydd "Polyphaser"
- Avledning av statiska laddningar genom parallellkopplade drosslar och högpassfilter på sändar- och mottagaranslutningar
- Ett genomtänkt el- och jordningssystem för resten av stationen, med överspänningsskydd, galvanisk isolation och
potentialutjämning

Erfarenhetsmässigt klarar sändarantenner och anslutna sändare även kraftiga åskväder där det även blir direktträffar i master och torn utan att skada sändarna eller orsaka driftavbrott såvida inte kraftmatningen bryts eller ingående teleledningar skadas. Dessa är ofta sämre skyddade..

Direktträffar i mottagarantenner kan orsaka skador på baluner och kablar, och i sällsynta fall på själva antennen.

Vid ett svårt åskväder för dryga 10 år sedan slog blixten ner i den nästan 80m höga centralmasten som bär upp de vertikala log-periodiska antennerna i Enköping. Där satt också en 5 m lång "glasfibervippa". Av denna återstod bara antennfästet.
Matarkabeln, 7/8" Flexwell, skadades så att den fick bytas ut.

En av LP-antennernas balun med ferritkärna fick lindningarna uppbrända och även gasröret som satt i matningspunkten exploderade.
Även där skadades matarkabeln, men av någon anledning i en punkt i kabelgraven c:a 50 m från masten så att kabeln vattenfylldes. Detta konstaterades med ett TDR-instrument.

Intressant nog skadades inget av utrustningen i själva stationen, utan skyddet med högpassfilter, gasrör och dioder som finns i R&S NV14
antennfördelarna var tlllräckligt.

Att försöka utföra "amatörinstallationer" så att de klarar en direktträff tror jag är orealistiskt, men det går att göra åtskilligt med enkla medel genom att tillämpa valda delar av det ovanstående.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[RM2D]

Karl-Arne kommer med ytterligare intressanta synpunkter och råd, men frågan kvarstår...

Hur behåller jag mina antennkablar inkopplade inne i schacket med vertikalantenner monterade (som i princip är högsta punkterna i området)?

Jag ser ingen säker utväg annat än att fysiskt koppla ur antennerna på utsidan av huset i preventivt syfte,

73 de LRR, Mats

 

[SM0AOM]

Karl-Arne kommer med ytterligare intressanta synpunkter och råd, men frågan kvarstår...

Hur behåller jag mina antennkablar inkopplade inne i schacket med vertikalantenner monterade (som i princip är högsta punkterna i området)?

Jag ser ingen säker utväg annat än att fysiskt koppla ur antennerna på utsidan av huset i preventivt syfte,

73 de LRR, Mats

Med de jordtag som amatörer kan åstadkomma finns det inget sätt att klara en direktträff utan att den anslutna radion skadas.

Åskströmmen kommer att flyta på utsidan av koaxen och sedan fördela sig över olika delar av den anslutna
utrustningen. Beroende sedan på impedanserna mellan denna och omgivningen så flyter olika mycket ström i radion och dess
mellankablar.

Dock skapar man en potentiellt ännu farligare situation om man bara kopplar bort en ingående kabel och låter den ligga löst.
Vid en direktträff kommer strömvågen att åstadkomma ett överslag mellan spänningsmaximat i kabeländen och närmaste jordade föremål, och detta kommer om det vill sig illa att skapa en brand. I princip är detta samma sak som att ha ett avbrott i nedledningen från en åskledare, vilket har förorsakat många storbränder, i synnerhet i ladugårdar.

Det är därför att rekommendera att även en bortkopplad kabelände är ansluten till någon form av jordanslutning så att en blixturladdning kan ledas bort utan att skapa ett överslag.

Enklast gör man det i form av en "intagsplåt" eller "intagsskena" där man låter inkommande koaxer gå igenom via skarvdon, vilka gärna kan vara kombinerade med högpassfilter och överspänningsskydd. Plåten jordas med grövsta och kortaste möjliga ledning till det bästa jordtag som finns tillgängligt.

Gör man på detta sätt så har riskerna för åskskador från urladdningar i närheten minimerats även när radion är ansluten, och riskerna för följdskador vid en direktträff med bortkopplad radio också minskats.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[RM2D]

Tack för värdefullt svar Karl-Arne! Tror jag börjar närma mig en lösning som i alla fall ska undvika bränder... Nog så viktigt efter 32-gradig värme utan regn under ett par veckor. Snustorrt i markena.

73 de LRR, Mats

 

[SM6APQ]

Skydd för radioutrustning.

Jag avviker, som vanligt, en aning från huvudspåret.

När vi diskuterar olika metoder att skydda sig för åska och andra ”konstigheter” som kan ta sig in via el-nätet vill jag tipsa om följande:

Jag matar mina transceivrar, mottagare, monitor-scope, lap-top datorer m m – ja all utrustning som inte förbrukar kilowatt med skyddstransformatorer. På det viset är den aktuella apparaten galvaniskt skild från el-nätet.
Det går givetvis att använda fulltransformatorer, 230 volt in / 230 volt ut. Dessa tingestar är dyra. Man kan komma billigare undan genom att använda två ”gamla pensionerade” glöströmstransformatorer 230 volt in / 6,3 volt ut - 6,3 volt in / 230 volt ut och du får i princip ett dubbelisolerat system. Det går givetvis bra att använda 230/12,6-volt transingar. Huvudsaken är att bägge transformatorerna har samma värde på sekundären.

Jag har koden till fyra soprum på gångavstånd från Radiomuseet i Göteborg. Jag har hittat massor med 230/24 volt (nya!) transformatorer som jag har bärgat för detta ändamål. (Jag vet – jag är en ”container-råtta”!)

Transformatorerna måste givetvis tåla den last som dom matar. I mitt fall använder jag i princip två separata transingar för varje last, d v s två små transformatorer för Ham.M-rotorenheten, två för Monitor.scopet, och två kraftiga för HF-transceivern.

I vardagsrummet matar jag XYLs TV med två lämpliga transingar.
Samma sak i källaren med ”min” TV. (Vi har divergerande intresse när det gäller TV-tittande!)

AOM de APQ. Kan du analysera hur ett sådant här system verkar? Jag tror inte det skyddar mot åska, men jag tycker ända att det är en fördel att vara galvaniskt avskild från el-nätet.

Ursäkta mitt avvikande från huvudämnet!

73
Bengt, SM6APQ

 

[SM6APQ]

Isolationstransformatorer.


Här kommer en bild på två av isolationstransformatorerna 230/24 - 24/230 som jag använder för en TV-mottagare. Transformatorerna installerade och fastskruvade i en rund al-plåt vilken hjälper till att avleda ev. värme.

Bertil, SM6ENG, har en kraftig transing i källaren. 230 volt in - 2 x 115 volt ut med ett mittuttag som är jordat. Matar hela shacket inklusive PA-steg.

73
Bengt
SM6APQ

 

[SM5DXU]

Låt mig för ett ögonblick anknyta till rubriken. Det vore mumma att hitta en multiplugg med tillräckligt många poler med tillräcklig area för att kunna användas till minst tre, gärna upp till fem, antenner. Till rotorkabeln duger gott den föreslagna släpvagnskontakten. Två kontakter är i alla fall smidigare än fyra till sex.

/ Göstha