I en annan tråd har jag redovisat ett arbete med att renovera ett 60 år gammalt nätaggregat, och det finns några saker jag reflekterar över:
Jag har i många år sparat och samlat på mig ganska stora kvantiteter av "bra att ha"-komponenter, som exempelvis elektrolytkondensatorer. Så när jag började att leta i mina gömmor noterar jag direkt två problem. Det första är att byggformen på de komponenter som elektriskt passar inte passar mekaniskt. Samt att där byggformen är OK, är kondensatorn i bästa fall inte äldre än 50 år.
Om jag nu skall lägga ett par dagar i tid på att renovera, vill jag inte stoppa dit redan 50 år gamla elektrolyter, lösningen blev därför att köpa nytt. Fördelarna var helt uppenbara, dels var det enkelt att montera elektrolyterna med bibehållen, och till viss del ökad isolation, och jag monterar "färska" elektrolyter som rimligtvis kan fungera i 20+ år i amatördrift.
Men innebär detta att jag tänkt fel som sparat en attans massa elektrolyter från mitten av 70-talet och framåt, komponenter som jag egentligen inte vill montera i en renoverad apparat, då komponenterna redan är "gamla", även om de klassas som NOS. Att mäta kapacitans och ESR gav inte ett entydigt svar, utan jag behöver egentligen undersöka dessa komponenter mer noga innan jag monterar.
I ett annat projekt märkte jag att huvuddelen av mina tantalkondensatorer från 70-talet och framåt oxo mätte helt OK gällande kapacitans och ESR, men när jag använde kondensatorn i en multivibratorkoppling blev upp- och urladdningsförloppet slumpvis defekt, alltså bör jag kasta ca 4 kg tantaler. (Just tantalelektrolyter är väldokumenterade med olika feltyper, men vanligast är nog att gå till kortslutning vid uppstart.)
Under de år jag arbetade med att labmäta och konstruera kondensatorer på RIFA, kan jag inte någon gång påminna mig att vi diskuterade dessa problem, utan vi tillverkade för att leverera till kund. De lagringsprov som gjordes var med fuktpåslag, aldrig kan jag minnas att vi funderade kring vad som händer om elektrolytkondensatorerna blir liggande i 40 - 50 år.
Om jag sorterar på över 200 VDC som märkspänning, finns det drygt en flyttkartong med "bra att ha"-kondensatorer, som jag inte hade någon nytta av i detta projekt. Spara eller kasta?
Jag har i många år sparat och samlat på mig ganska stora kvantiteter av "bra att ha"-komponenter, som exempelvis elektrolytkondensatorer. Så när jag började att leta i mina gömmor noterar jag direkt två problem. Det första är att byggformen på de komponenter som elektriskt passar inte passar mekaniskt. Samt att där byggformen är OK, är kondensatorn i bästa fall inte äldre än 50 år.
Om jag nu skall lägga ett par dagar i tid på att renovera, vill jag inte stoppa dit redan 50 år gamla elektrolyter, lösningen blev därför att köpa nytt. Fördelarna var helt uppenbara, dels var det enkelt att montera elektrolyterna med bibehållen, och till viss del ökad isolation, och jag monterar "färska" elektrolyter som rimligtvis kan fungera i 20+ år i amatördrift.
Men innebär detta att jag tänkt fel som sparat en attans massa elektrolyter från mitten av 70-talet och framåt, komponenter som jag egentligen inte vill montera i en renoverad apparat, då komponenterna redan är "gamla", även om de klassas som NOS. Att mäta kapacitans och ESR gav inte ett entydigt svar, utan jag behöver egentligen undersöka dessa komponenter mer noga innan jag monterar.
I ett annat projekt märkte jag att huvuddelen av mina tantalkondensatorer från 70-talet och framåt oxo mätte helt OK gällande kapacitans och ESR, men när jag använde kondensatorn i en multivibratorkoppling blev upp- och urladdningsförloppet slumpvis defekt, alltså bör jag kasta ca 4 kg tantaler. (Just tantalelektrolyter är väldokumenterade med olika feltyper, men vanligast är nog att gå till kortslutning vid uppstart.)
Under de år jag arbetade med att labmäta och konstruera kondensatorer på RIFA, kan jag inte någon gång påminna mig att vi diskuterade dessa problem, utan vi tillverkade för att leverera till kund. De lagringsprov som gjordes var med fuktpåslag, aldrig kan jag minnas att vi funderade kring vad som händer om elektrolytkondensatorerna blir liggande i 40 - 50 år.
Om jag sorterar på över 200 VDC som märkspänning, finns det drygt en flyttkartong med "bra att ha"-kondensatorer, som jag inte hade någon nytta av i detta projekt. Spara eller kasta?