Om vi nu bortser från just begreppet NVIS och ser lite bredare på saken så är det fullt möjligt att nå tämligen långt på 80m med en 3,5m lång mobilvippa monterad så lågt som möjligt på en bil.
En sådan antenn och 100 W räcker mer än väl till för god kommunikation över hela Sverige. Jag körde många år under 70- och 80-talen med en Hustler mobilvippa och en Atlas 210X (100 W) på 80 m. Det blev massor av kontakter långt ner i Europa på SSB och även några DX som USA och långt österut. På 20 m kördes regelbundet DX-kontakter och Europa var så klart inga problem.
Något mer att fundera över. Om man har låg effekt till små antenner lönar det sig sällan att ropa allmänt anrop. Detta beror på att inte många "orkar" anstränga sig om läsbarheten är för dålig. Särskilt inte om det är en "vanlig SM" dvs en fast station och som man inte känner. Fler svar får man om man är ute i skogen och lägger till /P eller kör mobilt med/M i signalen. Då ökar chanserna att få svar markant precis som när vi hör någon annan "ovanlig" signal eller DX.
Med låg effekt eller ineffektiva antenner lönar det sig bättre att svara på andra som ropar allmänt anrop. Om frekvensen är fri så krävs knappt någon effekt alls för att nå fram. 100 mW till en skaplig dipol på 80 m räcker långt precis som 100 w till en kort mobilvippa.
Resonemanget går igen inom contesting. Har man låg effekt lönar det sig oftast att veva sakta över bandet och plocka varje station som kör som "runner" dvs ligger på en egen frekvens och ropar. Man kör de flesta, då dessa runners har bra antenner och hör allt. Att däremot själv ropa CQ Contest ger väldigt klent resultat.
Sen bör man ha i åtanke att signalstyrkan beror på flera olika parametrar och hur dessa samverkar. Effektskillnaden mellan t ex 10 W och 1000W är 20 dB. Säg att 100 W är nominell effekt så motsvarar 10 W minus 10 dB och 1000 W +10 dB. Inga dramatiska skillnader om det gäller lokal s k NVIS-trafik vid skapliga konditioner. 20 dB motsvarar trots allt bara lite drygt tre S-enheter.
Antenners verkningsgrad varierar och skillnaden mellan t ex en dipol för 80 m på en höjd av 20-30 m över marken och en likadan dipol på 5-10 m höjd hamnar i häradet 10 dB. Det stora flertalet amatörer har sina dipolantenner mellan 5-20 m skulle jag tro. Några få högre upp och några lägre? Vi talar om skillnader på någon eller några S-enheter.
Antennens polarisation inverkar och särskilt stor skillnad får man mellan en horisontell dipol och en vertikal när det gäller NVIS-trafik i de allra brantaste vinklarna. Jag har inga direkta siffror här mer än att det handlar om minst några S-enheter till vertikalens nackdel.
Den allra största skillnaden ligger dock i vågutbredningen. Tid på dygnet inverkar liksom konditioner och även atmosfäriska störningar och åska osv. Skillnaderna på 80 m mellan lägsta och högsta kan väl hamna kring 50-60 dB eller mer. Vissa dagar nästan total dämpning medan signalerna kan vara kanonstarka andra dagar. Säg att med normalkonditioner en viss tid på dygnet som referens så kan signalstyrkan öka 10 dB enstaka dagar i månaden men även sjunka 50 dB eller mer andra dagar.
Lokala störningar hos motstationen. Det finns inte många amatörer som har helt störningsfri radiomiljö. S-metern kan ibland visa S3-S5 vilket effektivt maskerar de flesta svaga signalerna. Om S-metern visar S7-S9 vilket förekommer så är det bara de allra starkaste signalerna som förmår att överrösta störningarna.
Så pusslar man runt med siffror som dessa så kan man komma fram till att vissa kombinationer av antenneffektivitet, polarisation, distans, frekvensval, tid på dygnet, sändareffekt, lokala störningar etc kan ge extrema signalstyrkor medan andra siffervärden helt enkelt inte möjliggör kommunikation alls.
Få nybörjare ser den bilden jag målar upp och för min egen del tog det ganska många år innan jag själv fattade hur saker och ting hängde ihop på ett djupare plan. Man behöver själv uppleva att 0,1 milliwatt till en dipol faktiskt räcker för att höras i Australien på 14 MHz många dagar i månaden medan 1 kW till en 4 ele Yagi på hög mast inte ger minsta tendens till signal hos samma motstation på en annan tid på dygnet, eller de dagarna konditionerna är kass.
Så kontentan blir väl att man får sätta upp den antenn som är möjlig att få upp och sen köra radio. Resultatet ger erfarenheter och kan antennen ytterligare förbättras så gör man det och kör radio igen. Eller finns det andra bättre alternativ att förkovra sig?