Märkning ringkärnetrafo
- Thread starter SM0YDO
- Start date
Som jag för länge sedan skrev på elektronikforumet:
I QTC nr 1 2003 beskriver Karl-Henry Andersson SM5IAL följande metod för att ta reda på karaktäristiken för okända krafttransformatorer.
1. Identifiera trolig primärlindning.
2. Öka spänningen över lindningen tills strömmen stiger brant. Om detta t.ex. sker över 230 V är det sannolikt att primären är för 230 V.
3. Anslut trafon till rätt primärspänning och mät tomgångsström och sekundärspänning/ar.
4. Transformatorer kan som regel belastas till 5% spänningsfall på sekundärsidan. Vrid ner primärmatningen till 0V. Kortslut sekundären och öka primärspänningen till 5% av primärspänningen. Strömmen genom primären är nu den maximalt tillåtna.
5. Maximal sekundärström bestäms ur spänningsförhållandet och magnetiseringsströmmen för primären. Den senare kan uppskattas till 10% av maximal primärström. Maximal sekundärström blir då (I_pri - I_mag) x (U_pri / U_sek).
6. Kopparförlusterna bestäms av lindningarnas resistans och strömmen genom dem. Järnförlusterna kan normalt uppskattas till mellan 50% och 100% av kopparförlusterna.
7. De flesta trafos bör inte belastas mer än ca 40 graders temperaturstegring vid full last. Man skall alltså inte bränna sig om man lägger handen mot lindning eller kärna.
8. Om man kan mäta lindningarnas diameter kan man använda tumregeln att endast i undantagsfall belasta lindningarna med mer än 3A/mm^2 koppararea.
Gör man mätningarna med en sparkopplad vridtransformator gäller förstås att dess utgång skall ses som direkt kopplad till elnätets fas.
Edit: En olastad transformator är en kraftigt induktiv last, så produkten av ström och spänning är i stort sett den rent skenbara effekten.
Edit 2: exempel på en mätning jag gjort. Primären är 100 eller 110 V.
I QTC nr 1 2003 beskriver Karl-Henry Andersson SM5IAL följande metod för att ta reda på karaktäristiken för okända krafttransformatorer.
1. Identifiera trolig primärlindning.
2. Öka spänningen över lindningen tills strömmen stiger brant. Om detta t.ex. sker över 230 V är det sannolikt att primären är för 230 V.
3. Anslut trafon till rätt primärspänning och mät tomgångsström och sekundärspänning/ar.
4. Transformatorer kan som regel belastas till 5% spänningsfall på sekundärsidan. Vrid ner primärmatningen till 0V. Kortslut sekundären och öka primärspänningen till 5% av primärspänningen. Strömmen genom primären är nu den maximalt tillåtna.
5. Maximal sekundärström bestäms ur spänningsförhållandet och magnetiseringsströmmen för primären. Den senare kan uppskattas till 10% av maximal primärström. Maximal sekundärström blir då (I_pri - I_mag) x (U_pri / U_sek).
6. Kopparförlusterna bestäms av lindningarnas resistans och strömmen genom dem. Järnförlusterna kan normalt uppskattas till mellan 50% och 100% av kopparförlusterna.
7. De flesta trafos bör inte belastas mer än ca 40 graders temperaturstegring vid full last. Man skall alltså inte bränna sig om man lägger handen mot lindning eller kärna.
8. Om man kan mäta lindningarnas diameter kan man använda tumregeln att endast i undantagsfall belasta lindningarna med mer än 3A/mm^2 koppararea.
Gör man mätningarna med en sparkopplad vridtransformator gäller förstås att dess utgång skall ses som direkt kopplad till elnätets fas.
Edit: En olastad transformator är en kraftigt induktiv last, så produkten av ström och spänning är i stort sett den rent skenbara effekten.
Edit 2: exempel på en mätning jag gjort. Primären är 100 eller 110 V.
