Mobilantenn för 80m NVIS

[SM7EQL]

Ett tag åkte man till överskottsförsäljningen ett par gånger om dagen för allt bars inte fram samtidigt.

Samma med överskottslagret i Kävlinge ca en mil norr Lund. Moped dit en gång i veckan 1968. Obegagnade Ra-200 nycklar a 5 kr styck. Fanns en hel pall sådana. Borde köpt hela pallen som pensionsförsäkring. Har kvar nyckeln i alla fall.

Förutom militära prylar fanns hyllvis med fartygsradio utr. Kostade nästan inget så mopeden lastades tungt. Två Ra-400 med 220 v nätdelar lyckades jag ta hem en gång. Det var tungt!

 

[Markus.Nilsson]

Jag provade att köra VOACAP, och det verkar som att 40m ska ha en tillförlitlighet på ca 80% mellan Malmö och Jönköping, åtminstone mitt på dagen, om operatörerna använder 5W och dipolantenner. En 40m antenn skulle jag förmodligen kunna ordna utan allt för stora avkall på denna.

Finns det ringar på 80m också?

 

[SM0AOM]

Finns det ringar på 80m också?

En gång i tiden började "ringarna" på 40 m.

Åsikter om "7 Mc-telefonien" var legio i QTC under den sista förkrigstiden och åren precis efter kriget.
Av någon anledning kom långpratarna sedan att flytta ner till 80 m under 1950-talet.





I dag torde frekvensen "ringar" på 40 m vara liten.

 

[SM7EQL]

Finns det ringar på 80m också?

Kort svar: Ja

Längre svar;

Om du med ringar menar att fler än två personer pratar med varandra genom att "skicka vidare Majken" (mikrofonen) så finns det ringar på samtliga amatörband. Vanligen 3-5 deltagare men det kan också vara betydligt fler. Ju fler ju mindre tid till var och en att hålla låda. Ringar med många deltagare tenderar att begränsa sig till rapportgivning och det finns inget större utrymme för det som skulle kunna definieras som ett normalt samtal med innehåll.

Det finns sedan det svenska sättet att köra i ringar och det danska. Svenskar är i regler mycket noga att hålla på formaliteterna och turordningen. Det rabblas anropssignaler i varje överlämning och ve den som vågar bryta mot turordningen. Rapporter är viktiga. Ibland finns en master som är en ordningsman. Mer vanligt förr dock. Inte alla är sådana så klart men det finns en del faktiskt.

Det danska sättet är att prata med varandra helt naturligt och okomplicerat. Där pratar enbart den som har något konkret att säga. Alla kör VOX och ingen talar i mun. Samtalen blir synnerligen effektiva precis som när vi t ex talar med varandra i konferenstelefon etc. Dessa ringar kan klara av många deltagare utan att det blir konstgjort och oreda. Anropssignaler anges i princip aldrig mer än möjligen vid första passet när någon ny anmäler sig eller lämnar. Signalrapporter ges sporadiskt men saknar helt värde eftersom alla som pratar med varandra redan har fattar att de hörs bra nog.

Jag tycker att du skall göra som de flesta av oss old timers gjorde när vi som unga tonåringar började lyssna på radio, ofta långt innan vi fick våra amatörradiocertifikat och var helt nollställda och ovetande Gröngölingar. Vi skruvade långsamt över banden och stannade på varje ställe där det hördes något pip. Lyssnade mer noga en stund, sen vevade vi vidare sakta sakta fram och tillbaka över skalan timma efter timma varje dag. Nu har radioapparaterna dock ingen riktig analog skala längre så du får nöja dig med att se när siffrorna i displayen fladdrar förbi. Men principen är den samma och om du lyssnar en stund varje dag så kommer du garanterat snabbt underfund med vad som hörs när och hur olika tider på dygnet inverkar på signalstyrkorna.

Att lyssna så som jag beskriver gjorde i stort sett alla förr i tiden. I takt med att amatörradiotrafiken blivit allt mer kanalindelad på fasta frekvenser där de flesta ställer in radion på 1 kHz markeringen och med decimaler ner till den sista Hertzen så har nog mycket av den där äkta radiokänslan och magiken att finna något för egen maskin gått förlorad. Det är idag mycket vanligt att folk programmerar in alla sina "favoritringar" i minnet på radion. Ett bekvämt sätt att knappa igenom minnet för att höra om någon pratar. Ingen ligger snett på kanalen och frekvensen behöver inte finjusteras. Toppenbra tycker många. Men det blir samtidigt lite fattigt och chansen att finna något nytt utanför de förprogrammerade "kanalerna" minskar eller uteblir helt.

