Mobilantenn för 80m NVIS

På 80-talet hörde jag en presentation av en signalofficer på Ledningsregementet där Arnhem-operationen nämndes.

Han berörde bristen på interoperabilitet mellan brittiska och amerikanska styrkor med orden "Arnhem blev en bro för mycket, och en kristall för lite...", anspelande på att amerikanska radioapparater var kristallstyrda och oftast inte hade rätt frekvensbestyckning för att kunna samverka med brittiska.

Det här med förståelse av HF-mediets egenskaper och begränsningar är något som sitter mycket långt inne hos den ganska bortskämda generation från vilken nästa generation radioamatörer är tänkt att rekryteras. Man förväntar sig, med visst fog, att "trådlös kommunikation" ska ha stor bandbredd, ska vara helt transparent för alla former av användartjänster och inte kräva några kunskaper för att användas.

Tyvärr kan HF-mediet inte erbjuda sådant, utan man behöver åtminstone översiktliga kunskaper om vågutbredning och systemplanering.
 
Om du har lite plats och vill borra och fixa lite kan du testa att bygga en:
Inte för att det är en grym antenn, men det är ju bättre med en antenn än ingen.

Kör själv med en roterbar dipol (MFJ)och är nöjd med den. Fick dock byta ut original bomdistanserna till PTFE vilka spolarna är lindade runt för att de skulle klara högre effekt. Inget man behöver om läget på antennen är bättre än hos mig, eller om man kör lagom effekt.

// Lasse
 
Jag är öppen för att naturlagarna faktiskt har förändrats.
Tänk på Ozonlagret, det dokumenterades noga, och förändrades. Gav helt nya egenskaper när solens olika strålar kom igenom.
Övriga atmosfärskikt som reflekterar våra radiovågor har med stor sannolikhet förändrats med alla tänkbara utsläpp.
Något som jag inte har hört talas om att det forskas på. Men som knappast är statiskt i dessa tider.
Men kortvågen är sig inte lik, trots att vi är en god bit upp i en solfläckscykel.

TAK-tenna ser mer ut som att vara 1 meter. Nu tänker jag på elementen, längden kan nog vara 1,5 m
Och mer en altan-tenna....

Sm4FPD
 
Kortvågen är definitivt inte sig lik, men detta beror främst på ökade störnivåer och en aktivitet som är minst en 10-potens lägre än under storhetstiden. Sedan blev den förra solfläckscykeln synnerligen avslagen.

Kemisk påverkan på jonosfärskikten tror jag inte alls på, helt enkelt därför att gaserna är så oerhört förtunnade på dessa höjder att konventionella kemiska reaktioner får svårt att ske. Joniseringen leder till att valenselektronerna blir fria och de reaktioner som detta orsakar kommer att dominer över de stökiometriska reaktioner vilka finns vid normalt atmosfärstryck.

Ozonskiktet ligger under D-skiktet vilket är det lägsta jonosfärskiktet där man behöver ta hänsyn till jonisationen i mer makroskopisk skala. Det som sker i ozonskiktet är mer konventionella kemiska reaktioner, där UV-strålning hjälper till att spjälka den i vanliga fall inte så reaktiva syremolekylen, först till fria syreatomer vilka i sin tur kombineras till den mer reaktiva ozonmolekylen.

Detta leder till hög absorption av UV-strålningen i detta skikt. Dock har de kvarvarande mer långvågiga UV-strålarna redan passerat genom F, E och D-skikten, där de mest energirika komponenterna vilka gränsar till röntgenstrålning redan absorberats.
 
Jag såg att en ny klimatberäkning från British Atarctic Survey visade att de övre delarna av atmosfären svalnade och krympte i takt med jordens uppvärmning. Det man oroade sig för var att luftmotståndet för satelliter minskade och de blev kvar i sina banor längre än beräknat och att alltså mängden rymdskrot ökade. Det är ju samma område där vårt kära F-skikt finns. Det skulle alltså förändras i takt med att jordens uppvärmning ökade. Man nämnde inga kvantitativa tal i den sammanfattning jag läste, men det kanske finns i rapporten och den initierade kan kanske få fram om och hur vågutbredningen kommer att förändras.
Gömde länk:
 
Att atmosfären påverkas av klimatförändringarna är nog ganska säkert, men vågutbredning försiggår i atmosfärens allra yttersta skikt där "värme" är ett ganska abstrakt begrepp.

