Ljus och värme i vintermörkret, Western Electric GF-11
- Thread starter SM6OID
- Start date
SM6OID
Well-Known Member
Hej!
Konstruktionen är tydigt en förkrigskonstruktion.
Det fanns olika versioner, både före och efter GF-11.
Sändaren är i originalskick, INGET är ändrat, justerat eller vidgjort.
Dock skulle den nog må bra av att byta gallerläckan till PA-rören, värdet har ändrat sig en del.
Men, hmmmm, får fundera på det lite.
Idag hade jag AM-QSO med LA2OLD, QTH Skien, ungefär 200 km från Trollhättan, fick signalrapport 59+5 dB.
Tyvärr jag har inga manöverboxar eller passande mottagare.
Så, jag använder en BC-348-Q med dynamotor från Danska flygvapnet.
Sändaren matas med 400 V reglerat, tonen är "lite karaktäristisk" som man kan förvänta sig av en enkel MOPA.
Sändaren driver inte så värst mycket, allt är relativt förstås?
Jämfört med en BC-375-E på 10.1 MHz så framstår den som en frekvensnormal...
Så, jo... det brukar bli så att jag ruckar den några 100 Hz då och då under ett QSO, men det är helt OK.
En SCR-274-N sändare finns alltid klar och redo, dock tillsammans med MD-7/ARC-5 modulator, men det funkar finemang!
Ungefär 20-25 W bärvåg AM eller 50 W CW
Konstruktionen är tydigt en förkrigskonstruktion.
Det fanns olika versioner, både före och efter GF-11.
Sändaren är i originalskick, INGET är ändrat, justerat eller vidgjort.
Dock skulle den nog må bra av att byta gallerläckan till PA-rören, värdet har ändrat sig en del.
Men, hmmmm, får fundera på det lite.
Idag hade jag AM-QSO med LA2OLD, QTH Skien, ungefär 200 km från Trollhättan, fick signalrapport 59+5 dB.
Tyvärr jag har inga manöverboxar eller passande mottagare.
Så, jag använder en BC-348-Q med dynamotor från Danska flygvapnet.
Sändaren matas med 400 V reglerat, tonen är "lite karaktäristisk" som man kan förvänta sig av en enkel MOPA.
Sändaren driver inte så värst mycket, allt är relativt förstås?
Jämfört med en BC-375-E på 10.1 MHz så framstår den som en frekvensnormal...
Så, jo... det brukar bli så att jag ruckar den några 100 Hz då och då under ett QSO, men det är helt OK.
En SCR-274-N sändare finns alltid klar och redo, dock tillsammans med MD-7/ARC-5 modulator, men det funkar finemang!
Ungefär 20-25 W bärvåg AM eller 50 W CW
Snart vinter, dags att dra igång några värmekällor.
Tog ned en BC-458 från hyllan för kontroll. Var väldigt fin, bytte 3 kondensatorer och spänningssatt den. Nycklar med relät i sändaren katod/oscillatorspänningar. Låter rätt ok. Ger ca 55w ut på 40m. Inte illa för totalt ca 1,5h jobb. Spottad över hela EU på ett par korta cq.
Tog ned en BC-458 från hyllan för kontroll. Var väldigt fin, bytte 3 kondensatorer och spänningssatt den. Nycklar med relät i sändaren katod/oscillatorspänningar. Låter rätt ok. Ger ca 55w ut på 40m. Inte illa för totalt ca 1,5h jobb. Spottad över hela EU på ett par korta cq.
SM6OID
Well-Known Member
Hej Tommy och Göran!
Tommy, kul att du fått sprutt på din BC-458!
Uteffekten är det ju inget fel på, du har någon form an "yttre anpassning" till belastningen antar jag.
Jag brukar ha en "anpassningsburk" mellan sändare och belastningen, annars vill det inte bli såpass bra uteffekt.
Nuförtiden så köra jag mina Command TX med MD-7/ARC-5 modulator/power supply inkl dynamotor.
Tidigare körde jag med separat PS och anodspänning till PA högre än vad är original.
Med 750-800 V på 1624 anoderna så sjunger sändarna rätt bra... 100 W och kanske några till uteffekt.
Något värt att labba med lite är spänningen till oscillatorn, med LITE högre anodspänning så får PA rören lite bättre driv.
Jag har kört SCR-274-N sändarna med skärmgallermodulering och "hög anodspänning" fick något i stil med 35-40 W ut om jag minns rätt.
Ja... rören blev varma...
Med viss omsorg och justering av G2-spänningen och avstämning av sändaren så blev moduleringen bra.
