Lagra den som ett årgångsvin

[SM4FPD]

Lite kryptiskt kanske.
Jag talade med någon som hade några gamla fina mottagare, SP-600, 51J-4.
Vad gör man med dessa?
Att sälja är idag nästan omöjligt.
Eventuellt pris räcker knappast till omaket att frakta etc.
de har ett ganska lågt värde numera.
Dessa kommer nog att slängas mer eller mindre.
Eller skall man som kompisen sade, lagra dem som årgångsvin?
Kommer de att om exvis 10 år att återfå något värde, då det ju blir allt mer sällsynta ju fler som slängs eller rostar sönder.

Men hur förvarar man en sådan klumpeduns då?
Det kommer att bli en hög större än mitt rum när jag städar ur rummet för renomvering och fönterbyten nu i vår, av gammla radiogrejer. Det är en fråga om plats oxo.
Ställer dom ovanpå oljetanken?
Under sängen? I förrådet?
Slår in i plast för att skydda mot dammet som lägger sig som ett långsamt oxiderande skikt.
Eller skall man ge bort dem? Och bara inse att de kommer att stå i garaget hos nya ägaren och rosta ännu mer. Nej en dålig ide.
De tar skada av dammet, luftfuktighet, kyla ger tennpest.

Om jag känner Bengt rätt så kommer han att föreslå förvaring i form av smådelar som kan vara bra att ha sen. I fina små plastaskar med 18 fack. Kanske bästa förslaget?

Skall man spekulera i framtida värde?
Eller skall de gå för någon tusenlapp?
Nej jag tror inte det. De är dömda att bli skrot.
Vad tycker ni?

de
Roy
SM4FPD

 

[SM7MCD]

Jag förvarar min SP-600 m.fl. liknade mottagare i ett lämpligt rack. Där används de till att sprida en känsla om vad amatörradio egentligen är...

 

[SM5NFT]

Jag talade med någon som hade några gamla fina mottagare, SP-600, 51J-4.
Vad gör man med dessa?

Det optimala är såklart att använda dem till det de är byggda för. Vill man inte det kan man glädja någon annan (genom att skänka dem). Har man för stor separationsångest uppsöker man sin terapeut

 

[SM7EQL]

Huuu! Det är svåra frågor du ställer Roy. Apparaternas egentliga värde är väl inte mer än vad de olika metallerna är värda tillsammans minus transport- och miljöavgifter för hanteringen. D v s en kostnad för samhället?

Jag har identifierat två huvudtyper av samlare.

* De som samlar allt och urskillningslöst för att det är bra att ha, för att det är synd att slänga, för att ingen annan skall lägga vantarna på objektet.

* De som samlar med ett tydligt mål och som prioriterar apparater i perfekt skick.

Jag skulle tro att "vi" som samlar på oss gamla radioapparater gör det för att vi i vår ungdom inte hade råd att skaffa dom. Vi fick nöja oss med titta på bilderna i QST. Det finns sålunda ett stort mått av nostalgi inblandat eller hur.

Yngre generationer är med få undantag fullständigt ointresserade av gammalt skrot. De har av förklarliga skäl inga känslomässiga bindningar och har aldrig önskat sig sådana omoderna apparater. Prestandamässigt är dom usla. Tunga som bly. Drar mycket ström. Dessutom kräver dom en viss omsorg och löpande underhåll för att hålla igång. Byte av rör och rullblockskondensatorer.

Vi vet att det finns massvis med gamla radioapparater som bara ställt undan på vindar och i källare. Där kommer de att stå och samla damm tills ägarna ställer tofflorna och trillar av pinnen. En del av dessa skrotsamlingar kommer ut på marknaden och man kan bara spekulera hur stor tillgången kommer att bli om säg 10...20 år då de flesta nu levande "samlarna" ramlar ner från ättestupet i en aldrig sinande ström.

Sätt in en annons "Säljes billigt - kontant betalning - endast avhämtning" och lämpa över dina bekymmer på någon annan som fortfarande lever kvar i dimman och inte ser klart. Sett ifrån din egen situation så gäller det att snabbt som tusan bli av med skrotet utan att riskera att drabbas av dåligt samvete för att du slängt eller plockat sönder dina fina radioapparater. Det är farliga saker och kan orsaka svåra depressioner har jag hört...

/Bengt

 

[SM4RNA]

Någon arbetslös kanske kunde starta en radiodemontering? Likt en bildemontering skulle man kunna köpa det man behöver för att hålla sina apparater där bäst-före-datum gått ut, i gång?

/Anders

 

[SM4FPD]

Hi hi ja ni är skitduktiga på att ge bra svar. Svinkul!

RNA, i mitt grannskap finns det ett gäng som startat en mopeddemonteringsfirma. Hur katten kan sådant gå ihop? Har dom Eu bidrag?

EQL ja jag skulle inte ha kunnat utrycka det bättre själv, eller jag känner igenom mig i din text.
Men du skrev att de unga skiter fullständigt i den gamla skroten, eller klenoderna i våra ögon.
Även det stämmer på mig, jag tyckte förr att de äldre höll på med gammal skrot, och nu samlar jag på mig denna gamla skrot, själv.

MCD, ja men en rack tar ännu större plats.

Och NFT kanske finns piller även för seprationsångest?

Det kanske finns piller om 10 år mot nostalgi.
För antikhandlarna är väl knappast intresserade, får vänta tills antikrundan kommer till Bjällerud och testa. Eller får väl ringa Knut Knutsson så får vi se vad han vet i ämnet.

Nu innebär mitt inlägg oxo frågor om själva långtidsförvaringen, hur hindrar man dem att åldras mer? Dvs ren vetenskap, kemi fysik, och inga känsloyttringar i form av ångest, nostalgi etc.
Hur lagrar man årgångsvinet? SP 600?

de
Roy

 

[SM7EQL]

"Hur lagrar man årgångsvinet? SP 600?"