Man anser att "klimat" är begränsat till troposfären och de lägre delarna av stratosfären, ungefär så högt där tropopausen tar vid, dit jetströmmarna och de högsta åskmolnen når.

För luftlager ovanför "Karman-linjen" är "klimat" ganska odefinierat.

Det är jonisationsgraden hos syre och kväveatomer som avgör hur skiktens reflekterande och refrakterande egenskaper blir, och den är i sin tur utlöst av UV-strålning från "utsidan" av atmosfären.

Det är nog primärt solaktiviteten eller avsaknaden av solaktivitet som har sista ordet i hur radiokonditionerna blir.
 
Last edited:
1669130727832.png
Tillägg till ovanstående; "klimat" finns primärt i troposfären, och jonosfäriska fenomen förekommer ovanför mesosfären.
 
Jag kanske skulle komplettera med att säga att atmosfärskikten inte är någon naturlag.
Jag kanske utryckte mig otydligt, använde bara Ozonskiktet som ett exempel på hur förändringar kommer överraskande och med forskning förstod man sammanhanget, givetvis har det som vi vet idag om Oznskiktet, ingen större påverkan på vågutbredningen.

SM4FPD
 
Men om F-skiktet tunnas ut, som beskrivs i rapporten påverkas joniseringen. Nu är det ju samma förhållande som mellan väder och klimat. Grodan märker ingenting.
Bifogat en bild ur rapporten som visar ett slags medelvärde av joniseringen vid olika årtal. Jag försökte förstå "Rules of use" och då fick jag det till att det var ok att publicera om man inte tjänade pengar på det.

Ionosphere change.jpg
 
För att återknyta till det här med NVIS. Ionosonden i Lycksele kan man titta på i nära realtid över Internet. Då ser man vilken frekvens man kan använda för NVIS just där och då. Det funkar ju som en radar och man ser ekot från jonosfären. Det finns ibland en svag skuggbild på dubbla höjden som beror på markreflexen. Sedan kan man se att ekot delar sig längst ut till höger. Det beror på polarisationen och vinkeln mot magnetfältet som ger olika brytningsindex.

 
Om det blir färre atomer blir det också färre valenselektroner att jonisera, så en tunnare atmosfär i F-skiktshöjd
leder till sämre refraktivitet. Frågan är då vilken effekt som dominerar, om det är tunnare atmosfär eller mindre UV-strålning från färre solfläckar som är huvudorsaken bakom sämre radiokonditioner.


1669141017465.png
 
Last edited:
Frågan är om konditionerna har blivit sämre än de var förr. Att solcykeln påverkar vet vi men det finns ju fler parametrar att fundera över.

Aktiviteten idag jämfört med hur den var under amatörradions storhetstid är mycket låg. Det kan bero på flera andra faktorer än vågutbredningen i sig.

Vi vet att medelåldern bland radioamatörerna ligger kring 65-70 år i de flesta länderna.

Vi vet också att återväxten är låg och att de nya som tillkommer inte vill eller har möjlighet att sätta upp effektiva antenner så som var mer regel än undantag förr i tiden. Intresset för att jaga DX är lågt bland de nya. Merparten som är aktiva på banden är i princip samma amatörer som var aktiva från 50-talet och kanske fram till 80-talet? Man kan kolla detta genom att mata in de anropssignaler man hör på banden på t ex QRZ.COM och kika på biografin. Där får man veta att vederbörande tillhör pensionärerna och ofta började med sin hobby redan under amatörradions storhetstid.