Som sagt, numera körs sändarna oavsett vilken variant (ATA, SCR-274-N, ARC-5) med MD-7/ARC-5, "blir hur bra som helst".
Göran, jag har numera Command TX så att jag kan köra 80, 60 och 40. Men vid närmare eftertanke så har jag nog inte kört på 60 m med Command TX. 80 och 40 m CW samt 80 m AM blir det flera gånger i veckan, oberoende av årstid. Någon enstaka kommer med långa förklaringar och åsikter kring tonen, men jag tycker att tonen attraherar "de intresserade" och man kan få meningsfulla förbindelser...
Har fått tag en ett "rack" för två SCR-274-N sändare, så jag tänker bestycka det med en BC-696 och en BC-459(?).
PS. Jag har en BC-696 specialare med frekvensområdet 2,8-3,6 MHz, den har sitt ursprung i danska flygvapnet. Frekvensskalan ser helt original ut, så det är seriöst gjort. Danskarna hade behov av ett lite udda frekvensområde, så därav specialaren. DS.
Tommy, kul att du fått sprutt på din BC-458!
Uteffekten är det ju inget fel på, du har någon form an "yttre anpassning" till belastningen antar jag.
Jag brukar ha en "anpassningsburk" mellan sändare och belastningen, annars vill det inte bli såpass bra uteffekt.
Nuförtiden så köra jag mina Command TX med MD-7/ARC-5 modulator/power supply inkl dynamotor.
Tidigare körde jag med separat PS och anodspänning till PA högre än vad är original.
Med 750-800 V på 1624 anoderna så sjunger sändarna rätt bra... 100 W och kanske några till uteffekt.
Något värt att labba med lite är spänningen till oscillatorn, med LITE högre anodspänning så får PA rören lite bättre driv.
Jag har kört SCR-274-N sändarna med skärmgallermodulering och "hög anodspänning" fick något i stil med 35-40 W ut om jag minns rätt.
Ja... rören blev varma...
Med viss omsorg och justering av G2-spänningen och avstämning av sändaren så blev moduleringen bra.
Som sagt, numera körs sändarna oavsett vilken variant (ATA, SCR-274-N, ARC-5) med MD-7/ARC-5, "blir hur bra som helst".
Göran, jag har numera Command TX så att jag kan köra 80, 60 och 40. Men vid närmare eftertanke så har jag nog inte kört på 60 m med Command TX. 80 och 40 m CW samt 80 m AM blir det flera gånger i veckan, oberoende av årstid. Någon enstaka kommer med långa förklaringar och åsikter kring tonen, men jag tycker att tonen attraherar "de intresserade" och man kan få meningsfulla förbindelser...
Har fått tag en ett "rack" för två SCR-274-N sändare, så jag tänker bestycka det med en BC-696 och en BC-459(?).
PS. Jag har en BC-696 specialare med frekvensområdet 2,8-3,6 MHz, den har sitt ursprung i danska flygvapnet. Frekvensskalan ser helt original ut, så det är seriöst gjort. Danskarna hade behov av ett lite udda frekvensområde, så därav specialaren. DS.
Hej Morgan,
Jag har 200pF från Command TX till antenn (50 Ohm). Ger bra anpassning.
Anledning till 60M är att jag kör med i ett NET om tisdagar kl 11:00 på 5353. Ingen bra tid för kontakter söderut men det det har körts i ca tre år nu. Alla deltagare kör WWII-stationer eller före 1950. Kl 9:15 tisdagar finns ett större NET på 7036, även detta för gammel-radio. Mest DL-stn, några F, men vi är även några i SM. Kul att hålla igång de gamla stationerna.
73 o shirp…
Jag har 200pF från Command TX till antenn (50 Ohm). Ger bra anpassning.
Anledning till 60M är att jag kör med i ett NET om tisdagar kl 11:00 på 5353. Ingen bra tid för kontakter söderut men det det har körts i ca tre år nu. Alla deltagare kör WWII-stationer eller före 1950. Kl 9:15 tisdagar finns ett större NET på 7036, även detta för gammel-radio. Mest DL-stn, några F, men vi är även några i SM. Kul att hålla igång de gamla stationerna.
73 o shirp…
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag har en BC458A (5,3-7 MHz) som byggts om för att täcka 3,48-3,82 MHz. Helt orörd sedan tillverkningen 1943 och i mycket fint skick.
Sändaren ger en fin stabil ton med ett svagt knappt märkbart chirp som beror på något sviktande spänningar vid belastning av nätdelen. Från kallstart driver frekvensen 1 kHz den första timman sedan helt stabil.
