Kul att du ställer just den frågan Åke. Häromdagen diskuterade jag och en kompis samma sak och kom fram till följande fundering.
Det finns två huvudvägar att välja mellan. Antingen en lösning med ferriter som är bredbandig och som absorberar den oönskade energin och omsätter denna till värme. Det är den lösningen som du visar exempel på. Den är allmänt vedertagen som en bra kompromiss.
Den andra vägen är att konstruera en parallellresonanskrets där koaxailakabeln lindas upp som en spole och där en kondensator ansluts över spolen. Denna lösning fungerar som en vågfälla och är i stort sett förlustfri. Dvs den absorberar inte den oönskade energin och omsätter denna till värme. Denna lösning är ovanlig men förekommer ibland. Jag har goda erfarenheter av den lösningen särskilt i samband med antennmätningar där kabelns inverkan måste isoleras bort. Då kan man börja med en parallellkrets nära antennen och komplettera med ferriter längre ner på kabeln. En sådan lösning blir hypereffektiv.
Frågan som då uppstår är om det är möjligt att med hjälp av ferriter tillverka en effektiv strömdrossel som å ena sidan effektivt förhindrar eller omsätter oönskad energi till värme men å andra sidan inte degraderar antennens effektivitet genom att "lasta ner" eller "stjäla" lite av nyttoeffekten i form av önskad antennström. Jag tror att det är om inte omöjligt så i alla fall svårt, och jag är övertygad om att en parallellkrets med högt Q-värde och hög impedans är ett bättre val. Dock kan det vara en stor nackdel att den av förklarliga skäl blir smalbandig och endast blir effektiv på ett band eller i värsta fall på en del av bandet.
Här finns utrymme för att klura och fundera ett tag.