Det finns inga enkla genvägar till kunskap och erfarenhet. Spotta i nävarna och börja lyssna själv är mitt goda råd, då får du svar på alla dina frågor och mer därtill.

 

[SM0HXO - Sven]

* Det finns ingen bättre kommentar än från den som kommer in på frekvensen och påpekar att man ligger 100 Hz snett , vid trafik på usb/lsb och att denne minsann ligger exakt i frekvens...

/Sven.

 

[SM7EQL]

Det beror på att det numera är få som kan ställa in en SSB-signal genom att enbart lyssna på pitchen. När jag ropar allmänt anrop på SSB vilket händer ibland så väljer jag gärna en udda frekvens som t ex 3749,75 kHz. Ibland svarar någon som ligger på en annan frekvens +/- 100...200 Hz eller så. Då vet man att motstationen har noll koll på sin radio. Fler borde sända på udda frekvenser.

På telegrafi använder jag ofta handnyckel eller Vibroplex och sänder med dialekt, dvs en aning utdragna långa teckendelar placerade slumpvis i tecknen och ibland något kortare teckendelar och med en släpande men rytmisk stil. Det gör att datorer inte klarar av att läsa sändningen. När jag kör telegrafi vill jag kommunicera med en människa som kan telegrafi och avkodar signalerna med sin egen hjärna.

 

[SM0AOM]

Man kan per definition inte "ligga snett på kanalen" inom amatörradio.
Det finns inget specificerat kanalraster eller specificerade frekvenstoleranser, i synnerhet inte på HF.

Det är idag mycket vanligt att folk programmerar in alla sina "favoritringar" i minnet på radion. Ett bekvämt sätt att knappa igenom minnet för att höra om någon pratar. Ingen ligger snett på kanalen och frekvensen behöver inte finjusteras. Toppenbra tycker många. Men det blir samtidigt lite fattigt och chansen att finna något nytt utanför de förprogrammerade "kanalerna" minskar eller uteblir helt.

Sådant är sannerligen ett fattigdomsbevis, och det är enbart synd om de som går miste om att ratta över banden, lyssnandes till riktig amatörradiotrafik framför den upplysta skalan hos en riktig plåtradio med riktiga elektronrör.

 

[SM7EQL]

Ja det är lite fattigt men vi kanske redan har passerat point of no return där amatörbanden av operatörsmässiga skäl måste kanalindelas i 3 kHz steg?

Amatörradioapparaterna från de stora tillverkarna kunde lätt kunna förses med en dedikerad "kanalväljare". Troligen skulle flertalet användare se en sådan utveckling som extremt positiv. Om alla skulle övergå till att köra i 3 kHz kanalraster med kanalnummer så borde komforten öka markant. Inget krångel med att försöka ställa in frekvensen exakt rätt med örat och troligen betydligt mindre problem med grannkanalstörningar från sådana som tränger sig på 1-2 kHz från ens egen frekvens.

 

[SM0AOM]

Jag tror detta är oundvikligt. En stadigt sjunkande kompetensnivå kopplad till strävan efter bekvämlighet leder till sist fram till sådant.

Man kan göra parallellen med när fartygsradion flyttade från radiohytten till bryggan.
Då anpassades utrustningen och manöverorganen till att bryggbefäl istället för telegrafister skulle betjäna den, vilket i sin tur möjliggjordes av den tekniska utvecklingen. Radioanvändning gick från att vara en specialiserad konstart till att bli något som nästan alla kunde göra.
I sin tur drevs detta av "pris/prestandaförhållande".

Samma utveckling är tydlig inom amatörradion, fast motiverad av andra skäl. Man är helt fixerad vid att "bli fler" och tar inte några kvalitetshänsyn alls längre.

 

[SM7NTJ]

* Det finns ingen bättre kommentar än från den som kommer in på frekvensen och påpekar att man ligger 100 Hz snett , vid trafik på usb/lsb och att denne minsann ligger exakt i frekvens...

/Sven.

Om jag mot förmodan skulle bry mig om en sådan kommentar skulle jag tacka med kommentaren
"Tack då har jag lyckats bra, min rigg har VFO med analog skala med 10kHz mellan skalstrecken"

 

[SM0AOM]

Säger jag bara...

 

[SM7EQL]

Mina första mottagare för 80 och 40 m hade 100 kHz mellan skalstrecken och 1 MHz kristallkalibrator. Någon mottagare hade s k bandkantkristall så att man kunde kalibrera skalan på 3,5 - 7,0 - 14,0 - 21,0 och 28,0 MHz. En senare mottagare hade bandspridning där 10 kHz kunde avläsas medan andra mottagare bara hade en loggskala graderad i 100 delstreck inte kopplad till frekvensen men bra för att notera siffrorna så att det blev möjligt att återfinna samma frekvens vid en senare tidpunkt.

