I kväll provade vi att mäta förlusterna i ett flertal av de S-matcher som vi byggt i KRAS kursverksamhet. Mätmetoden var att stämma av två identiskt byggda enheter till SVF 1:1 när 600 ohms konstantenn var ansluten, därefter kopplades dessa "back to back" med en meter stege mellan enheterna. Impedansen blev då 50 - 600 - 600 - 50 ohm och avslutades med en 50 ohms konstlast. Två lika Bird effektmätare var anslutna på respektive sida om enheterna.
Använd effektnivå var ca 50 watt. Vid inledande mätning noterade vi att vid 50 watt in kom det ca 46 watt ut och det hamnade alltså ungefär 2 watt över varje enhet. Vi ökade effekten till 52 watt och räknade då med att det skulle komma 50 watt in i enhet 2, uteffekten in i konstlasten blev då 48 watt, vilket indikerade att i detta smala mätområde var det hyfsat linjärt.
Vi mätte S-matcher som var byggda enligt PA0FRI och de som var lindade med quadrifilär transformator, utan att vi märkte någon skillnad, alltid 2 watt förlust vid 50 watt in och 48 watt ut. En match var byggd med spolen lindad på en grå järnpulverkärna av i övrigt okänt ursprung och där blev förlusterna 10 watt. Efter ett tag blev den okända kärnan märkbart varm. En match byggdes utan lödningar, bara med krokodilklämmor och även där blev det 2 watt i förlust.
Som test provade vi att stämma av en T-match av fabrikat "Nevada" utan någon balun och där blev uteffekten 40 watt vid 50 watt in, alltså 10 watt bort.
Alla mätningar gjordes på 80 mb, alla justeringar kontrollerades med en MFJ antennanalysator, effektmätarna kontrollerade mot varandra och fick ibland byta plats utan någon skillnad märktes.
Resultat
Det spelade ingen roll hur vi lindade transformatorn, det spelade ingen roll hur vi byggde, det var OK med att bara lägga matchen på bordet.
Fortsättningen blir att reda ut om de 2 watt som försvann kom från förluster i T200-2 -kärnan, eller kan det vara andra komponenter som får förluster? Vi bör även kontrollera på flera frekvensband samt göra en linjäritetskontroll typ 10 - 20 - 30 -... -90 - 100 watt. Men det får bli en annan gång...
Använd effektnivå var ca 50 watt. Vid inledande mätning noterade vi att vid 50 watt in kom det ca 46 watt ut och det hamnade alltså ungefär 2 watt över varje enhet. Vi ökade effekten till 52 watt och räknade då med att det skulle komma 50 watt in i enhet 2, uteffekten in i konstlasten blev då 48 watt, vilket indikerade att i detta smala mätområde var det hyfsat linjärt.
Vi mätte S-matcher som var byggda enligt PA0FRI och de som var lindade med quadrifilär transformator, utan att vi märkte någon skillnad, alltid 2 watt förlust vid 50 watt in och 48 watt ut. En match var byggd med spolen lindad på en grå järnpulverkärna av i övrigt okänt ursprung och där blev förlusterna 10 watt. Efter ett tag blev den okända kärnan märkbart varm. En match byggdes utan lödningar, bara med krokodilklämmor och även där blev det 2 watt i förlust.
Som test provade vi att stämma av en T-match av fabrikat "Nevada" utan någon balun och där blev uteffekten 40 watt vid 50 watt in, alltså 10 watt bort.
Alla mätningar gjordes på 80 mb, alla justeringar kontrollerades med en MFJ antennanalysator, effektmätarna kontrollerade mot varandra och fick ibland byta plats utan någon skillnad märktes.
Resultat
Det spelade ingen roll hur vi lindade transformatorn, det spelade ingen roll hur vi byggde, det var OK med att bara lägga matchen på bordet.
Fortsättningen blir att reda ut om de 2 watt som försvann kom från förluster i T200-2 -kärnan, eller kan det vara andra komponenter som får förluster? Vi bör även kontrollera på flera frekvensband samt göra en linjäritetskontroll typ 10 - 20 - 30 -... -90 - 100 watt. Men det får bli en annan gång...
