Skalmannen
Well-Known Member
Vilket är den bästa lösningen för motvikt på en LW för /P-körning från skog och mark?
LW - bästa motvikten?
- Thread starter Skalmannen
- Start date
Jag skulle gissa att några kvartsvågstrådar på eller nära marken kan vara bra. Minst en. Sedan beror det förstås på vad du menar med LW. En tråd av godtycklig längd kan ha alla möjliga impedanser, och bara den resistiva delen i matningspunkten kan variera från typ 30 ohm till 1000 ohm. Men, berätta mer om hur du har tänkt, eller vilka alternativ du har, så kan du få bättre råd!
73 de SA5A Sture
73 de SA5A Sture
Skalmannen
Well-Known Member
Jag är ute efter att använda en ändmatad tråd för portabelt bruk och för flera frekvensband. Syftar alltså inte till att vara resonant för en viss frekvens. Eftersom det handlar om portabelkörning måste det vara hyfsat enkelt att upprätta, och därmed får det också bli kompromisser. Men min fråga var ganska allmänt ställd, så jag tolkar det som att utdragna trådar med kvartsvågs längd i trådens kontrariktning utgör det bästa alternativet?
SM7CZR
Old Member
Jag citerar från min gamla bok "Amatörradio" från 1955:
I Marconitypen är antenntråden av godtycklig längd och används i förbindelse med antingen jord eller en s.k. motvikt. Den senare består av ett intill markytan uppsatt nät av metalltrådar, eventuellt bara en tråd. Antennen avstäms till resonans med hjälp av en mellan antenn och jord eller motvikt inkopplad spole (i ditt fall antenntuner).
Marconiantennen har numera helt kommit ur bruk för amatörändamål, frånsett "kastantenner" vid portabla stationer.
Hertzantennen avstäms genom att antennlängden väljs så att resonans erhålls med själva tråden, varför motvikt eller jordledning inte fordras.
Jag tolkar det så att om du väljer en jordplanstråd skall den placeras på marken under själva antenntråden.
/ Ingvar
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
>>>Jag tolkar det så att om du väljer en jordplanstråd skall den placeras på marken under själva antenntråden.
---
En fundering. Genom att höja upp jordplanstråden någon eller några meter över markytan kommer antennens verkningsgrad att öka högst väsentligt. I själva verket är ju den s k "motvikten" inget annat än halva antennen som ligger på backen. Ungefär som en nedblåst dipol. Eller hur?
För att åskådliggöra detta förhållande så kan vi tänka oss en vanlig halvvågsdipol där ena benet med vilje läggs ut på marken medan det andra benet hissas upp i en tall. Fördelen är naturligtvis att bara behövs en hög fästpunkt. Priset man får betala är höga markförluster och resultatet blir en dålig antenn.
Hissar vi sedan upp den halvan (motvikten) av dipolen som ligger på marken så blir det naturligtvis bättre och gräver vi ner den under markytan blir det sämre.
Bäst går en vanlig dipol som hänger högt och fritt.
Sämst går en dipol som är nedgrävd.
En god kompromiss för portabelkörning i skog och mark är att välja en antennlängd i närheten av en halv våglängd på det band man vill köra och ändmata antennen via en antennanpassare. I stället för det som brukar kallas "motvikt" eller jordtråd torde det då räcka med ett kort jordspett, mest för att få en stabil avstämning och slippa HF i chassiet.
/Bengt
---
En fundering. Genom att höja upp jordplanstråden någon eller några meter över markytan kommer antennens verkningsgrad att öka högst väsentligt. I själva verket är ju den s k "motvikten" inget annat än halva antennen som ligger på backen. Ungefär som en nedblåst dipol. Eller hur?
För att åskådliggöra detta förhållande så kan vi tänka oss en vanlig halvvågsdipol där ena benet med vilje läggs ut på marken medan det andra benet hissas upp i en tall. Fördelen är naturligtvis att bara behövs en hög fästpunkt. Priset man får betala är höga markförluster och resultatet blir en dålig antenn.
Hissar vi sedan upp den halvan (motvikten) av dipolen som ligger på marken så blir det naturligtvis bättre och gräver vi ner den under markytan blir det sämre.
Bäst går en vanlig dipol som hänger högt och fritt.
Sämst går en dipol som är nedgrävd.
En god kompromiss för portabelkörning i skog och mark är att välja en antennlängd i närheten av en halv våglängd på det band man vill köra och ändmata antennen via en antennanpassare. I stället för det som brukar kallas "motvikt" eller jordtråd torde det då räcka med ett kort jordspett, mest för att få en stabil avstämning och slippa HF i chassiet.
/Bengt
Skalmannen
Well-Known Member
Om det stämmer så skulle det betyda att en ändmatad tråd med en (optimal) motvikt i själva verket är en dipol där ena benet ligger på marken. Och att det i praktiken är en och samma antenn, bara upprättad på olika sätt?
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Ja, det kan man säga. Det är samma sorts antenn med två trådar sett ifrån matningspunkten men installerad på olika sätt.
