Modern AM (plastradio)

SM4RNA

Well-Known Member
Inspirerad av tråden om galler och andodmodulerad AM samt tråden med piratradio-AM-sändarna i, så dök en fundering upp.

Skulle man kunna bygga om ett gammalt nätagg som modulator och mata driv och sluttransistorerna i en äldre plastradio typ IC-735 eller nåt liknande som är skapligt lättmekat? Behöver man ändra nåt i t.ex. BIAS-kretsarna när medelspänningen bara blir hälften? Nåt annat att tänka på?
 
Förr, före tiden för bilradioslutsteg byggde jag LF PA med två st 2N144 eller OC-26, man behövde två transformatorer, och lindade sådana. Scheman fanns i äldre ARRL handböcker där man byggde transistoriserade modulatorer.
Dock får man tänka sig för med ett moderna linjärt PA, dessa får ju överspänning om de collectormoduleras. Även 16 V elektrolyter ligger illa till.

De
SM4FPD
 
Jag tänkte mig en sån här lösning då det inte skulle vara nåt mobilt: series_modulator.jpg (image)

Sen var även tanken då att sänka spänningen till 6-8V omodulerad, som man t,ex, gör i en del PR-burkar där man inte använder kolektortrafo..
 
Bias behover ändras så att PA går så nära klass C som möjligt.

Det är olämpligt att kollektormodulera klass AB-steg.
Dessutom bör man modulera även drivsteget för att få någorlunda symmetrisk 100% modulering.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Ja ok. Då låter det ju görligt. Tanken vara att modulera både driv och slutsteg. Gissningsvis sitter de på samma kort så det blir även enklast så.
 
Får man fråga varför du inte godkänner den AM som redan finns inbyggd i plast...förlåt plåten?
 
AM låter allra bäst i en riktig träradio med oktalrör. AGA, Kungsradio m fl.
 
Jag tycker AM sändaren i IC-735 är utmärkt.
Vad låter inte bra?
Dock det är lätt att övermodelera den, men genom att använda LF klippern i IC-735 och med micgainet som då blir en modulationskontroll ställa in rätt nivå, den hamnar då lågt omkring 5 mm från nedersta läget.
Med detta rätt inställt är risken för övermodulation ingen.

de
FPD
 
Tja vi har väl alla våra preferenser. Jag anser att vilken äldre pr-låda med kollektormodulering skåpar ut varenda plastradio med lågnivå-AM med lätthet. Nu är det ett antal år sedan jag lyssnade på AM-testen, men då lät det inte vackert på många håll. Pinsamt dåligt t.o.m.. Men visst kan det vara skit bakom spakarna, alltså dåliga operatörer, det kan inte jag veta. Men tror jag på Karl-Arne när han säger att det är svårt att åstadkomma mer än 60% mod vid lågnivåmodulering samt att symmetrin blir kraftigt lidande. Tydligen visar både alla integraler och praktisk erfarenhet detta.

Jag är övertygad om att AM finns på moderna amatörriggar för att folk inte skulle köpa dem annars, då det alltid funnits. Sen eftersom det är enkelt och billigt med lågnivå-AM så skickas detta med. Som tur är använder nästan ingen AM och de finns nästan inga som minns hur det det lät förr. Det är bara om någon musikpirat eller nån på 27MHz försöker använda en lågnivå-Am-apparat som folk frågar sig vad som i hela friden är på gång.

Sen har jag för mig att du själv i ditt nyhetsbrev, eller News Letter som det hette förr, dömde ut konkurrenters AM-sändare i flyg-VHF:erna p.g.a. lågnivå-AM och avsaknad av nivåreglering, som orsakade endera svag mod eller övertyrning?

de Anders SM4RNA
 
Men visst kan det vara skit bakom spakarna
Tror detsamma, det hade kanske behövts en automatisk limiter. :D

Skall erkänna att jag använder min 735:a i huvudsak till CW och någon enstaka gång till SSB.
AM & FM - lägena är helt outforskade i mitt fall.
 
Tror detsamma, det hade kanske behövts en automatisk limiter. :D

Skall erkänna att jag använder min 735:a i huvudsak till CW och någon enstaka gång till SSB.
AM & FM - lägena är helt outforskade i mitt fall.

Svårigheten ligger i att modulera ut fullt.

Avsikten var inte att peka ut just 735 som extra dålig på AM. Det var bara att 735, 725, 728 t.ex. ligger i lagom prisklass och är uppbyggda så att det är skapligt lättmekat.
 
Faktum är att det är bara fronten som är av plast. Resten plåt. :rolleyes:

Jag skall jämföra 735:an med Drake T-4XC på AM vid något tillfälle.
Har inte hört något negativt om Drakens AM, men man vet aldrig...
 
RNA, angående flygradion så var det tvärs om.
ICOM A2, A20 etc har alla lågnivåmodulation, med LF kompresor och låter stort. Dessutom en oavstämd sändare. Likt en HF rig.
IC-A110 och IC-A210 har likströmsmodulator på PA-stegen.
De andra som bygger på collektormodulation i ett kanske två steg och kan aldrig få riktig modulation, dessutom används LF slutsteget som är för klent och överstyrs och bildar därmed modulationsbegränsare. Sen var det ofta svårt att få det att funka över ett så stort band som flygbandet är.

Min erfarenhet av 27 MHz komradio med AM är att det låter pyton och moduleras med överstyrt LF steg. Dock var jag där en tid före dig Anders. Så det kanske blev bättre sen....

