Lära (om) CW

S

SM5FLM

Well-Known Member
Hej!
Jag själv lärde mig CW på 70-talet när jag tog mitt B-cert och jag kommer ihåg fortfarande vilket slit det var med bandspelaren. Så småningom kom jag upp i 80-takt och kunde ta A-cert. Däremot kom jag aldrig upp i högre än ca 100-takt, innan andra intressen tog över.

Nu ca 30 år senare jag har jag åter fått intresse för amatörradion och jag har åter lärt mig CW, men den här gången gick det snabbar att komma upp till hyfsad takt (70-80 takt).

Jag har dock alltid undrat varför vissa kan CW i mycket högre takt, då jag, trotts mycket övning, har svårt med 80-100 takt? Kanske är problemet att man försöker lära sig för mycket på en gång? De som kan snabb CW, säger att de uppfattar texten ordvis och inte bokstavsvis. Därför är det kanske bäst att först lära sig de vanligaste orden i normala QSO?

Följande artikel tar upp detta ämne:
Morse code language CW, code, learn, fast cw, continuous wave, telegraphy

mvh
Markku
 
Man brukar säga att när man kommit över "tröskeln" att skriva ner några tecken efter istället för
att skriva varje bokstav när man hör den, så ligger vägen öppen till högre takter.
Detta sammanhänger med att uppfatta texten som hela ord i stället för enstaka tecken.

Att kunna ta telegrafi (och skriva ner) i höga takter bygger på att träna betingade reflexer.
En erfaren telegrafist läser inte medvetet den mottagna texten, utan skriver ner textflödet utan att fundera på vad som står. När man "tar i huvudet" är det samma process, men utan att skriva ner.

På något sätt verkar det att motverka sitt syfte att lära sig typiska ord i CW-QSO:n. Gör man det så bygger hela upplägget på att motstationen sänder bara de förväntade orden, och skulle denna komma med något utöver "mallen" står man handfallen.

Spontant skulle jag rekommendera att ofta lyssna till maskinsänd telegrafi i 80 - 100 takt, gärna när man gör något annat, och helt enkelt översätta det mottagna mentalt till ett textflöde. När man missar något hoppar man bara över och börjar om. Skulle tro att man efter ganska kort tid skaffar en uppfattning om "vad som sägs". Därefter kan man öka takten tills man uppnår den som man vill komma upp i.

Jag är dock konservativ nog att anse att själva värdet i telegrafi även ligger i att kunna skriva ner den mottagna texten när det behövs. Att kunna skriva ner i 80-takt borde ligga inom räckhåll för de flesta amatörer.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag tror inte det handlar bara om träning, det ligger en hel del i vilka anlag man har. Jag har kört en del CW och då framför allt på 2m Aurora och månstuds, men även på 160 och 30m t.ex. Jag räds inte heller ropa i en pile när det är någon DX expedition är ute, även om det går i över 150. Men sitta och RC på CW i hög hastighet är inget för mig. Så bra blir jag aldrig.

Trots att jag i ungdomen provade blockflöjt, piano, klarinett och säkert nåt mera så efter flera år gav jag upp och insåg att jag aldrig skulle bli bra nog för att det skulle vara njutbart för någon att lyssna på. Jag tror det är anlag där med.

Men sen kan man fråga sig om det måste vara så eftersträvansvärt att kunna köra HSCW? (Om man nu törs väcka en sån fråga på detta forum? :eek: ) Det finns ju knappas någon heder i att prata fort som värsta rapparen när man kör foni. Där prioriteras ju att man ska höras tydligt, låta bra och inte störa andra.

Nu är det väl bäst att tydliggöra att jag inte klankar ner på de som kör HSCW. Det är en del av vår breda hobby som alla andra delar och jag imponeras givetvis av deras skicklighet på detta språk som CW är, och hantverk att lyckas sända så fort och snyggt som de gör.

Om jag kör aurora på 2m och det ropar in någon som är ovan med CW och stakar sig fram i maklig takt så blir jag ju extra glad att denne fösöker. Ny stationer är alltid välkomna.

Givetvis är alltid målsättningen att bli bättre, men ibland måste man inse sina begränsingar. Man ska inte komma och be om ursäkt för man bara klarar 80-100takt.

Det viktigaste är nog att bara köra mycket radio. Då blir man bra på det man behöver och har roligt. Det är när man har roligt man lär sig mest.
 
