SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
KYH föreslog en tråd om mättekniska tips och jag tar mig friheten att börja en sådan. Fler kan sedan fylla på med sina trix.
---
Med HP 8753D som är en Nätverksanalysator kan man mäta nästan allt. Instrumentet kan även användas för att mäta induktansen i en spole, dessutom vid valfri frekvens. I mitt fall behövde jag två spolar på 13.2629 uH och en spole på 189.433 nH. Om vi rundar av och tar bort alla onödiga siffror efter decimalkommat så blir det alltså 13 uH resp 189 nH.
Innan instrumentet kan användas för att mäta bör man kalibrera. I mätningar som dessa använder jag s k kalibreringsstickor. (Se bild i slutet av inlägget) Tre korta bitar av SemiRigid 50 ohm koax. De reprensenterar öppen, kortsluten och terminerad 50 ohm. Genom en enkel och snabb kalibreringsprocedur flyttar man ut mätgränssnittet där man skall löda fast den komponent som skall mätas. Med andra ord så kalibrerar man bort koaxkabeln mellan instrumentet och mätobjektet. Metoden är användbar upp till många GHz och ger på låga frekvenser ohyggligt exakta resultat. Samma princip kan tillämpas på de billigare VNA:erna som finns att köpa för dryga 3.5 tusenlappar.
Själva mätobjektet - experimentspolen på bilden nedan - är temporärt fastlödd på en bit flexibel 50 ohm koax av samma elektriska längd som kalibreringsstickorna.
Det är nu dags att linda de riktiga spolar. Efter många års praktisk erfarenhet har man numera på känn ungefär hur många varv som behövs. Jag för också labbdagbok där viktigare mätvärden och resultat noteras.
Längst upp till höger i bilden på Smithdiagrammet står 13.201 uH och det är den induktans som spolen fick efter att ha lindat av några varv från beräknat värde. Sak samma gjorde jag med 189 nH spolen.
När de tre spolarna var klara så byggdes filtret upp på en bit glasfiberlaminat. Jag bygger för det mesta luftbyggen på detta sätt. Det går snabbt. HF-prestandan blir alltid bra eller t o m bättre än samma konstruktion på ett snyggt CAD:at mönsterkort eftersom parasitkapacitanser och förluster kan hållas låga i luftbyggen med korta tilledningstrådar.
Utan att finlira och byta värden kopplades filtret in för kontrollmätning i nätverksanalysatorn och så här blev det färdiga resultatet. (Se bild nedan) Det stämmer väl överens med den simulerade kurvan i Elsie.
Alla har naturligtvis inte tillgång nätverksanalysator och liknande laboratorieinstrument men häng inte läpp för det. Det går att komma nästan lika nära med en enkel Grid-Dip meter (Fet-Dip meter) och den välkända formeln som används för att beräkna resonansfrekvensen i en parallellresonanskrets. Skaffa några "referenskondensatorer" i lämpliga standardvärden från 47 pF till 10 nF (för kortvåg). De bör ha goda HF-egenskaper och snäva toleranser. Kontrollmät på en noggrann kapacitansbrygga. Linda en spole, anslut en lämplig kondensator, dippa kretsen, läs av skalan på dip-metern.
Observera att enklare mätinstrument kan visa ganska mycket fel i frekvens men eftersom dip-metern i själva verket är en oscillator så kan den ju höras i radiomottagaren och frekvensen därmed fastställas med flera decimaler. Koppla en kort kabelstump som antenn till mottagaren och leta upp var dip-metern "sänder" samtidigt som dip-metern dippar. Mer exakt kan det inte bli.
Sätt in avläst frekvens och det kända kondensatorvärdet i den matematiska formeln som väl alla experimenterande radioamatörer känner till. Beräkna induktansen. Klart.
/Bengt
---
Med HP 8753D som är en Nätverksanalysator kan man mäta nästan allt. Instrumentet kan även användas för att mäta induktansen i en spole, dessutom vid valfri frekvens. I mitt fall behövde jag två spolar på 13.2629 uH och en spole på 189.433 nH. Om vi rundar av och tar bort alla onödiga siffror efter decimalkommat så blir det alltså 13 uH resp 189 nH.
Innan instrumentet kan användas för att mäta bör man kalibrera. I mätningar som dessa använder jag s k kalibreringsstickor. (Se bild i slutet av inlägget) Tre korta bitar av SemiRigid 50 ohm koax. De reprensenterar öppen, kortsluten och terminerad 50 ohm. Genom en enkel och snabb kalibreringsprocedur flyttar man ut mätgränssnittet där man skall löda fast den komponent som skall mätas. Med andra ord så kalibrerar man bort koaxkabeln mellan instrumentet och mätobjektet. Metoden är användbar upp till många GHz och ger på låga frekvenser ohyggligt exakta resultat. Samma princip kan tillämpas på de billigare VNA:erna som finns att köpa för dryga 3.5 tusenlappar.
Själva mätobjektet - experimentspolen på bilden nedan - är temporärt fastlödd på en bit flexibel 50 ohm koax av samma elektriska längd som kalibreringsstickorna.
Det är nu dags att linda de riktiga spolar. Efter många års praktisk erfarenhet har man numera på känn ungefär hur många varv som behövs. Jag för också labbdagbok där viktigare mätvärden och resultat noteras.
Längst upp till höger i bilden på Smithdiagrammet står 13.201 uH och det är den induktans som spolen fick efter att ha lindat av några varv från beräknat värde. Sak samma gjorde jag med 189 nH spolen.
När de tre spolarna var klara så byggdes filtret upp på en bit glasfiberlaminat. Jag bygger för det mesta luftbyggen på detta sätt. Det går snabbt. HF-prestandan blir alltid bra eller t o m bättre än samma konstruktion på ett snyggt CAD:at mönsterkort eftersom parasitkapacitanser och förluster kan hållas låga i luftbyggen med korta tilledningstrådar.
Utan att finlira och byta värden kopplades filtret in för kontrollmätning i nätverksanalysatorn och så här blev det färdiga resultatet. (Se bild nedan) Det stämmer väl överens med den simulerade kurvan i Elsie.
Alla har naturligtvis inte tillgång nätverksanalysator och liknande laboratorieinstrument men häng inte läpp för det. Det går att komma nästan lika nära med en enkel Grid-Dip meter (Fet-Dip meter) och den välkända formeln som används för att beräkna resonansfrekvensen i en parallellresonanskrets. Skaffa några "referenskondensatorer" i lämpliga standardvärden från 47 pF till 10 nF (för kortvåg). De bör ha goda HF-egenskaper och snäva toleranser. Kontrollmät på en noggrann kapacitansbrygga. Linda en spole, anslut en lämplig kondensator, dippa kretsen, läs av skalan på dip-metern.
Observera att enklare mätinstrument kan visa ganska mycket fel i frekvens men eftersom dip-metern i själva verket är en oscillator så kan den ju höras i radiomottagaren och frekvensen därmed fastställas med flera decimaler. Koppla en kort kabelstump som antenn till mottagaren och leta upp var dip-metern "sänder" samtidigt som dip-metern dippar. Mer exakt kan det inte bli.
Sätt in avläst frekvens och det kända kondensatorvärdet i den matematiska formeln som väl alla experimenterande radioamatörer känner till. Beräkna induktansen. Klart.
/Bengt