Så som trafiken avvecklades på den tiden fanns inget behov av att veta den exakta frekvensen utöver att man sände inom amatörbandets gränser. Mottagaren ställdes in på en ledig frekvens och om det fanns VFO på sändaren så justerades sändarens VFO till samma frekvens med hjälp av Spot-knappen. Thats it.

När Drake kom ut med 1 kHz avläsning på VFO-ratten var det smått fantastiskt. Plötsligt gick det att uppskatta frekvensen ner till 100-200 Hz. De som körde SSB fick nu möjlighet att ställa in rattarna till närmaste kHz-streck vilket man tvångsmässigt gjorde. Sen kom apparaterna med digitala displayer och en ynka decimal så att 100 Hz kunde avläsas. Då tenderade man att ställa in frekvensen till ,0 på displayen.

I mer modern tid har frekvensinställningen och frekvensstabiliteten ytterligare förbättrats och idag kan i princip alla apparater ställas in till en noggrannhet av 1 Hz, om referensoscillatorn är av god kvalitet och möjligen kopplad till yttre frekvensnormal eller GPS. Naturligtvis ställer de flesta in sin frekvens till ,001 då. Den som hamnar 10 Hz fel ligger enligt den nya definitionen snett på kanalen och vid 100-200 Hz avvikelser blir det full panik i leden.

Samma förändringar kan man se i mottagarnas mellanfrekvensfilter. Mina första mottagare hade ca 6-10 kHz bandbredd med kanske 10 dB sidbandsundertryckning. Många CW-stationer hördes på en gång liksom att ljudkvaliteten på AM var enastående fin. Sen kom bättre mottagare med allt smalare filter som gjorde att man inte hade samma koll på vad som hände runt om ens egen frekvens. Ljudkvaliteten på AM blev vedervärdigt dålig.

Men det är ändå intressant att kunna konstatera att gamla hopplöst omoderna mottagare med 100 kHz mellan skalstrecken och lika hopplösa sändare utan kalibrerad frekvensskala fortfarande är helt kompatibla med den modernaste super duper high tech utrustningen. Dock krävs att operatören av museiföremålen har gedigen erfarenhet, behärskar apparaterna fullt ut och förstår hur de skall ställas in.

Det är väl i detta den stora skillnaden mellan gammal och ny radio ligger. Moderna apparater kan användas av vem som helst utan krav på vare sig förståelse eller erfarenhet. Ställ in rätt siffror på displayen. Tryck på knappen och tala typ.

 

[SM0AOM]

Det är väl i detta den stora skillnaden mellan gammal och ny radio ligger. Moderna apparater kan användas av vem som helst utan krav på vare sig förståelse eller erfarenhet. Ställ in rätt siffror på displayen. Tryck på knappen och tala typ.

"Worin underschieden sich CB-funk und Amateurfunk?
Im CB-funk wird das Gerät geprüft, im Amateurfunk der Funker"

 

[SM4FPD]

Vore bra om frekvensnoggrannheten vore bättre tycker jag, särskilt på fyrarna på 28 MHz, de ligger lite olika varje dag, handlar om 100 tals Hz
Så hör man något vet man inte om det är en ny fyr utan måste avvakta ID.

Vad gäller 27 MHz så var de inte särskilt frekvenstabila, det förekommer komradio med RIT, eller fininställning av mottagaren, detta trots breda AM mottagare.
Komradio på högre frekvenser skulle in på trimning då och då, ibland kom Televerket på att någon låg 1 kHz fel i 68 - 88 MHz bandet.
Resulterade i stränga brev....

Men en kristall som skall ge en utsignal på 28 MHz blir inte så exakt, trots allt.

för övrigt tycker faktiskt jag att den förbättring av frekvensnoggrannheten, och möjlighetern att kunna ställa in mer axakt är en utveckling i rätt riktning.
Kunskap i att hantera kristallkalibratoer, och köra radio som kräver sådan kunskap av operatören tycker jag inte behövs.
Sån kunskap man kan slänga i soptunnan.
Dessutom är det snart gjort att lära sig om det en gång i tiden skulle kräva.

SM4FPD

 

[SM7EQL]

Kunskap i att hantera kristallkalibratoer, och köra radio som kräver sådan kunskap av operatören tycker jag inte behövs.

Håller helt med dig där Roy men jag menade att sådana tekniska grundkunskaper är absolut nödvändiga att ha för en radioamatör som inte enbart är en operatör (användare) av utrustningen.

