Mer fynd på nätet, TRADERA Blocket etc.

Idag en TRIO TX-599 https://www.tradera.com/item/302070/593002765/trio-tx-599
PÅ tradera, , jag var lycklig ägare till en TRIO line, som första köpestation.
Mottagaren har vi ventilerat här tidigare, JR-599, som jag faktiskt har ett samlarex av.
En sådan här sändare vore ju kul för att kunna få en komplett line.
Men säljarens exemplar saknar alla rattar, till och med den massiva VFO ratten av eloxerad Al.
Alla rattar är ju exklusiva för den här apparaten så utan dem blir sändaren närmast värdelös.
Jag minns i alla fall sändaren som robust, med 6146:eek:r som jag aldrig behövde byta, tålde den RTTY, (dvs BAUDOT kode) som gav kontinuerlig bärvåg i lååånga pass. Man hade ju en annan typ av amatörradio då, i början av 70 talet. Man talade om vad man heter, bor, väder och vind, vilken utrustning man hade, och berättade om modifieringar hembyggen etc. Så det kunde bli 30 min långa sändningspass, och jag minns att den fick gå med full effekt, dvs omkring 220 mA anodström.
ELFA sålde TRIO på den tiden, namnet som senare blev KENWOOD.
Men jag köpte mina grejer hos en välkänd firma i Karlstad, som på den tiden bestod av källaren i en av grundarnas villa. (SM4CTF, senare SM2:a nu SK)
Vore förståss kul att ha sändaren, men rattlös borde den inte betinga mer än några hundra.
Bilderna visar dock att transivsladden finns med, utan den är det hela helt värdelöst, om man nu inte behöver delar.
Vore kul att höra om någon annan har ägt en sådan station??

Men hur kan man slarva bort alla rattar, minst en halvkilo massiv Al.
Att folk slarvar bort skruvarna på sina riggar är välkänt, men.... ja de försvinner lätt i det stampade jordgolvet....

SM4FPD
 
Vad jag minns så var Trio "599-line" en av huvudkonkurrenterna till Drake.
Den var robust och ganska välbyggd.

På SK6AB fanns det mycket Drake

1682667211586.png

men även en TS-510 som fungerade bra, så vid något tillfälle diskuterades det ifall man
skulle skaffa en JR/TX-599 för att ersätta någon Drake som började bli "trött".
Kommer inte ihåg hur diskussionerna gick men man köpte till sist en transceiver, TS-820 om jag minns rätt.

I mer modern tid hade jag en kollega på Televerket som hade en "Trio-line" som hade köpts ny när PK Electronics slog igen,
Han slet mycket länge på den och var rent allmänt nöjd.

Drake-sändare och transceivers kräver ett visst handlag för att slutrören ska överleva.
De är definitivt inte "teknologsäkra", så det kunde bli en viss omsättning i t.ex. klubbstationer.
Dock har jag inte någonsin lyckats köra sönder någon själv, men det var nära för några år sedan
när gallerförspänningslikriktaren till en T-4X lade av.

Den erbjudna TX-599 företer vissa indicier om dödsbo eller "dö-städning" så den är nog ett
"högriskprojekt" eftersom man inte vet något om ifall något mer vitalt saknas förutom rattarna.
 
Hur kommer det sig att Drake satsade på linjeslutrör? Kan tänka mig att de på den tiden var väldigt mycket billigare än t ex 6146. Men Drake TR4 och T4 känns om lite mer seriösa apparater och de kunde väl ha satt i något vettigt slutrör. Nu verkar det vara enklare och billigare att få tag i 6146 än gamla amerikanska linjeslutrör (6JB6 och vad de nu heter).

Fast det går att ta livet av 6146 också. Jag fick en gång en HW101 och där hade det gått så hett till att lödtennet på ena rörets toppknopp hade smält. Genomföringen hade nog i samband med det gått sönder så vacuumet hade släppt, gettret var vitt. Avstämningen kanske hade gått till på motsvarande sätt som när en synnerligen ovan person skulle ta blodtryck på mig med den gamla klassiska metoden. Manschett med pump och stetoskop. Uppumpningen skedde och personen lyssnade länge och väl i stetoskopet. Uppenbarligen var det svårt att höra något och till slut fick jag be att man släppte på trycket ett tag så cirkulationen i armen återkom. Det är ju på samma sätt med PLATE/LOAD/DRIVE, en hel del moment som ska utföras snabbt i en följd och det kan vara lite svårt i början... :)
 
Just det. Det är här "handlaget" kommer in.

Linjeslutrör var väldigt mycket "bang-for-buck" under SSB-epokens början.
De massproducerades för "tjock-TV" och gav mycket effekt redan vid relativt beskedliga
anodspänningar. Extremfall var Galaxy GT-550 och Swan 700...
 