Vi vet att det är svårt att få tillstånd att sätta upp antenner. Hyresvärdar och nya regler sätter käppar i hjulet i många fall. Det som står till buds är små ineffektiva antenner som vi t ex diskuterar i denna tråden. Störningsnivån i tätbebyggda områden har ökat minst 10-30 dB jämfört med tiden då alla nätdelar var linjära och hemelektroniken som vi känner den idag inte var uppfunnen och de få apparaterna som fanns inte genererade några störningar. Det som kunde störa på 50-talet fram till 70-talet var i princip bimetalltermostater (sporadiska klickstörningar) och tändaggregaten i oljepannorna. (rassel 10-20 sekunder ett par gånger i timmen).

Jag är övertygad om att det är den låga aktiviteten och avsaknad av effektiva antenner som är den egentliga skillnaden här. Konditionerna tycks vara ungefär som förr i tiden lite beroende på var man befinner sig i solcykeln och vilka band man väljer så klart. Men i stora drag är det nog så?

Jag kopplade upp en 100 mW WSPR-sändare till 7 MHz dipolen igår eftermiddag. (100 mW refererat till antennens matningspunkt) Sedan dess har nedanstående spottar registrerats. Nu skall vi veta att WSPR-signalerna har ungefär 20 dB fördel gentemot telegrafi så ca 10 W telegrafi eller 100-150 W SSB till en dipol borde ge ungefär likvärdigt resultat. Har man en kort "mobilvippa" på gräsmatten eller annan förkortad mini-antenn med enstaka procents verkningsgrad på 7 MHz så behövs effekter i häradet 1-10 kW PEP SSB för att med nöd och näppe mäta sig med 100 mW WSPR till en fritt och högt hängande dipol.

Om jag kopplar in mitt 1 kW PA-steg och ropar några CQ på 7 MHz och kollar träffarna på Reverse Beacon Network så går det att konstatera att signalerna ofta är vrålstarka över stora delar av jordklotet. Dock är det ganska svårt att få svar trots hög effekt. Det beror sannolikt på att det inte finns så många kvar som lyssnar över bandet. Fortsätter man att ropa så brukar det dyka upp någon till slut. Det är de som har DX-cluster på skärmen eller själv sitter och spanar på Reverse Beacon Network. Det är ju där man ser vem som är igång och på vilken frekvens. Att lyssna så som vi gjorde förr gör inte många idag. Varför skulle de?

Större delen av amatörradiotrafiken idag har blivit "händelsestyrd och tillrättalagd". Utöver DX-clusteroch RBN m fl hjälpmedel så annonserar DX-peditioner sina frekvenser och tider på nätet. Det finns många andra aktiviteter som Flora och fauna jägarna och liknande som håller till på egna frekvenser och som liksom alla andra använder Internet som sitt huvudsakliga informations- och koordineringsverktyg. Det är nog så illa att om Internet gått ner så hade amatörradion också stannat.

Sen är det nog så att eftersom merparten av de som är aktiva idag defakto är det gamla gänget som under sina 40-60 år som radioamatör hunnit med det mesta "viktiga" så skall det väldigt mycket till för att svara någon man inte känner och som ropar CQ. Jag kan ju bara se på mig själv. Jag lyssnar flera timmar varje dag och hör ibland någon som ropar CQ. Det kan vara en Helmut från Hamburg. Hela min logg är full med Helmuts och jag behöver inte heller DL till min DXCC-lista. Jag vet att en förbindelse med en Helmut begränsar sig till 5NN 73 och ibland något kort om att riggen är en ICOM-xxx. Fullständigt ointressant och det noteras inte i loggen. Jo, jag vet att jag borde svara Helmut men gör det inte. Om signalerna är svaga så skall det ännu mer till för att engagera sig än om de är starka och fint läsbara från någon kompis man inte hört av på ett tag. Jag kan garantera att jag inte är ensam. De flesta tänker så men vågar väl inte erkänna det ens för sig själv. Å nej hur skulle det tas emot av moraltanterna där ute? :cool:

Här kommet kartan med resultatet av 100 mW WSPR på 7 MHz till en dipol sedan igår eftermiddag. Totalt har 11255 spottar från de markerade stationerna på kartan registrerats.