Sak samma med operatörerna på olika ledningscentraler och callcenter. De har heller ingen anledning att känna till hur de elektroniska kretsarna inne i apparaterna fungerar och hur kretsarna skall justeras in för att möta de tekniska kraven. För operatörer räcker det med att veta hur utrustningen skall handhas, ställa in rätt kanalnummer osv. De har ingen anledning att öppna apparaterna då de utan kunskaper enbart riskerar att anställa oreda.

 

[Markus.Nilsson]

Efter lite klippande har jag fått till en EFHW antenn som är användbar på ett antal band. För att testa denna gjorde jag ett helt ovetenskapligt test, jag loggade alla FT8 signaler jag fick in på 80m under 4 timmar. Resultatet var 180st unika signaler, men enbart 2st var från Sverige. Den enskilt största gruppen var ryssar, tät följt av tyskar och polacker. Jag lade in dom största(lite godtyckligt)grupperna i ett diagram.

Borde jag inte ha fått in fler svenska eller danska signaler?

 

[SM6VRL]

Det beror också på vilken tid på dygnet du har vart igång. Mitt på dagen eller in på mörkaste kvällen är vanligen ganska döfött att få in svenska stationer på 80m. Då är det mest tyskar o polacker. Just nu kl 04 hör jag inget engelsktalande alls utan enbart sånt som liknar ryska.

 

[SM7EQL]

Borde jag inte ha fått in fler svenska eller danska signaler?

Nej, du har bara registrerat de signaler som varit starkare än bruset från de lokala störningarna och det atmosfäriska bruset under fyra av dygnets 24 timmar. Gör du om den ovetenskapliga registreringen vid ett annat tillfälle en kortare eller längre tidsperiod får du ett annat resultat med en annan fördelning. Resultaten du får fram av denna typ av registreringar säger inget om antennens funktion eller effektivitet.

Om du samlar in mer data under säg ett par veckor eller månader så kan du ta fram grafer som visar hur aktiviteten över dygnet varierar och visa att de mer avlägsna stationerna ökar i antal under den mörka delen av dygnet. Resultatet har ingen koppling till antennen i sig. Det går inte att använda för att bedöma om antennen är bra eller dålig.

Ett bättre råd är att lyssna över bandet med öronen och notera vad som hörs vid olika tillfällen och dagar så kommer du snart underfund med vad som hörs när och hur bra. Variationerna över dygnet är extrema från i princip väldigt få och svaga signaler till många vrålstarka. Vissa tider mitt i natten sover de flesta och då hörs få signaler medan när det är helg eller contest så är banden ofta översvämmade med signaler.

 

[SM0AOM]

Efter lite klippande har jag fått till en EFHW antenn som är användbar på ett antal band. För att testa denna gjorde jag ett helt ovetenskapligt test, jag loggade alla FT8 signaler jag fick in på 80m under 4 timmar. Resultatet var 180st unika signaler, men enbart 2st var från Sverige.

Man kan titta på denna:

DXCluster google maps by HA8TKS

Web DXCluster Map by HA8TKS call callsign distance Ham Radio Maidenhead Grid Square Locator

dxcluster.ha8tks.hu

Mitt på dagen är det få signaler på 80m från de nordiska länderna rent allmänt. 40 m är lite bättre:



Men rent allmänt så säger sådant här absolut ingenting om hur en mottagarantenn fungerar. På "låga" frekvenser saknar de för alla praktiska ändamål riktningsdiagram, och kommer därför att plocka upp signaler från alla håll lika bra eller dåligt. Det som man däremot får reda på är den lokala störmiljön och hur den varierar med tiden.

Dessutom är det så att utan långa observationstider och medelvärdesbildning blir resultaten "prov utan värde".

Vill man ha någon form av mer omedelbar uppfattning om hur radiomiljön och konditionerna är finns det inget bättre sätt än att lyssna med öronen, helst på telegrafi, alltså riktig amatörradio.

Inga datorer i världen kan ersätta sådana erfarenheter, vilka vi "Old-timers" skaffade oss som en omistlig del av inskolningen i amatörradion.

 

[SM5DFF]

Jag föreslår ett annat ovetenskapligt test. Sätt upp en dipol för 3,6 MHz matad med RG-58 mellan två träd i närheten av din bostad, 12-16 m höjd bör du klara av med kastlod eller slangbåge. I hemmet ställer du in SM6AAL-fyren på 3579,95 kHz och avläser ett styrkemedelvärde under 3 minuter, därefter beger du dig med mottagaren till dipolen och jämför. Eftersom styrkan där lär vara högre kan du medföra dämpsats med 1 dB-stegning i matarkabeln så du får en väl definierad skillnad.

Lennart