Motala, Sölvesborg och Hörby...
- Thread starter SA6APZ
- Start date
Och Grimeton. Lång- mellan- och kortvågen spåddes en ganska ljus framtid då, 1985. Efterfrågan på frekvenser var stor och med single sideband för rundradion skulle man kunna sända dubbelt så många program. Övergången till SSB skulle ske successivt under de kommande 20 åren.
SM0AOM
Well-Known Member
"Televerket kom tillbaka, allt är förlåtet"
Klåfingriga politiker ställde till den "soppa" som vi har i dag.
Videon innehöll många personer som var högst bekanta,
programledaren SM6DGR "Den Galne Redaktören".
.
Ragnar Lindgren, Ulf Ericsson och Bertil Olstrup, kollegor på R Hk,
Sture Bengtsson i Grimeton som jag träffade sist på Bengt Dagås begravning.
Interiörer från Motala och Hörby med bl.a. "A-förstärkare"
Eddystone-mottagaren som SM6DGR skruvade på finns numera hos SK7LT/SM7EQL,
jag fick den när Teracom tänkte slänga allt löst i "nya stationen" i Grimeton för snart 15 år sedan.
Apropå SSB för HF-rundradio kom jag att prata med Krister Björnsjö på ett arrangemang hos
Televerkets pensionärsförening "Panggillet" för en tid sedan. Han var djupt inblandad i ITU-arbetet
om detta. Tyvärr något som aldrig materialiserades.
"Tempus Fugit"
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
När jag tänker på det är Ulf Ericsson SM5BMB numera.
Sedan har själva anordningen vilken möjliggjorde SSB-sändningar av musik utan
att lyssnare med absolut gehör började "klättra efter väggarna",
excitern Telefunken S/STEU 1370 fångats på bild.
Den hade sidbandsfilter med flat bandpasskurva upp till 6 kHz och en
överlägsen intern frekvensnormal jämfört med Telefunkens äldre styrsändare.
Dock tyckte Bengt Dagås att inte ens denna var "bra nog", så mot slutet av SSB-epoken satt en
Rohde&Schwarz XSD högstabil frekvensnormal i stativet bredvid.
Den jämfördes kontinuerligt med Motala långvåg som var rubidium-stabiliserad.
Normalen hade "långlånats" från utvecklingsfolket i Järnbrott.
Det grämer mig att jag inte hann rädda den från "skrotbingen" när Teracom rensade.
Sedan har själva anordningen vilken möjliggjorde SSB-sändningar av musik utan
att lyssnare med absolut gehör började "klättra efter väggarna",
excitern Telefunken S/STEU 1370 fångats på bild.
Den hade sidbandsfilter med flat bandpasskurva upp till 6 kHz och en
överlägsen intern frekvensnormal jämfört med Telefunkens äldre styrsändare.
Dock tyckte Bengt Dagås att inte ens denna var "bra nog", så mot slutet av SSB-epoken satt en
Rohde&Schwarz XSD högstabil frekvensnormal i stativet bredvid.
Den jämfördes kontinuerligt med Motala långvåg som var rubidium-stabiliserad.
Normalen hade "långlånats" från utvecklingsfolket i Järnbrott.
Det grämer mig att jag inte hann rädda den från "skrotbingen" när Teracom rensade.
Last edited:
SM0FKI
Rör-Nostalgiker
Ligger mottagare exakt rätt i frekvens så låter musik njutbart på SSB. Minsta frekvensfel och genast låter det apa. En teori är att förhållandet mellan grundtoner och övertoner i musiken inte stämmer längre när man linjärt "flyttar" hela LF-spektrat upp något i frekvens. Vad säger ni om det?
Hur pass seriösa var tankarna hos Televerket att köra rundradio på SSB?
Hur pass seriösa var tankarna hos Televerket att köra rundradio på SSB?