Hela apparaten infettas i Kronans Vapenfett. Inslagning i Kronans vaxade papper. Nedpackning i trälåda försedd med bärhandtag. Lämpligt packningsmaterial långspånigt träull. Därefter kan lådan slutförvaras i något bergrum med klimatanläggning för konstant temperaturhållning och fuktighet.

Kanske vakuumförpackning och nedfrysning skall övervägas?

/Bengt

 

[SM0AOM]

I varje riktig radioamatörs "shack" finns en eller flera apparater av "boatanchor-typ".

Modeller som "inte bör saknas i något hem" inkluderar Hammarlund Super-Pro, Collins 51J och 51S-serierna, Racal RA17, Eddystone 880, SRT SR25, GEC BRT-400, National HRO samt RCA AR-88.

Apparaterna bör lagras i någorlunda fuktfri miljö.
Om temperaturen tillåts sjunka så mycket att det blir fuktutfällningar kan det uppstå
egendomliga problem med i synnerhet papperskondensatorer och det kan även bli korrosion.

Annars är radiomateriel ganska lagringsbeständig.
Min äldsta Hammarlund Super-Pro är från 1937 och har lagrats på olika sätt under sin livstid. Den har trots det de flesta av sina original pappersrullblock kvar.

När det gäller just SP-600 så är det en ganska skarp skiljelinje mellan gamla (1950 - 1955) och nyare apparater (efter 1960). De gamla har plastkapslade papperskondensatorer, "Black Beauties", som ofta spricker och läcker impregnering och i samband med detta går i kortslutning, medan nyare har lagringsbeständiga keramiska och plastfoliekondensatorer.

Att byta ut alla "Black Beauties" i en SP-600 är tålamodskrävande och kräver ett par dagars intensivt arbete.

Inget går upp mot aromen av varm surplus...


73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM7FBJ]

Mitt radiorum är för litet, men nästa bostad ska ha ett större, med plats för ankare med anor!

73 de Bjarne/SM7FBJ

 

[SM4RNA]

RNA, i mitt grannskap finns det ett gäng som startat en mopeddemonteringsfirma. Hur katten kan sådant gå ihop? Har dom Eu bidrag?

Ingen aning faktiskt. Men spontant kan man ju tycka att det är märkligt om EU skulle ge bidrag för verksamhet som involverar rykande gamla tvåtaktsmotorer. Men å andra sidan så kanske det är EU:s vänsterhand som sköter bidragen och högerhanden som sysslar med miljöarbetet...

 

[SM4FPD]

Ja är det knasigt är det ett Eu projekt. RNA.

Ang det övriga så börjar jag fatta nu, såg en annons på Radioforum där någon sökte delar till en förhistorisk dator, (mer än flera år). Detta måste vara motsvarigheten till plåtradionostalgi, hos den yngre genrationen.
Ser man saken i det perspektivet så lär aldrig våra gamla plåtradio kunna glädja någon i framtiden. Spar hellre fem till 10 år gamla datorer, de blir nog nostalgisk hårdvaluta, sen.....

De
SM4FPD Roy

 

[SA6APZ]

...och apropå datornostalgi. Detta: PC/M Personal computer museum datormuseet drivs av några unga killar i 40-årsåldern, varav en radioamatör.

Det är ett virtuellt museum på nätet men med en riktig samling bakom. Tyvärr finns datorerna inte i någon lämplig utställningslokal (ännu...).

 

[SM4FPD]

Jag skulle inte vilja ha skrotet om de så slängde det efter mig.
de
Roy
SM4FPD

 

[SM6OID]

Hej !

Eftersom jag har ett "skapligt antal" rundradioapparater från 20-talet fram till mitten av 50-talet, plus några 51J-4, SP-600, BRT-400... så är min input till debatten:

Riktigt fina (alltså omodifierade i originalskick) apparater kan betinga ganska höga priser och är värda det i mina ögon. Däremot så är "risbuskar" inte så högt värderade, här varierar det ju givetvis beroende på hur sällsynta osv de är.

Som exempel, en riktigt fin nära "mint condition" 51J-4 kan man nog få ganska rejäla pengar för, av rätt person. (finns exempel i USA där de sålts för $ 2000) Däremot ett illa hanterat objekt med dåliga rör osv, får man nog inte 1000:- för??

Jag resonerar så här, riktigt fina objekt är värda att betala för, slitna/defekta finns det gott om, det finns en marknad för dem också, men till ett mycket lägre inköpspris.

Hur skall man då lagra sina klenoder? Som beskrivits tidigare i tråden, någorlunda torrt. Idealet torde väl vara i kontrollerat klimat, men det är knappast rimligt för gemene man?
Sedan är det ju så att man får vara lite försiktig vid idrifttagandet om apparaten stått läge, jag tänker på elektrolytkondingarna. Kanske någon med detaljerad kunskap kan utveckla detta?

Till sist, är det värt att spara en 51J-4 eller en SP-600 i väntan på bättre tider?
Kan man förvänta sig en skaplig värdeökning?
Jag har inget bra svar, eller i vart fall inget svar som kan tänkas vara bättre än någon annans svar. Däremot tittar man på prisutvecklingen på gamla rundradioapparater så kunde man få ganska bra prylar för "noll o ingenting" eller i vart fall överkomligt fram till kanske mitten av 80-talet, då stack priset upp. Däremot tycker jag att prisutveckingen planade ut ganska snabbt, kanske till och med vände ned något.
I vilket fall som helst så är mitt problem att jag har ont om plats och radiosamlandet har i principi stått stilla sedan början på 90-talet. Med undantag för några båtankare...
(som jag tänker spara...)