Det som användes var gnistsändare "system Marconi" som arbetade på långvåg. 500 kc/s eller 600 m var anropsfrekvens, och sedan fann man en arbetsfrekvens. Spektrum hos sändarna var brett, och mottagarna oselektiva, så det var svårt att undvika störningar.
Dessutom rådde det en konkurrenssituation mellan olika radioföretag, eftersom Marconi strävade efter ett monopol, så det var illa sett att använda varandras resurser för trafik. En "Marconi-båt" fick inte använda andra företags kuststationer för att sända och ta emot telegram. För att möta Marconi-monopolet agerade den tyska kejserliga regeringen runt sekelskiftet och grundade Telefunken, som blev en huvudkonkurrent.
Titanic-katastrofen ledde till en generell uppstramning av alla procedurer för sjöfart, inte bara för radio.
Redan samma år inleddes en internationell konferens i London som skapade det första moderna regelverket
SOLAS, "Safety of Life at Sea", vilka blev stilbildande.
Där föreskrevs hur bemanning av radiostationerna och passning skull organiseras, och för fartyg över en viss storlek föreskrevs ständig radiopassning med skiftgående personal. Även befälhavarnas roller och ansvar tydliggjordes.
Också procedurerna för nödanrop och nödsignalering stramades upp åtskilligt. Sedan föreskrevs tystnadsperioder kvart i och kvart över heltimme, där ingen trafik på 500 kc/s fick förekomma.
Det internationella radioreglementet kom att kompletteras med prioritetsordningar för olika slag av trafik, och skyldighet att ta emot telegram för transitering.
Radioprocedurerna i "SOLAS 1914" blev oerhört långlivade, i princip kunde man segla jorden runt med ett radiopliktigt fartyg med endast en radiostation för 500 kc/s som använde procedurer vilka kom ur Titanic-katastrofens efterspel ända fram till 1/2 1999, alltså i över 75 år, fram till dess att det nya radiosäkerhetssystemet GMDSS infördes slutgiltigt. Av frekvensekonomiska skäl hade gnistsändarna dock förbjudits stegvis, med början 1929, men fick vara kvar som nödsändare fram till 1966.
Dock hade utvecklingen lett till en gradvis rationalisering, där man fasade ut den skiftgående telegrafisten med början med "autoalarmmottagaren" på 500 kc/s på större fartyg, sedan med "telefonibåtarna" som var 1599 dwt eller mindre. Sedan kom olika landvinningar med automatiska system så i många länder hade GMDSS införts "i förskott" redan under tidigt 80-tal.
Titanic-katastrofen ledde mycket riktigt till skärpningar av amatörradiobestämmelserna och införande av regleringar i USA.
Bl.a. hänvisades amatörradio till "200 meters and down" samt 1 kW tillförd effekt. Det blev även krav på telegrafikunskaper.