Anlag och träning

Jag tror att det handlar både om anlag och träning och inte minst tålamod. Vad gäller "trösklar" så minns jag att det fanns ett antal sådana under min CW-träning. Man tyckte att man kom ingenstans, men helt plötsligt så lossnade det igen. Jag började rätt fort att slarva med att skriva ned vad jag hörde, så nu klarar jag bara skriva i 80, sen får jag lita på minnet då det gäller högre speed...:)
/Ingvar
 
Det är nog bara träning och träning och tålamod, helst i korta pass. Bättre att ta en halvtimme då och då än att sitta en hel kväll och traggla och bli stressad. Det är som maten, små måltider flera gånger dagligen är bättre än 2-3 jättemål, så kör korta pass, och ofta.

Det är sällan jag skriver ned hela QSO, jag tar bara korta stolpar eller noterar i huvudet även om det ibland går snabbt.
 
För min del vore det en stor fördel att lära mig "att ta i huvudet". Dit har jag fortfarande inte kommit, utan jag måste skriva ner allting.

Man kan ju också fundera på varför man ska kunna 150-takt eller högre? Fördelen är väl främst att "vanliga" samtal flyter på snabbare.

Metoden att bara lära sig de vanligast orden snabbt, kan vara en genväg om man bara kör standard-QSO:n. Huvuddelen av alla QSO:n följer ju standardmallen. Vid tester och DX-speditioner säger man ju inget utöver det nödvändigaste.

/Markku
 
Att ta i "huvudet" upplever jag som lättare om det går fortare. Annars har jag alltid en penna och papper till hands, och om jag inte har det, känner jag mig "naken", så till vida att det blir svårt att ta emot.

För min del är det som om att ett tecknen blir upplysta med en ficklampa efterhand som de sänds och att jag håller det i minnet tills nästa kommer, och om det är långa ord blir det svårare att hålla det hela i huvudet. Men när jag får orden efterhand, så har jag på känn vad som komma skall - om man nu är inne i en diskussion, vilket man oftast är - och är beredd på vad nästa ord kan komma att bli.

Värre är det med de som sänder all text utan ord-mellanrum,då är det svårt att hänga med. Som kuriuosa kan jag nämna att Enar/SM7ABO(SK) en gång fick min replik: Håll nere nyckeln, så klipper jag av tecknen där jag själv tycker! . Jag kan bara avundas de som kan sitta tillbaka lutade och ta emot typ 200-takt i huvudet, utan papper och penna. MEN......om man ska kunna säga att man kan ta emot en viss takt, så är det enligt "min bok" att kunna skriva ner en text på papper och sedan kunna ge det skrivna texten till en 3:e person som kan läsa vad där står.

Märks det att jag skolad i det militära?......:)
 
Last edited:
Visst är det en fördel att köra high speed. Överföringen av information är ju ganska långsam när man kör CW. Ju fortare man kör, desto mer får man sagt.....

Själv har jag aldrig varit speciellt snabb, varken på mottagning eller sändning. Förmodligen beroende på att jag inte ägnat så mycket tid till att öva.
Däremot hade jag väldigt lätt att lära CW. Det tog ungefär 2 veckor att fixa 40-takt. Jag vet inte om det var en fördel att jag är musikalisk. Men största anledningen var nog att jag hade ett så brinnande intresse. Under dessa veckor gick övningen före ALLT.
När jag kom över 100-takt så slutade jag tyvärr att skriva. Det fanns ingen anledning då det var omöjligt att läsa vad jag skrivit i detta tempo.

Lösningen för att uppnå de höga hastigheterna måste vara att kunna hålla så mycket som möjligt i "buffertminnet". Jag läste någonstans om en person som slog hastighetsrekord i mottagning. Han satt och skrev i flera minuter efter att sändningen upphört. Det gäller att ha mycket RAM-minne i skallen....
 
Jo det märks :-)

SM7FBJ said:
Att ta i "huvudet" upplever jag som lättare om det går fortare. Annars har jag alltid en penna och papper till hands, och om jag inte har det, känner jag mig "naken", så till vida att det blir svårt att ta emot.