20221123_7MHZ.jpg
 
Last edited:
En tid var det ju Etern som skapade vågutbredningen, huruvida eten kunde ge NVIS, elelr rymdvågor, eller ens överhorisont utbredning lär vi nog inte få veta. finns väl knappast någon ens älre radioamatör som kör Eter-utbredning, jag höll på att skria Eterskip......
Den gången verkar det ha funkat att komma med nya ideer i alla fall... vet inte om ens Påven hade invändningar....

Att solen har sina cykler är klart och att dess aktivitet påverkar det vi kallar vågutbredning.

Att solen åstadkommer kemiska reaktioner i alla våra tunna atmosfärskikt är ju grunden till att olika vågutbredningar skapas, att det förändra från timme till timme och dag till natt..

För över hundra år sedan började några få att inse att det finns något som senare blev att kallas växthusefekt. De gick att räkna på till och med.
Idag är det en realitet.
Men givetvis inte något vi skall blanda ihop med vågutbredningen.
Utan bara det faktum att saker och ting förändras.

SM4FPD
 
Det fungerade att komma ut inom Sverige på 40m med en inverterad V-dipol för 40m. Antennen är inte perfekt, högsta höjden är 4m och lägsta 1m, men SWR blir 2:1 på hela bandet. Jag testade med telegrafi på min radio på 1w mot en SDR i Skåne, ett par i mellansverige och en i norrland, och signalen gick fram klart och tydligt på alla. Det behövdes dock 15m RG58 för att koppla in antennen, använde inte någon balun/rf-choke, men det verkade fungera ändå.
 
Vad har du för anropssignal?

Om du ropar CQ DE (signal) eller bara TEST DE (signal) någon minut eller två så kan du använda Reverse Beacon Network. Då får du bättre koll på hur du hörs och var.
 
Det ska inte vara några problem på 7 MHz mitt på dagen inom SM, eftersom
kritiska frekvensen ligger runt 8-9 MHz. Hittar man bara en någorlunda störningsfri frekvens
så är man hörbar även med låga effekter.

1669211976507.png

Med ett SWR på mindre än 2:1 så överförs majoriteten av effekten till antennen, men en del förbrukas i markförlusterna. 1 W är dock i minsta laget för SSB, eftersom man behöver en störningsfri frekvens i ännu högre grad.
 
Last edited:
En tid var det ju Etern som skapade vågutbredningen, huruvida eten kunde ge NVIS, elelr rymdvågor, eller ens överhorisont utbredning lär vi nog inte få veta. finns väl knappast någon ens älre radioamatör som kör Eter-utbredning, jag höll på att skria Eterskip..
"Etern" var en teoretisk konstruktion för att förklara utbredning av ljuset som en vågrörelse med användning av Newtons mekanik.

Den hade synnerligen speciella egenskaper; skulle vara helt genomskinlig, inte väga något, ha en elasticitetsmodul som skulle medge våglängder i nanometer-klassen samt en utbredningshastighet på ungefär 300 000 km/s. Inget fysikaliskt realiserbart material uppfyllde dessa.

Om "etern" skulle existera, skulle ljushastigheten variera om man mätte den med eller mot färdriktningen, eller vinkelrätt mot den. En stor vetenskaplig strid bröt ut på 1860-talet om detta, sedan Fizeau lyckats med att mäta upp ljushastigheten ganska noga några år tidigare.

Två amerikaner, Michelson och Morley, beslöt att ta reda på om ljushastigheten varierade ifall man mätte den antingen längs med eller tvärs jordens bana runt solen. 1887 gjorde de upprepade och noga kontrollerade mätningar av ljushastigheten, och misslyckades med att upptäcka någon skillnad.

1669231121136.png

De drog då slutsatsen att ljuset utbredde sig på något annat sätt, sannolikt enligt Maxwells teori, vilken inte förutsatte någon "eter".

1669232463034.png
Resultaten satte sedan Hendrik Lorentz på spåret om de transformationer som Einstein sedermera använde för att formulera den speciella relativitetsteorin.
 
Last edited:
Markus Nilsson har två gånger ignorerat frågan om vilken anropssignal han har, ändå sänder han på amatörbanden.
 
Back
Top