Last edited:
Ja som KA nämner är den 599:an ett högriskprojekt.
Dels O-rimgarna till sändaravstämningen de ruttnar, men går att få tag på. Det gör att de två vridkondingarna kan komma i fel lägen, varvid trimning av hela radio behövdes..... tyckte man..
Slutrör, 6156 går att få sönder, jag vet hur en del radioamatörer gjorde vid avstämning......
Är de sönder måste ju riggen trimmas, det är säkert vad som behövs, inte går rören sönder då jag ju kör försiktigt, sålunda kan man vänta sig spruckna trimkärnor och vad det innebär att trimma sönder en apparat.
Men man får ju inte måla allt i svart.....det kan ju vara ett fynd.

Min uippfattning om varför liljeslutrör var nog mer at de gav hör PEP för pengarna, att de sen hade låg försärkning och ojä,mn kvlitet med avstämningsproblem på högre HF, 21 - 28 MHz ä em sak som inte var lika viktig. Och då mättes ju PEP som ineffekt till anoderna, och det vid enstaka toppar.
Så en 450 W pep radio kunde lämna CW 120 W.... på de lägre banden, och kanske 85 W på 28 MHz.

Japanerna däremot tyckte nog det var viktigare att sändaren lämnade lite jämnare effekt på HF banden, de hade ju oxo en form av garanti mot sina kunder, och hade för vana att mäta uteffekt CW.

På SRS sålde vi en del begagnat , en gång sålde vi en DRAKE TR4, och jag minns hur jag visade kunden hur man stämmer av och varför.
Senare någon dag hörde jag köparen, han hade tur och fick kontakt med en annan radioamatör som hade en likadan radio.
Så han frågade hur denna hade ställt in PLATE och LOAD rattarna., eller om han använde dem.
På min ställde de in PLATE och LOAD när jag köpte den, sade han.......
Så slutrör går att få sönder.

SM4FPD
 
Linjeslutrör tål ganska mycket, men även de har gränser.
I den tillämpning som de konstruerades för så gick de med pulsbelastning eller extrem klass-C
där den höga perveansen blir utslagsgivande, men medeleffekten blir ganska liten.

Okomprimerad SSB har också en liten medeleffekt samt stort topp/medelförhållande, och de optimistiska PEP-siffrorna för gamla
SSB-transceivrar kommer sig ur detta. Andra extremfall fanns i några konstruktioner i W6SAIs "Radio Handbook" från mitten av 60-talet.

Ett linjärt slutsteg däremot drar ström under en mycket större del av HF-cykeln, minst 180 grader.
och då blir medelförlusteffekten motsvarande högre. Detta ställer högre krav på
bortledning av värme från alla delar i elektrodsystemet.

Sedan ställs det krav på linjeslutröret som inte finns i ett effektsteg för HF; för att få hanterbara amplituder på drivsignalerna
krävs det stor branthet med åtföljande litet styrgaller-katodavstånd och därmed högre interna kapacitanser.
Det är de som ger linjeslutrören deras ganska dåliga egenskaper på högre frekvenser, främst genom att stora cirkulerande strömmar börjar flyta genom elektrodsystemet vilka ger ökad uppvärmning och även ökar behovet av driveffekt. I anodkretsen gör de också att Q blir högre än optimalt på höga frekvenser vilket i sin tur ökar kretsförlusterna.

1964 publicerade Sylvania en undersökning (återgiven i R&T 5/1965) om linjeslutrören som linjärförstärkare, och där pekade man på att deras
interna kapacitanser medförde besvärliga problem på de övre banden, men att resultatet ändå ansågs vara bra, när man vägde in att de
kostade mindre än hälften i "$ per watt" jämfört med "riktiga sändarrör".

1682753910399.png
1682754046647.png

Sedan kunde spridningen i kvalitet både inom tillverkningsserierna och mellan tillverkare vara betydande för linjeslutrör eftersom de vände sig till konsumentmarknaden. Sändarrör för professionellt bruk är vanligen byggda med bättre material och mer noggrant, vilket medför längre livslängd och jämnare kvalitet.

Sådana här återblickar ger lite relief åt minnena hos oss fossiler som dels är gamla nog att ha använt och även ha konstruerat med elektronrör,
och dels även hos den ännu mindre och ännu gråare minoritet som faktiskt fått lära sig att konstruera ett elektronrör.
 
En minst 30 år gammal "Bird" med Televerket inventariemärkning.
Eftersom den har C-kontakter kan man misstänka att den använts för
serva Polisens kommunikationsradio.

Hyfsad värdeutveckling kan man säga.
 