Om vi utgår ifrån att det bara finns en (1) hög fästpunkt i skogen så bör antennlängden väljas så att strömmaximum hamnar ungefär mitt på tråden eller en bra bit upp. Det sker när tråden är en halv våglängd lång. I det fallet blir matningsimpedansen i ändpunkten hög. För att det skall gå att stämma av antennen så behövs en trådstump även på "jordsidan". Den ingår egentligen i antennen och det är den stumpen som brukar kallas motvikt. Längden på denna stump är inte direkt överkritisk men bör för kortvågsområdet vara några meter eller så. Ju längre del av antennens totala längd (1/2-vågländ) som ligger på marken ju kortare blir den delen som hänger fritt i luften. Ju mer tråd på marken ju närmare antenntrådens centrum hamnar matningspunkten. Det innebär att matningsimpedansen succesivt minskar från kanske 500...700 ohm i ändpunkten till 40...50 ohm i centrum precis som en vanlig halvvågsdipol. En sådan dipol kan hängas upp horisontellt, lutande eller vertikalt och på olika höjder.
Om samma antenn görs med längden 1/4 våglängd tråd i luften och resten på marken så blir matningsimpedansen låg. Strömmaximum hamnar dessutom i matningspunkten vilket ger höga jordförluster.
För att minska jordförlusterna så krävs ett större antal jordtrådar som bör vara 1/8....1/4 våglängder långa. Fyra...fem stycken är i minsta laget men när man lagt ut 10..20 st så har förlusterna minskat tillräckligt mycket. 50...100 st blir bättre men det är knappast mödan värt för någon eller några dB extra. En sådan antenn kallas vertikal eller jordplansantenn som givetvis kan vara mer eller mindre lutande beroende på vilka möjligheter som finns på platsen.
Ungefär så.
/Bengt
Om vi utgår ifrån att det bara finns en (1) hög fästpunkt i skogen så bör antennlängden väljas så att strömmaximum hamnar ungefär mitt på tråden eller en bra bit upp. Det sker när tråden är en halv våglängd lång. I det fallet blir matningsimpedansen i ändpunkten hög. För att det skall gå att stämma av antennen så behövs en trådstump även på "jordsidan". Den ingår egentligen i antennen och det är den stumpen som brukar kallas motvikt. Längden på denna stump är inte direkt överkritisk men bör för kortvågsområdet vara några meter eller så. Ju längre del av antennens totala längd (1/2-vågländ) som ligger på marken ju kortare blir den delen som hänger fritt i luften. Ju mer tråd på marken ju närmare antenntrådens centrum hamnar matningspunkten. Det innebär att matningsimpedansen succesivt minskar från kanske 500...700 ohm i ändpunkten till 40...50 ohm i centrum precis som en vanlig halvvågsdipol. En sådan dipol kan hängas upp horisontellt, lutande eller vertikalt och på olika höjder.
Om samma antenn görs med längden 1/4 våglängd tråd i luften och resten på marken så blir matningsimpedansen låg. Strömmaximum hamnar dessutom i matningspunkten vilket ger höga jordförluster.
För att minska jordförlusterna så krävs ett större antal jordtrådar som bör vara 1/8....1/4 våglängder långa. Fyra...fem stycken är i minsta laget men när man lagt ut 10..20 st så har förlusterna minskat tillräckligt mycket. 50...100 st blir bättre men det är knappast mödan värt för någon eller några dB extra. En sådan antenn kallas vertikal eller jordplansantenn som givetvis kan vara mer eller mindre lutande beroende på vilka möjligheter som finns på platsen.
Ungefär så.
/Bengt
Möjligtvis kan man tillägga att en "long wire" dvs lång tråd brukar man kalla de som är en våglängd eller mer.
Och ... den ändmatade tråden kommer att vara i resonans vid vissa frekvenser, och som beskrivits ha ganska olika impedanser vid olika frekvenser. Någon form av antennavstämningsenhet behövs.
Och ... den ändmatade tråden kommer att vara i resonans vid vissa frekvenser, och som beskrivits ha ganska olika impedanser vid olika frekvenser. Någon form av antennavstämningsenhet behövs.
Skalmannen
Well-Known Member
Tack Bengt för en uttömmande förklaring!
Men hur påverkas längden/funktionen på motvikten om det verkligen handlar om en LW (i betydelsen long wire med en längd > 1 våglängd)? Låt säga att vi har en antenntråd som är 80 m lång, gäller fortfarande att varje band optimalt skall ha en (eller flera) motviktstrådar med längden 1/4 våglängd? Och i vilken riktning utdrages dessa för bäst resultat?
Men hur påverkas längden/funktionen på motvikten om det verkligen handlar om en LW (i betydelsen long wire med en längd > 1 våglängd)? Låt säga att vi har en antenntråd som är 80 m lång, gäller fortfarande att varje band optimalt skall ha en (eller flera) motviktstrådar med längden 1/4 våglängd? Och i vilken riktning utdrages dessa för bäst resultat?
