Marin HF och GMDSS

sa0aba

Active Member
Hej,
Samspråkade med Benny på Stockholms Fartygselektriska som berättade att myndighetskraven på GMDSS för radiopliktiga fartyg inte längre hålls "strama" i Sverige. Vi hade tidigare nitiska inspektörer på området (ingen nämnd ingen glömd).
Vad händer på detta område?
Kanske en fråga till AOM med flera?
Nyfiken vart det bär hän med radio inom sjöfarten ...
H.
/Jonas
SA0ABA
 
Nu har jag inte någon direktkontakt med branschen längre, men rent allmänt använder yrkessjöfarten GMDSS-kompatibla procedurer
allt mindre. Man är fortfarande tvungen att ha utrustningen ombord, och ha regelbundna radiobesiktningar.

Redan för ganska länge sedan, medan jag hade mer direkt insyn, märkte kollegor som var radiobesiktningsmän att vanan och kunskaperna om GMDSS-materielen och hur man använder den började bli allt sämre. Detta gäller i synnerhet HF, eftersom det numera knappt finns några motstationer alls att prova mot. MF är lite enklare, där finns automatsvarsfunktionen för "DSC-testanrop" implementerad i de flesta landsystem.

Varken Sjöfartsverket eller Transportstyrelsen har personella resurser för att hålla samma ordning på utrustningsstatus och utbildningsstatus som tidigare, eftersom det inte är alldeles enkelt att rekrytera sådan kompetens.

Mycket av detta är också en generationsfråga, yngre bryggbefäl har lite svårt att se motivet till att man ska ha ett eget skräddarsytt system endast för sjösäkerhet när "alla" har en mobiltelefon med överlägsen kapacitet i fickan, och fartygens bryggor har satellitlänkar till rederikontoren och resten av Internet. I ett föredrag i ämnet som jag höll för dryga 10 år sedan gjorde jag förutsägelsen att system uppbyggda som GMDSS, med egna separata larm- och kommunikationsvägar, kommer att gå samma väg som "brandskåpen"

20246@2x.jpg


i våra tätorter gjorde när "alla" fick en telefon hemma. Den som lever får se...
 
Last edited:
Nu har jag inte någon direktkontakt med branschen längre, men rent allmänt använder yrkessjöfarten GMDSS-kompatibla procedurer
allt mindre. Man är fortfarande tvungen att ha utrustningen ombord, och ha regelbundna radiobesiktningar.

Redan för ganska länge sedan, medan jag hade mer direkt insyn, märkte kollegor som var radiobesiktningsmän att vanan och kunskaperna om GMDSS-materielen och hur man använder den började bli allt sämre. Detta gäller i synnerhet HF, eftersom det numera knappt finns några motstationer alls att prova mot. MF är lite enklare, där finns automatsvarsfunktionen för "DSC-testanrop" implementerad i de flesta landsystem.

Varken Sjöfartsverket eller Transportstyrelsen har personella resurser för att hålla samma ordning på utrustningsstatus och utbildningsstatus som tidigare, eftersom det inte är alldeles enkelt att rekrytera sådan kompetens.

Mycket av detta är också en generationsfråga, yngre bryggbefäl har lite svårt att se motivet till att man ska ha ett eget skräddarsytt system endast för sjösäkerhet när "alla" har en mobiltelefon med överlägsen kapacitet i fickan, och fartygens bryggor har satellitlänkar till rederikontoren och resten av Internet. I ett föredrag i ämnet som jag höll för dryga 10 år sedan gjorde jag förutsägelsen att system uppbyggda som GMDSS, med egna separata larm- och kommunikationsvägar, kommer att gå samma väg som brandskåpen"

20246@2x.jpg


i våra tätorter gjorde när "alla" fick en telefon hemma. Den som lever får se...
 