SM0AOM
Well-Known Member
Det är just att grundtoner och övertoner inte längre "stämmer" som gör att musik blir onjutbar
vid frekvensfel. Min XYL som är f.d. musiklärare och har absolut gehör har förklarat detta med hur
"skalorna" är uppbyggda.
Televerket var mycket seriöst, så länge någon annan betalade. Man var drivande inom EBU och ITU i frågan,
och ett stort antal input-dokument till CCIR studiegrupp 10 kom från Rr och Rl.
Dock var HF-rundradio "trivsamt, men inte lönsamt", så Televerket ville inte satsa egna investeringsmedel i att bygga
om sändarna eller skaffa nya. Saken ska ha varit uppe i samband med utbytet av sändarna i Hörby och Karlsborg 1973, men
merkostnaden för SSB-sändare ville ingen betala.
SSB-sändningarna från Grimeton använde den 100 kW Telefunken ISB-sändare som hade anskaffats för trafik med Latinamerika,
men som kommit ur bruk.
Det var UD, inte Radio Sweden, som stod för driftkostnaderna och man var ganska oense om vad det fick kosta.
I slutet av 80-talet så började 100 kW-sändaren bli sliten, och UD ville inte bekosta en ny sändare eller vara med att delfinansiera.
1989, har jag för mig, så stängde man utlandsprogrammet och P1 på SSB.
När man i början av 90-talet skulle byta ut Thomson-sändarna från tidigt 70-tal så specificerades de nya sändarna för SSB, men
det kom aldrig till användning.
På R Hk var man ganska medveten om vilken förlustaffär som HF-rundradio i själva verket var, och endast så länge UD och Radio Sweden betalade så höll man god min.
Man använde dock sändningarna som "åskådningsmaterial" över hur bra SSB kunde låta.
På den första SSB-kursen jag gick 1982 demonstrerades parallell avlyssning av programledningen i en högtalare, och demodulerad SSB från en fin mottagare, R&S EK11 har jag för mig, i en annan. Så länge frekvensfelet inte var mer än någon Hz och man inte överstyrde så gick det inte att skilja kanalerna åt.
vid frekvensfel. Min XYL som är f.d. musiklärare och har absolut gehör har förklarat detta med hur
"skalorna" är uppbyggda.
Televerket var mycket seriöst, så länge någon annan betalade. Man var drivande inom EBU och ITU i frågan,
och ett stort antal input-dokument till CCIR studiegrupp 10 kom från Rr och Rl.
Dock var HF-rundradio "trivsamt, men inte lönsamt", så Televerket ville inte satsa egna investeringsmedel i att bygga
om sändarna eller skaffa nya. Saken ska ha varit uppe i samband med utbytet av sändarna i Hörby och Karlsborg 1973, men
merkostnaden för SSB-sändare ville ingen betala.
SSB-sändningarna från Grimeton använde den 100 kW Telefunken ISB-sändare som hade anskaffats för trafik med Latinamerika,
men som kommit ur bruk.
Det var UD, inte Radio Sweden, som stod för driftkostnaderna och man var ganska oense om vad det fick kosta.
I slutet av 80-talet så började 100 kW-sändaren bli sliten, och UD ville inte bekosta en ny sändare eller vara med att delfinansiera.
1989, har jag för mig, så stängde man utlandsprogrammet och P1 på SSB.
När man i början av 90-talet skulle byta ut Thomson-sändarna från tidigt 70-tal så specificerades de nya sändarna för SSB, men
det kom aldrig till användning.
På R Hk var man ganska medveten om vilken förlustaffär som HF-rundradio i själva verket var, och endast så länge UD och Radio Sweden betalade så höll man god min.
Man använde dock sändningarna som "åskådningsmaterial" över hur bra SSB kunde låta.
På den första SSB-kursen jag gick 1982 demonstrerades parallell avlyssning av programledningen i en högtalare, och demodulerad SSB från en fin mottagare, R&S EK11 har jag för mig, i en annan. Så länge frekvensfelet inte var mer än någon Hz och man inte överstyrde så gick det inte att skilja kanalerna åt.