SM7SJR said:
Jag har tre st och ser fram emot att inkassera kr 45k!
"Det går bra nu" :D
Click to expand...
Om man letar reda på vem som finns bakom alias "sällanvärre" så kan
man åtminstone i teorin sälja en Bird för 15400 kr. Ifall detta kan realiseras
blir en annan fråga.
 
Jo visst är det budtrissning, men till vilken nytta? En skrynklig papperslapp som ser ut att trilla av vilken sekund som helst som det står televerket på kan ju inte trissa upp priset så mycket..

Det har ju gått 43or till mera "normala" priser för inte så lång tid sen.

Dessutom känns det ju rätt jobbigt med C-kontakt, iallafall för en normal HAM användare.
Jag själv har nån gammal militär antenn med C kontakt och har svurit över den några gånger.
 
Jag kan inte se att detta pris på något sätt kan vara motiverat, det är inte till någon del sällsynt eller ovanlig utrustning, allt går att få tag på (för halva kostnaden) från flera leverantörer.

Budtrissning eller trams-/okynnesbud förutsätter ju dessutom att det är minst två budgivare inblandade, det är ju i princip budgivare nummer 2 som sätter priset genom att bjuda över eller kliva av.

Det hela ger ett mycket besynnerligt intryck, någon som uppenbarligen anser sig ha behov av en Bird 43 borde samtidigt inte kunna vara fullständigt okunnig om vad de är värda och brukar kosta, det är en till synes "omöjlig" utgångspunkt.

Här verkar vi dessutom ha att göra med inte bara en, utan två spekulanter som samtidigt verkar tycka att de vill betala över femtontusen kronor för en Bird 43 i mediokert skick. Detta är redan i sig ett oerhört osannolikt sakförhållande.

Någon, för oss okänd, extraordinär omständighet föreligger troligtvis (skämtauktion, vadslagning, penningtvätt...) :oops: som bättre skulle förklara saken.
 
Last edited:
Tror det är samma person eller någon av hans kumpaner som har det andra kontot, det kontot är också ganska nyregistrerat och hade inte tidigare sålt eller köpt.

Jag skulle nog anmält till tradera om jag själv hade bjudit, tittade på posten på tradera i början och var lite sugen men jag är urusel på budgivning på tradera och Ebay.
 
Hej!

Detta är fullt i klass med auktionen på Bird 43?
BC-191 UTAN rör (4 st VT-4-C och 1 st VT-25) köp nu pris på $18 000!
Frakt $800
En uppsättning rör blir en kostsam merutgift.
Passande nog har säljaren VT-4-C till salu för $1700 styck.
Så tillkommer moms på detta...

www.ebay.com

BC-191 ( BC- 375 ) HF Transmitter from 2WW - 1944 | eBay

BC-191 ( BC- 375 ) HF Transmitter from 2WW. - parts only.
www.ebay.com
 
www.tradera.com

ICA 's "Radio livs" Retro butiks radio + antenn från början av 70-

Utropspris: 500 kr. Typ: Auktion. Slutar: 2023-08-13 14:26:20. Köp & sälj begagnade & oanvända Radio på Tradera.
www.tradera.com www.tradera.com

ICA's "Radio livs" sände ut till butikerna en gång/dag, med nyheter o info från ICA. Det krävdes både speciell radio och antenn för att kunna lyssna.
Märke: "Antilop"
"Aktiebolaget Nordisk teleproduktion Stockholm"
Click to expand...

Kanske något för samlare av udda radioprylar?
 
En "korvradio", eller "abonemangsradio".
Kristallstyrd på runt 160 MHz.

1691406370340.png
Byggdes om för 2 m i början av 70-talet minns jag.

1691406896966.png

En del radioklubbar körde telegrafikurser på 2 m och köpte
"korvradio" pallvis och prånglade ut till medlemmar.

Sändarna var också fabrikat ANT och var på 500 W. Satt vanligen på telekontoren i orter
där det inte fanns lokal sändare, annars i FM/TV-slavar.
Ganska snygga byggen med p-p 4CX250B och ett rejält kraftaggregat för kontinuerlig drift.

Mataffärskedjorna hyrde tid av Televerket och kunde antingen skicka in band för schemalagd uppspelning
eller också ringa in på telefon och koppla upp sändningen.

Kommer inte ihåg ifall olika kedjor hade olika frekvenser.
 
Last edited:
AGAs taxistationer på 168MHz var populära att bygga om för 2m på 60-70 talet och var min första för 2m med 4 kanaler kristallstyrt.
Varje år hjälpte Eskil/SM7DMG (SK) till med att trimma in svinget, frekvensen (den gick att ändra lite) och effekten på den lokala klubben NSRA. Den brummade trevligt och blev ganska varm
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top