Tack för svaret AOM!
Tänker att kompetensen att hjälpa (besiktiga) till god funktion pä GMDSS-anläggningen också degraderat. Min kompis fick "spel" och läser nu t sjöbefäl. GMDSS färdigheten behöver fortfarande återbekräftas vart 5e år.
GMDSS systemet är mestadels distribuerat och i orostider kan det kanske återaktuelliseras.
DSC på HF (och UKV) kan vara ett pålitligt sätt att kommunicera i krigstid.
Om än inte krypterat för dagens krav.
H.
/Jonas
 
Problemet är primärt att modern "shipping" genererar stora datamängder vilka dessutom ska hanteras i nära realtid.
Redan på "Maritex-tiden" sågs meddelandefördröjningarna som ett problem, och tålamodet hos rederinäringen har inte direkt ökat.

Skulle man få för sig att helt försöka hantera modern skeppshantering med radiotelex och kortvågstelefoni blir det sannolikt "tvärnit", eftersom
rederinäringen numera förväntar sig att ha befälhavaren (=platschefen på ett flytande logistikcentrum) och hans besättning som medarbetare inom bekvämt räckhåll på ungefär samma sätt som på land. Att bygga upp sådana här resurser på nytt kräver pengar och specialkompetens som inte kan uppbringas längre hos de avreglerade teleadministrationerna och telebolagen. Att det skull bli så här stod ganska klart redan i början av 90-talet, när ekonomerna började lägga ner de konventionella kuststationerna, pensionerade telegrafisterna och började skrota sändar- och antennresurser.

Erinrar mig en episod från 1992 eller 1993, när Televerket/Telia tänkte provköra några av de fasta HF-förbindelser vilka låg i "malpåse" men var förberedda till andra länder. Ett telex sändes till motparterna för att föreslå tider, frekvenser och trafikslag. Efter ett bra tag började svar droppa in, och där sade man att "vi har pensionerat personalen och börjat skrota anläggningarna". När detta nådde "departementet" så avbröts all finansiering av det svenska civil HF-beredskapssystemet, och en hel del nyanskaffad materiel gick direkt i skroten.

"Så kan det gå".
 
Last edited:
Problemet är primärt att modern "shipping" genererar stora datamängder vilka dessutom ska hanteras i nära realtid.
Redan på "Maritex-tiden" sågs meddelandefördröjningarna som ett problem, och tålamodet hos rederinäringen har inte direkt ökat.

Skulle man få för sig att helt försöka hantera modern skeppshantering med radiotelex och kortvågstelefoni blir det sannolikt "tvärnit", eftersom
rederinäringen numera förväntar sig att ha befälhavaren (=platschefen på ett flytande logistikcentrum) och hans besättning som medarbetare inom bekvämt räckhåll på ungefär samma sätt som på land. Att bygga upp sådana här resurser på nytt kräver pengar och specialkompetens som inte kan uppbringas längre hos de avreglerade teleadministrationerna och telebolagen. Att det skull bli så här stod ganska klart redan i början av 90-talet, när ekonomerna började lägga ner de konventionella kuststationerna, pensionerade telegrafisterna och började skrota sändar- och antennresurser.

Erinrar mig en episod från 1992 eller 1993, när Televerket/Telia tänkte provköra några av de fasta HF-förbindelser vilka låg i "malpåse" men var förberedda till andra länder. Ett telex sändes till motparterna för att föreslå tider, frekvenser och trafikslag. Efter ett bra tag började svar droppa in, och där sade man att "vi har pensionerat personalen och börjat skrota anläggningarna". När detta nådde "departementet" så avbröts all finansiering av det svenska civil HF-beredskapssystemet, och en hel del nyanskaffad materiel gick direkt i skroten.

"Så kan det gå".
Tjena,
Har fördjupat mig inom GMDSS också praktiskt i TRP7000 (DSC9000).
Vi jobbade med utbildning tillsammans med Jonas SA0AAZ (alltför tidig silent key) med utbildning för LRC (boken finns via Stockholm Radio).
Ibland blir man fast i gammal teknik, men när den teknik som vi ser som etablerad (granted) falerar så är vi tillbaka på ruta ett.
Har haft förmånen att jobba en del i US och sett vad organisationen ARES har byggt upp.
Att fundera på vad vi kan göra i norra NATO (SM) området.
R.
/Jonas
 
Back
Top