Jag hade problem med sporadiska frekvenshopp ca 100 Hz. Efter felsökning visade det sig att det var dålig elektrisk kontakt mellan skärmburkens fläns och chassiet för VFO-spolen. Detta löstes genom rengöring och en tunn flat EMC-list mellan fläns och chassie.
Uteffekten mättes till +47 dBm (50 W) vilket är ungefär vad som rapporterades av andra radiobyggare på 50- och 60-talen. Kurvan ovan visar 3.5 MHz signalen, +47 dBm, till vänster. Nästa topp till höger är andra övertonen 7 MHz som ligger -43 dBc, därefter 3:e öt 10.5 MHz med -62 dBc, 4:e öt 14 MHz -75 dBc. Alla övriga övertoner däröver är -70 dBc eller bättre. Inte fy skam för en sådan enkel sändare.
Max uteffekt i 50 ohm resistiv konstbelastning fås med antenna coupling skruvad till strax innan ena ändläget. Avstämningen i antennkretsen är flack och mycket stabil.
Nätdelen har jag byggt på ett al-chassie med samma mekaniska mått som sändaren. På frontpanelen finns ett antal rattar för reglering av uteffekten i flera steg. Med några av omkopplarna kan jag välja mellan positivt och negativt chirp och mellan i princip inget chirp alls till mycket kraftigt chirp i flera mellansteg. Det finns även en omkopplare som kopplar om filterkapacitansen för anodspänningen så att den utsända tonen kan ställas mellan totalt brumfri till nära nog 100% brummodulering med 100 Hz på bärvågen. Nyckeln ansluts på frontpanelen och det finns ett antennrelä för full break in resp semi break in som styrs av nycklingen.
Med dessa unika finesser går det att simulera många av de morsesignaler som hördes på banden på 60-talet. Särskilt kommer vi ihåg LZ-stationer som ofta brummade kraftigt. Kanske beroende på att elektrolytkondensatorer i Bulgarien på den tiden var en bristvara.
Dock har jag ingen funktion för frekvensdrift då det nog inte uppskattas längre. Det som går att konstatera är att utan chirp och brum inkopplat så är det ingen som kan avgöra att sändaren defakto är av modell 1943 med frisvängande VFO. Om något litet chirp kopplas in så är det en och annan som kommenterar och börjar bli nyfiken. Med lite för mycket chirp och en aning brum blir "flugpapperseffekten" som allra störst. Det betyder att signalens karaktär drar till sig old timers som var med under amatörradions storhetstid då banden översvämmades av chirpande och brummande signaler och fortfarande lever på minnena från den tiden. Samtidigt ökar klagomålen från nyare amatörer som inte varit med på den tiden utan enbart fått höra högstabila närmast perfekta signaler från ICOM YAESU apparaterna osv.
Med maximalt chirp och brum tycker nog fortfarande någon tappad själ med radioerfarenheter från 40-talet det är kul och blir nostalgisk men de flesta ungre gnäller mest och klagar. Det är här man får ta emot anonyma LID QRT 99. Dessa extremlägen på omkopplaren får därför ses som demo-lägen för att praktiskt visa de nya hur bra allt var förr i tiden, med raspiga morsesignaler med vacker personlig handstil från morsetangenterna och hembyggda rörsändare som led av alla tänkbara egenheter osv.
BC548A avger förutom ljus och värme i vintermörkret även en ljuvlig doft av den något ohälsosamma fungicidbehandlingen som de flesta WWII-apparater fick. Bleedermotstånden i nätdelen värmer också upp kopplingsstödet av Pertinax som avger en svag men nostalgisk doft av välbefinnande. Sett i detta perspektiv är moderna radioapparater tämligen själslösa - även om de är mer eller mindre tekniskt fulländade och ger en kliniskt ren ton. Med elbugg helt opersonlig.
Åter igen, det var bättre förr.
Sändaren ger en fin stabil ton med ett svagt knappt märkbart chirp som beror på något sviktande spänningar vid belastning av nätdelen. Från kallstart driver frekvensen 1 kHz den första timman sedan helt stabil.
Jag hade problem med sporadiska frekvenshopp ca 100 Hz. Efter felsökning visade det sig att det var dålig elektrisk kontakt mellan skärmburkens fläns och chassiet för VFO-spolen. Detta löstes genom rengöring och en tunn flat EMC-list mellan fläns och chassie.