Att AM ofta låter illa på AM testen 3,7 MHz beror ofta på selektiv fading och att de övermodulerar enormt. Ju mer micgain ju bättre verkar det. SBS.

De
FPD
 
Roy, 27 MHz stationer särskilt de äldre modellerna låter i regel mycket bra med hög modulationsgrad och ett tonomfång som passar för talkommunikation. Operatören kan så klart förstöra den goda kvaliteten med hjälp av för hög mikrofonförstärkning, inkoppling av mikrofoner med opassande impedans eller mikrofoner med eko eller annan ljudförvrängning. Men rent tekniskt så lät de gamla PR-burkarna "bra". Hur de nya låter vet jag inte.

Äldre sändare för amatörradio som t ex Viking Ranger och Valiant m fl som innehåller en "riktig" anodmodulator för högeffektmodulering ligger i en klass för sig själv. Mycket fylliga och väl utmodulerade där en del närmar sig broadcastkvalitet.

Halvgamla transceivers där man använder sig av lågnivå-AM genom att lägga på bärvåg i den balanserade modulatorn låter i regel skit. Problemet här är oftast att den modulerade signalen passerar ett allt för smalt filter som i många fall enbart släpper igenom ena sidbandet upp till 2.5 kHz eller så. Det låter mörkt och svagt utmodulerat med originalmikrofonen. Operatörerna jämför gärna uteffekten med vad uteffektmetern visar på CW eller SSB och skruvar upp mikrofonförstärkningen till allt för höga värden som ger extremt hög distortion.

Drake T4-modellerna kan ställas in för godtagbar AM-kvalitet om man väljer en passande mikrofon med förbetoning i det höga frekvensregistret. Dock får man nöja sig med uteffekten c:a 25 W eller så. Mer går inte att dra på utan att det låter apa.

Högkvalitativ lågnivå-AM går annars att få till om man bara säkerställer att filtret efter modulatorn har den bandbredd som krävs och att den inmatade lågfrekvenssignalen begränsas både i amplitud och frekvens. En effektiv peak limiter plus lågpassfilter krävs. Det är här man kan göra de största vinsterna vid optimeringen. Efterföljande steg måste gå linjärt för att bibehålla den höga modulationskvaliteten. Verkningsgraden i hela sändaren blir inte hög men om man nöjer sig med den effekt som kan fås ut så kan resultatet bli helt outstanding och fullt i klass med vilken rundradiostation som helst.

Vad jag kan förstå så är det inte möjligt att på distans genom lyssning och mätning skilja en lågnivåmodulerad sändare från en högnivåmodulerad om uteffekten är lika och båda moduleras ut till samma modulationsgrad etc. Eller kan man det?

/Bengt
 
Vad jag kan förstå så är det inte möjligt att på distans genom lyssning och mätning skilja en lågnivåmodulerad sändare från en högnivåmodulerad om uteffekten är lika och båda moduleras ut till samma modulationsgrad etc. Eller kan man det?

När allting är riktigt justerat och linjärt går det inte att varken mäta eller höra någon skillnad. Problemet är dock att majoriteten av de som använder lågnivå-AM inte kan justera in signalkedjan riktigt, och sändaren kan i värsta fall använda ALC även i AM-läget

Det var dessa saker jag ville framhålla i min artikel i Resonans 2/2009.

Att göra en riktigt bra AM-sändare är ett helt företag vilket alla som hållit på med civil flygradio har förstahandserfarenhet av. De nya kraven för 8,33 kHz kanaldelning har dessutom medfört extremt höga krav på modulatorn så att spektrummasken inte överskrids. Bara genom olika former av linjärisering går det att klara grannkanalundertryckningen om man dessutom vill ha en hög modulationsgrad.

En ganska vanlig metod har varit "enveloppåterkoppling" där man jämfört insignalen med enveloppen hos den modulerade utsignalen. Genom detta kunde man få acceptabel distorsion samtidigt som modulationsgraden hölls uppe även med ett jämförelsevis litet slutsteg (ett YL1070 i SRT GTA60 med 50W bärvåg).
Dock klarar inte denna metod spektrummasken för 8,33 kHz, utan där tillgrips ofta olika DSP-baserade metoder för att kompensera för olinjäriteter i signalkedjan.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Halvgamla transceivers där man använder sig av lågnivå-AM genom att lägga på bärvåg i den balanserade modulatorn låter i regel skit. Problemet här är oftast att den modulerade signalen passerar ett allt för smalt filter som i många fall enbart släpper igenom ena sidbandet upp till 2.5 kHz eller så. Det låter mörkt och svagt utmodulerat med originalmikrofonen. Operatörerna jämför gärna uteffekten med vad uteffektmetern visar på CW eller SSB och skruvar upp mikrofonförstärkningen till allt för höga värden som ger extremt hög distortion.

Tittar man på 80-90-tals radios så har de oftast Muratas CFK455HT, ett filter som är specat 6kHz (+-3kHz) vid -6dB. Om det stämde så skulle det kanske bli problem, men de filter med Murata håller inte sin egen spec så 8,2kHz är mera nära sanningen. Jag har kört en del med modifierade apparater på 29.0MHz mot aUSA där de flesta kör med "båt ankare" och fått bra kritik.

Senare PR-apparater fuskade man med lågnivå-AM eftersom FM nästan tog över. Tittar man på de senaste PR och 26-30-appraterna så har högnivå kommit tillbaka. T.om. med modulationstransformator. Gissningsvis måste det finnas kunder som efterfrågar det för billigare kan det väl knappast vara...
 
Back
Top