Motverka att antenntråden töjs/går av

SA6TUT

Well-Known Member
Inspirerad av tråden FK eller...? så gör jag här en egen tråd för hur man ska motverka att antenntråden (oavsett vilken typ man väljer) töjs ut och blir längre eller till och med går av vid belastning som uppstår då det blåser. Detta problem torde vara som allra störs när delar av antennen sitter fast i träd som rör på sig.

Jag har sett hur de gör med järnvägens kontaktledning. Den brukar sträckas av vikter.
1724841133366.png

Nu har jag hängt upp en plastdunk med vatten i som vikt i ena hörnet på min loop, vid matningen.

Antenntråden hålls upp av balunen som jag har fäst en 5mm polyestersilkeslina i. Polyestersilkeslinan går genom ett block
1724841396783.png
Blocket är i sin tur fäst i toppen på en belysningsmast.

Sen fortsätter polyestersilkeslinan ner mot marken genom ytterligare 2 block.

Tanken är alltså att antennlinan alltid ska sträva efter att ha en och samma dragspänning.

Hittills känner jag att det inte lyckats så bra för det går att flytta vattendunken både upp och ner utan att den självjusterar.... den liksom fastnar i sitt läge.
Det skulle kunna bero på att koaxialkabeln som är ansluten på balunen (och även fastsatt en bit in på polyestersilkeslinan för att dragavlasta kontakten) har en viss vikt.

En sån här lösning kräver ju att det även finns koaxialkabel över i en liten slinga för att tillåta att balunen flyttar på sig. Nu tror jag att jag har för hög vikt i koaxialkabeln så jag tror att nästa steg är att fästa en extra polyestersilkeslina i enbart koaxialkabeln och dra den genom ett separat block så att jag inte har dess fulla vikt i polyestersilkeslinan som hållerbalunen. Ja, jag är usel på att förklara saker, känner mig lite som Kurt Olsson ibland...

Har du själv funderingar, kommentarer eller kluriga lösningar som rör ämnet så vore det jättekul om du delar med dig!
1724842005126.png
 
Om du väljer block med större diameter går det lättare, det blir ganska mycket friktion i små block. Själv använder jag fjädrar av gummi som är för förtöjningar till båtar, samt gummistroppar för kapell på lastbilar som fjäder.
 
Har provat lite varianter genom åren... Använt endast block och dunk (fylld med sand) i ena änden och andra änden har varit fast. Har provat med ett block och dunk i vardera ände. Även provat med och utan rep fäst i dunken som begränsat hur mycket dunken kan åka upp mot blocket. Alla varianterna har väl fungerat ok! Det som varit största problemet var från början när jag hade för tunn rep/lina, måste vara så att linan inte kan åka av hjulet och hamna utanför hjulet, men lite grövre rep så var det inga problem. Som längst har dipoler, gjorda med FK 1.5, hängt uppe runt 5 år utan problem, oftast har dom kommit ner pga att repen som utgjort fästpunkter mot träden har nötts av, det har varit stora tallar vars toppar rörde sig ganska rejält när det var storm.
 
Järnvägens kontaktledning är robust. Vikterna är till för att ledningen ska ha konstant spänning (!) oavsett temperatur. Ledningsblocken (delsträckorna) är såpass långa att ledningen töjer/krymper mycket beroende på temperatur. Vet inte typen av järn/stål i ledningen men kolstål har en temperaturkoefficient på 0,002 mm per grad Celsius om jag minns rätt. Vi har ju att klara åtminstone 70 graders temeraturspann.

Det som sker när du har konstant vikt på koppartråd ger att du får en konstant töjning och allt längre tråd.
 
Kontaktledningen är väl knappast gjord av stål? Snarare fosforbrons eller liknande...
 
Last edited:
Kontaktledningen är såvitt jag vet nästan ren koppar, med en tillsats av Kadmium (har jag för mig) för att öka draghållfastheten. Det är fråga om rejäla strömmar (kA), så det är viktigt med lägsta möjliga resistivitet i materialet. Dragkraften i kontakttråden och bärlinan är på högfartsbanor uppemot 10.000 N.
 
...

Det som sker när du har konstant vikt på koppartråd ger att du får en konstant töjning och allt längre tråd.

Tack! Men jag måste ju ha något som sträcker upp min antenntråd. Antingen utan vikt genom att bara spänna polyestersilkeslinan eller genom en vikt som sträcker antenntråden. Båda alternativen orsakar töjning mer eller mindre snabbt men jag tänker mig att använda en vikt är mer skonsamt då den är följsam och bör ge efter när de andra fästpunkterna som sitter i träd svajar...
 
jag måste ju ha något som sträcker upp min antenntråd.
Du behöver ju inte sträcka så hårt. En antenn som slackar lite håller bättre i vinden.
Själv använder jag elstängselfjädrar. Dom är ganska mjuka men långa så dom tar lätt upp trädens stora svängningar.
 