För min del är det som om att ett tecknen blir upplysta med en ficklampa efterhand som de sänds och att jag håller det i minnet tills nästa kommer, och om det är långa ord blir det svårare att hålla det hela i huvudet. Men när jag får orden efterhand, så har jag på känn vad som komma skall - om man nu är inne i en diskussion, vilket man oftast är - och är beredd på vad nästa ord kan komma att bli.

Värre är det med de som sänder all text utan ord-mellanrum,då är det svårt att hänga med. Som kuriuosa kan jag nämna att Enar/SM7ABO(SK) en gång fick min replik: Håll nere nyckeln, så klipper jag av tecknen där jag själv tycker! . Jag kan bara avundas de som kan sitta tillbaka lutade och ta emot typ 200-takt i huvudet, utan papper och penna. MEN......om man ska kunna säga att man kan ta emot en viss takt, så är det enligt "min bok" att kunna skriva ner en text på papper och sedan kunna ge det skrivna texten till en 3:e person som kan läsa vad där står.

Märks det att jag skolad i det militära?......:)
Click to expand...

Hejsan CW-gubbar.
Ja jag måste som gammal T-amatör säga att detta att kunna köra och ta emot CW har alltid faschinerat mig. (allvar)

Jag minns 1979-80 då vi var på studiebesök i Karlsborg fick lyssna på en man där som utbildade i CW bl.a.
Hade kontakt med en tysk och en argentinare, han förklarade att han demonstrerade CW för besökande och ämnade att succesivt höja farten.

Kul tyckte de och hängde på....Jag dreglade kanske en smula, någon äldre T- gubbe blev förbannad och gick ut (det finns olika sorter)

När han var någonstans över 200-takt hoppade en utav dem av och fick givetvis 73 av oss alla (utom från han som gick ut)
Undrar om denne gubbe var uppe i över 240 med sin bugg som han bara smekte snyggt och lugnt innan den i andra ändan tackade för sig.

Karlsborgaren skrev och snackade med oss under tiden, huruvida han snackade med oss i 240 takt minns jag inte riktigt.

Denne telegrafist glömmer man ju inte. Tyvärr har jag glömt vad han hette. Nåväl, det har ju ingen betydelse.

Tyvärr har jag alltid haft dåligt med tålamod, därför aldrig nått fram till mållinjen.

Men, men....jag ä inte dö ännu...;)

Ha det gott gubbar.
Från Erland SM6KTC
 
Här finns att köpa en utmärkt utrsutsning för att lära sig Morse, att sända en CW kan nog de flesta, ändå, det är ju bara att trycka ner telegrafnyckeln.
MORSE SETTfrån -60 talet på Tradera. Technica & Nautica | Samlarsaker

Skämt åsido så tycker jag det är mycket imponerande att människan kan lära sig att kommunicera med dessa pip. Och att vissa kan komma upp i höga hastigheter. Själv kör jag 80 - 100 takt och måste skriva ner. Men drömmer om att träna upp mig.
Några tips på hur man tränar upp sig till bättre läsning, högre fart och kanske inte behöva skriva?
Men det får väl bli "sen", när man får mer tid....
Men man tycker att det borde finnas mer effektiva metoder med datorer och allt, ett Morse piller kanske, eller en direktanslutning med USB-plugg till hjärncellen. I dessa teknikens tider. men inlärning överhuvudtaget tyxs vara förknippat med lidande och hårt arbete ännu.
Hypnos kanske?
Varför blir man trött i hjärncellen av att läsa Morse? Är det ointresse leda eller dålig träning? Ni som uppnåt höga hastigheter verkar orka kunna hålla på i timmar.

Roligt att se att många lär sig Morse trots att det inte behövs numera.
Själv impas jag verkligen av dessa high Speeders på banden.
 
SM4FPD said:
Varför blir man trött i hjärncellen av att läsa Morse? Är det ointresse leda eller dålig träning? Ni som uppnåt höga hastigheter verkar orka kunna hålla på i timmar.
Click to expand...

Jag tror många spänner sig och är inställda på att "läsa" tecken för tecken och försöker sig på en 100% felfri mottagning, sen blir man plötsligt lite störd av "var det där ett B eller 6 han sände" och tappar snabbt koncentrationen.

Jag sitter inte i flera timmar i sträck vid radion när jag kör contest, tar hellre en 10 minuters paus då och då och sträcker på benen, rensar hjärnan, kanske går ut en sväng till närmaste buske, och tillbaka med nya friska krafter.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top