Uteffekten mättes till +47 dBm (50 W) vilket är ungefär vad som rapporterades av andra radiobyggare på 50- och 60-talen. Kurvan ovan visar 3.5 MHz signalen, +47 dBm, till vänster. Nästa topp till höger är andra övertonen 7 MHz som ligger -43 dBc, därefter 3:e öt 10.5 MHz med -62 dBc, 4:e öt 14 MHz -75 dBc. Alla övriga övertoner däröver är -70 dBc eller bättre. Inte fy skam för en sådan enkel sändare.
Max uteffekt i 50 ohm resistiv konstbelastning fås med antenna coupling skruvad till strax innan ena ändläget. Avstämningen i antennkretsen är flack och mycket stabil.
Nätdelen har jag byggt på ett al-chassie med samma mekaniska mått som sändaren. På frontpanelen finns ett antal rattar för reglering av uteffekten i flera steg. Med några av omkopplarna kan jag välja mellan positivt och negativt chirp och mellan i princip inget chirp alls till mycket kraftigt chirp i flera mellansteg. Det finns även en omkopplare som kopplar om filterkapacitansen för anodspänningen så att den utsända tonen kan ställas mellan totalt brumfri till nära nog 100% brummodulering med 100 Hz på bärvågen. Nyckeln ansluts på frontpanelen och det finns ett antennrelä för full break in resp semi break in som styrs av nycklingen.Med dessa unika finesser går det att simulera många av de morsesignaler som hördes på banden på 60-talet. Särskilt kommer vi ihåg LZ-stationer som ofta brummade kraftigt. Kanske beroende på att elektrolytkondensatorer i Bulgarien på den tiden var en bristvara.
Dock har jag ingen funktion för frekvensdrift då det nog inte uppskattas längre. Det som går att konstatera är att utan chirp och brum inkopplat så är det ingen som kan avgöra att sändaren defakto är av modell 1943 med frisvängande VFO. Om något litet chirp kopplas in så är det en och annan som kommenterar och börjar bli nyfiken. Med lite för mycket chirp och en aning brum blir "flugpapperseffekten" som allra störst. Det betyder att signalens karaktär drar till sig old timers som var med under amatörradions storhetstid då banden översvämmades av chirpande och brummande signaler och fortfarande lever på minnena från den tiden. Samtidigt ökar klagomålen från nyare amatörer som inte varit med på den tiden utan enbart fått höra högstabila närmast perfekta signaler från ICOM YAESU apparaterna osv.
Med maximalt chirp och brum tycker nog fortfarande någon tappad själ med radioerfarenheter från 40-talet det är kul och blir nostalgisk men de flesta ungre gnäller mest och klagar. Det är här man får ta emot anonyma LID QRT 99. Dessa extremlägen på omkopplaren får därför ses som demo-lägen för att praktiskt visa de nya hur bra allt var förr i tiden, med raspiga morsesignaler med vacker personlig handstil från morsetangenterna och hembyggda rörsändare som led av alla tänkbara egenheter osv.
BC548A avger förutom ljus och värme i vintermörkret även en ljuvlig doft av den något ohälsosamma fungicidbehandlingen som de flesta WWII-apparater fick. Bleedermotstånden i nätdelen värmer också upp kopplingsstödet av Pertinax som avger en svag men nostalgisk doft av välbefinnande. Sett i detta perspektiv är moderna radioapparater tämligen själslösa - även om de är mer eller mindre tekniskt fulländade och ger en kliniskt ren ton. Med elbugg helt opersonlig.
Åter igen, det var bättre förr.
LZ-stationerna kommer jag ihåg.
Jag tillbringar en del tid på 40m sent på kvällarna och kör en och annan PY och minns med saknad början på 60-talet när bandet var fullt med kippande PY-stationer. De flesta lät likadant. Det var kanske en populär konstruktion där som de flesta hade byggt.
Däremot saknar jag inte Radio Tirana och störsändarna i öststaterna. Albanien höll på Kina och det gillade inte ryssarna.
SM0AOM
Well-Known Member
SM6OID
Well-Known Member
Hej!
Bytte från BC-696 till BC-459 och har precis kört ett QSO med en OK2 station, knappt 1000 km avstånd.
45 W watt ut från min sändare, lyssnade med en BC-348-Q med dynamotor.
Lite lagom kipp eftersom jag har dynamotor, med stabbad 550 V istället försvinner den lilla finessen till nästan obefintlig.
Bytte från BC-696 till BC-459 och har precis kört ett QSO med en OK2 station, knappt 1000 km avstånd.
45 W watt ut från min sändare, lyssnade med en BC-348-Q med dynamotor.
Lite lagom kipp eftersom jag har dynamotor, med stabbad 550 V istället försvinner den lilla finessen till nästan obefintlig.
SM6VJE
Well-Known Member
Ska lyssna
IC703 5w lw