Man kan ju tänka sig "dunkar i två steg", den översta dunken är den som hänger i repet till antennen, den andra dunken sitter fast med ett rep med några meters längd under den övre dunken. Men den undre dunken sitter även fast i en fast fästpunkt med en replängd som gör att den normalt hänger i den fasta fästpunkten. När övre dunken åker uppåt så till slut så lyfter den även den undre dunken och då blir det tyngre och det bromsas in lite mer. Sedan när det går tillbaka så åker nedre dunken till sitt viloläge, att hänga i den fasta fästpunkten, och den övre dunken hänger och "jobbar" med att spänna repet. Övre dunken skulle kunna bytas till en fjäder.
 
Detta med töjning kanske behöver funderas lite över... Om man lyckas spänna upp tråden med en nära nog konstant kraft, så borde tråden töja sig "elastiskt" till en viss gräns. Frågan är om ledningskoppar (som i vanlig FK eller nåt) faktiskt även "flyter", eller töjs permanent efterhand, dvs "blir längre utan att återfjädra". Det kan vara en anledning till att det väl fanns "antennlina" som var gjord i nån sorts brons och, möjligen, ett motiv att använda sådan lina om det är problem med töjning över tid.
 
Inte heller detta fenomen beror på trolleri eller hokus-pokus, när belastningen övergår en viss (materialspecifik) gräns så får man plastisk (bestående) istället för elastisk (återfjädrande) deformation.

Ämnet får anses vara väl beforskat sedan många år tillbaka...

Wikipedia - Elasticitetsmodul

Om den använda tråden töjer sig för att därefter gå av, är den helt enkelt för klent tilltagen för den aktuella applikationen.

:)
 
Den i hållfasthetsteorien bevandrade vet att man har två fall;
ett med rent elastisk deformation, där Hookes lag gäller och där deformationen är linjärt beroende av den pålagda kraften och av
Young-modulen.

Sedan finns "plastisk deformation" där det linjära området i Hookes lag
överskridits, och det uppstår bestående formförändringar, eller "flytning".

Övergången mellan dessa tillstånd är inte speciellt väldefinierad,
och har sysselsatt hållfasthetsteoretiker i sekler. Ett talande exempel är
"von Mises hypotes" som fördjupade förståelsen för utmattningsfenomenen.
 
För att spåna vidare... Vad har titan för elektriska egenskaper?
1mm tråd kostar ca 75 kr per meter.
 
Wikipedia - Titan

Omkring 25 gånger sämre ledningsförmåga än koppar, så ungefär som en ståltråd.

En tillräckligt grov tråd, i förhållande till den belastning den utsätts för, blir inte längre av sig själv, oavsett material.
 
Last edited:
"420 nΩ x m"

Hm. Är detta ett modernt sätt att beskriva ledningsförmågan? För länge sedan (när jag gick i skolan) användes Ω per meter per mm², vilket gick att visualisera. Ovanstående uttryck känns svårbegripligt. Men ledningsförmågan är kanske inte avgörande för en antenntråd (om den inte är väldigt läng...).
 
Det går säkert att köra radio på en titantråd, men i jämförelse med andra tillgängliga materialalternativ så förefaller det inte ge några uppenbara tekniska eller ekonomiska fördelar...

:)
 
Titan har rätt dåliga elektriska egenskaper, en grovt räknat
20 gånger högre resistivitet än koppar, ungefär som för rostfritt stål.
Materialet är dock nästan helt omagnetiskt.

Om vi ger oss på att beräkna skindjupet, och därmed
kvoten mellan likströmsresistans och HF-resistans på en given
frekvens finner vi att vid 3,5 MHz har 1 mm solid titantråd en resistans av 0,74 ohm/m, medan koppar har 0,15 ohm/m, eller 6 gånger lägre.

En 1/2-vågs dipol i fri rymd för 80 m av 1 mm titan får en verkningsgrad av c:a 75 % jämfört med en koppardipols 97 %.

Ett ganska dåligt byte, runt -1 dB verkningsgrad till ett pris av 3000 kr.
 
Ja det påminner mig när jag meckade med ultra-lättvikts qrp utrustning. Fick syn på en smidig tunn tunn råd som användes för smyckestillverkning. Dessvärre visade den sig ha väldigt hög resistans. Istället blev det 0,5 kv koppartråd. I änden en blyvikt. Jag bodde jämt på hotell då och valde alltid högsta våningen. Tråden med blyvikten smög jag ut genom fönstret och firade ner. Elementet fick duga som motvikt.
 
Back
Top